Weedo GT - Ett hemmabygge som blev båthistoria

Myterna och skrönorna är många omkring Weedo GT. Båten som konstruerades i ett garage och blev en racingkomet. Här har du hela historien - från garaget till racingtronen.

Det har förekommit många skiftande historier runt Weedo GTs tillblivelse. Flera vaga och mer eller mindre riktiga teorier har presenterats. Den påstås vara ett plagiat av den amerikanska Glaspar G3 eller av den belgiska kopian av Glaspar som importerades till Sverige under namnet Fiber Fleet. Det har också varit oklart vem som var konstruktören till båten. Och varför finns det inga båtar under tillverkningsnummer 100? Weedo GT har i sin tur plagierats i stor omfattning och idag förekommer det många båtar på begagnatmarknaden som säljs under det kända modellnamnet men som är av helt annan tillverkning. En del av dem kan vara en Coronado GT, en Corall 14 eller något helt annat hemmabygge. Med hjälp av Weedo-entusiasten Michael Magnusson kan vi nu skingra en del av frågetecknen kring kultklassikern Weedo GT. Han har forskat i ämnet och fått fram en hel intressanta fakta.

- Jag har haft turen att träffa flera av dem som var med när båten blev till. Med hjälp av dem har jag kunnat få vet mycket som var oklart tidgare. Berättelsen om Weedo GT är ett stycke svensk båthistoria, säger han.

Snabba piloter till havs

Det hela startade med de två SAS-piloter i början av 1960-talet Lennart Ebbekke och Herman Henriksson. De delade ett brinnande intresse för båtracing och tillverkade flera båtar tillsammans. Deras första Weedo var en fyra meter lång plywoodbåt med ett kraftigt v-format skrov. Bottenvinkeln var 22 grader och influenserna hämtade de från de amerikanska Bertrambåtarna. I aktern hängde de på en Mercury utombordare på 50 hästkrafter. Namnet Weedo tog de båda piloterna mer eller mindre ur luften och det betyder kort och gott "vi gör".

Ebbekke och Henriksson deltog med plywoodbåten i det första Roslagsloppet som anordnades 1962. Tävlingen startade i Saltsjö-Baden och 125 sjömil senare i Öregrund gick de i mål som klassegrare.

Därefter fortsatte de bygga egna framgångsrika båtar först i plywood och därefter glasfiber och under de två åren följande tog de hem nya klassegrar i Roslagsloppet.

Inför tävlingarna 1965 hade de ännu en ny båt med i loppet. Den gick under beteckningen Weedo 14 och den tog klassegrare i fyra klasser med olika motortyper. I den totala resultatlistan hamnade de på andra plats.

Weedo 14 döptes senare om till den idag kultstämplade Weedo GT. Men hur var det egentligen med anklagelserna om plagiat och vem var konstruktören till båten?

I ett garage i Tibble

Michael Magnusson har lyckats få uppgifter från de två personer som idag vet hur det egentligen gick till när båten blev till. Den ena är Lennart Ebbekkes änka Gunvor och den andra är Herman Henriksson.

I gamla tidningsklipp kan man läsa att det var den välkände båtkonsturktören Sigurd Isacson som ritat Weedo GT. Han är idag kanske mest känt som Flipperbåtarnas fader. Kopplingen är inte helt ologisk eftersom Weedo tillverkades i hans fabrik i Bollnäs men det var inte Sigurd som konstruerade båten. Det var Lennart Ebbekke.

Lennart tog hem den amerikanska lilla sportbåten Glaspar G3 till sitt garage i villan i Kungsängen utanför Stockholm och började arbeta med att ta fram en ny modell. Vid det tillfället lär Herman Henriksson ha varit på utlandsuppdrag.

Lennart tog bort botten på sin Glaspar G3 och gjorde ett helt nytt skrov med steglister och kraftigt v-formad botten. Den skarpa bottenvinkeln var på 24 grader. Även däcket fick nytt utseende med kraftiga halkskydd. Möjligen gjordes däcket om i ett försöka att dölja att båten hämtat sin form över vattenlinjen från Glaspar G3.

När den första pluggen var klar tillverkade Lennart sedan även gjutformarna hemma i garaget. Weedo GT var född.

Bild 336644

Lennart dog tragiskt i en flygolycka i mitten av 1980-talet men hans änka Gunvor Ebbekke minns fortfarande doften av plast som lägrade sig i villan när en ny modell tog form i deras garage. Hon var inte med när Weedo GT skapades men racingduons senare succébåt Smuggler 18 byggdes i paret Ebbekkes garage i Tibble Gård i Kungsängen.

- Det var precis när vi var nygifta. Allt luktade plast i huset och även smöret smakade plast. Men det blev ju en bra båt, säger hon.

Bollnäs och Flipper

Efter framgångarna i Roslagsloppet köpte Sigurd Isacson tillverkningsrättigheterna för Weedo GT. Han startade serieproduktion i Bollnäs genom sitt företag Örnbåtar. Till en början skedde tillverkningen i en gammal nedlagd smedja i Segås vid Voxsjöns strand. Lokalerna var trånga och ventilationen undermålig och ganska snart flyttade man till samhället Simeå. Efterfrågan ökade och tillverkningen flyttades igen 1970 till en ny fabrik i Häggesta. Det var då Skandinaviens modernaste plastfabrik och där producerades Weedo-modellerna och de första Flipperbåtarna. Men anläggningen i Häggesta blev inte långlivad eftersom Örnbåtar gick i konkurs bara något år efter invigningen. Produktionen av Flippers modeller flyttades till Finland där arbetskraften var billigare.

Efter konkursen köptes tillverkningsrättigheterna av Weedo GT av fyra tidigare anställda på Örnbåtar. De flyttade produktionen till Norrborns industriområde norr om Bollnäs. Där fortsatte tillverkningen av Weedo GT fram till 1973 parallellt med andra modeller som Flipper 420, 570 och 575. Ända fram till 1982 gjordes det båtar i lokalerna på Norrborns industriområde.

Äkta eller plagiat

Den som vill köpa en begagnad Weedo GT idag kan hitta välvårdade exemplar för cirka 20 000 kronor. Men det finns många båtar på begagnatmarkanden som är plagiat och det kan vara svårt för en lekman att se skillnaden mellan en falsk och en äkta kultbåt.

Vill man vara säker på att det verkligen är en Weedo GT finns det vissa kännetecken man kan titta efter. För det första ska den ha den djupa och kraftigt v-formade botten med steglister. Är den mer platt och saknar steglister kan det vara en Coronado GT som byggdes av Arlaplast i Piteå eller en Glaspar G3.

Vill man vara säker på att det verkligen är en Weedo GT finns det vissa kännetecken man kan titta efter. För det första ska den ha den djupa och kraftigt v-formade botten med steglister. På de första båtarna var det två steg lister per sida som gick en bit upp på stäven och från och med 1966 gjorde man tre per sida och dragna hela vägen upp i stäven. Är båten mer platt och saknar steglister kan det vara en Coronado GT som byggdes av Arlaplast i Piteå eller en Glaspar G3.

Alla båtar som producerades i Bollnäs har också modellens emblem försänkta på båda sidor i akterdäcket. I sittbrunnen på en äkta Weedo GT ska det också finnas en gul lapp med säkerhetsdeklaration (se separat fakta ruta). Serienumret på båtarna går från 100 och uppåt någonstans runt 6-700. På de tidiga modellerna av Weedo GT är relingslisten av aluminium. Den byttes senare ut mot gummi (PVC).

När serieproduktionen kom igång 1965 startade man med tillverkningsnummer 100. Det är okänt varför man började med ett så högt nummer men en anledning kan vara att 50 båtar avsedda för inombordsmotor tillverkades redan 1963-64 av duon Ebbekke och Henriksson. Kanske gjorde de ytterligare ett 50-tal båtar utan typgodkännande. Det skulle i så förklara varför man började på nummer 100.

Alla äkta Weedo GT har modellens emblem präglad på båda sidor i aktern av båten. I sittbrunnen ska det också finnas en gul lapp med säkerhetsdeklaration (se separat fakta ruta). Serienumret på båtarna går från 100 och uppåt till runt 600. På de tidiga modellerna av Weedo GT är relingslisten av aluminium. Den byttes senare ut mot gummi.

När serieproduktionen kom igång 1965 startade man med tillverkningsnummer 100. Det är okänt varför man började serien med ett så högt nummer men en anledning kan vara att 50 båtar avsedda för inombordsmotor tillverkades redan 1963-64 av duon Ebbekke och Henriksson. Kanske tillverkade de ytterligare ett 50-tal båtar utan typgodkännande. Det skulle i så förklara varför man började serietillverkningen på nummer 100.

Under åren som Örnbåtar byggde Weedo GT levererades den i tre utföranden. Skillnaden mellan de olika varianterna handlade främst om val av säten och motorer. Den vanligaste kombinationen var en standard Weedo GT med hel soffa fram och bak i ett paket med en motor från Mercury på 50 hästkrafter. Efter 1966 fick båten GT-stolar fram. En lite lyxigare variant var Weedo GT De Luxe som hade sportstolar från Volvo Amazon. Den fanns också med tvåtakts inombordare på 45- eller 90 hästkrafter från OMC (Jonsson / Evinrude) .

En lite rolig variant var motorerna från Crescent som gick under namnet Drive 45/50. Den hade en dragande propeller och en växellåda med två växlar framåt, frigång och back. Den var monterad genom akterspegeln i 45 graders vinkel och var ett mellanting mellan en vanlig utombordare och ett inu-drev. 1965 kostade en Weedo GT med ett Crescent Drive 45/50 12 900 kronor.

Snabb liten båt

Weedo GT är en snabb liten båt och med en nyare motor på 70 häsktkrafter kan den nå upp till hastigheter över 45 knop. När Lennart Ebbekke och Herman Henriksson tävlade med båten mellan Saltsjöbaden och Öregrund höll de en snitthastighet på 35 knop. Det är en imponerade fart med tanke på den långa sträckan och att båten är så liten.

Det kraftigt v-formade skrovet gör att Weedo GT är relativt bra på att skära genom vågorna men i högre farter har den en tendens att stampa. Den egenheten gav Weedo GT smeknamnet "vedoklappträ".

De karaktäristiska måsvingarna som sticker ut på sidorna om båten ger en tydlig signal om modellens ursprung i det amerikanska 1950-talet men de har inte enbart en kosmetisk funktion. Vid kraftiga girar hjälper de till att stabilisera båten.

Bild 336645

När man tittar efter begagnade exemplar av Weedo GT idag är det främst ett problem som man bör se upp med. Utrymmet mellan kölen och durken är fyllt med skumplast. Det gjorde man för att stabilisera konstruktionen men skumplasten har öppna celler och om det uppstår ett läckage fungerar den i praktiken som en tvättsvamp. Skumplasten suger åt sig all fukt och tynger ner båten. Vikten på en Weedo GT utan motor är 200 kilo. Väger den mer kan man misstänka att det kommit in vatten i skumplasten. Om man råkar ut för det problemet är det bara att såga upp durken och riva bort eländet. Istälet för skumplasten kan man sedan förstärka konstruktionen med ett stabilare regelverk.

Weedo GT är utan tvivel en kultklassiker. Den blev berömd genom sina segrar i Roslagsloppet och den var en föregångare när det gäller mindre sportbåtar. Tack vare Sigurd Isacssons serietillvekning blev den också tillgänglig för gemene man. Idag är den en båt som får hjärtat att klappa lite snabbare på många båtnostalgiker. Men det finns andra som har en lite mer krass syn på modellens företräden.

Enligt Michael Magnusson tycket Herman Henrikssons att det var en riktig skitbåt. Kanske berodde det på båtens benägenhet att stampa i högre farter. Herman framhöll istället Smugglerbåtarna som racingduon skapade under senare delen av 60-talet efter Weedo-modellerna.

Av: Samuel Karlsson Foto: Åke Månsson

Faktaruta

Weedo GT Tllverkare: Örnbåtar Konstruktör: Lennart Ebbekke 1964 Längd: 4,20 meter Bredd: 1,85 meter Vikt: 200 kilo Prestanda: ca 43 knop med 65hk och 35 knop med 50hk Pris 1965: 12.900 kronor med Crescent Drive 45/50

Säkerhetsdeklaration (Gula Skylten)

Enligt Engelska Båtbyggarnas Nationella Federation och Chalmers Byggregler för småbåtar. Denna båt avser att säkert medföra 4 personer eller välfördelad maxlast av 410 kilo inkl. drive och motor som ej får överskrida 70 hk. I skyddade vatten 5 pers. och 90 hk. Reducera lasten under svåra förhållanden. Typ: Weedo GT Tillverkningsnummer: (från 100 och uppåt) Vikt utan motor: c:a 200 kg Sigurd Isacson AB Lidingö 1. - Denna text/skylt skall finnas dold bakom baksätets ryggstöd.

Modeller och utföranden Weedo GT Trycklogg, däcksbeslag, vindruta med aluminium sarg. Emblem på akterdäck med Weedo GT logga. Hel soffa fram och bak på tidiga båtar, skålade GT stolar fram från och med 1966. Inga lanternor monterade på dessa modeller.

Weedo GT De Luxe Trycklogg, däcksbeslag, vindruta med aluminium sarg. Rostfria lanternor med glaslinser, 1970 - vita plastlanternor med plastlinser. Emblem på akterdäck med Weedo GT logga. Dessutom fick man fällbara separata framstolar från Volvo Amazon, förvarings fack på sidorna, textilmatta på golvet och vissa modeller hade en fast inbyggd tank på 90 liter. (var detta extra utrustning?)

Weedo GT De Luxe med Aquamatic Drev Samma utrustning som De Luxe båten men utan baksäte. Dessa modeller hade en fast inbyggd bränsletank på 90 liter.

Weedo SS Renodlad tävlingsbåt som handbyggdes i 12 exemplar från 1965 - 1969. Samtliga levererades som naket skrov och det var 20cm smalare än på GT-båtarna men vid en hastig blick ser ut som en vanlig Weedo GT med spetsig stäv. Skroven till Weedo SS var mycket lättdrivna och populära i tävlingar, och det finns uppgifter på att de hade mellan 8-10 knops högre toppfart än en standard Weedo GT. I tävlingssammanhang har den här modellen kommit upp i hastigheter över 55 knop. Paketen som erbjöds av handlare var oftast båtar med utombordsmotorer från Mercury och alternativen var vanligast 50 eller 65 hk kort riggade.

Tillverkningsnummer Båt nummer 300 beställdes och levererades i Göteborg våren 1967 och mot den bakgrunden kan följande ungefärliga produktions siffror bara antagas och nedanstående kan endast ses som riktmärke vilken årgång respektive båt har. Båtens popularitet klingade av något med tiden varför tillverkningen dalade något mot slutet av 60-talet. Produktionen upphörde helt 1973. 1965 100 -> 1966 200 -> 1967 300 -> 1968 400 -> 1969 475 -> 1970 550 -> 1971 625 -> En del båtar kunde bli liggande hos återförsäljarna under tre års tid och när de såldes var de ”nya” men inte av den årgången. En del båtar har därför benämnts med fel årgång av misstag av återförsäljaren.

Färger De tidiga båtarna var uteslutande tvåfärgade med skrovet ljusast i kulören tex. Snäckvitt och däcket i avvikande kulörer som Röd (vanligast) Mint Grön, Blå, Gul, Mörkröd och Svart? Båtar från och med 1966 blev enfärgade och då troligen av produktions tekniska skäl, de nya färgerna blev: Röd, Orange, Gul, Blå och Vit.

(Källa: Michael Magnusson)