Kens dröm förverkligad

Den minnesgode Praktiskt Båtägande-läsaren kommer nog ihåg att Ken Andersson från Årsunda figurerat i bladet tidigare. I två olika utgåvor (nr 4 och nr 11 2008) har vi berättat om hur Ken förvandlat en kantig nutida Crescent Dorado V23 styrpulpetbåt till en graciös mahognyracer av 1950-talssnitt. Att Ken Andersson hämtat inspiration från italienska Riva, vars båtar från 1950-1960-talet är hett eftertraktade samlarobjekt med närmast astronomiska priser, det föll sig helt naturligt.

– Riva har varit en drömmodell så länge jag kan minnas. Redan när jag var ung grabb, det var på 1950-talet, byggde jag en trampbåt med deras båtar som förebild, säger han och skrattar.

Som nybliven friherre (pensionär) bestämde sig Ken Andersson för att förverkliga den tanke han lekt med så långe – ett nytt Riva-inspirerat projekt, fast den här gången i full skala. Med ett yrkesliv som konstruktör bakom sig baxade han in ritbordet i pannrummet och började skissa. Det arbetet tog fart vintern 2004-2005. Sommaren 2008 sjösattes båten i Storsjön – ett stenkast från garaget där hon vuxit fram – i ett slags smygpremiär. Bland annat saknades vindruta och instrumenteringen var ett provisorium. Men provturen gav flera svar. Den egenhändigt renoverade 350 kubiktums Chevrolet V8:an på 260 hästar gick som den skulle. Och det viktigaste av allt, båtens läge i vattnet, var precis så som Ken Andersson tänkt sig.

– Båten gjorde 39 knop med det drev och den propeller som följde med när jag köpte motorn. Stigningen på originalpropellern var 15 tum, och den fungerar bra om du ska åka vattenskidor. I sommar har jag provat en propeller med 17 tums stigning i rostfritt och då fick jag upp båten i 50 knop. Jag har sagt att det skulle vara roligt att spräcka 100 km/tim (54 knop) och det kan nog gå, säger Ken Andersson, som har ett par ess i rockärmen kvar, bland annat rails, för att krama ur de där sista knopen som saknas.

Propellerbytet medförde även att varvtalet på motorn sjönk till mer behagliga 4 300-4 400 varv.

Vindrutan på Ken Anderssons båt är värd ett eget kapitel. Efter sju sorger och åtta bedrövelser, två försändelser från Polen med en defekt ruta och en med fel färg, tappade han efter 18 månader tålamodet med Brunswick. Den gordiska knuten löstes av NT-Plast i Sandviken, 15 kilometer från Årsunda.

– Den är tillverkad av en speciell sorts plexiglas, inte Lexan, med en yta som är tillräckligt hård att tåla vindrutetorkare. Jag var tvungen att vända mig till en firma i Danmark för att få tag i rätt blå toning, säger Ken Andersson.

I mitten av oktober var äntligen alla bitar på plats. Och med både vindruta och rätt instrumentbräda på plats kan Ken Andersson, efter 3 000 timmars byggande, besvara (sport)journalistikens dummaste fråga: Hur känns det?

– Det känns utmärkt. Båten ligger så fint i vattnet. Både när den ligger still vid bryggan och går upp i plan är den utmärkt. Greppet i vattnet är också väldigt bra, säger Ken Andersson.

– Man måste vara lite tokig och ha mycket tålamod för att ge sig in på det här.

På ritbordet ligger redan skisser till ytterligare en Riva à la Ken Andersson. Om den blir verklighet återstår att se.

– Gubben har trots allt hunnit fylla 70, och jag vill ju ha lite kul också. Sedan har jag och frugan en husbil som vi ska köra runt i Europa med i sommar.

Av: Thomas Hyrén