Foto: Lars Guditz

Artiklar

Vattenskotrarna – båtlivets räddning?

Båtlivet har problem, sägs det. Alltför få unga söker sig till båtlivet samtidigt som de äldre dör ut och de medelålders lägger mindre tid och engagemang på sina båtar.

Text: • 2014-04-14 Uppdaterad 2021-06-09
Läs mer: Här kör vi i sju meter höga vågor
Läs mer: Quiz: Har du koll på båtspråket?
Läs mer: Fem vanligaste misstagen båtägare gör

Båtklubbarna märker att trycket på platserna har minskat, båt- och tillbehörshandlare säljer sämre och priserna på äldre båtar har fallit fritt de senaste åren. Detta har utlöst katastroflarm från olika håll och de som lever på att sälja båtar och båttillbehör har slagit knut på sig själva för att locka folk att köpa båt. Många av dem har gått i konkurs. Alla har vid det här laget förstått att det inte handlar om en konjunktursvacka, det är en förändring i själva strukturen för hur båtlivet ser ut. Och det är ju inte första gången.

Fritidsbåtlivet har gått igenom några sådana förändringar de senaste hundra åren. När motorbåtarna kom förändrades räckvidden dramatiskt jämfört med när alla fritidsbåtar roddes eller seglades. När plastbåtarna kom samtidigt med den ekonomiska boomen på 1960- och 1970-talen blev en bobar fritidsbåt var familjs egendom och båtlivet blomstrade i våra skärgårdar, på 2000-talet blev båtarna bara större och större. Till slut så stora (breda) att många båtklubbar fick svårt att härbärgera dem. Nu gnälls det istället över att alla nya medlemmar i båtklubbarna bara har små styrpulpetbåtar. Förändringarna har alla sett väldigt olika ut och har kommit i helt olika skeden av samhällsutvecklingen. Ett har de dock gemensamt: De har inte varit välkomna.

Varje större strukturell förändring i båtlivet har setts som ett hot och har motarbetats. “Riktiga Seglare” gillade inte att kreti och pleti kunde ta sig ut till badklipporna med sina motorbåtar utan att vare sig kunna kryssa eller splitsa, och plastbåtarna var ju inga riktiga båtar när de kom på 1950-talet, eftersom en “riktig båt” ju självfallet var byggd av trä. När Bavaria och andra tillverkare började bygga riktigt stora segelbåtar för en rimlig penning hånades de som “husvagnar” (heller inga riktiga båtar). Och så vidare. Men en sak har aldrig förändrats. Det är kärleken till vattnet, sjöarna, havet och viljan att färdas i detta magiska element. Den viljan är konstant, bara uttrycken ändras.

Därför tror jag att det nya båtfolket redan är här. Det är bara att vi inte ser dem, eftersom de inte ser ut som vi tänker oss att båtmänniskor ska se ut. Jag tror att de kommer på vattenskotrar, i kajaker eller charterbåtar. Deras idé om båtliv kanske stavas wakeboard, paying crew eller sail & ski. Eller något helt annat.

Det nya båtfolket vill kanske inte äga en båt eftersom de inte är beredda att lägga all den tid som krävs för att vårda en båt. De är kanske inte heller lika kollektiva som de som är födda på 1940- och 1950-talen och båtklubbarnas “tillsammans-är-vi-starka-anda” anno 1968 framstår för dem kanske mer som en tvångströja än en tillgång.

Jag tillåter mig att citera från ett av de större forumen för vattenskoteråkare: “Nu är det äntligen dags för det första eventet! Våren knackar tidigt på dörren och många är sugna på ett samåk, därför har vi valt att tidigarelägga eventet. Häng med och testa så att allt funkar inför säsongen! Vi utgår ifrån småbåtshamnen och åker vidare mot Ettans Café i Kolmården, på vägen dit så blir det säkert någon avstickare för att sträcka ut skotrarna lite. Sedan tar vi oss en varm kopp på Ettans, efter det så bjuds det på en härlig lunch. När lunchen väl är avklarad så hoppar vi upp på skotrarna igen och åker en sväng. Är vädret bra så kan det bli en ordentlig sväng, kanske vidare ut genom Bråviken mot Arkösund. Sedan beger vi oss mot småbåtshamnen igen för att ta upp skotrarna.”

Jag tycker att det låter förbaskat roligt och mysigt och det är också intressant att antalet deltagare har satts till “max 50”. Allvarligt talat, hur många andra båtevent kan få igång en eskader där man måste begränsa antalet till 50? I april. Inte många. Jag vet att vattenskotrar bland väldigt många “riktiga båtmänniskor” utlöser en reflexmässig negativ reaktion. Men precis som alla andra tidigare generationer så kommer även denna generation nejsägare till slut att ramla ner i graven när de backar in i framtiden med blicken stadigt fäst på det som gällde för 30 år sedan.

Själv tror jag att många av de vattenskoteråkare som nu tillsammans drar genom vårskärgården i 40 knop kommer att finnas kvar i båtlivet om 30 år, men då kanske med någon helt annan typ av båt. Kanske en sort som inte ens finns idag.

För framtiden är precis lika oförutsägbar som kärleken till vattnet är beständig.

Av Lars Guditz

Vattenskotrarna - båtlivets räddning?
Läs mer: Här kör vi i sju meter höga vågor

Text: • 2014-04-14
ArtiklarLivetOmbord
Scroll to Top