TV: Här sladdar vi omkring med en svävare

Med svävare kan du ta dig fram både över land, vatten och is. Här en film från 2013 och vårt möte med den då regerande världsmästaren och svävarkonstruktören Magnus Ivanoff och när vi fick prova på att sladda järnet på en luftkudde. Läs artikeln här nere.

Jag svänger. Det gör inte svävaren. Jag svänger mer för att göra en sladd. Svävaren roterar en aning men fortsätter i samma riktning. Va fan! Så här såg det inte ut när konstruktören och svävarvärldsmästaren Magnus Ivanoff visade hur man kör. Då var det fullt ställ och tvärvändning i rykande snö.

– Du måste flytta fram tyngdpunkten, luta dig framåt. Annars lättar den inte i aktern och du kommer inte runt, instruerar Magnus Ivanoff med en röst stark nog att tränga igenom hörselkåporna.

Okej. Jag drar i väg och lägger i en sväng samtidigt som jag hänger mig fram över styret. Och nu händer det grejer! Svävaren vrider sig 180 grader, jag ger mer gas och har plötsligt genomfört ett lappkast. Snön ryker som den ska och jag sticker i väg över isen som ett skott. Jag har sett Magnus Ivanoff tidigare, på TV. Det var i ett barnprogram som heter Mekatronik där två uppfinnare skulle bygga en svävare. Eftersom de inte fick fart på den lånade de bland annat motor och propeller av Magnus Ivanoff som är norra Europas enda konstruktör av svävare. Efter hans bidrag fick de fart på svävaren i programmet. Men inte lika mycket fart som Magnus får upp när han tävlar med sin svävare.

– Då kommer jag upp i över 70 knop, berättar Magnus.

Farten i kombination med körskicklighet gjorde honom till världsmästare i svävare i klassen Formula 2 i höstas i Saalburg i Tyskland. Tävlingarna går både över land och vatten och det gäller förstås att stå på så mycket det går.

Det finns två vanliga modeller, den enklare har bara en motor i aktern. Där leds en del av luftströmmen ned i skrovet och ut genom sidorna där den fångas upp av de så kallade kjolarna och riktas nedåt. Resten av strömmen går bakåt och driver svävaren framåt. Detta gör att när du gasar på drivs du både uppåt och framåt i samma rörelse och du kan inte stå still på platsen och hovra likt en helikopter. Den andra typen har två motorer, en som skapar luftkudden under och en som sköter driften framåt. Då får du större manöverbarhet och skulle motorn som driver dig framåt lägga av har du kvar luftkudden under och brakar inte ned i isen eller vattnet med en gång. Skulle lyftmotorn också paja så kan du ändå landa på vattnet. Alla svävare har nämligen ett vanligt skrov under kjolen. Innan jag kommer till hur roligt det är att köra svävare och du börjar söka efter annonser på nätet måste jag tyvärr påpeka att inte vem som helst får köra svävare. Antingen måste du ha tillstånd från länsstyrelsen och kunna påvisa ett behov av svävare, eller så kan du tävla och då får du endast köra på avlyst bana. Detta är ett gammalt arv från när svävaren uppfattades som militär utrustning. Visst, de låter också en hel del så begränsningen fungerar förstås som ett bullerplank också. Men jämför du med en jänkarbåt med rejäl V8 och raka rör är det dött lopp i decibeltal. Nog om detta, Magnus har kört fram fyra modeller från sin fabrik, sin egen tävlingsmaskin, ytterligare två öppna modeller och en stor rackare för persontransporter med hytt, värmare och radar. Jag och Mikael Mahlberg får testa en maskin grön som en groda, jag lyssnar på instruktionerna och känner hur händerna blir allt mer kalla i de femton minusgraderna. En grej som är bra att tänka på är att inte släppa gasen så att du landar alltför häftigt. Eftersom du svävar är det inget annat än luftmotståndet som bromsar din framfart, så länge du har luft under svävaren. Släpper du gasen tvärt när du har farten uppe landar du raskt på skrovet och det kan förstås slita en del på plasten. Än värre blir det om du kommer med bra fart och åker i sidled, sätter du då ned svävaren snabbt riskerar du att slå runt eftersom kanten kan hugga i underlaget. Den höga tyngdpunkten i kombination med farten gör att du kan landa på skallen. Som nybörjare är det också vettigt att hålla avståndet till olika mål, som exempelvis bryggan där du ska stanna. Sikta inte rakt på utan vid sidan så att du glider förbi i stället för rakt på om du inte hinner få stopp på svävaren.

I början känns det lite märkligt, du sitter på luft och den svarar förstås inte alls som på en rattrörelse i en motorbåt. Men efter en stund får jag grepp och när jag förstått knepet med att flytta fram tyngdpunkten går det bra att göra snabba stopp och vettiga vändningar. Men jag vågar inte dra på fullt och när mina händer stelnat till frusna krokar tar Magnus över isen i sin tävlingsmaskin. Har sparar inte på krutet utan far fram som en bålgeting över de vita vidderna, hit och dit, kors och tvärs. Han toppar alltså över 70 knop och då gäller det att ha koll på grejerna. Det har Magnus Ivanoff.

Hans pappa startade företaget för 35 år sedan, själv har han hållit på sedan har var elva. Vi får en snabb visning av verkstaden på Djurö, här bygger de just på den stora IH-6 som de lanserade 2008 och som säljs både i Sverige och till resten av världen. De mindre modellerna importeras från Storbritannien och går att få för snabb leverans, de större får du vänta på ett år. Skrovet och överbyggnaden plastas norr om Stockholm, sedan sker all montering på Djurö. Det ska på motorer, kjol, propeller och inredning. Det är hederligt hantverk som gäller och modellerna kan anpassas efter kundens önskemål. Vi avslutar med en tur i en IH-6 som går i trafik i Stockholms skärgård. Här är det varmt och skönt och det finns både radar och AIS som visar svävaren och annan trafik på navigatorn. Behagligt vid transport, men ska du ha riktigt roligt ska du köra en öppen med dubbla motorer!

Blir du sugen på att prova en svävare?
Ja
11
0
Nej