Artiklar

Krönika: Det har gått inflation i hästkrafter

För bara tio år sedan var 150 hästkrafter en ganska stor utombordsmotor för en båt i 6,5–7,5 metersklassen. Idag är det snarare en liten motor. Hur har det blivit så? Lars Guditz är redaktör på Praktiskt Båtägande.

Text: Lars Guditz • 2015-02-19 Uppdaterad 2021-06-09
Krönika: Det har gått inflation i hästkrafter
Seven Marine senaste jättemotor på 627 hästkrafter
TV: Här är Seven Marine 627 S – världens största utombordare
TV: Utombordare med sammanlagt 2228 hästkrafter
Kolla in världens största utombordare – naken

Det finns minst tre tydliga orsaker:

Ett: Båtarna blir tyngre. Vi vill ha mer grejer ombord: värmare, kylskåp, färskvatten och toalett väger mycket och kräver mer motorstyrka. En tyngre båt blir också stummare och stabilare vid gång i högre sjö. Kolla när du läser båttester, ofta är den båt som går bäst i sjön också den som är tyngst och har mest v-botten. Båda egenskaperna kräver mer motor.

Två: Knop säljer. För ett par decennier sedan räknades en toppfart på 30 knop som klart godkänt för den utan racingambitioner, idag vill man kunna hålla 35 knop som marschfart och båten bör klara 45 knop, helst över 50. Och vad låter ballast: “Jag sparade 100 000 kronor på att köpa det minsta motoralternativet”, eller “Min båt gör 52 knop”?

Tre: Båthandlarna tjänar nästan inga pengar på att sälja båtar. Marginalen, vinsten alltså, ligger ofta på att sälja motorerna och tillbehören, och ju större motor desto större vinst. Ofta är ju till exempel 225-, 250- och 300-hästarna exakt samma motor med bara en annan programmering. Utvecklings- och tillverkningskostnaden är alltså exakt densamma för 300 hästaren som för 225-hästaren, men konsumentpriset skiljer 50 000 kronor. Vilken motor tror du att säljaren vill att du väljer?

Är då det här ett problem? Det beror på hur man ser det. Ur miljösynpunkt är det naturligtvis lite konstigt att ett ganska litet fordon drar 11 liter bensin per landmil. En del upplever det också som tråkigt att det är dyrare att ta en badtur med båten än att flyga charter till Medelhavet. Det kan man ju tycka vad man själv vill om.

Själv tror jag att den här motor- och fartinflationen minskar valfriheten när man ska köpa båt. En båt som ska tåla 50 knop måste byggas stabilt och med kraftig v-botten, annars blir den farlig. Den blir alltså tungdriven och även det minsta motoralternativet blir en ganska stor motor. Då minskar utbudet för den som vill ha en billigare, snålare och lättare båt.

Visst är det häftigt att köra 50 knop och låta fartvinden slita i håret, även om man bara gör det ett par gånger per år. Men kanske är det smartare av alla skäl att nöja sig med att båten toppar 37 knop och istället åka fritt fall på nöjesfältet ett par gånger varje sommar? Mot det finns ju standardargumentet: En stor motor som inte behöver köras fullt drar mindre bensin. Jo, det stämmer ju (oftast, dock inte alltid). Men det förutsätter ju också ofta att man måste köra en viss fart. Kanske drar den större motorn mindre i till exempel 35 knop, men en mindre motor kanske drar mindre per distansminut om man nöjer sig med att köra 27.

Det finns ett vägval när man bygger båtar. Vägvalet mellan sjöegenskaper i gropig sjö och hur lättdriven båten är. Grovt sett kan man säga att en flatbottnad båt blir lättdriven och en v-bottnad båt går bättre i vågor. Det är tydligt att de flesta konstruktörer har valt det senare, lika tydligt som att vi båtjournalister ofta utser båten med bäst sjöegenskaper i vågor till “bäst i test”. Men man skulle också kunna tänka så här: De flesta dagar åker jag inte i hög sjö i hög fart, därför är kanske en flatare botten bättre eftersom den blir mer lättdriven med mindre planingströskel och lägre bränsleförbrukning. De dagar jag ändå måste ut så får jag istället hålla igen på farten.

Missförstå mig rätt: Jag gillar motorbåtar. Jag gillar att köra fort. Och det är häftigt att köra 43 knop genom hög havssjö. I ungefär 10 minuter. Sedan börjar det göra lite ont i kroppen, öronen tröttnar på smällarna när skrovet landar och det blir blött ombord. Dessutom har de passagerare som inte adrenalinknarkar sagt upp bekantskapen och bett att få bli ilandsatta så att de kan ta någon ångdriven skärgårdsbåt hem.

Jag tror att vi snart har nått vägs ände vad gäller stora motorer. Snart har alla båttillverkare båtar som “tål” 350 hästar, eller ett par 200-hundringar i dubbelmontage, den grejen är liksom redan gjord. Nu väntar jag på att någon båttillverkare ska sälja båtar med argumentet: Kolla! Vi har byggt en båt som gör 30 knop med en 60-hästare, med hela familjen ombord. Risken är jag får vänta länge. Eller också får jag köpa en 70-talare, för många av de gamla båtarna klarar ju det. Men jag gillar ju inte gamla båtar. Krönikan är från senaste numret av Båtnytt. Ute i butik nu. 

Av: Lars Guditz


Text: Lars Guditz • 2015-02-19
ArtiklarLivetOmbord
Scroll to Top