Guide: Bada bastu i Stockholms skärgård

Att kunna bada bastu i Stockholms skärgård är faktiskt inte bara några få förunnat. På flera platser finns bastubodar som är öppna för allmänheten, till självkostnadspris. Dessutom brukar man alltid få höra en och annan spännande rövarhistoria när man sitter där och svettas. Köp hela vår tidning om gästhamnar och guldkorn till utflyktsmål. 87 tips på gäst- och naturhamnar. Köp digitalt här eller i butik nu.

Guide: Bada bastu i Stockholms skärgård
Foto: Johannes Nordemar

Här kan du köpa hela guiden digitalt

Den här gången finns det gott om plats vid den flata berghällen strax söder om bastun på Träskö Storö. Här ligger man perfekt. Djupt i vattnet med bra ankarbotten och nära till både bastu och dass. Visserligen är den inre fladen mer skyddad, men man ligger bra här också, särskilt när det blåser ostligt. Idag har vi sällskap med ett tiotal andra båtar, men båtgrannen berättar att det var annat förr.

– Då låg man här och skavde fender. Det var knappt att man fick plats om man kom in efter lunch.

Har man bara jolle och möjlighet att ro över till bastun finns det i och för sig många fina platser runt om i fladen, så plats får man. Vi har valt Träskö Storö som det första stoppet på vår fyra dagars bastutur. Med närhet till fastlandet är det här en perfekt bastu i innerskärgården dit man hinner ta sig även med en långsam båt under en helgtur.

Det är Skärgårdsstiftelsen som äger och förvaltar bastun och den är öppen för allmänheten från första maj till sista oktober. Det ryker ur skorstenen Trots att det bara är tidig eftermiddag ryker det från skorstenen på den lilla röda bastun som ligger inne i viken. Jag tar handduken med mig och vandrar bort till bastun. Innan jag hunnit öppna dörren tittar en skäggig man ut och meddelar att det bara är att kliva in. Tack säger jag.

Inne i bastun ligger röken från den vedeldade kaminen som en tunn ridå. Det sitter sex–sju personer utspridda på lavarna och jag hälsar när jag stiger in. Det visar sig vara en familj och några vänner som är ute och seglar tillsammans. Morfar Erik berättar att den här bastun är den han använder mest i skärgården.

– Det är nära. Man hinner hit om man åker en vanlig helg.

Artur, som sitter på första bänken, kastar en skopa vatten på kaminen så det fräser till. Han poängterar hur viktigt det är med finhuggen ved för att få till en bra eld. De andra håller med.

– Ibland är veden urusel, menar Erik. Men det är trots allt ganska lyxigt att det överhuvudtaget finns ved att hämta till bastun.

Henrik, som kanske är den flitigaste bastubadaren i sällskapet, menar att det är viktigt att förbereda sig noga inför en bastudag så att man orkar med. Det här är hans första bad för dagen och senare blir det eftermiddagspass och kvällspass. Det gäller att inte gå ut för hårt och att vara måttlig med ölen.

– Drick inte öl som är starkare än 2,8 procent, tipsar Artur.

Ett annat tips är som sagt att börja med låg värme och sedan höja temperaturen försiktigt. Någon rapporterar att termometern nu står på 55 grader. I en våtbastu som denna är 60–80 grader lagom. Artur menar att bastubad är ett sätt att umgås och att gemenskapen är en viktig

– Det är sällan dålig stämning i bastun. Man kan knappast vara osams här.

Någon säger att historierna man får höra är det bästa och jag kan bara hålla med. Särskilt när man kommer i hamn efter en dag med dåligt väder och kuling brukar man få höra om både bravader och missöden. Mest bravader förstås, och jag misstänker att de i dessa sammanhang kryddas lite extra. Henrik återkommer till det här med alkohol, som är vanligt förekommande vid bastubad.

– Undvik starköl. Helt plötsligt slår det till. Starksprit är riktigt dåligt, säger han.

Nu börjar vissa skruva lite på sig och det är dags att ta ett avsvalkande dopp. Hela gänget springer ut på bryggan och hoppar i. Att hoppa i det kalla vattnet blir som avslutningen på en kroppslig storrengöring. Porerna stängs och när man kommer upp känns huden helt len. Särskilt på kvällen är det en storslagen upplevelse att kunna stå i bara handduken och titta ut över det mörka vattnet utan att behöva frysa. Men badar man tidigare på kvällen är det istället perfekt kvällssol här.

 

Bastun på Träskö-storö är rymlig och den är ofta varm, eftersom den är ett populärt resmål. Dessutom är det perfekt kvällssol här.

Kolla in vårt samarbete med Gästhamnsguiden

Bokningssystem

Efter badet finns två alternativ. Antingen avslutar man eller också går man in och börjar från början. Jag sätter mig ett tag i omklädningsrummet. På väggen sitter inplastade lappar. De handlar om tidsbokningssystemet, städning, vatten på kaminen och bastuavgiften. För att det ska fungera att hålla bastun öppen gäller det att alla hjälps åt att hålla ordning och att alla sköter städningen efter sig. Slitaget på kaminen är stort och för att den inte ska rosta i förtid är det viktigt att absolut inte använda sjövatten utan hämta vatten i brunnen 60 meter bakom bastun. Denna bastu, som vetter mot vattnet, går inte att boka för att basta enskilt. Men runt hörnet finns ännu en bastu som är bokningsbar för enskilt bruk. De spontana mötena uteblir, men för dem som kanske bara vill basta med familjen finns den möjligheten.

Innan jag går tillbaks till båten lägger jag en tjuga i bössan och gläds över förmånen att kunna få basta på en så vacker plats. En av skärgårdens finaste Tycker man om att basta är det perfekt att från Träskö Storö segla eller tuffa över Möja Västerfjärd och sedan bort till ögruppen precis öster om Möja, en etapp på drygt åtta sjömil. På Ostholmen, söder om Hemholmen, finns nämligen ytterligare en av skärgårdens finaste bastubodar.

Norr om ön finns en vik med höga berg runt om som skyddar mot nästan allavindar. Men det kan vara svårt att få plats eftersom det är en populär naturhamn. Har du en grundgående båt finns det möjlighet att förtöja i vikens västra del med närhet till dassen. Segelbåtar är hänvisade till den inre delen av viken. Vid gynnsamma vindar finns det även möjlighet att förtöja på öns södra del, nära bastun, vilket gör att man spar in en promenad över ön.

Precis som den ena bastun på Träskö Storö är bastun på Ostholmen bokningsbar en timme i taget. Det betyder att det gäller att vara ute i god tid om man vill vara säker på att få en tid. Bastun används även flitigt av Möjabor och andra i området vilket betyder att de attraktiva kvällstiderna är upptagna. I systemet ingår dock att man kan kryssa i en ruta som betyder: jag kan tänka mig sällskap. Har du tur är den rutan kryssad och det kan bli bastubad trots sen ankomst. Eftersom vi lagt oss på öns norra sida blir det en promenad genom skogen för att komma till bastun. Den är upptagen när vi kommer fram, men eftersom det är en fin kväll sätter vi oss nere vid bryggan och väntar. Vi har tur. Efter ett tag kommer sällskapet ut och verkar vara färdigbastade trots att bara halva timmen gått och vi får ta över. Till skillnad från de flesta övriga bastubodar i skärgården har denna ett elaggregat. Skönt att slippa tänka på vedhuggning, men inte lika genuint. Kanske är det bara känslan, men att det doftar och låter från aggregatet gör att värmen känns skönare. Efter att ha kontrollerat bokningslistan ännu en gång lämnar vi bastun. Det fanns inga fler kryss denna kväll.

Här kan du köpa hela guiden digitalt 

Slitaget på bastuaggregaten är enormt. Därför brukar alla som bastar lägga en liten peng som bidrag till nästa aggregat.

Vårt sista stopp

Dagen därpå är det nya friska tag. Hoppet står nu till vårt sista bastustopp för denna tur – Björkskärs skärgård. Långt ut i ytterskärgården, men ändå förhållandevis nära, ligger denna skärgård som hör till Lidingö kommun.

Efter tio sjömil och en fin segling över Björkskärsfjärden lägger vi till i den lilla fladen vid Björkskäret. Där finns också tillsyningsmannens hus och det är alltid spännande att komma hit med båt. Dels är det bara ett par meter djupt i fladen, dels finns det ett grund på knappt en och en halv meters djup i det smala inloppet. Dessutom ligger det alltid flera båtar vid bryggan som så att säga har första parkett om det smäller. Vi har tagit för vana att alltid smyga försiktigt in och det går bra den här gången också. Men det gäller att kasta ankaret nära bryggan, annars är det stor risk att någon annan trasslar in sig i ankartampen när de ska ut eller in.

Om vinden är gynnsam ligger man också mycket bra i sundet på öns nordöstra sida. Därifrån är det en promenad på tio minuter till bastun, som ligger ett par hundra meter från tillsyningsmannens hus. Den är svår att upptäcka eftersom den ligger inne bland träden och är målad i grönt. Det märks också på bastubesökarna att den här bastun ligger mer svårtillgängligt. Det är inte samma typ av båtmänniskor som tar sig ut hit. Vi går in i bastun. Det är trångt och dunkelt, men elden ger en aning ljus. Trots att det sitter några personer på bänkarna är det tyst. Det verkar inte pratas i onödan, så att säga. Jag får en känsla av att de som sitter här är ute efter endast en sak, ursäkta uttrycket, – att banka skiten ur kroppen med hettan. Efter ett tag blir det läge för avsvalkning och det visar sig vara ganska kallt i vattnet. Jag simmar en bit, men blir tvungen att vända när horisonten börjar snurra så att jag är osäker på vad som är uppåt och nedåt. Särskilt hjärtat utsätts för stor påfrestning vid snabba temperaturväxlingar och det kan vara värt att tänka på för den som har besvär med hjärta eller

Ge ett bidrag

Innan vi går tillbaka till båten hjälper vi till att hugga upp lite ved som ligger utanför bastun. Eftersom man ska ha med sig egen ved här så hade vi tur att det var någon annan som redan hade eldat igång kaminen. Även här uppmanas man att bidra med en tjuga till en ny kamin som snart behöver inhandlas och vi ger vårt bidrag för att säkerställa att denna njutbara och trevliga tradition kan hållas vid liv. Nästa morgon är det dags att lätta ankar för att bege sig hemåt. Men innan vi hunnit iväg blir det frukostteve. En stor segelbåt med fransmän ombord har fastnat på en av uppgrundningarna i fladen och verkar inte kunna komma loss för egen maskin. Tillsyningsmannen får ge sig ut i sin styrpulpetbåt för att hjälpa till. Genom att dra i ett av båtens fall lyckas man luta den så att den kommer loss. Ja, som tur är verkar det ha gått bra och fransmännen tar sig ut förbi det luriga grundet i mynningen och försvinner västerut. Det ska vi också göra. Efter den fyra dagar långa bastuturen är det dags att vända hemåt.

Text & Foto: Johannes Nordemar

Gillar du att basta?
Ja
56
1
Nej