Torqeedo kör med inbyggda batterier av litium-jon-typ.
tar du med batteriet hem för laddning behöver du förmodligen inte oroa dig för att någon ska stjäla motorn.

Den största nackdelen med eldrift är att när du ökar effekten minskar räckvidden drastiskt. Om du ligger i två knop håller batteriet i drygt tio timmar. Ökar du till fem knop minskar batteritiden till ungefär tre och en halv timme. Och kör du full sprutt, jag klockar mitt ekipage till fem knop, räcker batteriet i ungefär 35 minuter. Du måste alltså se till att hålla farten nere om du inte vill råka ut för akut elbrist redan efter en halvtimme.

Läs mer: Så väljer du rätt elmotor

Torqeedo 1003 är alltså inte en motor för långa färder eller om du har bråttom. Då är bensinmotorn överlägsen, om du står ut med ljud och avgaser. Med en extradunk kan du i princip åka hur långt som helst. Det kan du inte med en elektrisk motor. Men det finns andra kvaliteter med eldrift.

Jag upptäcker till exempel att jag och mina passagerare sitter och pratar hela tiden under färden. Det går inte när jag kör med min bensinmotor. Då får man ropa till varandra, speciellt eftersom båten helt klart går bäst när passagerarna sitter i fören. Då är det nästan omöjligt att prata under färd.

Nu sitter vi och snackar i normal samtalston under hela färden. Motorn viner lite och det kluckar. Vi pratar på och tar oss fram i tre knop. Det högsta möjliga varvtalet är 1200 varv per minut och även på full gas är motorn tyst. Motorn har en inbyggd gps och på displayen ser du hela tiden fart, räckvidd och hur mycket laddning du har kvar i batteriet. Den senaste versionen av motorn har även ett usb-uttag så att du kan ladda telefonen på motorn om du vill.

 

Till vänster ansluter du gasreglaget, i mitten sitter strömsladden och till höger hittar du uttaget för att ladda batteriet.

Efter en tur på två timmar en solig lördagförmiddag har vi avverkat drygt fyra sjömil och batteriet har kvar 60 procent av ladd-ningen. Kontrasten är stor mot att bränna runt i redaktionsbåten med 225 hästar på akterspegeln. Då kan en dagstur vara på 40 sjömil och är du inte försiktig med gasreglaget kan det lätt kosta en tusenlapp i bensin. Men det är något helt annat.

Att köra båt med elsnurra påminner mer om att paddla. Det går långsamt och du får njuta av turen. Perfekt om du har en båt som du använder för fisketurer, att lägga nät eller ta dig över en sjö om du saknar väg fram till stugan och inte har lust att ro.

Torqeedo kör med inbyggda batterier av litium-jon-typ. Det gör tyvärr att motorn kostar en rejäl slant, runt 18 000 kronor. En fyrtaktare på fyra bensinhästar kostar runt 12 000 kronor om du kikar på Yamaha eller Suzuki. Och de drar inte särskilt mycket soppa. Och kikar du på lågprisvaruhusen kan du hitta en enkel elsnurra som drivs av ett separat 12-voltsbatteri för ett par tusenlappar. Så det är svårt att ekonomiskt motivera att köra på en Torqeedo när det finns alternativ som både är billigare och tar dig längre utan att du behöver ladda.

För mig blir det mer fråga om känsla. Det är skönt att inte släppa ut några avgaser i vattnet och det är skönt att det är helt tyst. Det är smidigt att trycka på en knapp för att starta motorn och tar du med batteriet hem för laddning behöver du förmodligen inte oroa dig för att någon ska stjäla den.

På displayen ser du hela tiden hur många procent du har kvar, räckvidd, fart och förbrukning.

Säkerhetsbrytaren är magnetisk och nästan för lätt att rycka loss.

Jag funderar på att ersätta besinmotorn med elmotor på min lilla eka.
Ja
44
6
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!