Reportage: Följ med på magisk segling till Antarktis

Att korsa Södra oceanen i en mindre segelbåt är inte särskilt svårt om du har lite tur. Det är inte längre än från Marstrand till Stockholm, men få vågar sig på äventyret att segla till den sjätte kontinenten. I det här reportaget från tidningen Båtnytt hänger vi på en som vågade.

Reportage: Följ med på magisk segling till Antarktis
Livet leker. En kryss på ett soligt Gerlache Strait i fem-sex sekundmeter med bara isberg, valar och pingviner som sällskap kan vara det bästa en seglare kan få uppleva.

Det bor inga människor på Antarktis. Kontinenten är dubbelt så stor som Australien men nästan allt land är täckt av kilometertjocka glaciärer. Myten om Antarktis fanns redan under antiken och ända fram till 1700-talet fanns en tro på land längst söderut, med 50 miljoner invånare och en högstående civilisation. Men under andra ­halvan av 1700-talet växte intresset för Antarktis till en möjlig realitet. Det var den sista stora upptäckten som återstod, att bevisa att det fanns en sjunde kontinent. Ära och berömmelse väntade. James Cook var en av de första som försökte nå fram men dimma, isberg och kyla satte ideligen stopp för hans expedition. Cook nådde fram till öar norr om fastlandet, men kunde inte avgöra om det var en kontinent. Det sägs att när Cook till slut gav upp kravlade han längst ut på bogsprötet på sitt skepp HMS Resolution för att åtminstone ha varit den människa som varit allra längst söderut. Sedan skedde upptäckten av kontinenten stegvis. Upptäcktsresande och säljägare sökte sig allt längre söderut och i början av 1800-talet upptäcktes fler öar. Men först under 1820-talet satte den första människan sin fot på fastlandet. 

1984 blev den svenska Northern Light den första skandinaviska båt som seglade till Antarktis. Ombord fanns äkta paret Rolf Bjelke och Deborah Shapiro och de beskrev ­senare seglingen i boken Arktis-Antarktis. För en ung seglingsnörd med långfärdsdrömmar sådde den boken ett frö.

Under den antarktiska sommaren, från december till april, finns det några tusen personer kortare eller längre perioder på Antarktis, forskare, militärer och servicepersonal ­baserade på stationer runt kontinenten. Oftast bara något dussin personer, isolerade från omvärlden. Tillfälliga landningsbanor för flyg, helikoptrar eller mindre båtar är det som levererar folk och förnödenheter till stationerna. Resten av året bebos kontinenten av mindre än tusen personer.

 

Så gott som alla båtburna resenärer till Antarktis utgår från Ushuaia i Argentina. Både seglare och ­kryssningsfartyg bunkrar i världens sydligaste stad vid Beaglekanalen. På vägen ut brukar Antarktisseglare stanna till på chilenska marinbasen Puerto Williams.

Turismen nådde kontinenten i slutet av 60-talet när den svensk-amerikanska entreprenören Lars-Eric Lindblad började med kryssningar till Antarktiska halvön. Kryssningspassageraren är idag den överlägset vanligaste gästen på kontinenten med uppemot 40 000 besökare den gångna säsongen. Sedan finns det några till som tar sig dit, bland andra seglare.

Prenumerera på Båtnytt här

Mellan tio och trettio privatägda segelbåtar tar sig till Antarktis varje år. Med rätt förberedelser är det helt klart möjligt. För min del började det med en tråd på seglings­forumet No-crew på Facebook, där frågan ställdes om ­någon var intresserad av att segla dit. Holländsk flagg och skeppare, med en svensk ombord, de behövde en tredje person. Var det klokt att göra en sådan sak, med människor man inte känner? Många är historierna om konflikter och problem som uppstår ute på havet som ingen räknat med när båten lämnade land. Tre områden ville jag ha klarhet i; säkerhet, sjömanskap och sociala förmågor. Säkerheten betades av på mejl med skepparen som var ute på havet, samt kontroll av båt och varv. S/Y Dakota, en Van den Stadt 40, var ett starkt och välseglande aluminiumbygge från mitten av 90-talet. Foton på båten förstärkte det goda intrycket. Mötet med den andra svensken Lasse som seglat på Dakota gav rätt vibbar både seglingsmässigt och socialt. Och tack vare en förstående sambo och svärmor skulle efter tre decennier drömmen realiseras.

 

Seglingen gjordes ombord på S/Y Dakota, en Van den Stadt 40, ett starkt och välseglande aluminiumbygge från mitten av 90-talet.