Via ett flertal skärmar ser slussvakterna all trafik på broar och sjöleder i Stockholm.

Alla som sett filmen SOS – en segelsällskapsresa vet att större segelbåtar gör bäst i att vänta på brouppgång. Ändå förekommer det rätt ofta att seglarna glömmer bort att deras flytetyg har mast. En del kör rakt in i bron och tappar ansiktet tillsammans med riggen. 

En annat relativt vanligt misstag är att skepparna först väntar lydigt, men sedan ändå kör in i slussen innan bron hunnit öppna. Mats minns den skeppare som körde rakt in bron så att båten tvärstannade. När så frun dök upp ur kajutan började hon skälla ut slussvakterna – inte sin snedseglande make!

– Jag funderar om det kan bero på stress. En känsla av att "Nu har jag väntat nog, nu åker jag", spekulerar Mats.

Kollegan Tommy Berglind har jobbat som sluss- och brovakt i 40 år, både på Hammarby- och Karl Johan-­slussen. Han tycker att båtfolk var mer sjövana förr.

– Nu kommer till exempel många in i slussen utan att ha tampar och fendrar redo, så var det inte på 1960-talet. 

Å andra sidan var det mer fylla ombord på båtarna förr, liksom på landbacken, menar Tommy. När han som ung student började extraknäcka som slussvakt ersatte han en generation tämligen alkoholiserade hamnarbetare.

– Gubbarna var fulla på jobbet, det var många på den tiden, eftersom folk inte behövde köra bil.

Från det höga tornet vid Skansbron syns Hammar­bykanalen. I tornet sitter numera Sjöräddnings­sällskapet.

Ibland blev det bråk bland de som skulle slussa, men när polisen kom låtsades de som ingenting, säger Tommy.

Han jobbade egentligen som fotograf men blev kvar som slussvakt, för jobbet är omväxlande. Det består av mer än att bara trycka på en knapp så att de tunga slussportarna öppnas och stängs. Slussvakterna tjänstgör också som hamnroddare, alltså att de från landbacken ­hjälper kryssningsfartygen att kasta loss. I jobbet ingår också att från Stockholms hamnars båt inspektera ­oljeföroreningar ­runtom i hamnarna. Samt att hjälpa alla som av olika ­anledningar råkar i klistret vid pulsådern mellan Mälaren och Östersjön.

Tommy minns dramatiken en januaridag år 1975, då ett privatflygplan på väg till Bromma flygplats fick slut på bränsle och nödlandade i den iskalla Årstaviken. Slussvakterna rodde ut till vraket och lyckades rädda familjen.

Eftersom Hammarbyslussen är den enda vägen ut och in till Mälaren i Stockholm måste alla, folk som fä, numera passera här. Varje sommarmorgon vid sextiden öppnar slussvakterna för ett svanpar med fasta morgonrutiner.

– Vi öppnar slussen enbart för dem, de verkar gilla att slussa i ensamt majestät, säger Mats.

Ett majestät som sällan slussar ensam är däremot den riktige kungen, Carl XVI Gustaf, som dyker upp i sin Fairline några gånger per år. Alltid själv bakom rodret.

– Kungen verkar vara en hygglig kille. Han väntar alltid på sin tur och brukar själv hålla i tamparna. Han har ju en följebåt nuförtiden, full med Säpovakter, men de har inte heller gjort bort sig under slussningen, säger Tommy.

Trots många båtar och små marginaler är det sällan ­något allvarligt händer i slusskanalen. Slussvakternas stora mardröm, att en båt kör in i slussportarna och skadar dem, har ännu inte hänt. Vattentrycket mot de tunga portarna är så högt att till och med en större flybridgebåt skulle ­kunna skada dem allvarligt. Då skulle den enda vägen ­mellan Öster­sjön och Mälaren i Stockholm spärras av.

Fram till år 2022, då den nya slussen i Gamla stan ­beräknas vara färdigbyggd, lär det alltså bli många fler ­tappade plånböcker, simmande kaptener och hängda båtar i Hammarbyslussen.

Jag har gjort bort mig när jag slussat vid något tillfälle.
Ja
7
27
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!