Tips: Så seglar du säkert med gennaker

Gennakern ger härlig extra skjuts åt undanvindsseglingen, men många tycker den är krånglig att använda. Kan rulle, strumpa eller kanske en dansk tunnel vara lösningen? Tidningen Båtnytt reder ut begreppen.

Tips: Så seglar du säkert med gennaker
Strumprullare gör man inom fotbollen. Till gennakern väljer man antingen strumpa eller rulle. Samtliga bilder: Joakim Hermansson

Spinnakersegling ansågs länge som något riskfyllt och krångligt, främst avsett för fartjagande kappseglare med ett dussin fullblods­proffs i sin besättning. Eller möjligen för loja semesterseglare, i laber bris på långa undanvindsrepor över lätt krusade fjärdar.

När de asymmetriska spinnakrarna – gennakrarna – kom, utvecklade de undanvindsseglingen flera nivåer på en gång. Många Svensson­seglare vågade köra med nylon även när det tutade i mera, och det blev vanligare och vanligare med färggrant halv­bulliga segel som halsades på kortare eller längre peken framme i fören.

Kombinationen av enkelhet och effektivitet är det som attraherar med gennakern, som har fått sitt namn av att den förenar genuans asymmetriska vingform med spinnakerns prassliga nylonduk och gigantiska yta. Med sin djupa skärning, med ett breddmått som är mer än tre fjärdedelar av underlikslängden och med ett förlik som böjer framåt i en mjuk kurva, är gennakern ett segel lämpligt enbart för öppna bogar. Ändå skotas den nästan som en genua, men mycket längre akterut. Möjligen med suggor ungefär halvvägs, för att vid behov sträcka ut akterliket, men inte på några justerbara travare.

 

Med en strumpa som dras ner från toppen samlas gennakern snabbt och enkelt ihop. Rullen är ett alternativ som kan manövreras från sittbrunnen.

Halshornet fästs i däcksnivå, men inte vid förstaget som med genuan, utan istället så långt förut det är möjligt, gärna på ett speciellt peke, som kan vara fast eller skjutas ut bara när det används. Hela arrangemanget gör seglet riktigt enkelt att hantera, till och med när det ska gippas. Rorsman får helt enkelt falla av lugnt och fint, och så dras seglet förbi mellan förstaget och sitt eget förlik. Eller så gör man en så kallad flaggipp, och låter hela gennakern gå framför sitt eget förlik.

Prenumerera på Båtnytt här

Beroende på skärning, form och dukvikt kan gennakrar fungera från brantaste halvvind till djupaste slör, medan plattläns sällan är effektivt. Bättre då att skära upp ­några grader och segla en något längre väg, som mer än väl kompenseras av betydligt högre fart.

Ett vanligt omfång för en gennakers skenbara vindvinklar är mellan 70 och 110 ­grader, men duktiga segelmakare kan förstås designa special­varianter som går långt utanför detta. Men nog nu om själva seglet, för det var först när hjälpmedlen utvecklades som gennakern verkligen blev ett gångbart allemans­segel, istället för att ständigt ligga undangömd i sin säck nere i något mörkt stuvfack.

 Nästa sida: Hjälpmedlen som underlättar seglingen