Kragerø är en idyllisk småstad och ett perfekt resmål för svenskar som vill ta sig lite längre bort // Foto: Martin Leisborn
Resmål: Kragerø – omväxlande på norska sydkusten
Följ med till Edvard Munchs favoritställe
Bland svenska västkustens kala klippor och små idylliska samhällen finns det oändligt mycket att se, och det blir lätt så att vi seglar och kör våra båtar bland våra favoritöar, med endast kortare avstickare. Det räcker långt. Men inte alltför långt åt nordväst finns en annan kust som är lika fin, och dessutom mer omväxlande: den norska sydkusten. Vi väljer att besöka Kragerø, en stad med gamla anor och gemytliga gränder.
För att ta sig dit med egen båt finns bara två alternativ. Antingen korsar man Skagerack från valfri plats i Sverige eller Danmark, eller så följs den svenska västkusten upp mot Oslofjorden och sedan nedåt en liten bit längs norska sydkusten. Den senare är fascinerande med många fina platser att stanna vid längs vägen men är kanske lite längre, beroende på var man utgår ifrån.
Genvägen för de flesta går tvärs över havet med kompassriktning direkt mot Kragerø. Det kräver gott väder, fungerande kompass och bra navigationskunska per, alternativt en pålitlig gps. När det börjar närma
sig är det viktigt att hålla tungan rätt i mun, kusten här är nämligen illa beryktad för luriga grund, och
i vattnen runt Kragerø finns många, många vrak från fartyg som inte hade en fungerande gps.
Den yttersta ön i skärgården heter Jomfruland, en långsmal ö som nästan blockerar infarten. När den dyker upp över horisonten syns snart två vita torn tydligt, Jomfrulands gamla och nya fyr. Ön kan passeras på båda sidor, bara du är försiktig. Grunden är som sagt många här och det gäller att hitta rätt väg in mellan prickar och andra sjömärken. Till dess fördel kan dock sägas att våra norska grannar gjort ett bra jobb med att märka ut farorna. Så med god förberedelse och hög uppmärksamhet är du snart förbi reven längst ut.
Väl på insidan öppnar sig en fantastisk skärgård, och det är bara att välja vilken ö, gästhamn eller naturhamn du ska gå till först. För vår del styrde vi kosan rakt in i Kragerø gästhamn, som består av två delar: Gunnarsholmen och Jernbanekajen, varav den förstnämnda är trevligast och mest populär.
Någon kallade Kragerø för en seglingsmetropol, Norges Marstrand, men det visade sig inte stämma speciellt bra. Hamnen är inte så stor, och orten är inte specialiserad på seglingsevenemang, även om ett par sådana anordnas varje år. Även ryktet vi hade hört om alla fina träbåtar i allmogestil var något överdrivet, även om några sådana faktiskt finns och med en viss koncentration i den delen av hamnen som kallas blindtarmen. Då är ort en Risør, ett stycke längre ner längs kusten, lite mer metropol i de avseendena.
Däremot skulle Kragerø kamma hem ett högt pris i ge mytlighet och skönhet, om sådana tävlingar fanns. Staden är väldigt kuperad, har flera spektakulära utsiktspunkter, trånga kullerstensgator och gränder i stil med Gullholmen samt små mysiga restauranger och bistroer som nästan påminner om någon liten bergsby i Frankrike eller Italien. Det är behagligt för ögonen att vandra runt i byn.
Som Gullholmen fast mer av allt.
Kragerø har även en lång och intressant historia som sträcker sig till 1600talet då platsen var en av Norges största sjöfartshamnar med stor utskeppning av timmer och is. Namnet betyder troligtvis “kråkön” och bestod till en början bara av bebyggelsen på det som nu heter “Øya”, den höglänta ön utanför den inre hamnen. Senare började även fastlandet bebyggas och staden med dess hamn växte.
Timret såldes mest till England, och när London år 1666 hade brunnit och skulle återuppbyggas fick Kragerø ett stort uppsving. Isen som exportera des togs från fördämningar i vattendrag uppåt fjällen och exporterades i stora kvantiteter till bland annat Holland. Till sist tog både timmernäring och isexport slut och det blev istället konsten som tog över, något som fortfarande till viss del gäller.
Kragerø är idag en mysig småstad med trevlig miljö. Servicegraden för besökare är hög, många butiker, en fantastisk fiskaffär väl värd ett besök, vänlig personal och befolkning och fina badmöjligheter.
På Gunnarsholmen, alldeles vid gästhamnen, finns såväl en fin sandstrand som en havsvattenpool och ett havsbad med ramp för rörelsehindrade. På dess lilla kulle återfinns dessutom ett gammalt fort med kanoner från svunna tider. Just intill finns även hamnkaptenens kontor och ett kafé med glass. Så vid fint väder kan en trött besättning ha allt som behövs för en vilsam dag utan att ens lämna själva hamnön.
När det är dags att se sig omkring är utsiktspunkterna Steinmann och Skriverheia, belägna på två klippor just ovanför staden, trevliga. Under kriget fanns här tyskt artilleri, inte konstigt eftersom både hela byn och näst an hela skärgården utanför kan skådas härifrån, väl värt den branta promenaden dit.
För vår del gick vi dock lite fel. Vi följde turistkartan, som finns gratis på hamnkontoret, och navigerade nyfiket genom stans trånga gränder uppåt mot det branta berget. Men på vägen hittade vi en grotta som var belyst och öppen att gå in i, vilket vi gjorde. Det var spännande och visade sig vara Dybedalsgruvan, en gammal nedlagd apatitgruva.
Kragerø är troligtvis mest känt för sin konsthistoria. Det är nämligen ofta ett speciellt ljus på morgonkvisten, något som attraherar konstnärer från när och fjärran.
Ett exempel är Edvard Munch, en av Norges mest kända konstnärer, som här fann inspiration och åstadkom den berömda målningen “Solen” som finns att beskåda på Oslos universitet. På platsen där han målade står han nu själv staty, med paletten i hand.
Staden eller byn är alltså en trevlig destination i sig. Men skärgården utanför är kanske ännu intressantare, i alla fall för dem som gillar naturen och naturhamnar. Arkipelagen är inte så stor, det handlar om knappa 15 distansminuter från ände till ände, men det är vackert och variationen är enorm.
Många öar påminner starkt om Stockholms skärgård med skog och växtlighet men kala klippor närmast vattnet. Andra ser mer ut som vindpinade Bohuslän och ytterligare andra liknar när mast Kanada och Alaska. Ta med ett bra sjökort och gär na ett exemplar av Havneguiden så hittar du lätt till några riktiga pärlor.
En lagun i skärgården heter Skutevika. Inloppet är väldigt smalt och det är med stor försiktighet vår lilla skuta svänger in mellan kobbar och stenar. Men vilket lugn där inne! Viken är helt skyddad från alla håll, om given av höga kullar, små urskogsbeklädda berg. Perfekt att ankra upp, och det finns sopmaja och torrdass att ro in till med jollen.
I skogen runtomkring hörs bjällerklang från kreatur bland träden uppåt kullarna. Hade vi haft mer tid skulle vi gärna stannat flera nätter här. Ytterst i skärgården ligger rullstensön Jomfruland som en skyddande vall mot Skagerack. Den är en del av en geologisk formation som sträcker sig ända från Östersjön, genom Sverige och vidare ut förbi norska kusten. Ett naturreservat skyddar öns unika växt och djurliv.
Den lilla gästhamnen erbjuder två supermysiga kafé er, men är under juli mycket välbesökt och det är inte säkert att plats finns för fler gästande båtar. Även om plats finns är hamnen inte så skyddad mot svall. Det var alltså tidvis rejält skumpigt när vi låg där.
Men på själva ön råder en frid och ett lugn som är svårt att missa. En promenad på utsidan ön och några lugna djupa andetag, eller en cykeltur, och både stress nivån och blodtrycket går ner flera streck. Den gamla fyren är trevlig att gå upp i och det finns ett intressant museum just intill. För den naturintresserade finns hundratals arter av fåglar som häckar på öns norra sida, ett mecka för fågelskådare.
Det finns även ett antal smala och fascinerande passager att gå igenom i Kragerøskärgården. Ett exempel är Kreppaleden mellan Gumøy och Langøy. Här stupar bergssidorna nästan rakt ner mot den smala men djupa farleden och det går nästan att ta i bergssidan på sina håll.
Samtidigt är det rätt lummigt med mycket skog och rätt som det är idylliska sommarstugor med egna små hamnar på de små öarna och skären. Norrmännen har en annan syn på strandnära bebyggelse än vi svenskar. Men det är vackert att se.
Vi tar en pratstund med Svein Arne Walle, hamnfogde i Kragerø, för att säkerställa att vi inte missat något.
– För fritidsbåtar är Gunnarsholmen den bästa och populäraste hamnen i byn, med den centrala placering en och fina badmöjligheterna. Här är nära till toa, dusch och havsbad, såväl som till hamnkontoret.
Kanske är det allra finaste med Kragerø dess om givande skärgård, och Svein Arne är entusiastisk.
– Skärgården utanför kan inte mäta sig med Stockholms i storlek, men den är fantastiskt fin med många små fina öar. Så förutom de tre gästhamnarna, två i byn och en på Jomfruland, har vi ju väldigt många vackra naturhamnar. Om man törs använda dem, vill säga, för man ska vara bra på navigation och det ska vara gott väder. Min personliga favorit är Vestre Rauane här ute på fjorden. Oavsett väder ligger du tryggt, och du kan ligga långsides mot berget med segelbåt, bara du kom mer in. Det är mycket grund utanför.
Vårt intryck av Kragerø och dess skärgård är mycket positivt. Vi tillbringade bara några få dagar i byn och området men det gav absolut mersmak.
Vill du expandera dina farvatten utanför Sveriges gränser och prova på något annat och fräscht som ändå inte är alltför långt bort är Kragerø definitivt ett bra resmål med egen båt.
Fotnot. Texten är tidigare publicerad i Praktiskt Båtägande 2020/5
Resmål: Mälaren
Resmålet Nassa Skärgård: En ny ö för varje dag
Resmål: Hitta till den underbara jungfrukusten
Resmål: Ven – sundets lilla pärla
RESMÅL: Slät granit och turkosa vatten
RESMÅL: Storsjön – till sjöss i fjällen
Text: Martin Leisborn • 2020-06-03
Artiklar • praktisktbatagande • Resmål