Finnmaster 5700 Open, trygg

På 5.7 meter har Finnmaster fått in det mesta. Till och med trygghet.

2005-05-01

Det var inte länge sedan allt var så underbart enkelt. Det fanns inga tvivel, inga svårigheter att klassa en båt. Små båtar hette hardtop, sport eller styrpulpet. Större bar namn som daycruiser, salongsbåt, dubbelruffare eller till och med motoryacht. Men sedan kom cross-over-trenden. Gränser suddades ut och båttyper mixades både kors och tvärs.
Men faktum är att cross-over inte är något bekymmer. Snarare en trend som friskat upp  båtutvecklingen. Båtarna har faktiskt blivit både roligare och mer användbara.
Ett bra exempel är Finnmaster 5700 Open. En korsning mellan den klassiska skandinaviska sportbåten och den amerikanska bowridern. I botten finns Finnmasterns välanvända och trevliga 5,7 meter långa skrov som redan används på varvets 5700 walkaround och 5700 OC.

Skrovet gör sig alldeles utmärkt i sportbåtsversion. Med höga fribord och en skyddande vindruta blir sittplatserna mycket ombonade. Trots hyfsat stökig vind och upprörd sjö sitter jag torrt och bekvämt och kör. Får nästan lite kupékänsla, ergonomin är god. Fåtöljerna för mig och kartläsaren är hyfsade med skapligt sidostöd för baken. Bra avstånd mellan stol-ratt-reglage gör att jag kör obesvärat och problemfritt. På var sida bakom de främre fåtöljerna finns två fasta uppfällbara bord. De räcker inte till att äta vid, men väl för eftermiddagskaffet.

 

Stuvutrymme finns det hur mycket som helst. Under durk och under sofforna fram och bak finns plats för både väskor, kaffekorg och ungarnas leksaker. Under luckor på badbryggan och i näbben finns god plats för behövliga tampar. Kapellet ligger snyggt hoprullat i eget garage. Bra detalj är de gasdämpare som hjälper till att få upp kapellbågarna. Enda nackdelen med ett garage för kapellet är att jag tvingas kliva över det när jag vill till badbryggan.
Skrovet är inte bara trevligt att sitta i. Det går utmanande i sjön och lockar mig till bus. Men det kräver kraft. Mer än den 90 hästars Mercury som satt på testbåten. Det är inte toppfarten jag är ute efter utan accelerationen och ett piggt beteende runt marschfarten. Med 90- hästaren känns det trögt. Båten och jag ropar efter mer kraft. De breda slagen känns när jag trycker ned nosen i vågorna men hjälper samtidigt till att hålla stänkvattnet borta från rutor och de ombordvarande.

Jag vet inte varför, men var gång jag kliver ned i en Finnmaster eller Yamarin blir jag imponerad över kvalitén. De har någon extra puts på grejerna som inte deras konkurrenter klarar av att få till. Möbleringen på Finnmaster 5700 är från grundkursen på båtinredningsgymnasiet. Inget överraskar.  Men det fungerar. Jag tröttnar dock snart på 90-hästaren. Inte för att det är något fel på den, men den  känns trög. Det snabba skrovet skriker efter mer kraft. Vilket det mer än väl skulle klara av.