Finnmaster 52 SC, fem meter perfektion

Finnmaster är på frammarch. Ett år efter ägarbytet lanseras tre nya modeller. Minstingen Finnmaster 52 SC är en trevlig utflyktsbåt där var sak har sin plats.

2011-01-01

Tack vare trappsteg lite här och var i båten är det lätt att ta sig ombord.

För tre år sedan sålde Finn- Marins grundare Osmo Roukala och Jarmo Kinnunen sitt företag till ett riskkapitalbolag. Sen kom lågkonjunkturen och hela finska båtbranschen blödde euro. Så i början på  året köpte herrarna Roukala/Kinnunen tillbaka bolaget, gissningsvis för en billig penning. Den här finurliga rockaden har gett Finnmaster en vitamininjektion, för varvet har laddat om med fyra nya modeller i pipan. Jag kör nya sidokonsolbåten Finnmaster 52 SC i Tanumsstrand en smällkall oktoberdag. Första intrycket är att Finnmaster spottat upp sig och på allvar utmanar Yamarin i premiumklassen. Grafitgrå dynor och flexiteak ger ett snyggt intryck. Jag går ledigt ombord, eftersom konstruktören har gödslat med trappsteg. Antingen äntrar du via två trappsteg i fören, eller från sidan på små steg. Kuddarna riskerar aldrig att skitas ned. PRINCIPEN "var sak på sin plats" är bra att hålla sig till på en liten båt. Få saker är så irriterande som att tvingas lägga fendrarna löst på durken, där de studsar hit och  dit i sjögången. På 52:an stuvar jag dem i fenderstället i förbrunnen innan jag sätter full gas ut på fjorden. Kapellet, i och för sig nedfällt för dagen, lurar snällt under ett garage i aktern.

Fotstöd, plats för navigator, pryl/sjökortsfack. Vad mer kan man begära? Jo, kortare avstånd mellan soffa och ratt!

EN YAMAHA F70 sitter på akterspegeln. Med perfekt riggtrim visar gps:en 33 knop på den platta  fjärden. På typiskt Finnmastervis går båten stadigt och lugnt på vattnet, och att hänga på max motor – en 80-hästare – gör säkert bara leken roligare. 70 hästar räcker dock. Största skillnaden mot  storasyster, Finnmaster 55 SC, är att föraren sitter på akterbänken i stället för i en bekväm stol. Jag som är 1,76 lång når inte ratten om jag lutar mig tillbaka. Körställningen är en kompromiss för att passa både långa och korta förare, men passar ingen. Den som löser det här problemet borde få båtvärldens Nobelpris!
I övrigt är förarmiljön bra, med fotstöd, god sikt, plats för navigator samt ett redigt handsfack där även sjösportkorten går ned. Bakom vindrutan sitter jag så vindskyddad som man kan på en så här liten båt. Det rufsar om i håret, men inte farligt. Och bredvid mig på bänken fi nns plats för minst en person till. Maxlast är sex personer, och alla har sittplatser. Förbrunnen har fått en enkel soffa på styrbordssidan. Det är vettigt. En extra soffa hade skapat fl er sittplatser än båten är godkänd för, dessutom som sportfiskaren hade fått mindre svängrum. Stuvfack för väskor hittar jag i ett dränerat spöfack under förbrunnens soffa, framför styrpulpeten samt i aktersoffan. Här visar Finnmaster att de har tänkt till. Luckan går att öppna – utan att jag först behöver knäppa bort dynan. Väl öppen hålls den kvar av gasfjädrar. Att kunna öppna en lucka utan att behöva oroa sig för att få den i huvudet kan verka självklart, men mig veterligt är Yamarin den enda tillverkare som tidigare lyckats. Vilket kanske säger mer om båtbranschens tillkortakommanden än Finnmasters briljans – men ändå.

Sidoställd pulpet har sina poänger. Pulpeten ger gott vindskydd åt två personer samtidigt som ett enda, brett gångbord är smidigare än två smala.

LIKA FÖREDÖMLIGA ÄR förtöjningsanordningarna. Dubbla ankarboxar i aktern samt en i fören passar sportfiskaren som vill kunna kasta ankar från olika håll. Efter en smällkall tur på fjorden åker jag  tillbaka. Finnmaster framstår som en av de mest genomtänkta båtarna i klassen. Priset, 199 000 kronor med 70-hästaren, är några tusenlappar mer än motsvarande Ryds eller HR. Framförallt lär 52:an bli en stark konkurrent till den blott några centimeter längre storasystern Finnmaster 55 SC, som kostar 50 000 kronor mer.