Test: Pursuit ST 310 Sport

 Pursuit ST 310 Sport är en maxad badbåt. På sätt och vis är den till funktionen rätt så lik vilken öppen dagtursbåt som helst. Till exempel Flipper 600 SC som jag körde för ett par nummer sedan. Mittkonsol, utrymme i för och akter för passagerare och en motorisering som tar dig till badstranden i bra hastighet. Pursuit har bara lite mer av allt.

Där Flipper har en motor har Pursuit två. Det finns stuvar, fack och förvaring för dryck, fisk, badutrustning och dykprylar. Bredvid föraren får det plats ytterligare två passagerare. I den aktre brunnen kan det sitta minst sex personer, och lika många till får plats i fören. Och den gör närmare 50 knop. Samt kostar närmare tre miljoner.

Visst, egentligen går det inte att jämföra med en sexmeters styrpulpet. Pursuit är närmare tio meter lång, nästan tre meter bred och väger fyra ton. Men syftet med den är detsamma, här ska inte övernattas, utan bara ta sig ut på sjön och ha kul. Bada, fiska eller dyka spelar ingen roll, med en Pursuit ST 310 Sport har du kraft att ta dig fram när du vill.

Jag har kört den vid två tillfällen, första gången var det ganska jobbigt med regn och kyla. Andra gången var det klart mer behagligt i strålande sol och drygt tjugo grader varmt. Även om den klarar båda vädren är det uppenbart att den är byggt för varmt klimat. Det finns ett kapell, men om du måste sätta på det är det bättre att välja en annan dag att ge sig ut.

Pursuit 310 trivs bäst i fint väder. Då kommer allt utrymme till sin rätt. För du kan klämma ombord 15 personer utan problem. Till fören kommer du på babordssidan bredvid förarkonsolen. Här finns en soffa som går runt längs friborden och framför förarkonsolen. Det är bra sittdjup och höga ryggstöd, du sitter bekvämt och tryggt och här ryms sex personer. Här och var sitter mugghållare utkastade och längs relingen löper ett rostfritt räcke så att du hela tiden kan hålla i dig. Under sofforna och i durken finns stora stuvar där du får ned kapell och överdrag till stolar samt packning. I fören sitter ett ankarspel på den modellen vi testade.

Framdelen av förarkonsolen och soffan lyfts upp med hjälp av gasfjädring och bildar en stor dörr in till toaletten. Här är näst intill ståhöjd och gott om utrymme för ett toalettbesök. Ingen trängsel ens på toaletten. Här finns också hållare för syrgastuber om du får för dig att dyka, jag spänner fast några av fendrarna här under testturen. Här nere finns även bord till förbrunnen och en dyna som du med bordets hjälp använder till att skapa en stor solbädd i fören.

I aktern ryms också sex personer i den stora aktersoffan och soffan bakom förarplatsen som är vänd bakåt. Vid sidan av soffan finns en liten ho och en sump för levande bete. I sidan av förarens konsol finns kylskåp och i både soffor och durk finns stora stuvar.

Stort är ett ord som återkommer i detta test. Det är en stor badbåt med stora utrymmen och stora motorer. Även förarplatsen är för stora personer. Jag är närmare två meter lång och når inte ned med benen när jag sitter i förarstolen, som är utrustad med nedfällbara armstöd. Men ett fotstöd gör att jag ändå kan sitta bekvämt. Kortare personer känner sig små när de hoppar upp på sätena, och när mina barn som båda är under tio år kommer ombord är de som dvärgar i en jättes båt. De sitter klart bättre i sofforna i aktern eller fören.

Jag föredrar att stå och köra med främre delen av sätet uppfälld som stöd för baken. När vi åker fyra personer är det också så vi väljer att stå när det rör lite på sig. När vi marschar i drygt 30 knop och det är lugnt går det fint att sitta i stolen. Men när det börjar röra på sig känns det bättre att stå för att kunna parera sjön med benen.

Fast egentligen behövs det inte. Skrovet har 24 graders V och svall från andra båtar märks inte. Fyra tusen kilo går tvärs igenom det mesta. Helst av allt hade jag velat köra den på Mexikanska golfen i jämn, jobbig sjö för att verkligen se vad den går för. Men jag får nöja mig med stökig skärgård i skitväder ena dagen och svall från färjor och större fritidsbåtar i solskenet den andra dagen. Pursuit käkar sig igenom allt.

De dubbla trehundrorna från Yamaha skjuter upp kolossen i plan hyfsat fort. Planingströskeln märks men klivs snabbt över om du trycker på lite. Väl uppe i plan kan du trimma ut en hel del. Förskeppet är ganska högt, det ger höga fribord och trygghet i fören, men det kan också upplevas som att den inte riktigt planar ut när du står bakom ratten. Men från sidan ser man att gångläget är rakt. Den är även utrustad med trimplan, dessa kan behövas i sidvind då den gärna lägger sig ned en del.

Dubbla motorer motiveras ofta med att man vill vara säker på att komma hem. Lägger en motor av kan du ändå fortsätta, är du långt ute till havs känns det tryggt att veta detta. De dubbla motorerna ger också en stadig gång och bra kraft när du accelererar. På topp gör den 48 knop utan att bete sig det minsta nyckfullt. Den forsar bara på, du kan trimma ut till dess att motorerna tuggar luft och sedan trimma in ett par snäpp utan att det blir det minsta vingligt eller hoppigt. På minuskontot står förstås en rejäl slant för service.

Pursuit ST 310 Sport är bad- och fiskebåten med extra allt. Klart att det ska vara dubbla motorer. Klart att det finns två tankar som sammanlagt rymmer tusen liter bensin. Klart att det finns mugghållare och spöhållare överallt, i den här båten ska man dricka bärs och fiska, ligga i en pösig soffa och lapa sol, eller marscha genom skärgården på väg till Åland eller annan lämplig badö. Poängen är att man gör det utan att be om ursäkt, varken för vrålande dubbla trehundrahästare eller en badbåt som egentligen är på tok för stor.