Test: Buster Magnum M5

Bråttom, riktigt stressad eller bara gasglad? Oavsett vilket så har du förmodligen en ny bästa vän i Busters nya monstermaskin. Det här är så mycket premiumprestanda du får i en fritidsbåt innan du tangerar båtracing.

 2014-12-15

Combattrenden verkar vara här för att stanna. Raden av nya råa, robusta och raketsnabba aluminiumhinkar som sett dagens ljus de senaste åren är lång. Och det verkar inte heller som att det är fåfänga skrytbyggen utan det finns en kundgrupp som faktiskt törstar efter konceptet – eller fortsatt törstar kanske man ska säga. För det börjar bli en hög i den här kategorin nu. Till samlingen med årets hårda aluminiumpaket som Viggo X8 och Marell, som nu följer upp vårens 650 sc med 820 sc, kan vi nu också lägga Busters nya krutdurk Magnum M5. I Busters marknadsstrategi verkar inte finnas någon krisoptimering i vad man väljer att satsa på. Så nu får den finska tillverkarens flaggskepp Super Magnum en syster – och en något mer oborstad och kaxig sådan. Och strategin verkar fungera. Bara i Sverige har det sålts 20 stycken, i princip utan att en färdig båt kunnat visas upp. Inte oväntat är det i Stockholms vidsträckta skärgård de flesta båtarna har hittat köpare så här långt. Men i vår norra landsända verkar det också finnas ett sug. Åtta av dessa 20 ska levereras med 350 hästar på akterspegeln men 300 hästar är ändå de flestas val så här långt. 

Superskrov. Skrovet är samma som Buster Super Magnum men har förstärkts för att klara att bära 350 hästar på akterspegeln.

Och Buster Magnum M5 avnjuts företrädesvis i sällskap av en stor motor, gärna Yamahas 350-hästars V8.  Det är i alla fall den motorn som Busters tankesmedja såg i kristallkulan när man bestämde sig för – ja vadå? Jo, man bestämde sig för att man på allvar ville ta upp kampen inom det segment som inofficiellt idag kan kallas Anytec-klassen. Stridsvagnslik estetik, bredaxlade byggen som tål stryk – mycket stryk, och en körupplevelse som brusar i kroppen som ett gängslagsmål i en Los Angeles-förort.
Yamahas V8 på 350 hästar, hängd på akterspegeln på 1 080 kilo Buster Magnum M5 skjuter iväg mig till en toppfart på 56 knop vid testtillfället. Men den teoretiska toppfarten ska enligt Buster själva vara snuddande nära 60 knop. I det här segmentet har man för länge sedan slutat prata om planingströskel. Det är mer som att skjutas iväg i en åkattraktion med ondskefullt namn.

Gömställen. Förutom stuvfacket i fören finns också ett i innandömet på varje pulpet och ett stort utrymme under aktersoffan.

Och med trimplan och motortilt är det sedan bara att balansera sig genom tillvaron. På plattvatten är det i princip helt odramatiskt att köra båten i full fart, förutsatt att man har någon förmåga att tolka båtens rörelser. I 56 knop och optimalt trim för högsta fart börjar båten vobbla en aning, alltså vagga lätt från sida till sida. Men trimmar man in motorn något och/eller slår av en skärva på farten så går båten stabilt som ett expresståg. En annan sak att vänja sig vid när man kör kraftigt motoriserade båtar är att man kan ha en hög marschfart utan att motorn känns nämnvärt belastad och M5:an går väldigt behagligt i 35-40 knop, utan att det känns som om man flåkör. 

Finmöbel. Aktersoffan tar åkkomforten i dagtursbåtar till en ny nivå.

Det här verkar inte bara vara ett fåfängt prestigeprojekt utan snarare genomtänkt från topp till botten. Det tydligaste tecknet man ser med blotta ögat på att de tar hårdkörningen på allvar är de stötdämpade stolarna från holländska X Craft – ett företag som också levererar stolar för båtracing. När jag väl vant mig vid att inte behöva halvstå och fjädra med benen i varje våg så är det en välsignelse med den fjädrande stolen. Men den viktigaste detaljen döljer sig under ytan. Magnum M5 bygger på skrovet från systerbåten Super Magnum, som man förstärkt för att det ska kunna husera och klara krafterna från Yamahas 350-hästare. Och systerskapet med Super Magnum är intressant i sig. Vid en första anblick är det inte helt självklart att det är två olika båtar, som också vänder sig till olika målgrupper. Men med Buster Magnum M5 har man gått hela vägen och bakat om den förhållandevis ombonade och sofistikerade  Super Magnum. Ut med plasten – in med mer rå plåt, ut med rundade och mjuka – in med det raka och hårda. Man siktar fortfarande på familjen som kunder – men familjen som vill åka med attityd. Men helt rå och kall har båten inte blivit. Med lite fantasi ser det ut som man klämt ner båtvärldens tolkning av Chesterfield-soffan i aktern. Inbjudande? Jojo! Men glöm att sitta där och dåsa och drömma dig bort med cigarr och konjak – dra på pilotbrillorna och förbered dig för avgång – med destination fartnöje.

…and we have a lift off. Buster siktar kanske inte på rymden men passar den som vill åka i raketfart.