Krönika: När ska du börja långtidshyra båt?

När det efter många billösa år var dags att kliva in i bilvärlden igen, så började jag göra lite efterforskningar kring vad vi borde köpa för bil, hur mycket pengar det är rimligt att lägga och hur gammal bil vi vågar köpa?

 Ganska snart stod det klart att svaret på dessa frågor var ytterligare en fråga – ska vi ens köpa bil? Privatleasing, eller långtidshyra som det kallas på ren svenska, är ett marknadssegment som verkar ha växt otroligt mycket den senaste tiden. En bilhandlare jag talar med under mina efterforskningar hävdar att en tredjedel av de bilar som lämnar landets bilhallar, av det märke han representerar, är privatleasingbilar. I Stockholm är den siffran två tredjedelar. 

Stämmer detta så är det ju inget annat än ett paradigmskifte vi ser just nu i synen på bilinnehav, ett helt nytt tankesätt kring bilägande och bilbrukande.

Frågan som snabbt kommer upp är ju om det här också har fått fotfäste i båtvärlden?

Även om företeelsen inte är helt ny, så är det först de senaste tre, fyra åren som upplägget med privatleasing verkar ha fått ett stort genomslag i bilbranschen. Kort beskrivet handlar det om att hyra en bil en längre period, oftast 36 månader. Du betalar en månadsavgift men oftast ingen kontantinsats. I grunderbjudandet ingår i de flesta fall en körsträcka på mellan 1 000 och 1 500 mil per år, serviceavtal och ibland även försäkring. Sen kan man på traditionellt vis välja till i princip hur många saker som helst. Du kan utöka körsträckan, baka in vinterhjul, välja till automat, slänga på dragkrok eller ett lyxigare paket med rolig mjukvara och kromdetaljer. Ju mer du väljer till, desto högre månadskostnad och desto gladare blir förmodligen bilhandlaren. För när hyresperioden är slut måste du ju lämna tillbaka hela härligheten och då är det handlaren som står där med en lågmilad begagnatbil fullsmetad med utrustning, vilket förstås gör den mer lättsåld.

De flesta välkända bilmärkena erbjuder privatleasing i någon form men det är fortfarande ganska snårigt att göra rättvisa prisjämförelser. Det gäller att läsa in sig på termer som ränteberoende avgift, aviavgift och övermilsdebitering innan man kan ta ett genomtänkt beslut. Det verkar också finnas en oro, från såväl hyrestagare som hyresgivare, om vad som väntar i slutet av tunneln, när bilen ska lämnas tillbaka. Vad anses vara normalt respektive onormalt slitage? Leverantörerna gör vad de kan för att beskriva var gränsen går men ofta blir man inte så mycket klokare av att läsa informationen och dessutom skiljer sig gränserna ofta åt hos de olika leverantörerna.

Trots detta verkar nu alltså svenskarna mer eller mindre gå man ur huse för att långtidshyra sin bil istället för att köpa den. Och nu är även jag och min fru en del av den skaran.

Eftersom jag till vardags jobbar med att skriva om fritidsbåtar så börjar ju mitt medvetande genast försöka dra upp paralleller mellan att långtidshyra bil och båt. Efter en snabb googling på båtleasing kan jag konstatera att på båtsidan är det här formatet mer omoget än i bilvärlden. Eller kanske rent av övermoget?

För medan privatleasing i bilvärlden fått ett rejält uppsving de senaste tre, fyra åren, så uppmärksammades i media en variant på temat i båtvärlden redan 2010. Några olika aktörer i båtförsäljningsbranschen skapade då koncept liknande privatleasing för bilar. Men med skillnaden att tonvikten fortfarande låg på ägande. Man kunde köpa förmånliga båtpaket, även med båtplats och service om så önskades. Betalningsupplägget såg ut som så att man betalade en kontantinsats, en fast månadskostnad och i vissa fall fanns det ett på förhand fast restvärde på båten, som man efter avtalsperiodens slut använde för att betala av resten på lånet. På så sätt blev det ju i princip som att hyra båten eftersom man vid avtalsperiodens slut stod utan skuld – men också utan båt.

Den största skillnaden mot dagens privatleasing av bilar torde väl vara att man i fallet med båtarna behövde betala en kontantinsats.

2018 får jag lite olika signaler när jag letar efter ovanstående koncept hos båtförsäljarna. En av de aktörer som erbjöd försäljning av väldigt ambitiösa kompletta paket 2010, verkar fortfarande arbeta med detsamma idag, men det är svårt att hitta mer detaljerad information om upplägget på deras webbplats. Det kan ju tolkas som att det inte står för någon betydande del av deras försäljning.

En annan handlare, som också var med på tåget redan 2010, verkar ha hittat rätt med sina kompletta paket och i ett nummer av branschtidningen Båtbranschen från 2018 vittnar försäljningschefen om att kunderna gillar att få färdiga paket serverade. Men det handlar ju vad jag förstår i första hand om att köpa båt på avbetalning och inte om långtidshyra av båt. 

Vi har på senare år fått en ganska stor bukett med nya former av båtbrukande. Men det handlar fortfarande oftast om att antingen köpa charterbåtar som du delvis betalar av genom att hyra ut dem. Eller så går du med i en båtpool, där du får tillgång till båtar under kortare hyresperioder. Eller så slår du till på någon form av komplett båtpaket som du betalar av med en löpande månadskostnad. Ren långtidshyra verkar inte vara en stor grej i den svenska båtbranschen.

Svaret på varför intresset för detta koncept skiljer sig så mycket mellan bil och båt kanske ligger i det att bilen är ett nyttofordon, den är en viktig del i vårt livspussel och ska främst lösa uppgifter i vår vardag, få våra liv att rulla smidigt. Vi har nog generellt en ganska osentimental inställning till våra bilar, vilket gör att det inte känns lika viktigt att äga den.

När det kommer till båten däremot, så är den ju fortfarande på ett helt annat sätt en lyxvara och ett fritidsintresse. Även om tiderna har förändrats och vi ser att fler efterfrågar ett enklare båtägande/båtbrukande, så har vi nog fortfarande det materiella habegäret när det kommer till båtar. Vi vill kunna extrautrusta och modifiera våra båtar efter eget huvud, utan att behöva tänka på hur en ny skrovgenomföring påverkar restvärdet när vi ska lämna tillbaka båten – om vi ens får göra en extra genomföring på en båt som är hyrd.

Min slutsats är att privatleasing av båt inte kommer bli en stor grej inom en överskådlig framtid. Vi är för känslomässigt kopplade till dem och vill innerst inne hellre äga än hyra. Och vi är beredda att betala mycket för friheten det ger. Och ser man det ur ett förnuftighetsperspektiv, så känns det fel att bruka en båt tre månader om året men betala för den tolv månader om året. Och sen lämna tillbaka båten efter tre år, vilket är en vanlig avtalstid.

Äger man båten gäller ju förstås samma förutsättningar, men då har man i alla fall kvar ett värde i båten när de tre åren har passerat.

Men kanske är du av en annan åsikt? Skulle du kunna tänka dig att långtidshyra båt?