Därför kan sopmajorna stängas – trots ökat behov

För en tid sen skrev vi om att sopmajorna i skärgården kan vara på väg att försvinna, i alla fall i Bohuslän. Ett förslag är att de ersätts av en enhet som bara innehåller toalett, något som kommit att kallas kajaktoalett.

Egentligen handlar diskussionerna om skärgårdstoaletterna om två frågor som rör samma ämne.

Dels har Tanums kommun fått påtryckningar från kajakföretagare som påtalat behovet av toaletter för kajakpaddlare i skärgården. De rör sig på lite andra ställen än övriga båtmänniskor, då man med kajak lätt kommer in i grunda vikar och kan ligga på öar utan skyddade hamnar där övriga fritidsbåtar inte kan komma till. Därför har ett projekt inletts för att placera ut kajaktoaletter på några ställen i Bohuslän.

Den andra delen i diskussionen rör det renoveringsbehov som de klassiska sopmajorna i skärgården står inför. Många av dem, bara i Bohuslän finns drygt sjuttio stycken, är byggda på 1970-talet och står inför omfattande behov av att uppdateras.

I ett projekt utfört av Sjöfartsverket och en förening på Hållö i Bohuslän 2015, kopplades ön in på kommunalt vatten och avlopp. Ön fick vattentoaletter och i samband med det stängdes sopmajorna. Detta innebar att möjligheten att slänga skräp försvann men enligt Bengt Larsson, naturreservatsförvaltare på Västkuststiftelsen har detta fungerat bra och han ser inte att nedskräpningen har ökat på ön. 

– De senaste fyra åren har vi också satt upp ett antal kajaktoaletter i Bohuslän. En möjlighet som vi nu tittar på är att vi tar de gamla sopmajorna på andra öar och uppdaterar dem till denna nya typ av toalett, utan sopkärl, berättar Bengt Larsson.

Vad tror då Bengt Larsson kommer hända om möjligheten till att slänga sopor på skärgårdsöarna försvinner?

– Jag kan dra paralleller till reservaten på land som vi har hand om. Där finns ingen möjlighet att lämna skräp. Där förväntar vi oss att besökaren ska ta med sig skräpet hem. I början klagade folk lite på att sopkärlen togs bort och det hamnade en del sopor på parkeringar, men det avtog snart.

När vi talar med Bengt Larsson om sophanteringen på våra skärgårdsöar så framträder snart bilden av att detta är ett problem som sträcker sig långt bortom den enskilda frågan om sopmajans vara eller inte vara. Det är en kedja av saker som hänger ihop.

Trenden är att sopmängden i sopmajorna ökar från år till år. Enligt Bengt Larsson är detta något som gäller även i Stockholms skärgård, där Skärgårdsstiftelsen har ansvaret för sophanteringen. Och det är inte bara hushållsopor som slängs utan Bengt Larsson berättar att man allt oftare även hittar saker som gamla oljefilter och till och med hela båttoaletter har kastats i sopmajorna.

En del av problemet kan härledas till nya ägarförhållanden i landets gästhamnar. När kommunerna var de som i störst utsträckning ansvarade för driften av gästhamnarna var det också de som hade ansvaret för sophanteringen. Med privatiseringen av gästhamnar har det också, direkt eller indirekt tillkommit avgifter för sophanteringen. När det kostar att bara göra en kajstuds i gästhamnen för att tömma soporna väljer fler att istället göra sig av med skräpet i en sopmaja ute på öarna.

– Ju mer skräp i sopmajorna desto dyrare blir sophanteringen för oss. Vi är ju skattefinansierade, så om vi inte får mer medel för ökade kostnader så går det ju inte.

Bengt Larsson menar att om läget förvärras så kan det leda till att kostnaderna ökar så mycket att man får ta bort toaletterna också.

– Vi vill ju att båtarna ska lämna skräpet i land. Vi vill inte ta emot skräp. Det finns ingen logik i att folk kör ut skräpet dit där det är som dyrast att ta hand om det. Alla har inte toalett ombord men de flesta båtar har stuvutrymmen nog för att ta med skräpet hem igen. Det är vår absoluta målsättning att vi i första hand har toaletter i skärgården, avslutar Bengt Larsson.