Hallberg-Rassys lilla fullträff

När etiketten "instegs-" klistras på en produkt är det en signal om att det finns större – och dyrare – alternativ att tillgå. Hallberg-Rassy 26 är ett typiskt exempel på en minsting som delar stamtavla med mer exklusiva storasyskon.

HR 26 – När Misil I & II missar målet

Det fanns en tid då den legendariske båtbyggaren Harry Hallberg, och sedermera hans efterträdare i varvslokalerna i Ellös, Christoph Rassy, tillverkade små båtar i stor skala. I dag tjänar dessa tidiga klassiker – P28, Misil I och Misil II – mer som milstolpar i varvets tidiga historia än som fanbärare för varvets nutida produktion. För även om HR 26 storleksmässigtinte har så mycket gemensamt med 2000-talets Hallberg-Rassy-flotta så har båten en detaljfinish som ligger mycket nära det i båtsammanhang flitigt använda uttrycket "Orustklass".

HR 26 sattes i produktion 1978, som en direkt efterföljare till Misil I & II (tillverkade i drygt 700 exemplar 1964–1977). Liksom föregångarna var den nykonstruerade instegsmodellen i HR-familjen ritad av den namnkunnige konstruktören Olle Enderlein (1917–1993). Enderlein – som redan från början av sin karriär gjort linjesköna båtar till sitt signum, det sägs att han ansåg att vackra båtar även seglar bra – måste i fallet med HR 26 anses ha gjort visst avkall på sina principer. Det kan sägas mycket positivt om båten, men att kalla den något klossiga HR 26 vacker är kanske att gå ett steg för långt. Dock är båten mer potent under segel än vad dess utseende först ger sken av.

Men framför allt var Olle Enderlein och uppdragsgivaren Christoph Rassy lyhörda för tidens melodi när HR 26 projekterades. Till exempel försågs båten med en överbyggnad som löpte hela vägen ut till skrovsidan, för maximal volym och komfort i ruffen. Av samma anledning placerades rodret utanpåliggande på akterspegeln för att få en så rymlig sittbrunn som möjligt. Sittbrunnen hör också till de största i klassen.

Det faktum att båten inte har några stickkojer gör att stuvfacken under sittbänkarna(i massiv teak) rymmer mer än lovligt med prylar – på gott och ont. Höjden på bänkarna är noggrant anpassad för att ge bra sikt föröver utan att ge avkall på skydd för översköljande sjö. Hårt väder är nämligen inget som bör avskräcka den nyblivne HR 26-ägaren från att sätta segel och ge sig ut på böljan. I ett litet häfte med skötselanvisningar och goda råd står följande att läsa: "HR 26 är konstruerad och byggd med betryggande säkerhetsmarginaler för segling på öppet hav. Man kan också räkna med att båten i allmänhet tål mer än dess besättning." Slut citat.
– Oh ja, det tycker jag, säger den mångårige HR 26-ägaren Hans Ganander, som inte tvekar att skriva under på den varudeklarationen. Även om besättningens väl och ve är minst lika viktig.
Familjen Gananders HR 26 var döpt till Mariana II när de köpte henne. Seden bjuder ju att man inte ska döpa om en båt – och i detta fall har det aldrig funnits någon anledning. Tvärtom, berättar Hans.
– Min fru och jag har födelsedag på samma dag – den sista april. Och då är det Mariana som har namnsdag. Och den här båten, det är vår andra båt. Vi har haft henne i 17 år och den ursprunglige ägaren hade den i 15 år. Vår första båt var en Marieholm 26 – en uppiffad IF, kan man säga. Vi har två barn och Marieholm 26:an var bra när de var små. Med tonåringar blev det lite trångt och då skaffade vi oss vår nuvarande HR 26. Mariana II är tillverkad 1978 som nummer 166 i serie på totalt 469 båtar. HR-minstingen såldes i tre olika utrustningsnivåer med beteckningarna 26 S, Scandinavia och Europa. Gananders båt är av Europa-modell, vilket innebar att den var utrustad med bland annat ekolod, kompressormatad kylbox, septiktank och spinnaker när den lämnade varvet i Ellös.

Hans berättat att familjen har goda vänner som seglar en Hallberg-Rassy 29. Men då de inte när samma långseglarambitioner som vännerna kändes HR 26 som ett vettigare val.
– Men vi hade fått smak på Hallberg-Rassys båtar genom att min kompis köpt sin 29:a.
HR 26 kändes som en rejäl båt, samtidigt som storleken passade familjens vanor. Det moderata djupgåendet på 1,40 var inte helt oviktigt, liksom hanterbarheten.
– Vi seglar mycket i Stockholms ytterskärgård. Och vi har hus på Gotland, på östsidan, dit vi seglat några gånger, och där är det grunt. Den ska inte vara för tung att hantera, jag ska kunna segla den själv. Min fru jobbade på sjukhus förut och då var det många helger som hon inte var ledig. Om HR 26 ska sammanfattas i ett ord får det bli: Rejäl. Skrovet är byggt i handupplagt enkellaminat med ingjuten järnköl som tål att dammas på med. Lejonparten av inredningen består av massiv regnskog på bekostnad av fanerad plywood och plastlaminat. De robusta snickerierna, med en lackfinish värdig en Stradivarius-violin, har en passform på utförandet som bidrar till båtens stabila helhetsintryck. Via medlemskap i HR 26-klubbens gemenskap kan Hans avslöja att det finns flera exempel på tidigare HR 26-ägare som gått varvet runt, från HR 26-ägande till större båtar i takt med att deras familjer vuxit för att nu på ålderns höst återvända till HRfamiljens minsting. Ett bättre betyg för en båt är svårt att tänka sig.
– Ja, självklart, det är svårt att slå. Helt otroligt, skrattar Hans. För båtägare som brukar sin båt även tidig vår och sen höst är inte kondens något okänt problem. Dock är det i det närmaste okänt för Hans.
– Allt är väldigt torrt i båten, det är en otroligt bra ventilation, säger Hans. Det finns en rejäl luftspalt mellan friborden och den invändiga panel som de är klädda med. Så det blir aldrig några problem med fukt eller kondens.
Under segel är HR 26 en trevlig bekantskap, anser Hans. Att båten trots sin ringa storlek har långseglar-DNA, märks på mer än ett vis. Hårda vindar och tuffa yttre förhållanden är inga problem, även om det finns undantag.
– Egentligen är nog HR 26 mer anpassad för västkustförhållanden när det gäller vågor. Krabb sjö i Östersjön är inte så kul att stångas med. Den är lite stampig i motsjö. Att gå på en hård kryss på Östersjön kan vara lite jobbigt, för den saknar riktigt drag och stannar nästan i vågorna. Däremot går den bra i de flesta övriga förhållanden. Här inomskärs är jag förvånad över hur bra hon håller många större båtar stången. Jag vet inte, det kanske är en kombination av kapten och båt, även på de andra båtarna …, säger Hans.
– Jag låter väldigt pro-HR 26, men jag har blivit det med åren. Det är inte så konstigt, kanske.

Hallberg-Rassy 26

Längd: 7,95 meter
Längd i vattenlinjen: 6,30 meter
Djup: 1,40 meter
Bredd: 2,68 meter
Deplacement: 2 500 kilo
Rigg/Masthöjd: 7/8-del/cirka 12 meter
Stor + genua: 37,2 kvm
LYS tal: 1,02
Vatten: 65 liter
Bränsle: 40 liter
Motor: Volvo Penta MD 5A, 7,5 hk

 Kojplatser: 4
 Konstruktör: Olle Enderlein
 Till verkare: Hallberg-Rassy
 Till verkad: 1978–1985
 Antal Till verkade: 469
 Cirkapris begagnad: 130 000–210 000 kronor
 Mer info: www.hr26klubben.se

Hans bästa tips

1 Extra fack för kläder i ruffens kojer, bakom ryggstödet.
2 En lucka i sittbrunnsdurken underlättar service och underhåll av motor och drev.
3 Modifiera pentryt för att ge plats åt ett kök med ugn. Komplettera med sideboard.


Med pentryt på tvären

Trots kompakta yttermått är Hallberg-Rassy 26 förvånansvärt rymlig under däck. Smarta lösningar i kombination med högklassiga snickerier skänker båten en exklusiv känsla.

Konceptet, med en överbyggnad som dragits ut hela vägen till skrovsidan, känns igen från Pelle Pettersons Maxi-båtar. Einar Ohlson hade en liknande lösning på sin Ohlson 22 liksom Carl Beyer på sin lilla Piraya. Gemensam nämnare för dessa skapelser – och HR 26 – är generösa utrymmen i ruffen. Men där upphör också alla likheter.
Medan tillverkare som Albin, Marieholm och Mölnlycke Marin (Maxi) använde billiga och enkla material för att hålla nere kostnaderna i produktionen – och till syvende och sist kunna erbjuda ett lågt pris för kunden – valde Hallberg-Rassy att bygga 26:an enlig varvets gängse arbetsmetoder. Det innebär bland annat att plastiga laminat och lister är bannlysta. I stället är det, som HR-seden och den stolta Orusttraditionen bjuder, snickerier som till huvuddelen är utförda i massiv mahogny. Lägg därtill att alla luckor, lister, skott och hyllor är lackade efter konstens alla regler. Vilket innebär sidenmatta ytor med en svårslagen djupröd lyster.
– Jag har kunnat se, när jag gjort en del förändringar och förbättringar i båten, att det är handgjort. Här och där, på baksidan av olika träbitar, står det "166" skrivet. På så vis märks det att inredningens olika bitar är avsedda för just den här båten. Allt är millimeteranpassat för att passa perfekt i båten trots att det ju var någon form av löpande serieproduktion, säger Hans. Passformen och de rejält tilltagna dimensionerna sätter sina spår. – När man seglar båten hårt så håller det inte på och knakar och sätter sig. Om skrovet är vekt belastas ju även inredningen och då kan det knaka en hel del under gång. Det känner man igen från andra båtar, men den här, den är rejäl, säger Hans.
Till det yttre är det inte så mycket som skvallrar om släktskapet mellan föregångaren Misil och HR 26. Men en trappa ned – i ruffen – har Olle Enderlein och Christoph Rassy återbrukat Misilens fiffiga pentryplacering tvärs över hela båtens bredd i anslutning till nedgångstrappan.
– Hela pentryt är ju väldigt rymligt och tillgängligt. Det är otroligt bra med plats när du står och lagar mat. Det fungerar smidigt även för längre personer, jag är ju inte så lång själv (den angivna ståhöjden i ruffen är 170 centimeter), eftersom det går att stå raklång vid ruffnedgången, säger Hans, som berättar att han ersatt det originalmonterade tvålågiga köket utan ugn med ett dito med ugn.
Uppgraderingen av pentryt innebar att kojen på babordssidan kortades med ett par decimeter. Men det var det absolut värt utan att kojutrymmet påverkats nämnvärt. På köpet har Hans dessutom försett pentrymodulen med ett smart sideboard för mer avställningsyta. När pentryt ändå är på tapeten, vad faller sig mer naturligt än att avhandla båtens matplats? När vädret så tillåter är sittbrunnens Lagunabord det givna förstavalet.
Men när vädrets makter tvingar ned besättningen under däck firar båtens inredning stora triumfer. Uppfällt mot huvudskottet förvaras ett smart "slagbordbord" där den ena bordsänden är fast monterad i huvudskottet.
När det inte används går det att vika ihop och fälla upp mot skottet för att på så vis skapa svängrum och fri passage till förpiken och toaletten. Glöm ostadiga rör som skruvas fast i durken. Det här bordet
står stadigt på egna ben. Under färd, och särskilt med lite sjögång, lämnas bordet med fördel kvar i nedfällt läge med själva skivorna invikta. På deras undersida sitter nämligen ett grabbräcke monterat.
Två personer – upp till två meter i strumplästen – sover med fördel i salongens bägge
kojer. Ytterligare två fullvuxna personer ryms i den ombonade förpiken, där även en toalett med handfat och en garderob samsas om utrymmet.
Kojerna i salongen är inte av stickkaraktär.
Det innebär att stuvfacken i sittbrunnen utnyttjar hela skrovets djup och bredd. På gott och ont sväljer de hur mycket prylar som helst. Därtill gör skrovets utformning, med dess överbyggnad kant i kant med friborden, att rutorna placerats i fribordens överkant. Ljusinsläppet i ruffen och sikten ut blir maximal. Men:
– Jag undrar varför de gjort så där. Jag tycker det hade varit bättre att ha fönstren här uppe, säger Hans, och knackar i rufftaket, och ha skåp här ovanför sofforna. Samtidigt vill man inte gå på det där att bygga om, för då gör man för stort avsteg från ursprunget om någon annan ska köpa båten en vacker dag.
Samtidigt, påpekar Hans Ganander, sväljer stuvfacken under kojerna i förpiken och i salongen samt alla fack i anslutning till pentryt alla prylar, och lite till, som fyra personer behöver.

Bild för bild
1
Att överbyggnanden löper kant i kant med friborden ger extra volym under däck.
2 Med ett finurligt utnyttjande av backar håller Hans ordning och reda i pentryts alla stuvfack.
3 Den tunna listen på arbetsbänken, som ser till att skärbrädan ligger still, är Hans egen innovation.
4 Toaletten, som är inrymd midskepps, har plats för en hel del prylar.
5 Genom att "offra" ett stuvfack under det gamla köket och ett par decimeter i längd på en av salongens två kojer fick ett nytt tvålågigt gasolkök med ugn plats. Kompletterat med ett sideboard är vinsten större än förlusten.
6 Det saknas sannerligen inte plats för porslin och husgeråd i anslutning till pentryt.
7 Ljusinsläppet via takluckan gör underverk i förpiken, som annars hade riskerat att bli både mörk och murrig med sina mahognyklädda fribord.

Tål tuffa tag

Krabb sjö är inte HR 26:ans paradgren. I övrigt visar båten prov på oväntat välbalanserade egenskaper även i hårt väder.

Eftersom Hans Gananders HR 26, Mariana II, har tilläggsnamnet Europa levererades hon bland annat med en full segelgarderob. Med åren, erkänner Hans, har allt färre segel plockats ned i båten. I dagsläget återstår tre segel – stor, försegel på rulle och en gennaker.
– Jag har låtit en segelmakare sy om vår spinnaker till en gennaker, säger Hans. Med ålderns rätt är man ännu mindre benägen att hålla på och byta försegel så fort vindstyrkan skiftar. Därvidlag har jag valt en storlek på det här seglet som ligger mitt emellan genua 1 och genua 2. Så i normalfallet, som kryssfock, är förseglet aningen större jämfört med dem som kör med en ordinär kryssfock. Men om det behövs så går det ju att rulla in lite grand, även om det kanske inte blir en aerodynamiskt fulländad profil.
För några år sedan monterade Hans en peke. I första hand för att underlätta ombord- och avstigning i naturhamnar. En teleskopisk stege integererades i peken. Med peke följde gennaker som en extra bonus.
Båten är även försedd med en skotskena för självslående fock – något som Hans däremot aldrig utnyttjar.
– Nej, det fungerar inte. Den är för liten, seglet når inte ut om du vill gå på vissa bogar. Arrangemanget tar onödig plats på fördäck. Men det var säkert för att det skulle vara bekvämt.
Båtens tidigare ägare har dragit ner alla fall och trimfunktioner till sittbrunnen. Eftersom Hans från tid till annan seglar ensam är det något som han uppskattar mycket.
– Enda anledningen att gå upp på däck är om storen ska revas under gång. Jag har planer på – det finns lösningar – att ordna så att det också går att göra från sittbrunnen.
– Den här båten är otroligt stabil. Jag har en autostyrning just för tillfällen när jag seglar själv och ska göra någonting på fördäck. Men många gånger kan jag gå fram utan att göra någonting, den håller kursen bra ändå, framför allt när det blåser mycket. Som nu, då kör jag med revad stor och så kan jag reglera med förseglet så att de två balanserar varandra. Då kan båten gå jättefint.

I den utförliga ägarhandbok som varvet skickade med båten rekommenderas att reva storseglet vid cirka åtta meter per sekund med genua och med kryssfock vid pass tio.
– Jag brukar nog reva lite tidigare. Det är ju en klassiker att man säger att man revar för sent. Det är farten man är ute efter, inte lutningen. Vid tio meter per sekund, då har jag redan revat, säger Hans.
Bästa vindstyrkan för båten är runt fem–sex meter per sekund. Och som bäst går båten på halvvind, även om den inte är oäven på kryss. Sittbrunnen hör till klassens största. En bidragande orsak är den utanpåhängande placeringen av rodret.
– Man kan tycka att ett utanpåliggande roder ser lite jolleaktigt ut, men å andra sidan ser du precis hur det är gjort och du ser om det är något som krånglar i stället för att ha hjärtstock, lagringar och hela baletten som kan krångla. Jag tycker inte att det är någon nackdel.
Tack vare överbyggnadens utformning är sikten framåt föredömligt bra, samtidigt som överbrytande sjö inte landar i knät på besättningen.
Båtens motor, Volvo Penta MD 5A med slutet kylsystem, är original. Hittills har det inte funnits någon anledning att fundera så mycket på dess vara eller inte vara. Motorn är driftsäker och den enda invändning som Hans funnit är att propellerkraften ibland kan vara i klenaste laget.
– Vi har seglat till Gotland ett par gånger och när man ska stånga sig ut ur en vik vi har där i motsjö, då är den för klen, då låter motorn väldigt ansträngd. Man ska mest se den som ett manövreringshjälpmedel, eller till om det inte blåser och man har bråttom. Hamnar man i ett utsatt läge och behöver lite drag skulle jag inte ha något emot lite mer effekt. Men att byta motor är inget jag gör om jag inte måste.

Bild för bild
1 Fördäck bjuder inte på några större överraskningar. Passagen vid undervanten upplevs som lite knölig av vissa HR 26-ägare.
2 Ett eftermonterat peke gör livet enklare i naturhamn och gör det möjligt att föra gennaker.
3 Det utanpåliggande rodret sätter Hans på båtens pluskonto.
4 Ett modiferat akterstag (hanfot) gör det enklare att trimma storseglet.
5 Den rymliga ankarboxen i fören sväljer alla nödvändiga förtöjningstampar.
6 Rejäla grabbräcken att hålla i när det blåser.
7 Neddragna fall och trim är inte original utan får tillskrivas båtens tidigare ägare.
8 En högtalare i sittbrunnen sprider både välljud från stereon och radiovågor från vhf:en.
9 Avsaknaden av stickkojer gör att sittbrunnens stuvfack är närmast avgrundsdjupa.
10 Den nuvarande solcellspanelen har en effekt på 30 watt. Den fungerar bra, men Hans planerar att uppgradera till en effektivare panel.

Besiktningsmannen Erling Kroon om HR 26

"En båt som tål mycket"

Erling Kroon har mest lovord att ösa över Hallberg-Rassy-familjens minsting. Det handupplagda, enkellaminerade skrovet med inplastad järnköl är rejältdimensionerat och invändigt är alla skott ordentligt plastade mot skrovet. Snickerierna är av det bastantare slaget, ofta i ett utförande med massivt trä framför laminat eller plywood. Sammantaget ger HR 26 ett rejält första intryck, som består även vid en noggrannare granskning.
– Det är ju en halvlång köl på HR 26 och den är relativt stryktålig. Under normalaomständigheter är det sällan några problem med den konstruktionen, den tål mycket.
Jag har vid ett tillfälle reparerat en HR 26:a som dammat på rejält i 5–6-knop. Det var i och för sig stora skador – flera skott hade lossnat, liksom motorbädden. Men tar det tvärstopp så spelar det ingen roll vad det är för båt, säger han.
Erling Kroon har ett par HR 26-ägare i bekantskapskretsen och då och då har det erbjudits tillfällen att mönstra på. Dessa erfarenheter bidrar till bilden av att 26:an är stabil och trygg.
– Jag vet vid ett tillfälle, det blåste nog 18 meter per sekund, och vi var nog den enda båten på sjön som seglade. Men seglade, på focken, det gjorde vi. Och det var inga problem. Det är en båt som tål mycket.
Enligt Erling Kroon ligger prisnivån för en HR 26:a på 150 000–160 000 kronor och uppåt beroende på ålder, skick och utrusning. Vilket måste anses som "rätt mycket båt får pengarna, och en båt att känna sig trygg i".
– Alltså, om man skulle bygga en sådan båt på samma vis idag tror jag inte en miljon skulle stoppa, säger han.
Dock vill Erling Kroon lämna med en brasklapp till alla hugade HR 26-spekulanter.
– Sitter det en Volvo Penta MD5 i båten så har den varit med från scratch. Och det måste man i så fall ta hänsyn till. De börjar  bli rätt gamla, och från början var de inte alltid sötvattenskylda. Nu tror jag i och för sig att en ny motor kan pass på den befintliga motorbädden, vilket gör att du slipper hugga upp och plasta om, men det kan nog ändå bli en kostnad på 80 000– 100 000 kronor att byta motor och drev.

Marieholm 32
Ritad av Folkbåtens fader, Tord Sundén. Finns i två versioner, 32 och 32 E, där överbyggnadens utseende skiljer den ena från den andra. E, som i Export, har en mer utdragen överbyggnad med större volym i salongen.
Navigationsbord och pentry vid nedgångstrappan,
salong med U-soffa och toalett midskepps. Klassen på snickerierna är relativt enkel, men funktionell.
Skrov tillverkat i sprutat enkellaminat med inbyggd, lång järnköl.
 

Längd:
9,56 meter
Längd i vattenlinjen: 7,30 meter
Djupgående: 1,55 meter
Bredd: 3,00 meter
Deplacement: 3 500 kilo
Rigg/Masthöjd: Partial/12 meter
Stor + genua: 44 kvm
LYS tal: 1,05
Motor: Volvo Penta MD 11 23 hk
Kojplatser: 6
Konstruktör: Tord Sundén
Till verkare: Marieholms Bruk
Till verkad: 1975–1980
Antal till verkade: 175
Cirkapris begagnad: 200 000–350 000 kronor
Shipman 28
Liksom HR 26 sprungen ur Olle Enderleins penna. De första årsmodellerna höll låg kvalitet och varvet (Fiberman) gick i konkurs. Båtens potential och popularitet bidrog till att tillverkningen kom igång igen, dock med en högre kvalitet.
En något udda inredning för storleken är dinetten som placerats om styrbord i salongen. Det L-formade pentryt tvärs nedgången till salongen, vilket ger bra avställningsytor, känns igen från HR 26 och Misil II. Toaletten är placerad midskepps.

Längd: 8,86 meter
Längd i vattenlinjen: 6,40 meter
Djupgående: 1,55 meter
Bredd: 2,60 meter
Deplacement: 3 000 kilo
Rigg/Masthöjd: Masthead/10,40 meter
Stor + genua: 38 kvm
LYS tal: 1,04
Motor: Yanmar 8 hk
Kojplatser: 5
Konstruktör: Olle Enderlein
Till verkare: Shipman Sweden AB
Till verkad: 1969–1978
Antal till verkade: 800
Cirkapris begagnad: 105 000–135 000 kronor

HR 24 – Misil II
HR-familjens minsting innan 26 övertog den rollen. Tillverkades som Misil 1 mellan 1967–74 och som Misil II 1971–77. Skroven (i plast) är identiska medan I har överbyggnad i mahogny och II är byggd helt i plast.
Har inte samma invändiga volym som efterföljande 26. Men den smarta pentryplaceringen, mot skottet ut mot sittbrunnen tvärs nedgångstrappan, var redan på plats. I övrigt är standarden relativt enkel med 2000-talsmått mätt.



Längd:
7,35 meter
Längd i vattenlinjen: 6,05 meter
Djupgående: 1,20 meter
Bredd: 2,30 meter
Deplacement: 1 850 kilo
Rigg/Masthöjd: Masthead/9,85 meter
Stor + genua: 28 kvm
LYS tal: 0,89
Motor: Utombordare
Kojplatser: 4 + 1/2
Konstruktör: Olle Enderlein
Till verkare: Hallberg-Rassy
Till verkad: 1967–1977
Antal till verkade: 589
Cirkapris begagnad: 40 000–80 000 kronor