Monark 690 – en snipa för alla väder

Vädret är det sämsta möjliga. Vindstilla och nästan inga vågor. Värdelöst för ett testa av en snipa. När Monark 690 introducerades i början av 70-talet fick den höga betyg i båtpressen för sin sjöduglighet i hårt väder. Det hade varit intressant att se om det goda omdömet står sig än idag. Men när Bengt Norling tar mig med på en tur med sin Lunsen får vi nöja oss med att tuffa runt på en nästan vindstilla vik i norra Roslagen. Det blir en behaglig resa utan några dramatiska överraskningar.
Lunsen ligger vanligtvis förtöjd inne i Bergshamraån och när vi lägger ut med snipan är det ganska trångt om manöverutrymmet. Men Bengt känner sin Monark 690.
­ Det är en liten konst att styra på backen. Man får gasa, lägga ur växeln och vrida rodret så ger det effekt, säger han. Efter några hundra meter passerar vi under en bro och när väl det hindret är bakom oss fäller Bengt upp båtens rigg. När Monark 690 introducerades i början av 70-talet var det oljekris och båtbranschen fick anpassa sig till det nya världsläget. En rigg var ett steg på vägen mot mindre oljeberoende och även om Monarken inte är någon snabbseglare så fungerar den skapligt i rätt vindförhållande.
– Det är ingen segelbåt och den är omöjlig att kryssa med. Men på halvvind, läns och bidevind fungerar det skapligt, säger han.
Riggen på Lunsen är lite speciell. Eftersom Bengt måste ta sig under bron varje gång han ska gå ut med båten har han gjort en fällbar gaffelrigg. Med några enkla handgrepp kan han fälla eller resa masten. Ursprungligen sitter det en aluminiummast som väger 25 kilo på båtarna.

Vid ett tillfälle hade han lite extra nytta av snipans seglingsmöjligheter. Han var ute vid Möja i dåligt väder och hög sjö och råkade ut för ett bränslestopp som orsakades av växtlighet i tanken. Trots att han försökte rensa ledningarna kvarstod problemet. Han fick söka skydd och kunde segla hela vägen in till naturhamnen i Säck med ett litet försegel.

Två kända konstruktörer
När Bror Sveningson ritade skrovet till Monark 690 drog han nytta av en lång båtbyggartradition. En del menar att han lånade drag från vikingarnas långskepp. Lite närmare till hands är det kanske att jämföra Monark 690 med laxkuttrarnas klinkbyggda skrov. Ett sällsynt vacker snipskorv är det i alla fall. Överbyggnaden som är ritad av Pelle Pettersson är praktisk med inte lika tidlös.
Produktionen av Monark 690 startade 1969 i fabriken i Varberg. Under de första åren levererades snipan enbart som halvfabrikat och då var beteckningen Monark 69. En grundbyggsats kostade på den tiden 14942 kronor. Ville man ha med en Volvo Penta MD 2B fick man lägga till 8823 kronor. Ytterligare några tusen kostade det att få reglage och fönster monterade.
Hösten 1972 kom en ny plastinredning och 1973 gjordes däcksöverbyggnaden om. Några förbättringar som infördes då var en låsbar lucka i rufftaket, fönster även i framkant av ruffen och bredare öppning i doghousets tak. Efter det var snipan komplett. Bengts Lunsen är från 1976. Han köpte den för elva år sedan och han har inga planer på att byta båt.

Långa turer
Trots att Lunsen inte är något fartvidunder hindrar det inte att Bengt ger sig ut på längre turer. Han är ute vid Stora Nassa på en dagsetapp. Utö, och Landsort är andra platser som hann tycker om att besöka.
– Vi använder den som en bruksbåt. Vi åker ut till vårt landställe i skärgården eller ligger ute några dagar i båten utan problem. Vi är vana vid det lilla båtlivet. Tidigare hade vi en Magnifik Midget. Med lite planering klarar man sig långt även med en så här lite båt, säger han.
Vi fortsätter vår testtur ut på öppnare vatten. Det är grunt till en början och Bengt har programmerat in rutten ut från ån på sin GPS. Han navigerar också efter olika landmärken för att undvika att köra fast.
Väl ute på viken ger han mer gas och Lunsen kommer upp i marschfart på sex och en halv knop. Jag kan inte låta bli att tänka att det är så här man ska ta sig fram i skärgården. I lagom fart för att hinna med att njuta av omgivningarna.
Under vår testtur utsätts inte snipan för några större kraftprov. Vågorna är snälla och det uppstår aldrig några tveksamheter. Trots det tycker jag att jag kan påstå att omdömet som Monark 690 fick från båtpressen på 70-talet består. Det är en stabil snipa för alla väder.

Av: Samuel Karlsson