Vi kikar ordentligt på Grand Banks 42

Grnd Banks är originalet bland trawlers, denna kategori av vräkiga, tunga och sävliga båtar som ger klichén ett ansikte: Med en trawler är resan … just det, målet. Ibland räcker det till och med att bara ha möjligheten att kunna ge sig av. Hur många amerikanska filmer från 1980- och 1990-talen har man inte sett, där huvudpersonen drar sig ner till hamnen, för att med en Budweiser i handen skingra tankarna på ett öppet akterdäck i skydd av skymningen? Inte sällan är det just en Grand Banks som får illustrera frihetens borg.

Som av en händelse är det den mest typiska av alla Grand Banks-modeller vi ska titta närmare på, bästsäljaren. Jovan Vujic, som är ordförande i Grand Banks Owners Club Sweden, har ägt sin 42:a sedan 2011.

– Jag och min fru Eva köpte henne i Tyskland. Vi tittade på båtar i Sverige också, men utbudet är så litet här.

Det tog tre omgångar nere i Europa innan de bestämde sig. Och när det väl blev affär hade båten i princip allt de önskat sig.

Precis som hos alla Grand Banks har Jovans 42:a en rak och hög stäv, ett rejält peke och ett väl avvägt språng. Skarndäcken är breda med gott om plats, eller för att uttrycka det på Jovans sätt: “Man kan gå som folk, utan att dra in magen.” En stor och spatiös salong ligger midskepps, med en rymlig flybridge ovanpå. Hytterna finns under däck. Formen på peket tillsammans med det ribbade plastskrovet och flybridgens kepsliknande överhäng är kännetecknande för Grands Banks. Är man någorlunda insatt känner man igen profilen på fem brygglängders avstånd.

Men ärligt talat, om man ska betala två och en halv miljon för en båt, finns det inget förnuftigare att köpa än en gigantisk amerikansk deplacementbåt?

– Först måste man nog vara lite nörd. Sen måste man gilla att vara ute längre stunder på sjön och man får inte ha bråttom, säger Jovan.

Om tålamodet inte finns att varmköra motorerna innan fullgas bör man definitivt snegla åt ett annat håll. En Grand Banks har aldrig varit och kommer aldrig att bli en rapp och livlig båt för stressade typer. Den lutar aldrig inåt när man girar och triggar därför inte alls gashanden som en planande båt.

– Jag uppskattar stabiliteten. När man kör, men också när man ligger stilla.

Och det var precis det som var målet när Robert J Newton och hans söner startade American Marine i Junk Bay i Hongkong 1956. Att erbjuda marknaden rejäla och exklusiva båtar från världsberömda konstruktörer som exempelvis Sparkman & Stephens. Båtarna byggde de på beställning, modeller som på den tiden klassades som lyxjakter. Familjen Newton testade också några helt egna konstruktioner. 1962 gav de Kenneth Smith, en dåtida båtdesigner, uppdraget att rita en 36-fots långsamtgående, dieselbestyckad fritidsbåt. Smith tog fram båten Spray, som skulle bli startskottet på framgångssagan. American Marine valde nämligen att lägga alla andra projekt åt sidan och satsa helt och hållet på den modell som senare skulle utvecklas till Grand Banks 36. Sedan 1964 har det byggts 1141 exemplar av 36:an och då är det ändå inte den modell som sålt bäst. 42:an leder ligan och har byggts i 1550 exemplar. Festligt nog finns skrov nummer ett i Sverige, närmare bestämt i Arkösund.

Att båttypen skulle visa vägen för en helt ny kategori av båtar hade Newtons nog inte räknat med. Men frågar man varvet idag är de inte blygsamma utan framhäver gärna Grand Banks som ursprunget. På den officiella webbplatsen kan man läsa att imitation är den bästa form av smicker, och då syftar tillverkaren på alla de “kopior” som skapats de senaste 50 åren.

Men vem var egentligen först? Jag är åtminstone en av dem som associerar båttypen med den gamla kultrullen Jaws där två envetna fiskare jagar en människoätande vithaj. Trots att det inte är en Grand Banks i filmen har båtarna tydliga likheter. Vare sig man vill eller inte är det svårt att komma ifrån det faktum att förlagorna till Grand Banks faktiskt är räktrålare och fiskebåtar.

Översätter man ordet trawler till svenska hör man tydligt vad det är frågan om. Men trålare låter ju inget vidare. Inte precis en båt för Marstrand eller Sandhamn. Kanske är det därför de svenska varven, som Najad och Nord West, hängt fast vid den amerikanska benämningen när de lanserat sina trawlers.

Ingång till 42:ans salong sker från sidorna. Pentryt upptar halva babordssidan av salongen, medan styrplatsen såklart finns på styrbordssidan. På durken ligger teakparkett, som i de flesta Grand Banks. En stor vacker ratt matchar trähantverket som präglar insidan av båten. Plaketten på väggen avslöjar att båten har skrovnummer 1216 och är byggd i Singapore, dit American Marine flyttade i början av 1970-talet.

Jag frågar Jovan om det är Budweiser eller Miller
som står i kylskåpet intill den generösa hörnsoffan. Han
kontrar med att han helst dricker tyskt öl.

– Jag gillar USA, men inte så att det går till överdrift.

Frågar man honom tycker han inte att 42:an är så extrem som jag vill göra gällande.

– Den är stor nog för att vara bekväm, men inte för stor.

I aktern ligger skepparens kabin med två plus en bädd och eget badrum. Föröver finns den andra kabinen, också den med toalett och dusch. Vid behov kan man bädda i salongen, men båten är tänkt för fyra till fem personer. De många garderoberna och skåpen gör det till en bra bobåt. Dessutom finns det vägguttag som förses med 230 volt växelström via en dieselgenerator.

Genom en lucka i salongsgolvet når man motorrummet, med två Caterpillar V8:or, varmvattenberedare, dieseltankar och vattentankar på 2,2 respektive 1,5 ­kubikmeter och allt annat som behövs för driften. Att det finns ordentligt med plats att gå runt nere i motorrummet är en självklarhet på en Grand Banks.

Det börjar bli dags att ge sig ut på sjön för att uppleva känslan. På väg upp till flybridge passerar vi akterdäck som gömmer en bagagelucka som utan problem rymmer både fendrar och badleksaker. En gummibåt, som av en händelse heter Grand, står parkerad på akterruffens överbyggnad. Precis ovanför finns mast och bom för stödsegel, en typisk detalj på en trawler. Trots att seglet nästan aldrig används kommer riggen till användning varje gång gummibåten ska i vattnet, då bommen är utmärkt som dävert.

Jovan startar en motor i taget. Efter att ha kastat loss backar vi ut på tomgångsvarvtal. Båten är stor, men från flybridge har man bra överblick.

– Hon är snäll att manövrera, förutsägbar och trygg.

Men det gäller att hålla tungan rätt i mun när man backar. Det är trångt mellan båtarna. Väl ute ur hamnen ökar vi sakta motorvarvtalet till ungefär 1400 rpm. Det känns som att åka färja. Lady Elisabeth II, som hon heter, rör sig lugnt och mjukt i marschfarten åtta knop. På flybridge sitter man ledigt åtta personer och det är båtens bästa platser. Med en hand på ratten, solen i ansiktet och motorernas lugna vibrationer i skrovet känner jag frihetens vind. Visst är det roligt att åka snabbt, men det är också ruskigt mäktigt att åka långsamt. Med en förbrukning på två liter per sjömil, vilket inte är så farligt med tanke på 16 ton båt, är räckvidden drygt 1000 sjömil. Det är tre gånger fram och tillbaka mellan Stockholm och Åbo. Om det är något en Grand Banks är byggd för så är det långa distanser. Det är bara att ­koppla in autopiloten, luta sig tillbaka och låta båten göra jobbet.

Text: Johannes Nordemar Foto: Karl Hallqvist