Att vackra båtar seglar väl var inte bara Olle Enderleins motto, utan är också ett känt faktum bland båtnördar // Foto: Joakim Hermansson

Praktiskt Båtägande

Klassikern: Hallberg-Rassy 38

Ulf Wetterlundh har vårdat sin Hallberg-Rassy 38 ömt för att bibehålla skönheten.

Text: Joakim Hermansson • 2021-11-12 Uppdaterad 2024-03-26
Ulf Wetterlundh har vårdat sin Hallberg-Rassy 38 ömt för att bibehålla skönheten.

När det välkända västsvenska kvalitetsvarvet Hallberg-Rassy i slutet av 1970-talet skulle ha fram ännu en ny modell av sina internationellt ryktbara långseglingsbåtar gick uppdraget som så många gånger tidigare till båtkonstruktören Olle Enderlein. I Ellös på Orust hade varvet redan byggt ett stort antal Monsun, Mistral och Misil, som liksom den legendariska 34-fotaren från grannvarvet Najad i Henån också kom från det enderleinska ritbordet. Även i Hallberg-Rassy 38 följde Olle Enderlein sitt motto om att vackra båtar seglar väl, alltså att skönhet och funktion samverkar. Båten premiärseglades 1977 och producerades sedan i drygt tvåhundra exemplar ända till 1986, då efterföljaren 382 tog över.

Hallberg-Rassy 38 fick en lång inplastad järnköl med tankar för såväl vatten som bränsle så lågt placerade som det bara var möjligt, för tyngdpunktens skull. Kölen avslutas i en skädda som stöttar det väl tilltagna roderbladet i framkant, och uppe på däck reser sig en stadig aluminiummast från Seldén i Långedrag knappt 16 meter över vattenlinjen. Originalseglen kom från legendariska Syversen i Smögen, medan amerikanska Edson svarar för den överdimensionerade styrningen, med alla mer kritiska detaljer utförda i brons. Hela skrovet byggdes då som nu i handupplagt enkellaminat av glasfiberarmerad polyesterplast.

Kullaviksbon Ulf Wetterlundh kom 2007 över sin HR 38 med byggår 1978, en båt som ursprungligen hade exporterats till Tyskland men sedan i ett drygt decennium varit tillbaka i Sverige med Öckerö som hemmahamn. Då var botten omslipad och iordninggjord med ny epoxigrund och bottenfärg, och båten hade även förberetts för Medelhavet med ett kraftigt ankarspel i fören.

– Så långt söderut har inte vi kommit ännu, men kanske kan det bli en tur längs Europas kanaler tids nog. Än så länge har vi i alla fall övat genom Göta kanal upp till Stockholms skärgård och besökte sedan både Christiansö och Bornholm på vägen hem, berättar Ulf.

Semesterseglandet har de senaste åren visser­ ligen fått konkurrens av ett nyinköpt sommarställe i bohuslänska Lysekil, där hustrun Marie har större de­len av sin släkt, men ändå är det inte aktuellt att göra sig av med båten.

– Nej, verkligen inte, konstaterar Ulf och berömmer de sköna och säkra seglingsegenskaperna.

– Man behöver aldrig vara rädd när det blåser. Snara­re fordrar båten helst uppemot åtta–tio meter per se­kund för att kunna seglas ordentligt, och gärna mer än så. Skrovet är djupt och V-­format, så att det varken slår eller stampar i vågorna som moderna jolleliknande skrov har en tendens att göra, tycker han.

INTERIÖR

Under däck erbjuder Hallberg-Rassy 38 inte riktigt lika mycket ljus och utrymme som sina yngre systrar, men den drygt 40-åriga damen kan ändå ståta med i stort sett samma bekvämligheter och de flesta av de funktioner som de modernare efterföljarna erbjuder. Nedgångstrappans översta steg fungerar även som avställningsyta i det L-formade pentryt, som också har rejält stora rostfria hoar, kylfack under en lucka i bänken och massor av stuvutrymme i både överskåpen och den bänkhöga lådhurtsen. Ett härligt arbetskök både under gång och i hamn, alltså. På babordssidan mittemot hittar vi en äkta fullutrustad navigationsplats, som står högt upp på mångas önskelista, med gott om plats att bre ut papperssjökort och ett välplacerat skrovfönster som ger ljusinsläpp över arbetet.

Akterut har ägarhytten gott om stuvutrymmen under de båda åtskilda enkelbäddarna, och däcksluckan släpper tillsammans med skrovfönstren in en hel del ljus här, även om skrovsidornas mörka mahognyribbor bidrar mer till murrigheten än dagens vitmålade dito. Längsgående hyllor för småprylar eller klädesplagg finns här också, men det blå handfatet som originalmonterades mot främre skottet har Ulf Wetterlundh tagit bort.

– Det fanns på alla 38:or från början, men jag kunde faktiskt inte se att vi hade någon större användning av det, säger han.

Även framme i förpiken är det två enkelbäddar, båda ganska högt belägna, och därmed med rymliga stuvutrymmen undertill. Dessutom finns här hyllor både längsgående och föröver, och mahognyribbor på skrovsidorna ger ett ombonat men aningen mörkt intryck. Desto vitare är det på den intilliggande toaletten, anpassad som den är för att kunna duscha här, och med ett stort vitt handfat i Corianliknande material. Träkänslan gör sig dock påmind både i de snygga och gedigna mahognyluckorna och i den stabila dränerande teakdurken att stå på. Korridoren fram till förpiken upplevs inte så trång som den i förstone kan uppfattas och har rejäla hyllor och skåp på styrbordssidan som ger mycket förvaringsplats.

I salongen kan både L-soffan om babord och den helt raka mittemot bäddas till sköna kojer när ryggstöden hängs upp mot rufftaket på kraftiga krokar. Nedfällda på sin ordinarie plats döljer ryggstöden istället både bäddmadrass, täcke och kuddar när dessa inte används. Varvets reklambroschyr från 1977 menar att Hallberg-Rassy 38 optimerats för sju personer, och så många ryms också ledigt runt det fasta bordet med sina båda uppfällbara klaffar. Ytterligare ett par skulle nog kunna tränga sig in, men då blir svängrummet betydligt mer begränsat.

EXTERIÖR

Man kan inte beskylla Hallberg-Rassy för att nyckfullt följa trender och dagens mode i designen av sina båtar. Med endast ett ytterst fåtal båtkonstruktörer genom åren – där svenska Olle Enderlein och argentinska Germán Frers varit tongivande, i kombination med först grundaren Christoph Rassys och nuförtiden sonen Magnus starka uppfattningar om hur båtarna ska se ut och uppföra sig – har Hallberg-Rassy minst sagt behållit sin kontinuitet. Att Ulf Wetterlundhs 38-fotare har drygt 40 år på nacken syns det inte många spår av, något ett antal timmar med polermaskinen har bidragit till. Lystern i det vita skrovet med sina typiska blå linjer håller fortfarande originalklass, men i övrigt har båten uppdaterats en hel del. I standardutförande kom HR 38 exempelvis med bara en badstege på akterspegeln, men med eftermonterad badplattform blir det betydligt enklare att närma sig vattnet.

– Båten blev både längre och betydligt mer användbar när jag monterade peke och badbrygga från Båtsystem, säger han och tillägger att akterspegeln även kompletterats med både ett rejält ankarspel och dusch med varmt och kallt färskvatten.

– För det krävdes lite ombyggnad av skåpen i akterhytten, men det blev verkligen en bra lösning till slut.

För fem–sex år sedan var det också dags att byta ut den gamla fyrcylindriga trotjänaren MD 21, som visserligen drog mindre än fyra liter diesel i timmen vid marschfarten 7,5 knop, men som inte alls kunde erbjuda samma vridmoment och topphastighet som den modernare ersättaren Volvo Penta D2 på 75 hästkrafter.

– Inte för att vi kör så fort speciellt ofta, men nu kan vi komma upp i nio knop om det verkligen skulle knipa någon gång, säger Ulf Wetterlundh och avslöjar vilket jobb han däremot aldrig kommer att göra igen.

Från den högt placerade mittsittbrunnen är överblicken mycket god när ekipaget ska manövreras // Foto: Joakim Hermansson

– Teakdäcket. Jag la om det själv, och det var väl egentligen inte så svårt men enormt tidskrävande. Skarndäck och fördäck är bara limmat, men resten skruvade jag också, så det tog som sagt sin tid.

Mycket av originalutrustningen är intakt och fungerar fortfarande felfritt, såsom den kraftigt dimensionerade vajervinschen till storsegelfallet. Bogpropellern bytte Ulf däremot ut för ett par år sedan, till en kraftigare med inte mindre än åtta hästkrafters effekt.

– Den förra var alldeles för klen, men nu är jag bortskämd med att kunna sno runt båten överallt, nästan hur trångt det än är i hamnarna, säger han.

Från den högt placerade mittsittbrunnen är överblicken mycket god när ekipaget ska manövreras, och en gedigen teakratt tronar på sin piedestal. Sköna sittbänkar av teak erbjuder gott om plats åt minst ett halvdussin personer som inte behöver akta sig när storskotet kommer svepande i gipparna. Det är nämligen ur vägen på sittbrunnens aktre sarg. Som på de flesta mittsittbrunnsbåtar är alltså både trygghetskänsla och skydd på topp, inte minst tack vare den gedigna vindrutan, med öppningsbar mittdel för ventilationens skull. Stuvutrymmena lämnar inte heller mycket i övrigt att önska, utan är både lättåtkomliga och väldigt rymliga.

TEXT OCH FOTO: JOAKIM HERMANSSON

Läs mer från vårt historiska arkiv från 1963 och framåt!

Den här artikeln är en del av vårt premiummaterial. Du betalar snabbt och enkelt med Swish eller kort. Sedan får du tillgång till artikeln via en länk som vi skickar till din mejladress.


Text: Joakim Hermansson • 2021-11-12
Praktiskt BåtägandebegagnatGermán FrersHallberg-RassyJoakim HermanssonKlassikernOlle EnderleinPraktiskt Båtägande
Scroll to Top