Båtnytt

Här kör Båtnytt jetbåt i Nya Zeelands brantaste flod

På Nya Zeeland är det en folksport att köra genom skummande forsar i små hem­byggda jetbåtar. Vi tar en hisnande tur ­uppför landets brantaste flod!

Här kör Båtnytt jetbåt i Nya Zeelands brantaste flod
Båtnytts Mikael Mahlberg, till vänster, satsade allt på ett kort och vågade sig ut på forstur i Nya Zeelands brantaste flod.

Nu är det kört, hinner jag tänka. Varför gick jag med på det här?

Jetbåtens motor ryter till. Vi hoppar uppför den rasande forsen, rakt mot de ­svarta stenbumlingarna som skymtar i vatten­skummet. I 30 knop är det för sent att väja.

Vattenröken gör det omöjligt att se stenarna men en stöt i ryggslutet och ett metalliskt pangande berättar att vi kört rakt på. En halv sekund senare är vi ute ur forsen, på det trygga bakvattnet.

– Du kan titta upp, vi överlevde!

Thomas Hewitt, jetbåtens konstruktör, ser nöjd ut. Jag bad alldeles nyss om "max adrenalin" och fick det också. För Thomas – och en hel del andra nyzeeländare – är en forsränning med jetdrift däremot vardagsmat.

Vi befinner oss på Waiohine River, landets brantaste flod. På båda sidor om oss reser sig trädklädda bergväggar som ramar in den slingrande ravinen där Waiohine flyter med hisnande hastighet. Thomas håller foten på gasen för att jetbåten ska parera strömmen. Framför stäven skymtar ett rakt parti av floden: det ser ut som en naturlig laxtrappa, så tätt ligger de skummande forsarna. Här ska vi förbi.

Lyckligtvis är vår farkost väl lämpad för ändamålet. Nya Zeelands dramatiska natur och många steniga floder har fött en spännande båtkultur. I den oländiga terrängen med branta berg och tät skog är jetbåt ofta det enda sättet att ta sig fram till ostörda fiskevatten och jaktmarker. Det var trots allt här som jetdriften uppfanns på 1950-talet, av fårfarmaren (och sedermera sir) William Hamilton, som ­behövde en farkost som klarade att färdas på den grunda floden vid hans fårfarm. Firman som bär Hamiltons namn är än idag ledande på området.

Thomas Hewitt använder sin jetbåt för fisketurer till svårtillgängliga ­områden dit det är omöjligt att vandra eller ens flyga helikopter.

Min guide Thomas Hewitt har navigerat på floderna ­sedan barnsben, och den drygt tre meter långa aluminium­båten vi sitter i är hans verk. Motorn kommer från en jetski och är 70 hästar stark. Kraften räcker till drygt 30 knops toppfart. Det viktiga är inte farten, utan att motor och båt väger lite. Litet djupgående är extremt viktigt i de steniga floderna. Thomas jetbåt klarar sig med bara tio centimeter vatten under kölen och är byggd för att tåla smällar. Jet­aggregatet mynnar ut en bit ovanför skrovets botten och skyddas på undersidan av en tjock aluminiumplåt. Jag, som fått lära mig att vattenskotrar suger in småpartiklar och aldrig ska köras där det är grundare än en meter, undrar stillsamt hur aggregatet håller? Thomas bara garvar:

– That is complete bullshit. Aldrig haft några problem, säger han och skakar på huvudet åt svenskarnas ängslighet.

Gasen styr Thomas med en fotpedal, en nödvändighet för att snabbt kunna parera forsarna. Vi fortsätter uppför naturens laxtrappor och efter en stund lyckas jag koppla av och njuta av adrenalinet som flödar när vi hoppar upp för de skummande forsarna. Djungeln, det kokande vattnet och de branta bergssidorna är ren magi. Det känns som att befinna sig i Sagan om ringen – med en jetbåt.

Nästa sida: Hemfärden är den svåra biten

Fotgas och en liten ratt – förarmiljön är enkel.