Båtnytt

Väderöarna: Sol, vind och idyllisk natur

Det är Sveriges blåsigaste och mest otillgängliga plats, men också landets solrikaste. Väderöarna är en underbart vacker ögrupp med en rik ­historia. Här har vädret alltid varit av central betydelse för tillvaron – på gott och ont.

Väderöarna: Sol, vind och idyllisk natur
Väderöarna, blåsigt resmål i norra Bohuslän. Foto: Martin Leisborn.

Vi närmar oss ögruppen Väderöarna utanför Fjällbacka i norra Bohuslän. Det är en arkipelag så speciell att SVT gjorde ett avsnitt av Svenska hemligheter om den. Man menade att trots att Väderöarna inte på något sätt är hemliga är de så svårtillgängliga att de ändå platsar in på begreppet. Om färden görs i juli, och speciellt om det är fint väder, står det snart klart att fler har upptäckt platsen. Så hemligt var det inte. Det är snarare en fråga om att överhuvudtaget få plats att lägga till – fritidsbåtarna som hittat dit kan räknas i många tiotal, om inte rentav hundratal.

Det är inte utan anledning som besökarna kommit hit, för det är verkligen en unik plats. Öarna, den speciella ­naturen och det ensliga läget har fascinerat många. "De märkligaste delar af skärgården äro Kosteröarna och Väderöarna, utanför norra kusten", skrev fornforskaren Axel Emanuel Holmberg på 1840-talet. 

Väderöarna består av runt 365 öar och kobbar, "en för var dag på året", som öborna brukar säga. De består dock inte av granit, som annars är så vanligt i Bohusläns norra skärgård, utan av gnejs genomskuret här och var av ­diabas och kvartsgångar, vilket gör att många av öarna närmast ser randiga ut. De tre huvudöarna är Storön/Ramnö, ­Hamnerö och Väderöbod. Åt nordväst finns Storön med ­kringliggande öar och skär. Hamnerö återfinns i den sydostliga delen av arkipelagen medan Väderöbod ligger längst åt sydväst, och det var i synnerhet denna ö som SVT ­menade var "hemligt otillgänglig". 

Väderöarna är extremt utsatta för väder och vind – och det råder inte alltid den milda sommarbris som när vi kommer dit. Enligt SMHI är det Sveriges blåsigaste plats. Men det är intressant nog inte av den anledningen som ögruppen fått sitt namn, anser i alla fall vissa som forskat i ämnet. Enligt författaren Karl-Allan Nordblom och hans bok om Väderöarna kan namnet komma från det nederländska ordet waerder som betyder sjömärke, båk. Öarna kan då först ha fått namnet "Waerderöarna" av de holländska sjömän som seglade förbi. På Storön finns det inhuggningar i bergen sedan 1400- och 1500-talen som inblåsta nederländska sjömän gjort. 

En annan teori bygger på det gammelbohuslänska ordet för vädur, vär, och att får och getter förr lämnades där på bete. Ytterligare en möjlighet är att det kommer från ordet varg, då öarna på vissa äldre kartor benämns Wargöarna. Så vi vet inte med säkerhet vad namnet kommer av. 

Lotsutkiken på Storön.

Vi stävar direkt till Storön, eftersom det är den som är lättast att ta sig iland på och den enda som har en riktig hamn – och en bra utgångspunkt för att besöka de andra öarna. Storön består egentligen av två öar, Storön och Ramnö, förbundna med en liten landremsa, och ön har flera sidor där man kan lägga till. Till att börja med finns östra hamnen med dess två inlopp. Är det första gången man åker hit kan det vara säkrast att börja med att gå in österifrån, mellan Ärholmen och Storön, och sakta ner mitt i rännan när man närmar sig Ramnö. Nu är du alldeles framför det lilla samhället och kan säkert se Väderöarnas värdshus inne i viken som kallas Bredbogen.

Har du nått hit kan du antingen välja att gå in i Östra hamnen, gå in i Bredbogen eller lägga till vid klipporna. Östra hamnen, den gamla lotshamnen, är gästhamn och det kostar att ligga där. I gengäld har du tillgång till el, dusch, toa och soprum. Väljer du detta är det enklast att gå in i dess södra inlopp. Var försiktig bara – det är smalt och det ligger en lömsk bränning precis utanför inloppet. Men följ ensmärkena på piren så går du säker för den. Om du har motorbåt och inte går djupare än cirka 0,8 meter kan även det östra inloppet väljas för att gå in genom. Det är riktigt smalt och inte mer än max en meter djupt, men snipor och liknande båtar har inga problem att passera där.

Vid Bredbogen-hamnen görs tilläggning mot betalning, men på andra platser är det gratis eftersom det räknas som naturhamn. Men tänk då på att det varken finns vatten, el, toa eller dusch. Vid Sollidbukten råder ankringsförbud på grund av de ovanliga alger som växer på botten, så man får bara lägga till vid klipporna där, inte kasta dragg.

På andra sidan den bebyggda delen av ön finns Västra hamnen, ett alternativ för den som har mindre båt, eftersom det är ganska grunt och hamnen har ett smalt inlopp. Annars kan man med fördel söka sig längre åt nordväst till Strömsund, i kanalen mellan Storön och Stora Hejen, finns en underbar naturhamn med bra tilläggningsmöjligheter, och ­faktiskt även en brygga. 

Storön, den största av Väderöarna, med den karakteristiska lotsutkiken.

Vad kan man göra på Storön? Platsen är ingen krogmetropol utan en naturidyll med intressant historia att avnjuta. Bada i det rena och kristallklara vattnet, eller besök den gamla lotsutkiken och klättra upp i dess torn. Den är för det mesta bemannad och man kan få mycket intressant berättat om hur det var förr. Missa inte heller vandrings­leden, en intressant promenad till ett antal sevärda platser på Storön. Leden har märkts ut med skyltar och har trappor och brädgångar där så behövs. Du kommer att med egna ögon se gamla sjöfararristningar, kompassrosor, en mystisk gammal "kyrka" och annat. Det finns också ett litet museum på ön. Känner du för en bit mat eller en glass kan det vara dags att göra ett besök på värdshuset eller kaféet nere vid Bredbogen. 

Storön har inget eget vatten men värdshuset har egen avsaltningsanläggning, så skulle nöden vara framme kan man köpa en flaska dricksvatten där. Men var inte beroende av det, utan ta med tillräckligt med vatten i tanken så du kan vara kvar i några dagar. Om du inte ligger i gästhamnen bör du även vara noga med sopor och toalettavfall, eftersom det inte finns någonstans att kasta soporna, man får ta med dem tillbaka till fastlandet när man seglar hem. Något att fundera på!

Storön är ett välbesökt resmål året runt och det finns mycket att säga om ön och många anledningar att segla hit. Pia Hansson, vd på värdshuset, förklarar vad som gör Väderöarna speciellt.

– Det är så att Jutska strömmen drar förbi med salt och syrerikt vatten, vilket innebär att det blir friskt och varmare vatten här ute. Så vi har ett par grader varmare både i luft och i vatten. Vi har också en bra hamn, Lotshamnen, som är säker i alla väder. Dykning här är också helt fantastiskt, det finns mycket liv i havet. För ett halvår sedan hittade de faktiskt ett levande korallrev här utanför – det är mycket ovanligt. Det finns bara ett till i hela Sverige, uppe vid Koster. Så det är vackert, exotiskt och unikt – alla tider på året, säger hon.

Mystiska symboler från forna inblåsta sjömän.

Tre underbara sommardagar på Storön är till ända. Vi stävar vidare mot Hamnerö och dess underlydande småöar. Men fanns det mycket att säga om Storön finns det desto mindre att berätta om Hamnerö. Trots namnet har ön faktiskt varken hamn eller andra faciliteter. Ön har troligtvis aldrig varit permanent bebodd. Man vet dock att hummerfiskare förr i tiden periodvis uppehållit sig här och kanske har en landsförvisad man bott här. Men mycket mer historia än så verkar inte finnas att hitta. 

Men det är underbart fina öar. Har man båt med ­litet djupgående finns en liten vik på Hamnerös sydsida där man kan gå in och ligga hyfsat säkert för väder och vind. Behöver man logi kan man även övernatta i de två små fiskarstugorna som finns där vid stranden. Det är fritt för alla, bara man inte förstör. Trevligt! Det finns även en vik på nordsidan där man i gynnsamma vindar kan ankra, men förutom det är ön svårtillgänglig. Vid lugnt väder kan man dock lägga till på många ställen längs klipporna på ­Hamnerö, Lyngö eller de andra öarna omkring, vilket vi kan se att många har gjort denna fantastiska sommar. 

Från Hamnerö kryssar vi nu västerut mellan kobbar och skär, mot Väderöbod, och ser hundratals sälar som lojt vilar på de olika öarna, som solnjutande turister. Här är nästan alla öarna fågelskyddsområde och man får inte komma närmare än 200 meter, så det gäller att ha kikare eller teleobjektiv till hands för att få närbild.

Väderöbod tornar upp sig framför fören efter en halvtimmes lugn bidevind. Ön är en kronoholme som ingår i naturreservatet Väderöarna och är häckningsplats för flera sällsynta arter som labb, toppskarv och tobisgrissla. Drygt halva ön är fågelskyddad och tillträdesförbud råder från 1 april till 15 augusti varje år. Det var hit tv-teamet åkte och spelade in avsnittet om hemliga platser, och även om den inte är speciellt "hemlig" så är den absolut svårtillgänglig. 

Storön, utsikt från lotsutkiken mot Bredbogen. Lotshamnen syns bakom de röda byggnaderna.

Väderbod fyr blev klar år 1867 och var av Heidenstamtyp, 32 meter över havet. Egentligen var tanken att bygga fyren på Guleskär, en liten ö sydväst om Väderöbod, men den var ännu svårare att nå, så därför blev fyren anlagd där den blev. 1964 hade Heidenstammaren gjort sitt och ersattes av en ny fyr, denna gång ett rött betongtorn som skulle fortsätta lysa fram till 2008, då fyren bedömdes överflödig för handelssjöfarten. Efter det tog Föreningen Väderöbod över driften, så ännu lyser fyren på natten, dock med enbart lysdioder och 6 sjömils lysvidd – men den lyser! 

Tack vare Föreningen Väderöbod är även området kring husen och fyren fortfarande tillgängligt för besökare – om man lyckas ta sig iland vill säga. Föreningen förklarar:

"Vårt syfte är att med ideella krafter bevara fyren samt den kulturhistoriskt viktiga fyrplatsmiljön åt eftervärlden. Genom vårt arbete vill vi bereda allmänheten fortsatt tillträde till fyrplatsen för att de där skall kunna skapa sig en uppfattning om de obeskrivligt hårda villkor fyrvaktarna levde under mellan åren 1867 och 1965. Arbetet med underhåll innefattar fyren, åtta byggnader, två hamnar samt gångbron vid östra hamnen."

Den östra hamnen på Väderöbod. Med tre småbåtar förtöjda är hamnen full. Uppe till höger syns fundamentet till kranen som förr användes för att hissa upp fyrpersonalens tjänstebåt på land.

Vad spännande det låter! Frågan är om vi kan komma i land denna dag. Det borde gå eftersom det är lugnt och vackert väder, faktiskt en av sommarens finaste dagar. Men det finns ingen bra hamn och dyningen går ofta hög runt ön även vid lugnt väder och gör det riskabelt att lägga till vid klipporna. Vi tar ner seglen och tuffar för motor den sista biten fram till den östra lilla hamnen och upptäcker till vår besvikelse att den är full. Med full menas att tre små öppna båtar redan ligger förtöjda och de som kommit hit med dem gör som sälarna på öarna vi just passerat: de solar, badar och dyker från klipporna bredvid och verkar njuta i fulla drag. Vi har ingen chans att komma in. Så liten är alltså hamnen. Den rymmer en normalstor fritidsbåt eller tre små. Vill man ha plats här är det bättre att komma hit under hösten, vintern eller våren, innan högsäsongen börjar. Även då ska man dock vara försiktig och hålla uppsikt över båten. Dyningar kan lätt hitta in i den minimala viken och slå båten mot klipporna. De som bodde och arbetade här förr i tiden hissade upp sina båtar med en kran och lade dem på land mellan turerna – just för att hamnen inte är säker om det börjar blåsa och bli sjögång.

Men det finns en hamn till! Vi kör runt till den västra sidan av ön och tittar in i den lilla viken som finns där. Hamnen här lär dock vara grund och vi är osäkra på om vi skulle flyta in. Vi kan se att en Folkbåt modigt har tagit sig in och lagt till. Men en segelbåt till skulle nog inte få plats, bedömer vi läget. Vi nöjer oss idag med en båttur kring ön. Upp med seglen igen. Promenaden till fyren och de gamla fyrbostäderna får bli nästa gång. 

Vårt besök på Väderöarna är slut för denna gång. Men det gav mersmak och vi siktar på att komma tillbaka nästa år. Vi lyckades ju inte helt med Väderöbod – ön var nog ganska hemlig ändå.

Det här är det som mest liknar en hamn på Hamnerö. Bakom de norska båtarna fortsätter viken in och vid stranden finns de två gamla fiskarstugorna man kan övernatta i.

Info: Väderöarna

Storön, Lotshamnen

Position: 58° 34,6 N  11° 4,15 E
Djup: cirka 2 meter
Service: El, toa, dusch, soprum
Missa inte: Lotsutkiken, vandringsstigen, bad i det kristallklara vattnet.
Hamnavgift: 250 kr (under juli 350 kr)

Hamnerö

Position 58° 33,0 N 11° 5,4 E

Väderöbod, östra hamnen

Position: 58° 32, 56 N  11° 2,03 E
Djup: varierande
Missa inte: Promenad på ön.

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!