Båtnytt

BÅTNYTT/REPORTAGE: Foiling på låg höjd

EFP16 är en ny svensk bärplansbåt med ett smart, självrätande bärplanssystem.
Vi tar ut prototypen på en silkesmjuk provtur i grov sjö och undrar varför inte fler båtar går på bärplan.

BÅTNYTT/REPORTAGE: Foiling på låg höjd
Bärplanskonstruktionen funkar förvånansvärt väl på EFP16 // Foto: Max Carlgren

 

Kanholmsfjärden, Bullandsby.

Dagens två testbåtar är så olika de kan bli. En bit bort på fjärden gasar chefredaktör Max omkring i Yamahas senaste och starkaste vattenskoter, en adrenalininducerande best som accelererar till 60 knop så snabbt att även den mest erfarna av båtjournalister tappar andan. Själv sitter jag i en betydligt lugnare farkost. EFP16, eller snarare prototypen till den, är en knappt fem meter lång sportbåt med en 30 hästars Honda på akterspegeln. Trots den klena motorstyrkan ska det visa sig att min sportbåt är den snabbare av dessa två. Långa, skumkrönta vågor rullar in mot land, pådrivna av den friska sjöbrisen. Längre ut går vågorna höga, sjön är grov nog att göra färden obekväm i de flesta planande båtar.

 

EFP16 kan fraktas på en helt vanlig trailer. En stor förbättring jämfört med exempelvis 70-talets Volga-båtar med fasta bärplan.

 

Jag fäller gasen framåt samtidigt som Max på vattenskotern accelererar iväg bredvid mig. De första sekunderna skumpar min prototyp-EFP16 lika mycket i vågorna som vattenskotern, men när jag kommit upp i 15 knop avtar vågornas stötar mot skrovet och så plötsligt flyger jag – bokstavligen – fram 50 centimeter över de krabba vågorna. Hemligheten bakom den mjuka gången stavas bärplan. EFP16 kommer från svenska Elektrofoil och har bärplan konstruerade av företagets medgrundare, foiluppfinnaren Alexander Sahlin. Hans patenterade kolfiberbärplan ger EFP16 en unik stabilitet. Bärplanen skevar nämligen automatiskt när båten svänger och rätar därmed automatiskt upp båten i sidled. Till skillnad från den andra svenska bärplansbåten som är i ropet just nu, Candela, behöver därför den lilla EFP16 varken datorer eller sensorer för att flyga rakt. Bärplanens skevande sköter sidostabiliteten, och för att inte dyka i vågorna är EFP16 försedd med ett enkelt ytskärande bärplan i fören. Det sticker ut en meter framför båten och ser ut som en blandning av känselspröt och bruceankare. När vi väl kommit upp i foilande läge är EFP16 lätt framtung och stöder cirka tio procent av vikten på det förliga bärplanet, vilket gör att båten går horisontellt över vågorna. 

 

Med en vanlig standard-Honda på 30 hästar kommer EFP16 upp i 28 knop och drar 0,2 liter per sjömil i 23 knop.

 

Bärplanskonstruktionen är genialiskt enkel och funkar förvånansvärt väl. Färden är stabil och inte ens när jag sätter mig på fribordet i 23 knop kränger båten. Den fyra meter långa båten ska klara fyra personer, men denna enkla prototyp har enbart sittplatser för tre. Bärplan har två stora fördelar. Mjukare gång än planande båtar eftersom skrovet går ovanför vattenytan. Och lägre energiförbrukning eftersom friktionen mot vattnet är mindre.  Det ska snart visa sig att EFP16 levererar på båda punkterna. Min EFP16 gör cirka 28 knop med plattan i mattan, så Max på monsterskotern kör snabbt förbi mig ut på Kanholmsfjärden. Men efter en sjömil kommer jag ikapp. Vågorna har växt och den korta skotern flyger mellan böljorna. Själv seglar jag komfortabelt över sjögången i 23 knop, utan stötar. Max, vars ryggskott gör sig påmint, tvingas stanna skotern medan jag ångar på utåt havet. Körkänslan liknar inget annat. Bäst går EFP16 faktiskt i den grova sjön längre ut. Det ytskärande, förliga bärplanet har tidigare fortplantat stötarna från den krabbare sjön närmare land, men här ute på den grova sjön gungar vi mjukt över vågtopparna. 

 

Den framtida serieproducerade båten har formgivits av Mannerfelt design team. Här syns bärplanen, som kan fällas in helt vid gång på grunt vatten

 

EFP16 har jämförelsevis korta bärplansben för att båten ska kunna drivas med vanliga, omodifierade utombordare med lång rigg. Flyghöjden är låg, och de allra största vågtopparna slickar skrovets botten. Men de värre stötarna uteblir. Bärplanen kapar av både vågtoppar och dalar. Båten är knappt fem meter lång, men körkänslan påminner mer om att ratta en 40 fots muskelbåt i dyningar. Bärplanen funkar klockrent – för det mesta. Efter tio minuters mjuk körning i vågor som vore döden i en vanlig båt, träffar det förliga bärplanet en bjässe till bölja och lättar från vattenytan. EFP16 kränger åt styrbord, stannar upp och jag ramlar ur min stol. Kraschen är dock inte värre än om jag kört in i vågen med en vanlig planande femmetersbåt – men den kommer oväntat mitt i den annars så behagliga åkturen. Vis av erfarenheten håller jag i fortsättningen koll på vågorna och drar av något på gasen i jätteböljorna. Det mest magiska händer bakom EFP16. Svallet är obefintligt, blott en strimma skum från propellern dröjer sig kvar på havsytan. Det är kvittot på den låga bränsleförbrukningen. Honda-motorn drar enligt Elektrofoils mätningar bara 0,2 liter per sjömil i marschfarten 23 knop. Det kan mycket väl stämma. I slutet av dagen ska det visa sig att vi har förbrukat 12 liter bränsle – på drygt fyra timmars hård körning.

 

 

Den låga energiförbrukningen gör det möjligt att drivaden framtida serieproducerade modellen med elmotor och litiumjonbatterier. Målet är två timmars gångtid i 23 knop, alltså en räckvidd mellan laddningarna på drygt 40 sjömil. När jag återvänder mot hamnen och grundare vatten kommer jag i sista stund på att bärplanen sticker ned en dryg meter under vattnet. Det är lätt åtgärdat. Med en knapptryckning på instrumentpanelen fälls det aktre huvudbärplanet in i skrovet med hjälp av en elmotor. Frontbärplanet får jag själv hala in med en tamp och låsa med en skotråtta, en process som på seriebåten ska ske med elmotor och knapptryckning. Med bärplanen infällda blir bottnen helt slät, vilket innebär att EFP16 kan fraktas på en helt vanlig trailer – eller dras upp på en strand. I skrivande stund söker Elektrofoil med lykta och ljus efter finansiärer som kan trygga den framtida produktionen. Serieversionen av EFP16 är redan färdigritad av Mannerfelt design team, som står för linjerna. Till skillnad från den enkla prototypen i plastad plywood blir den en futuristisk båt med avsevärt mer komfort. Men redan dagens korta tur i prototypen visar på bärplanens effektivitet. Tio minuter efter att jag förtöjt kommer Max tillbaka på vattenskotern. Han grinar illa, för allt studsande i vågorna har lockat fram ryggvärken. När vi jämför bränsleförbrukningen visar det sig att skotern dragit 50 liter trots att den oftast legat stilla i de höga vågorna. Bärplansbåten har gjort av med tolv liter på mestadels full gas i fyra timmar.

 

Båtnytts Mikael Mahlberg svävar fram över Kanholmsfjärden

 

EFP16

Konstruktör: Alexander Sahlin

Längd: 5 meter

Bredd: 1,9 meter

Vikt: 380 kg

Last: 4 personer

Motor: Honda 30 hk utombordare

Bränsleförbrukning: 0,2 liter per sjömil i 23 knop

Pris: serieproduktion 350 000 kr utan motor

KONTAKT: Foiltwister.se

Kan tänka mig en foilande båt
Ja
10
1
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!