Båtnytt

Åland runt – på solenergi

"Fem-sex timmars färd per dag, sedan fick jag
ligga och ladda batterierna i naturhamnen en dag eller två"

Åland runt – på solenergi
En solig högsommardag räcker det med en dag vid bryggan för att Ailas batterier ska ladda fullt // Foto: Mikael Mahlberg

 

Solen strålar lågt över Finska vikens horisont, så svagt att nattfrosten fortfarande ligger kvar på bryggan. Men energin från vår närmsta stjärna duger fortfarande till att driva en båt. I motljuset dyker en avlång, låg farkost upp. När den vänder bredsidan till glittrar akterdäck som om det var bestrött med juveler.

– Det går fint att kliva på solpanelerna, hoppa ombord! ropar Antti Kurkela, när han ser att jag tvekar i steget.

Solcellerna på akterdäcket visar sig vara riktigt hala, men det är å andra sidan deras enda nackdel, menar Kurkela, skapare av den nästan tio meter långa solelsbåten Aila.

Med Aila vill han bevisa att solens strålar är ett utmärkt drivmedel till sjöss – även på längre sträckor.

Det hela började när Antti för några år sedan skulle bygga en elbåt.

Ett krav var att den skulle bli riktigt miljövänlig och klara sig långa tider utan att ladda. I den vidsträckta finska skärgården saknar naturhamnarna oftast eluttag. Antti satsade därför på en långsmal solelsbåt och Aila som vi åker idag är den tredje och största modellen han byggt.

Aila saknar landströmsladdare och laddas endast från akterdäckens solceller. En solig högsommardag räcker det med en dag vid bryggan för att batterierna ska ladda fullt, en mulen senhöstdag som denna har Aila fått ligga stilla fyra dagar för att ladda upp.

Cellerna är på totalt 1 320 W, och ger en solig dag cirka 800 W kontinuerligt. Det räcker för att ge Aila en fart av drygt fem knop – enbart på solel och utan att dra en enda watt från Ailas 11 kWh stora batteribank.

 

 

De flesta elbåtar som Båtnytt testat har en praktisk marschfart på mellan fyra och fem knop för att klara längre än 20 sjömils räckvidd. Tack vare Ailas avlånga, lättdrivna form och laddningen som solcellerna ger kan Antti hålla sex knop i marschfart en solig sommardag och toppa hela åtta.

Det gör att Aila kör om snipor och segelbåtar på långresorna. Och långt, det åker Antti. Förrförra sommaren blev det en tur runt Åland – enbart på solel.

– Det blev fem-sex timmars färd per dag, sedan fick jag ligga och ladda batterierna i naturhamnen en dag eller två, säger Antti.

De 142 sjömilen runt Åland tog nio dagar, men stoppen på öarna var mest till för att njuta av naturen. Trots att sommaren för två år sedan var regnig och mulen kunde Antti köra mellan 40 och 50 sjömil de dagar han förflyttade sig mellan öarna. När han lade till för kvällen fanns det cirka 30 procent kvar i batteriet. Med de nya, större batterier han köpt i år blir räckvidden betydligt längre.

– Två dagar och en natt borde man kunna köra i fem knop. Problemet är väl att hålla sig vaken, säger Antti.

Kaffe kan han i alla fall koka ombord – och förstås på en elspis.

Under däck finns inverter som omvandlar strömmen till 230 V vilket driver den enlågiga plattan. I övrigt är det ont om komfort ombord trots att Aila är nästan tio meter lång. Jag sitter inklämd bredvid Antti på en dynklädd bänk i den minimala sittbrunnen. Ytterligare några till ryms på solbädden bakom. Skrovet är visserligen 2,58 meter brett, men bara på akterdäck där solcellerna breder ut sig.

 

Midskepps är båten betydligt smalare. Den lilla ruffen, som man kryper ned i via en mahognylucka, är ändå förvånande ljus och trevlig. Rufftaket består av två glasskivor, lutade mot varandra i något som liknar en halverad pyramid.

Den unika lösningen är uttänkt av båtens nuvarande ägare, två arkitekter som köpt Aila för att pendla mellan hemmet och sommarhuset utanför Helsingfors, där det ofta går grov sjö.

Det smala, låga skrovet väger 950 kilo och ser onekligen lättdrivet ut, men snart visar det sig att den låga båten också tar sjön förvånansvärt väl. På väg ut mot fästningen Sveaborg, strax utanför Helsingfors hamn, möter vi en snabbgående pendlarfärja. Svallvågorna är högre än vår kanotliknande farkost och rullar in mot styrbordssidan.

Men Aila rider över vågorna nästan utan att gunga. Tack vare att skrovet är så utlagt i aktern dämpas rullningarna. Även med sjön förifrån går den långa båten mjukt. Snart möter vi en taxibåt och Antti styr rakt mot vågorna. Skrovlängden på tio meter och den vassa stäven gör att Aila klyver sjön mjukt.

– Vågorna rullar in under båten och dör där, tack vare att båten är så bred i aktern, säger Antti.

 

 

Efter att ha byggt fyra solelsbåtar planerar Antti nu serieproduktion. Skrovet bygger han av en slags filmöverdragen plywood av samma typ som används på de finska trafikskyltarna, vilket borgar för bra hållbarhet. Ett lager epoxi målas över för att stänga ute vattnet.

Byggnadssättet är relativt enkelt jämfört med att bygga i glasfiber och därför kostar Aila, färdig med solceller, batterier samt elmotor från Torqeedo på 4 kW, endast 400 000 kronor.

Konstruktionen är redan testad och CE-godkänd.

Antti planerar också en ny kabinbåt för säsongen 2019.

Med solcellerna på taket blir det rum för en större sittbrunn. Dessutom ryms fler celler och båten kan åka ännu längre, berättar Antti. Räckviddsångesten är alltså inget som en solelbåtsägare behöver bekymra sig om. Antti gör ett kort uppehåll vid tanken på solens outtömliga energi innan han fortsätter:

– Det blir en slags evighetsmaskin. Vid ekvatorn där solen skiner från zenit borde kabinbåten kunna köra fem knop hur länge som helst, förutsatt att man kör på batterierna på natten.

 

Härligt?
Ja
13
0
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!