Båtar som blir till i båtar - vi träffar Rolf Eliasson

Båtar som blir till i båtar - vi träffar Rolf Eliasson

Han är en av få konstruktörer i Sverige som kan leva enbart på att rita båtar. Nimbus, Aquador och Winga är några kända märken som förknippas med honom. Följ med när Praktiskt Båtägande träffade båtdesignern och långseglaren Rolf Eliasson dagarna innan flyttlasset gick till Västindien där han har sitt hem och jobb under vinterhalvåret.

Han gjorde första skissen till Nimbus 340 Commander på en servett, sedan skannade han den och mailade över förslaget till nimbusdirektören. Några dagar senare kom beställningen på mail och han kunde sätta igång att rita.

— Finns det bara en hydda med palmblad på och en dörr, då är det säkert också ett internetcafé och jag kan sköta mitt jobb, säger konstruktören och långseglaren Rolf Eliasson.

Även om yrket är viktigt för honom, så är det ändå friheten som han sätter högst. Jobbet, det får vackert anpassa sig. På vinterhalvåret är därför arbetsplatsen förlagd till Västindien där Rolf Eliasson och hans hustru Agneta Gyllestad seglar med sin båt Saharah, den egenhändigt ritade och byggda Overseas 40:an.

Men kritvita stränder och skimrande solnedgångar rubbar inte hans passion för att rita båtar. Produktionstakten är hög, vare sig han ligger på svaj i en vik på Trinidad eller som nu befinner sig i arbetsrummet i villaförorten i Göteborg.

— Det är en sjukdom, att rita båtar. Jag måste, för annars mår jag inte bra, säger Rolf Eliasson.

Och många båtar har det blivit. Allt från dingar, kajaker och smäckra träsegelbåtar till stora lyxiga motorjakter har passerat genom hans ritpenna under snart 40 år. Närmare ett hundratal båtar har konstruerats och ett flertal av dessa har också blivit serieproducerade. Mest känd är han nog för sina Nimbusbåtar. Nästan ett tjugotal konstruktioner har han gjort för prestigevarvet, däribland den banbrytande walkaroundbåten Nova 22.

— Båten kom till efter en promenad på bryggorna i Lysekil tillsammans med förra vd:n på Lysekils Plastsevice, Harald Wiklund, pappa till Nimbusbröderna. Han tyckte att man borde kunna ”sänka ned” kabinen i skrovet och därmed skapa ett promenaddäck, säger Rolf Eliasson.

Men han har också gjort en hel del uppmärksammade ”one-off byggen” — som de självrätande räddningskryssarna för Sjöräddningssällskapet på 12 respektive 20 meter, för att nämna några exempel. Dessa extrembyggen ska kunna tåla de allra mest vidriga förhållanden som tänkas kan råda på sjön. Osänkbara, naturligtvis, med en flytkrage som smiter runt skrovet. 12-metersvarianten väger hela 12,5 ton men de dubbla motorerna på 450 hästkrafter och en framdrift med vattenjetteknik får ändå upp båten till 38 knop.

— Dom är tunga och starka men ändå snabba och lättmanövrerade. Stoppsträckan är max två båtlängder, säger han.


Bild 336419


Rolf Eliasson är inte direkt sinnebilden av båtägaren som glider omkring i tjusiga lyxmotorbåtar. Stilen är snarare lätt bohemisk och familjen Gyllestad Eliassons har istället väckt uppmärksamhet med sin gafellriggade skonare som familjen seglade upp och ner längs Bohusläns och Europas kuster på 1980- och 1990-talen. Men i yrket styrs han inte av sina privata preferenser. Utmaningen ligger snarare i det analytiska, att ta fram en konstruktion som tjänar sitt syfte. Då har man gjort en lyckad båt, anser han.

— Kontrasterna var stora när jag ritade Björn Borgs 70 knops båt Thundercan i förpiken på skonaren, säger Rolf Eliasson med ett skratt.

Men kravet är att det ska vara ett flytetyg, för hus och fasta byggnader på torra land har han försökt sig på som nybliven byggnadsingeniör. Men det kändes för statiskt.

— När det gäller båtar, då adderas ju hydrodynamiken, hur båtkroppen rör sig genom vattnet. Och när det handlar om snabba båtar, som Björn Borgs 70-knops båt, spelar ju även aerodynamiken in.

Det var egentligen efter att Rolf Eliasson vunnit en internationell konstruktionstävling utlyst av tidningen Yachting World i mitten av 1970-talet, som han förstod att han hade talang. 29 åringen från Göteborg gick vidare med stärkt självförtroende och snart kom en förfrågan från Winga marin. Ägaren till det anrika, numera nedlagda, göteborgsvarvet sökte en konstruktör till en nysatsning. Han åkte till New York, och där träffade han en bekant, nämligen redaktören på tidningen som tipsade om en lovande konstruktörstalang. Han bodde i Göteborg. Snart såg Winga 87:an dagens ljus. Samarbetet blev lyckat och långt och utvidgades till ett flertal olika Wingakonstruktioner.

— 87:an var lite av föregångare för sin tid för motorseglare. Hon blev en mycket bättre seglare än de flesta motorseglare som i huvudsak var snipor med stödsegel, säger han.

Men alla projekt blir inte kassakor och får internationell uppmärksamhet. Ett udda projekt som Rolf Eliasson deltagit i är den fyra meter långa ekan som skulle byggas i Kina. Det blev ett otroligt ritande med femtioelva olika ritningar. Bara tofterna krävde tre olika ritningar. Men mitt under resans gång skulle båtens användningsområde ändras utan att man gjorde något åt ritningarna. Nu skulle det bli en snurrebåt. Det blev en rolig syn.

— Båten ställde sig nästan rakt upp. Man fick titta ut som en gammal lokförare för att se något framåt, säger Rolf Eliasson.

Men att råka ut för obehagliga överraskningar när båten står klar för att testas i vattnet är något som naturligtvis inte hör till vanligheterna eftersom en båt i princip numera ”byggs” redan i datorn.

Rolf Eliasson var tidigt ute med att anammar den nya datortekniken. Han tror själv att detta är en av orsakerna till hans framgång inom området. Förutom teoretiska kunskaper i matte och hållfasthetslära kräver jobbet som båtdesigner att man behärskar it-tekniken då datorn förfinar och skänker en större precision i beräkningsarbetet. Men det handlar naturligtvis inte bara om teori.

— Att jag byggt flera båtar själv hjälper mig i att göra konstruktioner som också är byggbara både ekonomiskt och praktiskt. Ibland dyker ingeniörsgubben upp i mig och säger till den flashiga gubben att: ”Stopp där, det ska också kunna byggas till en rimlig kostnad.”

Arbetsrummet ser inte överdrivet marint ut. Någon halvmodell på väggen och ett par ritningar ligger ihoprullade i ett hörn, det är i princip allt som skvallrar om att här tänks det och skapas båtar. Men när han inte är ute på havet hämtar han inspiration från främst internationell båtpress, där han ibland ”lånar” idéer från ouppnåeliga lyxjakter som presenteras i tidningarna.

— Dessa otroligt lyxiga skapelser, ibland över 100 meter långa jakter, ligger väldigt långt fram i utvecklingen. Både designmässigt och tekniskt, säger han.

Ett exempel är de master som blivit allt mer vanliga även på mindre motorbåtar, som Nimbus 340 Commander. De är vanligen placerade mitt på båten och används bland annat för att montera radarn på.

Men det är naturligtvis havet som skänker den största dosen av inspiration. Tusentals sjömil innanför västen är knappast någon nackdel vid ritbordet, när alla moderna bekvämligheter ska ”packas in” på en liten yta.

— Men det finns trix. Ögat är lättlurat, säger han med ett finurligt leende.

Och det är detta trolleri med ögat och utrymmen som Rolf Eliasson är mästare på. Att konstruera båten på ett sätt som gör att den verkar större än vad den egentligen är, att utnyttja båtens volym, alltså de tre dimensionerna: längd, bredd och höjd.

— Men det är framför allt höjden som man kan ”trolla” med. Stickkojen är ett utrymme som kan verka stort bara för att man inte ser andra utrymmen. När du ligger i kojen ser du ju inte att du ligger inklämd under sittbrunnen. Ett annat tricks är dörröppningar, deras mått kan man ju faktiskt knapra på. Det går ju att gå in på sidan också.

Men samtidigt får konstruktörerna några fler centimeter tillgodo för varje år och tyngden den tillåts öka samtidigt som bränsleförbrukningen har gått ner.

— Att båtarna blivit tyngre idag beror främst på att hela insidan ska vara täckt av en innerliner och att inte någon plast ska synas i båten. Kosmetikan skapar i snitt 40 procent extra i vikt ovanpå själva plastkonstruktionen. Men det är jakten på prestanda som styr utvecklingen, förklarar Rolf Eliasson. — För 15 år sedan när jag ritade för Nimbus skulle marschfarten ligga på 18-20 knop. Idag har den ökat till 25 knop. För segelbåtar har ju både stäven och aktern blivit raka och skroven ska bli lättare och lättare, allt för att öka farten. Men vart går gränsen? Säger han.



Bild 336420







Fakta om Rolf Eliasson Född: 1946 i Helsingfors, Finland Familj: Fru och två barn, ett barnbarn Bor: Halva året i Partille utanför Göteborg, andra halvan på sin båt i Västindien Yrke: Båtkonstruktör Egen båt: Overseas 40







Rolf Eliasson Om: En bra båt: En båt som uppfyller sina syften Att gå på grund:Det händer. Vi gjorde det i en inre vattenväg i Viriginia 2003. Broschyren utlovade ett djupgående på 2,4 meter men det vara bara reklam det. Bästa pryl för segelbåten:Rullfocken. Tack vare rullen kan man ensam klara att segla större segelbåtar.

Bästa pryl för motorbåten:Bogpropellern. Motorbåtar driver ju så lätt på grund av en liten undervattenkropp och då är bogpropellern till stor hjälp.







Rolf Eliasson Väljer: Form eller funktion? Funktionen. Formen får följa funktionen.

Segelbåt eller motorbåt? Både och. Hemma passar motorbåten bäst, då snabbt ut och snabbt hem gäller. Men för semestrarna är det segelbåten som gäller.







Rolf Eliassons Båtografi: Från segelekor till räddningsbåtar Listan kan göras lång, men här kommer ett grovt sammandrag: Motorbåtar: Nimbus (Motorbåt, 19 modeller, däribland Nova 22) Aquador (Motorbåt, 9 modeller) SeaJeep (Motorbåt, 4 modeller)

Segelbåtar: Winga ( Segelbåt, 6 modeller, däribland Winga 87) Whitehall 17 (klassisk rodd-gigg) Sofia I och II (Brisbåtar)

One off. Räddningsbåtar för SSRS Thundercan för Björn Borg

Av: Johan Andreasson