Mytomspunna Vättern del 1

Då Hovetorp är beläget intill Kinda kanals näst sista sluss, hade vi en lång spännande resa framför oss. Med slussning genom både Kinda kanal och Göta kanal. (Är du mer nyfiken på Kinda kanal, läs gärna reportaget om kanalen i Praktiskt Båtägande nr 3-07.)

När man talar om Vättern, tänker de flesta av oss på hur djup, blåsig och kall den sjön är. Till vissa delar är det sant, men samtidigt finns det mycket myter om sjön. Apropå djup, visste du förresten att Vänern är nästa lika djup som Vättern?!

För oss som inte råkar ha båt i Vättern är det enda sättet att ta sig dit via det underbara blåa bandet Göta kanal. Eftersom ”vår egen kanal” mynnar ut i sjön Roxen, så ansluter vi till Göta kanal vid Bergs slussar och Karl Johan-trappan, en sju slusskammare lång uppförsbacke som tar nästan två timmar att avverka. Det var förresten här som Lena II åkte på räls vid sidan om slussarna, när hon passerade Fortuna i filmen ”Kanalkampen”.

Om du inte slussat kanalen tidigare vill jag tipsa om att ha gott om fendrar med dig. I många av slussarna stiger man så högt upp att vattenytan nästan ligger i nivå med stenkanten, som därigenom kan ge repskador på skrovytan. (Observera att du skall ha fenderventilen nedåt, då denna kan flyga ur med våldsam kraft vid överbelastning.)

Göta kanals sträckning Berg till Motala är kanske den vackraste delen av kanalen. I alla fall ur ett slussningsperspektiv, eftersom kanalens två högsta slusstrappor finns här, Bergs slussar med Karl Johan, Oscar och Berg på tillsammans elva slussar och Borenshult med fem slussar.

Att segla utmed kanalen ger tillfällen till fler förströelseaktiviteter än man tror, i Berg kan man till exempel spela minigolf. Lägg gärna till i Malfors (Ljungsbro) och ta en kort promenad till Cloettas fabriksförsäljningsbod. Jag garanterar att barnen är sysselsatta några timmar efter det besöket.

Efter ytterligare ett stycke kommer man till Museihuset i Ljung med motorbåtmuseet och leksaksbilsmuseet. Här finns även möjligheter till en fika i husets kafé. Känner du för en lite lyxigare meny så stanna till vid Wärdshuset Göta Hotell i Borensberg. Där kan man även få sig nattamat fram till midnatt.

På Göta kanals hemsida finner du massvis med tips på aktiviteter och sevärdheter utefter kanalen.

Vätterns fånge

Ett kort stycke innan Motala hamn passerar man Baltzar von Platens monumentala gravplats intill kanalen på styrbords sida. Von Platen är den vi har att tacka för kanalen, utan hans envishet och drivkraft hade Sverige inte haft denna fantastiska vattenled som idag förbinder ost- och västkusten. 2007 firade förresten Göta kanal 175-årsjubileum. I Motala hamn ligger Göta kanals kontor i den gamla fina stenbyggnaden. Där kan man bland annat köpa sjökort över Vättern samt det lilla häftet ”Att segla på Vättern”, som är utgivet av Domsands Båtsällskap. Häftet är ett bra ”sjökort” över många av Vätterns läckra naturhamnar.

Precis utanför kanalkontoret finns tilläggningsplatsen för ett av Sveriges förnämsta ångfartyg, nämligen Motala Express eller Vätterns Fånge som hon även kallas, eftersom hon är för stor för att passera slussarna i Göta kanal. Fartyget, byggt i Jönköping 1895, är en verklig raritet och ett kulturhistoriskt föremål som fortfarande drivs med den originalinstallerade ångmaskinen. Har du en stund över är maskinrummet väl värt ett besök, tala med fartygets personal.

Motala gästhamn är en mycket välbesökt hamn, där vädret i många stycken styr antalet besökare. Flertalet båtfarare planerar sin Vättern-överfart noggrant. Är inte väderförutsättningarna de bästa så spenderar man ytterligare någon dag i hamn. Sommaren 2007 bjöd på den sorten, med lite av rekord i antal samtidigt gästande båtar. Hamnvärdarna hade det rätt körigt med att ta hand om alla gästande med alla trixigheter som skulle lösas med båtar som stundtals låg sida vid sida i flera led. Carl var en av hamnvärdarna vi träffade, som med ett leende på läpparna alltid höll flaggan och humöret på topp. Carl representerar faktiskt det bemötande som man får av de flesta med anknytning till kanalen och hamnarna i Vättern.

Alla gästhamnar i anslutning till Göta kanal är avgiftsfria några dygn, och för Vätterns del gäller detta för Motala och Karlsborg. I några av de andra hamnarna har man rabatt med kanalens upplevelsekort.

I Motala finns många sevärdheter. Dit hör Motormuseet och Brandkårsmuseet, som finns inom några minuters avstånd. Sveriges rundradiomuseum ligger däremot uppe på ”berget” ett par kilometer från hamnen – men efter en del stillasittande i båten kanske en promenad bara är nyttigt, och för den hågade går det faktiskt att för en liten slant få klättra de 120 metrarna upp till toppen på en av masterna (måste förbokas).

Skärgård med flera hundra öar

Vätterns topografi skiljer sig mycket från norr till söder. Norra Vättern har en fantastisk skärgård med flera hundra öar, somliga stora, andra mycket små. I häftet ”Att segla på Vättern” finns beskrivningar och inseglingsangivelser till de flesta pärlorna till öar. Södra Vättern är, förutom sjöns största ö, den sägenomspunna Visingsö, ”tom” på öar. I stället finns här ett mycket stort utbud av både historiska och kulturella upplevelser.

Södra Vättern bjuder också på fler välordnade gästhamnar än vad som står till buds i norra delen. Att färdas på Vättern är en resa över långa distanser, så tänk på att planera för bränsle. Vättern spänner över drygt 70 sjömil från norr till söder. Bränslemackar finns på några ställen. Vattentillförseln behöver du däremot inte vara så fundersam över. Vättern är en nästan 130 meter djup källsjö och en av Sveriges absolut renaste sjöar där bortåt femtiotusen hushåll tar sitt vatten orenat direkt ur sjön, så det är bara att ta för sig direkt ur ”drickat”.

Badstränder är det gott om, runt Vättern och dess öar finns det milsvitt med sandstränder att utforska. Exempelvis är Varamobaden en fantastisk sandstrand och badpärla för alla Motalabor. Men sanden finns inte bara där, utan sandstranden fortsätter kilometer efter kilometer där den följer strandlinjen norrut.

Men kontrasterna är stora, ett stycke söderut reser sig hundra meter höga och branta klippor nästan som väggar ur sjön.

Innanhav med obehag

Att korsa Vätten brukar vid blotta tanken få många att känna lite obehag! Vättern är en stor sjö och nästan på gränsen till ett innanhav. Till skillnad från Vänern kan man se land var man än befinner sig i sjön, större är den inte. Men vid dålig väderlek är man definitivt avskärmad från alla land-referenser. I alla myter om att korsa sjön är det främst vindarna och vågorna som kommer på tal, och visst finns det ett mått av sanning i det. Geografin runt Vättern i kombination med de väderförhållanden som brukar råda på sommaren i Sverige gör att vindarna ofta sveper i sydvästlig riktning. Vinden får på så sätt en lång diagonal sträcka på sig över sjön för att driva upp vattnet till rejäla våghöjder.

När jag som inbiten vindsurfare bodde i Borghamn, uppskattade jag verkligen de höga vågorna och de starka vindarna som stundtals överskred kulingstyrka. Dessbättre förekommer de besvärliga förhållandena vanligtvis på våren och hösten. Under normala somrar är Vättern för det mesta bara en stor vattenyta som man bör visa samma respekt som när man korsar vilken större havsvik eller bukt som helst.

Ta gärna hjälp av hamnvärdarna när du förbereder din resa, de har ofta information som är värdefull att ha om både det ena och det andra!

På sjökorten är Vätterns skjutområden tydligt markerade. Och det förekommer skjutningar även på sommaren, vilket går enkelt att kolla upp bland annat via telefonsvarare, se faktarutan.

När man lämnar Motala kan man välja att gå mot norr, söder eller tvärs över till Karlsborg, det senare är en resa på några timmar i maklig takt.

I Karlsborg har kanalbolaget en yttre och en inre hamn. Dessutom erbjuder båtklubbarna gästplatser, men de är avgiftsbelagda. Karlsborg är, förutom att vara stad, en gammal försvarsanläggning med en gigantisk fästning. Här har även funnits en flygflottilj, men idag huserar endast fallskärmsjägarna i omgivningarna. På fästningen kan man som besökare finna mycket att förströ sig med. Det finns museer och allehanda prylbutiker vars stil är av äldre snitt. Några kaféer och ett marketenteri gör att du kan släcka både hunger och törst. Men fästningens största attraktion är onekligen ”Fästningsäventyret”, en regisserad berättelse om fästningen och dess betydelse för Sverige, kryddad av stuntmannen Johan Thorén med krut och rök och bummelibang. Missa inte detta trevliga skådespel!

Underbar känsla

Vätterns skärgårdskänsla infinner sig lite smått redan ett tiotal sjömil norr om Karlsborg med Ombo öar, ett lagunliknande paradis med mycket klart vatten och massvis med bra tilläggningsplatser och fina badställen. Liksom på många av sjöns öar finns även här sopmajor så du enkelt kan ta hand om dina sopor.

Jag skrev inledningsvis om sjöns myter, och temperaturen är en sådan. Visst kan det vara kallt i vattnet om vinden legat på från fel håll, men trots att Vättern som sagt är en källsjö blir det ändå rätt hyggliga badtemperaturer en bit in på sommaren. Vid Ombo, som är vår favorit, har vi badat och dykt i både 20 och 22 grader! Vätterns siktdjup är mycket bra och uppemot 17 meter vid goda förhållanden är ingen ovanlighet. Vattnet är som gjort för snorkling.

Några sjömil nord-nordväst om Ombo finns ett ö-område som andas lite läskig historia. Det är Kyrkogårdsön. Ön fick sitt namn efter digerdöden på 1300-talet. I ett försök att undkomma pesten tog folk sin tillflykt till ön. Emellertid kom pesten så småningom även dit, och folk dog en efter en. På Kyrkogårdsön finns en minnessten över de döda och rester av en stenmur som omgärdade kyrkogården.

Författaren och konstnären Folke Dahlberg bodde en tid på ön efter att han tvingats bort från Stora Röknen då militären tog Röknen i besittning. Faktum är att ön var permanent bebodd av folk som drev jordbruk och fiske fram till början av femtiotalet.

Kyrkogårdsön är trots namnet mycket vacker. Dessutom finns det en utmärkt och väl skyddad naturhamn, som antingen nås via Dödssundet i syd eller via Svartsundet i norr. Inseglingarna är trånga så var observant på grynnorna.

Rakt öster om Kyrkogårdsön ligger Stora Röknen. Det är en stor sandstensö som vilar på en bergsrygg. Då Stora Röknen ligger mitt i Vättern kommer den att dela sjön i två djupvattenbassänger. Lämningar som hittats på ön visar på bebyggelse så tidigt som under stenåldern. På systerön Röknehuvud arbetade ryska desertörer och krigsfångar i början av 1800-talet. Arbetet bestod i att bryta sandsten till byggandet av Göta kanal. Det finns fortfarande kvar en stor barack där fångarna bodde.

Vättern är känd för många lättillgängliga vrak, och på nordsidan av Stora Röknen finns vraken av tre så kallade råbockar, som sjönk en stormig decemberdag 1871. Vraken är ganska väl bevarade och ligger på fyra meters djup, ett 50-tal meter från stranden. Platsen är utmärkt genom en tavla som finns uppsatt på en torr gran vid stranden. Råbock är en cirka 20 meter lång öppen fraktbåt namngiven efter seglets utformning.

1949 tog militärerna över Stora Röknen och den fasta befolkningen fick motvilligt flytta. Ön används fortfarande som övningsfält och det råder landstigningsförbud. Runt både Röknen och Röknehuvud finns det flera fina sandvikar som är ypperliga att ligga på svaj i. Är det ingen militäraktivitet så lär man få lägga till vid bryggan på Röknehuvud.

Lilla Röknen ett stycke nordväst om sin storasyster har naturhamnar och en geografi som stundtals påminner mer om Bohuskustens klipphällar än en insjö. Här hittar man flera bra övernattningsplatser i vikar och bassänger, där man ligger väl skyddad från väder och vind. Vattnet är klart och bjuder på härliga badmöjligheter.

Ekopark med gytter av pärlor

Den riktiga skärgården, om man ser till antalet öar med mera, är det gytter av pärlor som tillsammans bildar Ekopark Norra Vätterns skärgård. Detta område utmed Askersunds farled har mer än femtio öar, tusentals kobbar och skär, sund och vikar. En insjöarkipelag både vacker och unik på många sätt. Med Vätterns blågröna glittrande vatten som förgrund breder öarna ut sig, vissa med grovhuggna klippor, andra som runda polerade granithällar, och alla är de ”klädda” i vindpinad tallskog. Parken är en vildmarksskärgård och nästan helt i avsaknad av bebyggelse, det är endast de ståtliga rovfåglarna lärkfalken och fiskgjusen som är bofasta i någon egentlig mening. Öarna har eldhärjats en hel del genom tiderna, vilket starkt bidragit till mångfalden av trädslag och grönska. Landskapet präglas av gamla tallskogar, en del äldre granskog samt bördiga sänkor och rikligt med lövinslag. Sveaskog har valt att göra övärlden till ekopark eftersom området har stora ekologiska värden att bevara.

Det är kanske denna sammantagna karaktäristik som gör parken så åtråvärd som fritidmål. På sommaren är parken ett populärt paradis för båtfolket och på vintern svischar långfärdsskridskoåkarna fram som pärlband på den släta isen.

På egen köl kan man välja på att ligga avsides på ”den egna” kobben, eller dela gemenskapen med flera andra båtfamiljer i de mest efterfrågade naturhamnarna, allt efter tycke och smak.

Det är kanske här bland dessa öar du har mest nytta av häftet ”Att segla på Vättern”, även om vi hittade egna pärlor. Mest båtar ser man i vattnen runt öarna Lilla och Stora Aspholmen, men framförallt bland öarna mellan Stora Aspholmen och Grönön. Ju längre norrut man färdas i Vättern desto mindre blir siktdjupet, även om vattnen runt ”skärgården” är bra. Öarna är välordnade för oss besökare, där finns permanenta eldstäder, soptunnor, toaletter och till och med anvisade tältplatser på vissa av öarna.

Grönön är en vacker ö omgiven av många små kobbar och mindre öar. På själva huvudön finns numer en brygga på västra sidan där även större båtar kan lägga till, plus ett flertal vackra naturplatser att förtöja vid runtom ön. Här finns det också fina grillplatser och toaletter.

Dessutom är Grönön en handikappanpassad ö, vilket är unikt. Detta blev verklighet genom ett uppskattat projekt med bland andra Askersunds kommun och Askersunds Skärgårdstrafik. Tack vare dessa intressenter kan personer som inte har möjlighet att själva ta sig ut till ”skärgården” numera resa till Grönön med den handikappanpassade båten Wettervik.

Bunkra i Askersund

När förråden tryter har du nära till Askersund. En seglats på sju-åtta sjömil tar dig till en mysig liten stad där du kan fylla både mat- och dryckesbehoven, eller tanka och fylla vatten. Askersund har även en marina, men den är lite klurig att hitta till, så fråga dig fram!

Staden har mycket gammal bebyggelse med många småbutiker och bodar på kajen att botanisera i. Någon kilometers promenad tar dig till Venus Choklads fabriksförsäljning, som är väl värd ett besök. Särskilt om man älskar finchoklad!

Sjömacken i hamnen drivs av Marie Karlsen och har både diesel och bensin med manuell betjäning.

Följer man Askersundsfarleden i sydlig riktning kommer man att passera Medevi brygga, som är den gamla tilläggningsplatsen för båtburna besökare till Medevi och Nordens äldsta hälsobrunn, Medevi Brunn. Vill man besöka brunnen går det utmärkt att gästa bryggan. Du har ett par kilometers promenad dit, men å andra sidan finns ett bra värdshus vid målet om magen skulle göra sig påmind!

Alldeles runt udden från bryggan ligger en härlig sandstrand. Har du en jolle kan du ro dit eller kanske ankra på avstånd eftersom det brukar vara en del badare där.

Några distans ytterligare söderut ligger ett område med en fantastisk sandbotten. Vattendjupet varierar från som minst någon meter till fem-sex meter, men med lite försiktighet och utkik tar man sig fram säkert och bra. Om sjön ligger lugn är det nästan som om man glider fram på en glasskiva över sandbottnen, men så heter också den största ön just Sandön. De andra småöarna ser nästan atolliknande ut där de ligger inbäddade i turkost vatten. Här är det mysigt att bara ligga och snorkla i det klara vattnet.

Enslingen på Fjuk

Du kanske har hör talas om ”enslingen på Fjuk”. Han hette egentligen Erik Zetterblad och lär ha arbetat som ingenjör på en mekanisk verkstad. Riktigt varför han slog sig ned på Fjuk är kanske inte klarlagt, men ”enslingen” stannade hela 52 år på sin ö fram till sin död 1966. De flesta båtfarare passerar Fjuk utan att besöka ön, som nästan ligger mitt emellan Motala och Karlsborg. Fjuk består egentligen av tre öar, mellan vilka man kan ta sig torrskodd under lågvatten.

I viken mellan två av öarna finns resterna av en hamn, och på bottnen strax utanför hamnen ligger Byälven, en lastångare som förliste 1936 på platsen.

Står man på Fjuk förvånas man av tanken att det faktiskt på 1880-talet bodde 17 personer på ön, och att det till och med fanns en skola där. Folk försvann troligen efter det att fyren automatiserades någon gång runt 1910.

I riktning SSV från Fjuk når man Vadstena, som är en av Sveriges minnesrikaste städer. Namnet har sitt ursprung i kungsgården Vats-sten (stenhuset vid vattnet) som är känt sedan 1200-talet.

1346 gav Magnus Eriksson den heliga Birgitta tillåtelse att bygga kloster vid kungsgården. Men det blev först omkring 1384 som de första bröderna och systrarna kunde inviga dubbelklostret. Kungsgården byggdes in i nunneklostret.

Vadstena, som var en medelpunkt under unionstiden och var centrum för möten av olika slag med representanter från Sverige, Norge och Danmark, fick sina stadsprivilegier år 1400. Staden blev också en vallfartsort och kulturcentrum med bland annat Nordens största bibliotek.

Sedan vårt 60-tal finns ett nytt nunnekloster vid Vätterns strand. Och idag är det gamla nunneklostret ett konferenshotell och munkklostret en restaurang.

Mellan åren 1545 och 1620 lät Gustav Vasa uppföra det praktfulla slottet för att markera sin myndighet i staden samt för att utgöra en befästning mot angrepp söderifrån. Sten till slottet lär bland annat ha hämtats från Alvastra kloster.

I Vadstena slott ryms numera Mellansveriges landsarkiv, och i slottets vallgrav ligger småbåtshamnen och gästhamnen.

Vid 1600-talets början var klostertiden avslutad, men Vadstena kom att förbli ett samhälle vid allfarvägen.

Stadens siluett från sjön skiljer sig idag inte mycket från medeltiden och är Sveriges bäst bevarade från denna tid (förutom Visby). Vid klart väder är klosterkyrkan ett mycket tydligt landmärke på långt håll. Kyrkan kallas också för Blåkyrkan för att den på avstånd ser ut att skifta i blått.

I mera modern tid blev ”Vasstena”, som man säger lokalt, känd för sin sjukvård och sin spetsknyppling. Omkring 1870 fanns det cirka 400 knypplerskor som livnärde sig i staden. Även globalt finns Vadstena på kartan genom den kända Internationella Vadstena-Akademien, en musikhögskola som är ett aktat namn utomlands.Förutom all historia att se är Vadstena en riktigt ljuvlig sommarstad, väl värd ett besök.

Av: Anders Svensson