Swedstar 370: Uppstickaren från Lidköping

Vem har väl inte hört talas om historier där någon startade med en krona på fickan i ett dragigt uthus och idag har ett blomstrande företag med mångmiljonomsättning. Ingvar Kamprad torde vara det allra mest lysande exemplet.

Men detta är väl idag bara nationalromantiska drömmar som hör en svunnen tid till – eller? Ibland känns det som om det är minsta motståndets lag som gäller i dagens samhälle. Allt ska serveras på silverfat. Minimal insats – maximal vinst.

Men det finns faktiskt undantag.

Håkan Bengtsson jobbade tidigare på en mekanisk verkstad. 1990 gjorde han verklighet av idén att starta upp en liten hobbyverksamhet. Han hade åtta kvadratmeter villagarage till sitt förfogande och där började han tillverka eftermarknadsprodukter till svenska båtar. Han gjorde rorkultar, ruffluckor och inredningssnickerier och han notade bänksatser. Och maskinerna tillverkade han själv i den mekaniska verkstaden.

Steget från mekanik till finsnickeri kan tyckas långt, men inte för Håkan. Han är till största delen självlärd och har pysslat med båtar sedan 15-årsåldern. Han har också jobbat som modellsnickare med pluggar, modeller och former.

– Man är väl en problemlösare, konstaterar Håkan krasst. Ibland är de angenäma, ibland inte. Men man lär sig mycket av sina egna och andras misstag.

Vägskäl

1992 ställdes Håkan Bengtsson inför ett beslut. Han hade varit tjänstledig för att arbeta med snickerierna, men nu var han tvungen att välja. Valet blev att söka större lokaler för sin snickeriverksamhet. Från att ha varit snickeriet med de lokala kunderna växte nu verksamheten till att omfatta kunder i hela landet och även från utlandet. Beställningsjobb från Norge, Finland och Danmark blev allt vanligare.

Verksamheten fick allt större lokaler efterhand, tills man hade tillräckligt med plats för att ta in båtar. Då började man göra större renoveringsarbeten. 1998 hade båtsnickeriet växt till ett regelrätt byggnadsvarv, och Håkan Bengtsson fick en ny kompanjon och delägare i Niclas Lindell.

Han är byggnadssnickaren som sadlade om och blev båtbyggare. Han gick Båtbyggarlinjen i Henån åren 1993-94. Efter tio år som kompanjoner flyter allting på bra, nästan för bra. Niclas ser nästan lite förskräckt ut när han inser att 2008 är tioårsjubileum för firma Bengtsson-Lindell.

– Tänk vad tiden går fort, säger han sen och ler. Håkan förklarar deras samarbete som att det är han som kommer med idéerna och Niclas som förverkligar dem. Industriområdet vid Vänerns strand, där Lidköpings båtsnickeri har sina lokaler idag, är som industriområden är mest, småfult och man tappar lätt bort sig bland raderna av likadana verkstadshallar.

Mycket lite vittnar om att det innanför några av områdets anonyma plåtväggar tillverkas smäckra segelbåtar. Det har byggts ett flertal båtmodeller på Lidköpings Båtsnickeri. Här har licenstillverkats Scanner 391, Omega 36 och Arcona 38. I egen regi har man också byggt Overseas 40 och fyra stycken Omega 42. Den sistnämnda har de fått mycket beröm för på båtmässor. Båten är ritad av den kända båtkonstruktören Peter Norlin under 70-talet, och även om det är en bra båt så är konstruktionen ganska omodern idag. Bland annat är den för smal med dagens krav på rymlighet och komfort i åtanke.

Serieproduktion

Runt 2004-2005 var det bra snurr på snickeriverksamheten. Legotillverkning av trädetaljer till Hallberg Rassy och Nimbus, och samtidigt hade de mycket jobb med renoveringar och ombyggnader. Men någonting saknades. Håkan och Niclas stod inför ännu ett vägskäl: Fortsätta som tidigare eller satsa på serietillverkning av en ny båtmodell. Svaret på den frågan heter Swedestar 370, och första exemplaret var klart precis i tid att visas på Öppna varv på Orust i augusti 2006.

– Jag visste precis hur jag ville att båten skulle se ut, säger Håkan Bengtsson bestämt.

Vad man sökte var en lättseglad båt med inredning i Orustklass. Båten har bland annat fått självslående fock och ett rejält peke och nedsänkt rullfock för att underlätta iland- och ombordstigning. Öppningen i aktern är också ett väl medvetet grepp för att göra det lätt att ta sig ombord eller dra upp folk som ramlat i sjön.

– Det är ingen idé att pruta på detaljerna. Håkan har tagit mycket inspiration från Orust, och många av dem som jobbar på Göran Torstensson bearbetar en lamelllimmad

kantlist till navigationsplatsen på en Swedestar 370. Två personer jobbar idag också i snickeriet med eftermarknadsprodukter till andra båtar.

Flera på varvet har fått sin utbildning i Henån eller i Storebro. Duktiga båtbyggare är för övrigt något man får leta efter med ljus och lykta idag. Efterfrågan är helt enkelt större än tillgången.

Stressig premiärvecka

Håkan minns stressen inför premiären. Sjösättning fredag, fotografering för broschyrer på söndagen och på tisdagsmorgonen stävade man nedför Göta älv med kurs på slutmålet Ellös och Öppna varv. Efter det bar det av på lastbilsflak till flytande mässan i Wasahamnen i Stockholm och därefter ytterligare en landsvägssegling till mässan vid Aker Brygge i Oslo.

Turnerandet med båten blev till en eriksgata, och order efter order trillade in från såväl svenskar som finnar och norrmän. Idag finns 23 båtar i orderblocket, varav elva är levererade. På en mässa i Düsseldorf i vintras såldes också två båtar till Holland.

Byggtiden för en båt är ungefär tolv veckor, och Håkan räknar med att man i nuläget har fullt upp hela det kommande året. Samtidigt har det börjat komma in förfrågningar om att bygga en större Swedestar, och ritningen till en 41-fotare ligger redan klar i konstruktör Håkan Södergrens dator.

Hur går det då med snickeriets ursprungliga verksamhet?

För tillfället har man helt enkelt inte kapacitet att ta in båtar för reparation, men parallellt med nybåtstillverkningen har man två personer som arbetar med snickerier för eftermarknaden. Längs en av väggarna i snickeriet hänger en liten skatt som vittnar om varvets ursprung. Här finns mallar till bänksatser och andra snickerier till närmare ett hundratal olika båtar, och de hänger alla uppradade väl strukturerat i nummerordning.

Det känns som om varje kvadratcentimeter är fullt utnyttjad i varvets lokaler. I huvudhallen ligger 3 båtar tätt sida vid sida och i en separat lokal i andra änden av varvet ligger ytterligare en. Det känns inte trångt, men man förstår att lokalerna snart når sitt kapacitetstak. Men även om verksamheten rullar på bra så kostar det att expandera. I nuläget finns intede ekonomiska möjligheterna, och en sviktande konjunktur kan snart kyla av en het svensk varvsbransch. Vad som händer då vet ingen.

Av: Text Jens Augustinsson Foto Jens Augustinsson och Lidköpings Båtsnickeri