Resedagbok 080628 – Göteborg

De 58 slussarna på Göta Kanal och de otaliga broarna har varit en mycket behaglig upplevelse. Sverige är verkligen fantastiskt och det återupptäcker jag alltmer. Med det sagt har vi nästan sett flera utländska båtar än svenska, men det beror möjligen på att det fortfarande är tidigt på säsongen och den stora semesterperioden inte börjar förrän nu. För det kan väl inte vara att svenskarna väljer andra semestermål? Jag skulle gärna göra Göta Kanal till en lite längre semester. Och då ha med bra cyklar ombord och göra dagslånga utflykter till mål i närheten. Ett par, tre mils radie bör man enkelt klara av.

Så här ett par dagar efter att man kommit ut från kanalen, kan man börja sammanfatta. Trevligast minnen från kanalresan gav Söderköping och ett oplanerat stopp i Hajstorp.

Söderköping är en typisk sommarstad med hamnen i centrum där det händer mycket. Kvällen vi var där var det dans på hamnplan med levande orkester. Vi åt glass och vandrade runt bland de gamla husen.

Plötsligt händer det i Hajstorp

I lummiga Hajstorp hamnade vi när vi försökte pressa på för att hinna fram till Norrkvarn i närheten av Lyrestad och E20 på Västgötadelen av kanalen för att få en god middag.

Eftersom slussvakterna gärna vill gå hem klockan sex, meddelade de att vi inte skulle hinna fram innan stängningsdags. Med utsikten att ligga vid en brygga mitt i ingenstans på den västgötska slätten, valde vi att ta rådet att stanna i Hajstorp.

Ett litet kafé och vandrarhem, ett gammalt magasin med konsthantverk och gamla jordbruksredskap och – plötsligt från ingenstans – ett 70-tal gamla bilar och motorcyklar. Den lantliga idyllen förvandlades till myllrande folkliv, blå rök från tvåtaktsmotorer, gubbar och tanter som anlände på motorcyklar, puttrande moppar, en lokal sjätteklass som bakat bullar inför en klassresa, parkerade jättelika amerikanska bilar nästan lika långa som Rabalder och .

Min favorit blev en amfibiebil som tog flera turer på kanalen från en liten ramp, gjorde kvällen till en höjdare. Maten kunde vi lösa genom att Törebodas centerpartistiska kommunalråd NN tog oss med i bilen till ”Törebodas bästa pizza”. Från pizzahaket Amanda fick vi med oss varsin pizza tillbaka till båten och vi kunde njuta av veteranbilarna som fortsatte rulla in. När vi ätit klart, tog vi med våra kameror och kunde gå och titta närmare på bilarna. Varannan onsdag träffas Västergötlands veteranbilsförening (eller något liknande) i Hajstorp under sommaren för att titta på varandras bilar och tjôta lite grand.

Slusskar

Att alla slussvakter är viktiga för upplevelsen är tydligt – och någonting Göta Kanalkontoret satsar mycket på. Vi upplevde de allra flesta som perfekta guider som tog hand om de båtar som kom in i slussen. Det var bara på något ställe där killen i slussen föredrog sin tidning och att sitta kvar på sin pall i stället för att hjälpa båtarna i slussen.

17 böcker för 25 kronor

I Motala försökte vi hitta en järnhandel. Det gick vi bet på, men hittade i stället lokala Myrorna (Frälsningsarméns försäljningsställe) där man fick plocka ihop en stor påse böcker för 25 kronor. Jag hittade 17 böcker som verkade intressanta men ytterligare 4-5 böcker hade nog gått ner i påsen innan den var full. Jag köpte både Dirk Pitt-thrillers, några Enid Blyton Fem-böcker från 1950-talet och Jean M Auels Clan of the Cave Bear.

En och femtio per bok – vilket kap!

Ska man hinna med kanalen ordentligt, behöver man nog tre veckor – och det skulle ha varit mycket trevligt att ha all den tiden. Men nu lockar nya äventyr. Först Bohuslän och sedan Sydnorge &

Position: Bohuslän

Motortimmar: 74 timmar