Resedagbok 080803 – Ardglass, Nordirland

Bloggbok 3 aug 2008 Ardglass/ Nordirland

Puffins och Guiness

Efter en vilodag på fredagen (efter torsdagens fest på Lagavulin) och efter att ha väntat in ny besättning i Port Ellen på whiskyön Islay (en dag fylld av städning, tvätt och annat som fått stå åt sidan den senaste veckan). På kvällen intogs kokt fårskank med tatties (potatis) på White Hart Hotel, men det var något av en besvikelse efter att faktiskt ha ätit ganska hyggligt på de flesta platser den senaste månaden. Inte ens skållande varm äppelpaj till efterrätt lyckades ändra det. Tyvärr hade de ingen haggis och sista chansen att äta skotskt pölsa gled oss alltså ur händerna &

Runt lördag lunch gav vi oss iväg mot Nordirland efter att ha väntat in tidvattnet, så att vi skulle få slackvatten runt Rathlin Island (strax norr om Nordirland) som normalt har starka strömmar och bör tas vid rätt tillfälle.

Men vi var nästa helt utan vind och några races (strömvirvlar och överfallsvågor) uppstod inte, utan vi hade mest nån knops ström från sidan under överseglingen. Eller segling och segling, det var perfekt motvind. Motorn har fått jobba mycket under sommaren, det är inte många timmar som vi haft annat än motvind &

Puffins på Rathlin Egentligen var vi på väg till Ballycastle men Rathlin med sina tiotusentals puffin (en alkfågel med mångfärgad näbb) och andra sjöfåglar lockade på vägen och vi gjorde ett nytt beslut.

Efter att som vanligt kollat med båtgrannarna var fasciliteter det finns; som duschar, sevärdheter, bästa matställe/pub. Att snabbt orientera sig när man kommer till en ny plats måste man lära sig.

Tyvärr fanns inga bord kvar i den tydligen goda restaurangen ”The Auld kitchen” i sjuttonhundratalshuset Manor House precis bredvid hamnen utan vi åt krabb-burgare på Emma’s Chip Ahoy i stället.

Toaletterna i hamnen användes av camparna också och eftersom det var lördag var många fastlandsungdomar över för att campa och festade. En tjusig ny flytbrygga med plats för 10-15 båtar längs bryggan och sedan går det ju ligga många utanpå dessa &.

Dagen därpå använde vi till att ta minibussen (£5) upp till fågelklipporna och fyren på klippväggen med själva fyrlyktan under tornet (fungerar i och med att tornet är högt uppe på klippväggen). Sedan vandrade vi de sex kilometrarna tillbaka till samhället i strålande sol och runt 22 grader varmt – de senaste veckorna i Skottland har vi verkligen inte blivit bortskämda med möjligheten att ta av ylleunderstället.

Nordirland Första riktiga hamnen på Irländska ön blev Ballycastle som ligger en timmesgångväg söder om Rathlin Island. Ballycastle bjöd på söndagsmiddag på populära Mariner’s hotel där vi åt Texas Chicken och blev bjudna på ostkaka med After Eight-smak eftersom de glömde våra förrätter ”very, terribly sorry indeed”..

Dagen efter vandrade vi upp på stan, som ärligen inte var så mycket att se, för att senare på eftermiddagen passa in tidvatten strömmarna för att ta oss drygt 33 M till Bangor som ligger precis utanför Belfast.

I Bangor hamnade vi på en liten indisk restaurang där vi lyckades äta lunch för 500 kronor innan vi kunde gå runt stan för att titta närmare. På grund av mycket (mot)vind stannade vi en dag extra, då jag jobbade en del. Jag hann dock ut på stan för att köpa lite ”svenskt” smågodis och några engelska tidningar. Min besättning Torulf åkte in till Belfast och turistade i stället.

På torsdagen, efter två nätter på Bangor Marina, lade vi till runt hörnet runt 7 M från Bangor, i den lilla staden Donhagadee (inte lätt att uttala!) där Jerry som förestår hamnen lämnade sina arbetsuppgifter för att en smula storögd titta på oss när vi gick in i det mycket smala inloppet med vassa klippor på var sida där vågorna bröt och som avslutades med en tvär 90 graders gir in i en muröppning som bara var 7-8 meter bred. Vågorna var ganska höga och Jerry undrade om vi varit där förut? Vilket jag svarade nekande till. Jerry menade att det inte var någon lätt insegling, och jag kunde bara hålla med om det.

Men jag hade sett flygbilder på webbplatsen marinas.com kvällen innan och visste ganska bra hur det såg ut – flygbilder på vykort har jag navigerat efter förut på Bora Bora där det i princip bara är ”eye-ball navigation” som gäller. Och som jag förklarade för Jerry, så är vi ganska vana vid många klippor och bränningar hemifrån Sweden.

Fast ärligen var det med hjärtat i halsgropen som vi närmade oss hamninloppet i full fart – mellan undervattensklipporna (som inte syntes annat än som bränningar) var det inte så många meter &

På tur i Donhagadee

Dagen i Donhagadee tillbringades med början med en lunch på välkända Pier 36 där vi fick Broccoli- och Roquefortost soppa följt av en pasta med rökt torsk och gräddsås. Med en broschyr från turistbyrån (foajén till puben) tog vi en guidad vandring bland stadens alla mer eller mindre kända hus och gränder.

Vi besökte på kvällen puben Grace Neill’s från 1611, enligt uppgift Irlands äldsta pub. God Guiness hade de i alla fall. Och det var lågt i tak.

På kvällen ägnade vi oss också åt att försöka beräkna avgångstid för att komma in i Carlingford Sound där det är 7,5 knops motström om man inte lyckas passa in tidvattnet väl. Donhagadee har en tröskel på hamnen (som egentligen är ett stenbrott) som måste ha tillräckligt med vatten innan man kan lämna den. Det sker vid högvatten +-4 timmar. Så 6.30 var väckarklockan ställd. Det var för lågt vatten för att komma över tröskeln som håller runt en meter kvar av vatten även när tidvattnet är nere.

Nya planer

Vi somnade raskt om, och vaknade sedan för sent för att komma in i Langford lough. Att vi försov oss gjorde att vi fick nån knops motström hela vägen och kom någon halvtimme försent för att kunna komma in i det smala sundet. I stället fortsatte vi en timme nedåt kusten till Ardglass där vi nu legat i två dagar. I morse åkte min besättning hem (liftande eftersom det bara går två bussar per dag på söndagar, vilket missades).

Jag är kvar i hamnen i Ardglass och sitter i solskenet i Rabalders sittbrunn och skriver. Solen gör att det blir svårt att läsa på skärmen, och kanske blir det en del felstvningar.

Nu är jag alltså själv ombord, men har jag ett kraftigt försenat manus att lämna mycket snart, så jag kommer sitta framför datorn och nog bara segla kortare bitar – om alls – de närmaste dagarna.