Exteriör – Bred och stabil

Skrovet är ett handupplagt enkellaminat med förstyvningar på flera ställen. Det har sagts om båten att botten kan pumpa under fötterna på dig under gång, men detta var inget jag kände av under vår provtur, förvisso då under väldigt snälla väderförhållanden.

Ockelbon är bland de bredaste i klassen och har en skrovkonstruktion som beskrivs som en dubbel V-botten. Detta ganska breda utförande gav båten bra stabilitet vid stillaliggande och i låga farter, samtidigt som den djupa V-formen med steglister ger den en hyfsad åkkomfort även när sjön biter ifrån.

Nymodigheter som öppningsbar ruta för att underlätta nedgång i båten var inte påtänkta på 60-talet, så det blir till att förlita sig på skarndäck, eller då den lilla förpiksluckan på senare modeller. Skarndäck fungerar dock alldeles utmärkt om man bortser från standardproblemet att rutramen får agera ledstång och ta emot oförtjänt mycket stryk.

Tämligen rymlig ruff

På Ulfs båt sitter en rejäl pulpit i fören, och den fanns att få som extrautrustning. Kikar man i aktern finns också en användbar badbrygga.

Vad gäller utseendet ligger ju alltid skönhetsaspekten i betraktarens öga, men vill man vara diplomatisk kan man säga att båtens höga mittparti som kröns av den kantiga vindrutan gör Ockelbo DC 21 lätt att känna igen på ganska långt håll. Fördelen med det hela är ju dock att ruffen blir tämligen rymlig.

Vindrutetorkare var standard, och för att använda Ulf Johanssons egna ord var det pajasgrejer som monterades i original, så de är ersatta med nya. Som kul kuriosum kan nämnas att man bland standardutrustningen hittade en paddel. Och kikar man på extrautrustningslistan var den nästan förbluffande kort. Förutom redan nämnda toalett och pulpit så innehöll den som tredje och sista sak ett räcke runt cockpit.