Snabb båt för stora hav

OE 36 har som standard utrustats med en stabil mastheadrigg, genomgående mast med dubbla undervant eller ett babystag som går ner i fördäck. Segeldispositionen styrdes av dåtidens rådande idéer och innebär en stor genua och ett förhållandevis litet storsegel. Det här gör naturligtvis att båten kräver mer av sin besättning än moderna båttyper med fraktionsrigg, särskilt på kryss inomskärs.

Ann har inte samma tillbakalutade roll på seglingssemestern längre.

– På Marieholm 26:an kunde jag lämna ansvaret helt till Bosse, men nu måste jag delta. Jag kan inte slösegla, berättar Ann.

Att skota hem den stora svepande genuan och dessutom få den förbi babystaget kräver alltså kraft i arm och är en heltidssyssla i trånga sund och passager. Men det är på havet båten, och även besättningen, lever upp.

Styvhet, stabilitet och fart utmärker OE 36 under de rätta förhållandena. Tyngden och det vassa och djupa förskeppet gör att båten obönhörligen pressar sig fram genom sjöarna och gör god fart även vid svår motsjö. Den rör sig tryggt och förutsägbart och håller besättningen torr och glad. Egenskaperna som långseglare är beprövade och många kan berätta om oceanseglingar med OE 36.

– Vi upplevde den nya båten som ett skepp. När det går sjö visar den sin bästa sida, berättar Bosse.

Tintomara och hennes systerbåtar har delat lateralplan, den är alltså inte långkölad utan rodret hänger fritt. Ändå är ytan så stor att båten får egenskaper som liknar dem hos långkölade båtar. På ett sätt kan man kanske säga att vi här har hittat den felande länken mellan den gamla typen av långkölade båtar och den moderna fenkölen. I ett positivt avseende skiljer sig dock OE 36 från långkölade båtar – det går utmärkt att backa och det är lätt att manövrera i hamnar.

Med ett deplacement på närmare sex ton krävs det en hel del motorkraft för att driva båten framåt. Vad som döljer sig i motorrummet varierar helt mellan olika båtar, men i Tintomaras fall är det en Volvo Penta MD 11C på 23 hästkrafter. Åtminstone med dagens mått mätt är det här i minsta laget. Jag har sett OE 36:or med över 40 hästar under huven, och det är kanske mer i nivå med vad båten kräver.

– Det här är lite gränsfall. I motsjö går det inte så fort, säger Bosse.

Sittbrunnen är stor och ombonad, på Tintomara och många andra båtar är den klädd med teak. Men de allra flesta OE 36:orna har rattstyrning och det tar upp en hel del plats. Personligen tycker jag att de exemplar jag sett som har rorkult vinner eftersom sittbrunnen blir enormt stor och helt ren. Men många föredrar rattstyrning, med en ökad ”skeppskänsla” och en piedestal att hänga plottern på.

Även om den besatthet som präglade projektet med Tintomara under de första åren har lagt sig så märks det att de båda ägarna har ett speciellt förhållande till båten. Det är inte bara en segelbåt utan en gammal dam med en hel del själ, någon att vårda och känna ansvar för.

Och även om OE 36 blir omkörd på kappseglingarna idag gäller fortfarande konstruktörens devis att ”vackra båtar seglar väl”.

Och mycket vackrare blir de inte.

Av: Philip Pereira dos Reis