Trångt med träkänsla

Bosse och Ann hade drygt 20 år bakom sig i en Marieholm 26:a före bytet till den mer fullvuxna båt de nu seglar. Trots att de lagt sig till med tio fot mer, håller de med om att de inte vunnit så mycket mer i fråga om boendeyta. Skrovformen och de vackra linjerna gör att mycket utrymme slösas bort. Jämfört med en modern båt av samma längd är Olle Enderleins skapelse rent ut sagt trång. Men för Bosse och Ann blev det lilla extra ändå en stor vinst.

– Komfortmässigt uppfyller den våra önskningar, eftersom vi får mer stuvutrymme, en riktig toalett och ett ordentligt kök, säger Ann.

Planlösningen är av den mest traditionella och beprövade typen med navigationsplats och stickkoj omedelbart till styrbord när man kommer ner i ruffen. Köket brer ut sig till babord och har plats för det mesta. Salongen följs av skott som avgränsar toalett och garderob. Efter den smala passagen kommer man till förpiken.

OE 36 är som sagt självbyggd och det gör att även om finishen generellt är hög så varierar båtarnas inredning en hel del. Dock brukar man dela in båtarna i typ ett och typ två.

Tintomara hör till den första typen, och här går den genomgående masten ner i salongen. Många väljer att klä in det karga aluminiumröret i något slags mer ombonat fodral. På de senare exemplaren, som räknas till typ två, har sittbrunnen flyttats bakåt med följd att akterdäcket försvunnit, men även att ruffen blivit längre. På de här båtarna går masten ner inne på toaletten.

Skroven till de tidigaste båtarna är byggda i enkellaminat och däcken i sandwich med balsa som distansmaterial. På de senare modellerna som har fått tillnamnet Crown är även skroven av sandwichlaminat.

När Ann och Bosse seglar använder de förpiken som sovplats och salongen som sällskapsyta. Stickkojen tjänar egentligen bara som stuvutrymme. Det här verkar vara det vanligaste användningssättet för de OE 36-ägare jag talat med. På Tintomara finns ett litet fönster ut mot sittbrunnens insida, som ger ett välbehövligt ljusinsläpp. När det gäller atmosfären och den allmänna känslan i ruffen, så är det skuta. Det är mycket trä, mässing och hantverkskänsla. Kärlek och omsorg.

Av: Philip Pereira dos