Lars Anréns Orion 32

Jag sitter med Lars Anrén nere i salongen på hans lite udda motorseglare. Mustig träinredning, mässingsdetaljer, ljusa tyger och en rykande het kopp kaffe på bordet. Ombonat helt enkelt.

Framför oss på bordet har vi en pärm uppslagen. Kvitton, köpekontrakt, instruktionsböcker och ännu fler kvitton. Pärmens innehåll är som ett skiffer, en kod som ska lösas. Och löser man koden så blir belöningen att man får reda på båtens historia.

Lars Anrén har haft båt sedan 15-årsålden och livet på sjön är en självklarhet. Via segling av mer spartansk art i ungdomen har båtarna vuxit i storlek med åren. Motor- eller segelbåt har inte spelat så stor roll. Det är möjligheten att få vara på sjön som alltid varit det viktiga. Och Lars har även hunnit med något bottennapp under årens lopp. – Jag hade en Petterssonbåt en gång. Det gör jag aldrig om, säger han och skrattar åt minnet.

Under några år lade familjen Anrén båtlivet åt sidan och köpte husbil och kuskade runt i Europa. Men suget efter havet försvann aldrig och snart var de tillbaka som båtägare. Och efter att ha ledsnat på den på tok för motorsvaga Solviggen de hade senast så var det dags att se sig om efter nya utmaningar. Och historien om Lars senaste båt börjar redan 1980.

Lyfte av taket

I åttiotalets gryning börjar en Gunnar Holmgren i Gävle börjar bygga en Orion 32, en konstruktion ritad av BE Normann. Från början var det meningen att båten skulle byggas i trä men hon är byggd i fyra millimeters stål med överbyggnad i teak och mahogny. Så långt är allt solklart.

Vi fortsätter bläddra bland båtens dokumentation och ett par köpekontrakt passerar revy. Inget märkvärdigt med det kan man tycka. Klart att en båt byter ägare mellan varven.

Från Gävle försvinner båten söderut och med tiden hamnar den ännu odöpta Orion 32:an i Gnesta. Och det är där Lars får upp ögongen för henne, via annonssajten Blocket. – Jag är verkligen en Blocketfreak och jag köper och säljer en massa saker. När Lars kikar på båten är det en lite udda syn som möter honom.

– Den stod snyggt parkerad i en stålvagga inne i en trång lada med jordgolv. Han som ägde båten föreslog att jag skulle lägga ut plåtar framför och släpa ut båten. Lars köpte inte den idén. Men han gjorde det heller inte lätt för sig.

Det är något oklart hur båten kom in i ladan och lika oklart var om det överhuvudtaget skulle gå att få ut den genom dörrarna. Så Lars försökte inte ens. 220 skruvar senare var ladans tak bortmonterat och en kranbil i färd att lyfta ut hela härligheten. Men saker går ju sällan som man tänkt sig och båten råkar så att säga angöra träd under sin luftfärd och motorsågen åker fram för att göra processen kort med trädet.

Är man vidskepligt lagd skulle man nästan kunna tro att det vilar någon slags förbannelse över båten. När Lars hämtar sin Orion sommaren 2006 har den förmodligen aldrig ännu varit sjösatt och det ska visa sig att det står fler problem på programmet innan premiärturen är avklarad.

Ny fast gammal båt

Blocketfrälst som Lars är visar han sig också vara en jäkel på att pruta. Det begärda priset på 280 000 kronor stannar till slut på 205 000. – Jag gjorde en kostnadskalkyl för hur mycket jag trodde jag skulle behöva lägga ner efter köpet för att få henne sjöduglig. Jag kom fram till 55 000 kronor och det har stämt ganska bra faktiskt.

Vad Lars hade fått på halsen var alltså en ny fast gammal båt. Det mesta fanns i båten men hade aldrig riktigt blivit inkopplat och den närmaste tiden efter köpet utförde han en del deckarjobb för att lista ut var alla lösa prylar hörde hemma. Motorn, en Yanmar 2 QM 20 på 22 hästkrafter satt på plats men generatorn visade sig vara trasig, gasvajern var felmonterad och Lars hittade även en hel plastpåse med grejer som inte ens hade monterats på motorn. Också toaletten fanns på plats men var inte inkopplad.

Båten var grundmålad vid köpet men Lars började om från grunden. På Tenövarvet, Vägverkets underhållsvarv, blästrades och epoxybehandlades hela skrovet. Över det lades sedan en tvåkomponentsfärg.

Omedelbar sjönöd

Mot slutet på båtsäsongen 2006 hade Lars fått de flesta pusselbitarna på plats och båten skulle sjösättas för fösta gången i sitt 26-åriga liv. Men eftersom saker och ting sällan går som det är tänkt så blev första kontakten med vatten mycket kortvarig. Det visade sig att det saknades tätning kring propelleraxeln och båten hotade att sjunka.

Båten åker upp på land igen och problemet avhjälps. Väl i sjön igen händer det omöjliga. Båten håller på att sjunka igen. Denna gången visar det sig att tätningen till rodergenomföringen torkat sönder. Det blir alltså en tredje sjösättning innan den fortfarande odöpta Orion 32:an klarar att flyta av egen kraft. – Man är väl lite av en gambler som köper en sån här båt, säger Lars och ler vid minnet av dramatiken kring sjösättningen.

Man kan väl säga att Lars båt under sitt liv fått en minst sagt styvmoderlig behandling och dess levnadsöde är kantat av motgångar. Men nu har förhoppningsvis vinden vänt och Lars Anrén verkar ta sitt uppdrag som förvaltare av denna udda seglare på allvar. Under den korta tid han ägt båten så har han sett till att hon nu är i princip komplett och redo för havet.

Sommaren 2007 bjöd familjen Anrén in vänner och bekanta till båtdop med vickning och diktläsning. Trots att regnet dämpade stämningen något och dopchampagnen missade skrovsidan och försvann i djupet, så känns det ändå på något sätt som hon fått upprättelse.

MS/Anréne har äntligen hittat hem.

Av: Text Jens Augustinsson Bild Jens Augustinsson och Lars Anrén