Styr kosan mot Medelhavet

I slutet på sjuttiotalet seglade Björn Hansson från Göteborg ett antal säsonger med en Maxi 77 längs svenska västkusten. Men det var samma visa varje år, förr eller senare så rullade lågtrycken in från brittiska öarna och så satt de där återigen och kurade i ruffen. Varje gång detta inträffade dök samma tanke upp hos sällskapet i båten: Medelhavet! Och 1980 var måttet rågat. Det var färdigseglat, i alla fall för den här gången, i de svenska farvattnen. – Vi gick längs floderna ner och vi hade tänkt segla tillbaka sen igen. Men efter att ha varit i Medelhavet ett tag så ville man ju tillbaka till alla underbara ställen igen, så båten blev kvar, berättar Björn Hansson. Med detta gick startskottet för Björns tid som Medelhavsseglare. Och han har inte tröttnat än. 1983 började han sälja ut andelar i båten à 10 000 kronor och snart var båten uppdelad i sex andelar med fyra seglingsveckor per del. 1988 hade flera av delägarfamiljerna vuxit och man bytte upp sig till en Beneteau Oceanis 350. Den gamla Maxi 77:an återbördades till svenska vatten och seglades där vidare av Björn Hansson med bror. 2007 var det dags för båtbyte igen, och ännu en gång skeppades den gamla båten till Sverige och går även den under bröderna Hanssons befäl på svenska västkusten. Valet av ny båt föll den här gången på en Bavaria 39 Cruiser.

Konsten att samäga Konsortiet är en levande organism och det är nu inne på sitt 25:e år. Genom att prova sig fram, snappa upp tips från andra och utveckla egna idéer har de nu ett väl fungerande konsortium. En av lärdomarna man gjort under resans gång är vikten av att kunna vara rak och tydlig i diskussioner med de andra delägarna. Vid ett tillfälle när en av delägarna med sällskap precis hade kommit ombord så dök det upp två båtmäklare som skulle värdera båten. Alla stod helt frågande. – En av delägarna ansåg tydligen att vi skulle byta upp oss och hade på eget bevåg bett mäklarna komma och titta på vår båt. På det sättet kan man inte driva konsortiet. Allt handlar i grunden om demokrati och öppenhet. Det har, som nämnts, gått ett antal år sedan Björn sålde ut andelarna i sin Maxi 77, och vid den tidpunkten använde de sig av vad Björn kallar ett standardavtal för att reglera samägandet. Sedan dess har det tillkommit en rad punkter för att till exempel göra fördelningen av seglingstid och arbetsinsats så rättvis som möjligt. Bland annat väljer delägarna seglingsveckor efter ett rullande schema som finns noggrant beskrivet i avtalet, och alla kan också bjuda ut eventuellt överblivna veckor till övriga delägare i omvänd turordning.

Tydliga regler viktigt De flesta sakerna är reglerade ner på detaljnivå, och det är lätt att förstå vikten av att kunna diskutera öppet med varandra för att allt ska fungera. Ta till exempel förfarandet vid överlämning av båten. Helst ska detta ske personligen, men eftersom det inte alltid är möjligt ska bytet allra helst också ske vid en bevakad marina för att båten så att säga inte ska bli lämnad vind för våg. Den avlämnande parten har alltid ansvaret för båten till dess att överlämningen är klar. Den kanske enskilt viktigaste delen i samägandet är nog annars båtboken. Om alla sköter sina åtaganden och antecknar kontinuerligt så finns alla svar att få här. I båtboken finns checklistor, här redogör man för överlämningar, upptäckta och åtgärdade fel, vad man utfört för arbeten vid vår- och höstrustning – bland mycket annat. – Att göra tydliga regler på alla plan och att alla tar sitt ansvar är det viktigaste, konstaterar Björn Hansson. Man kan säga att samägandet består av två delar. Dels båten som är själva hårdvaran och dels de mjuka värdena, människorna i konsortiet. Den ena delen fungerar inte utan den andra, och det är också därför andelar inte kan säljas, ärvas eller utmätas. Den nya part som ska komma in måste väljas in av de övriga. Först efter det slutförs själva affären. Detta för att konsortiet i möjligaste mån ska bestå av en grupp människor som inte bara står ut med varandra utan faktiskt också trivs i varandras sällskap och kan samarbeta. Två gånger om året har man möte i konsortiet. På våren spikar man bland annat detaljer kring vårrustning och säsongens seglingsområde. På hösten summerar man den gångna säsongen och drar upp riktlinjer för kommande säsong. Mötena är också knytkalas som är viktiga för sammanhållningen bland delägarna.

Fallgropar Efter denna uppradning av ordningens ABC kanske man kan tro att det bara är åtaganden, men när alla väl är införstådda med spelets regler återstår förstås det roliga. Belöningen är segling i turkosa vatten under en i princip ständig sommarhimmel. Och Björn har hittat sitt eget paradis i Medelhavet. – Vi återkommer alltid till tolv-öarna i östra Grekland på gränsen mot Turkiet. Vi har verkligen hittat några favoritställen där. Det finns dock vissa saker man bör tänka på, kanske framför allt innan man startar ett nytt konsortium. Allt är inte som här hemma, och ibland får man helt enkelt ta seden dit man kommer. Det är inte bara konsortiet som ska vara en fungerande enhet utan yttre omständigheter spelar också in. Man kan behöva muta sig fram för en enklare tillvaro, framför allt i Turkiet. För en tid sen valde konsortiet också att byta marina för vinteruppläggningen, då ägaren milt uttryckt inte gillade att de vårrustade båten själva. Björn tipsar också om att gå med i Medelhavsseglarna, en förening inom Svenska Kryssarklubben. – Det är lite av en fackförening för oss som seglar i Medelhavet. Där finns mycket erfarenhet att ta del av.

Av: Jens Augustinsson Foto: Kjell Södervall