Lowrance, Magellan, Garmin

Lowrance, Magellan, Garmin

Hur långt räcker en handburen gps? Vi tog tre av marknadens mest avancerade modeller och testade dem över sommaren för att se vad de går för. Det är inte självklart att den mest funktionsspäckade modellen alltid är bäst.

De handhållna gps:erna blir allt mer avancerade. Försedda med snabbare uppdatering och bättre skärmar och fullpackade med funktioner känns de som intressanta alternativ till en större plotter. Har du en mindre båt och begränsar dig till dagsutflykter i bra väder är det ett utmärkt hjälpmedel och komplement till ett sjökort. Under sommaren har vi gjort flera längre och kortare turer med tre olika modeller ombord. Vi har testat Garmin Colorado 300, Lowrance Ifinder H2O C och Magellan Triton 2000.

Det finns flera sätt att testa den här typen av utrustning. Vi har valt att pröva den i skarpt läge och fokuserar på hur de viktigaste funktionerna fungerar ombord. Vi gör inte någon djupare jämförelse av de olika modellernas extrafunktioner. Testet inleddes under en tre dagar lång tur som vi gjorde med vår lilla redaktionsbåt till Svenska Högarna. Med i båten var tre relativt sjövana individer med varierande erfarenheter av att använda handburna gps:er. Syftet med sammansättningen av besättningen var att få lite olika infallsvinklar på prylarnas funktion. Ingen av oss som var med ombord hade haft någon möjlighet att prova någon av modellerna i förväg. Allt för att få ett så autentiskt test som möjligt av båtägaren som ger sig ut med sin pryl för första gången. Och det blev ganska tydligt vilken modell som var lättast att förstå sig på och hantera.

Vi startade vår testtur i hemmahamnen i Fisksätra i solsken och med snälla vågor på havet. Det var goda förutsättningar för att sätta sig in i de olika modellernas funktioner under resans gång. Trots det fick vi göra ett uppehåll i Sandhamn och sätta oss ner för att ingående läsa manualerna. Vi förlorade någon timme med intensivt knapptryckande, och det är inte att rekommendera att du ger dig ut i båten utan att först lära känna din gps ordentligt. Men det gav oss en bra känsla för de olika modellernas inlärningströskel.


Enkelt och krångligt

Den gps som var absolut lättast att ta till sig var Lowrance Ifinder H20 C. Den kräver mycket lite förkunskaper. Enkla menyer och tydliga knappar gör att man lätt hittar och förstår hur den ska användas. Sjökortet, Navionics Gold, har stora likheter med ett vanligt papperskort, vilket bidrog till att vi snabbt kände oss hemma med symbolerna och grafiken.

På andra plats när det gäller lättillgänglighet kom Garmin Colorado 300. Den är en riktigt smart liten pryl. Du navigerar mellan menyerna och zoomar in och ut i sjökortet med hjälp av ett manöverhjul. Den är lätt att hantera, men det krävs en del bläddrande i manualen innan man förstår hur det fungerar. Sjökortet är ett Blue Chart G2 Vision och du kan välja sjökortskartografi eller satellitbild.

Magellans Triton 2000 är en riktig värsting. Här har man försökt få med allt från kamera och ficklampa till de mer traditionella gps-funktionerna. Du kan ta bilder och spela in och spara ljudfiler ihop med waypoints, girpunkter. Den är snygg och har en spännande lösning med en pekskärm. Sjökortet är ett Mapsend Bluenav XL3 från Navionics, och det innehåller den information man önskar och är lätt att tolka. Men av de tre modeller som vi testade var det denna som det innebar mest krångel att komma igång med.

När vi väl satt oss in i hur de olika modellerna fungerade fortsatte vi vår färd mot nordost med sikte på Björkskärs skärgård.


Snabb och seg

Under vår tur hade vi hela tiden både sjökort och de handhållna gps:erna till hjälp. Den största nackdelen med så små skärmar som det här ändå handlar om är att man inte får någon vettig överblick över var man befinner sig. Du måste hela tiden zooma in för att kolla de närmsta grunden och sedan zooma ut för att få en uppfattning om ifall du är på rätt kurs. Därför blir det ganska avgörande hur snabbt gps:en uppdaterar kartbilden när man zoomar.

Här är Garmins Colorado 300 bäst ur användarperspektiv. Du rullar på manöverratten och kartbilden byter förstoring utan någon störande fördröjning. Även Magellan uppdaterar kartbilden utan någon nämnvärd fördröjning. Den har en knapp för att zooma in och en för att zooma ut. Inga konstigheter även om de kan kännas lite små.

Sämst i klassen när det gäller uppdateringshastighet var modellen från Lowrance. Även här är det två knappar som är lätt att manövrera med, men det tar längre tid att få fram den nya kartbilden. I skarpt läge kan det vara nog så irriterande. Under dag två på vår testtur passerade vi Stora Nassa, Svenska Högarna, Skarv och Fredlarna och bitvis var det gott om stenar och kobbar att ha koll på. Då är det extra viktigt att kunna zooma snabbt i kartbilden.

Dag tre fick vi sämre väder och det blev riktigt ruggigt. Höga vågor, regn och dimma gjorde att vi under långa sträckor blev tvungna att förlita oss på gps:erna. Vid ett tillfälle försvann bilden under 45 sekunder i Lowrances modell, och det kändes som att tappa fotfästet lite för länge.


Att skapa en GIRPUNKT

En grundfunktion för en gps borde vara att man lägger in en girpunkt, i förväg så att man sedan bara kan kontrollera att man är på rätt kurs. Vi tittar lite närmare på den här funktionen ur användarperspektiv, eftersom den känns som en standardprocedur som alla innehavare behöver genomföra.

Under vår testtur matade vi in de olika etappmålen på resan och kunde enkelt följa den utstakade rutten på skärmen. Du får då fram fågelvägen till nästa inlagda girpunkt. I Garmins modell ställer du markören på den önskade platsen och väljer sedan ”Kör” för att få en utlagd kurs till girpunkten. Med Lowrance Ifinder är det en liknande procedur. Du för bara markören till den punkt du vill åka till och skapar en girpunkt. Därefter kan du välja ”Navigate to Cursor” och följa den utstakade kursen.

I Magellan Triton går du till huvudmenyn och väljer ”Skapa vägpunkt”. Du kan sedan välja aktuell position, punkt på kartan eller koordinater.

Om du väljer punkt på kartan visas kartskärmen och du kan panorera dig fram till punkten du söker och markera den. Det är en relativt enkel operation som du lär dig snabbt.

Med Lowrance och Magellan kan du planera hela rutter i din dator hemma och sedan överföra informationen till gps:en. Med Garmins Colorado kan du överföra informationen från gps:en till din dator och spara den där, men det går inte att planera rutten på datorn och sedan överföra den till gps:en.


GPS-sjukan

Funkar det då med en skärm som trots allt är ganska liten? Ja, men som komplement till ett sjökort. Den stora nackdelen är som sagt att det är svårt att få en bra överblick med en handhållen gps. Du vill både se de närmsta grunden och hela turen.

När vi testade gps:erna blev det i praktiken så att vi använde Lowrance Ifinder för att få överblick och Garmin Colorado och Magellan Triton mer inzoomade för att se detaljerna. Visserligen går det snabbt att byta förstoring i både Garmins och Magellans modeller, men det är fara för att man blir lite yr i huvudet när man behöver zooma in och ut hela tiden. Den största risken som vi upplevde med en liten handhållen gps är att man stirrar sig blind på skärmen och tappar orienteringen. Då är det bara att gå tillbaka till det gamla hederliga sjökortet för att hitta rätt igen.

Vilken modell är då bäst? Trots att vi har försökt att plocka in värstingmodellerna på marknaden går de inte riktigt att jämföra rakt av. De är avsedda för lite olika behov och framför allt för lite olika personlighetstyper. Är du en person som vill ha en enkel och lätthanterlig gps utan en massa förvirrande extrafunktioner ska du välja Lowrance Ifinder H2O C. Tycker du om mycket finesser och gillar att geotagga med bilder och ljud är Magellan Triton 2000 rätt val.

Vill du ha en smart och snabb gps som du enkelt kan zooma in och ut i kartbilden med och som har många valmöjligheter är det Garmins Colorado 300 som är bästa valet.

Tredje dagen som vi var ute och testade de olika modellerna blev vädret riktigt dåligt med dålig sikt, regn och blåst. Då kändes det riktigt bra att ha de små smarta navigationshjälpmedlen med ombord. Utan gps:erna hade det varit betydligt svårare att kryssa mellan grunden och hitta vägen hem igen.