Fixa bättre VHF

Fixa bättre VHF

Många båtägare har sin gamla vhf kvar, men hur bra fungerar den egentligen? Om det var länge sedan installationen gjordes kan det vara läge att se över den. Jag tog med mig en expert till båten, och fick veta hut.

Efter att ha varit ett måste på sjön har vhf:en under det senaste decenniet fått hård konkurrens av mobiltelefonen. Trots det lever radion vidare, och när det väl räknas är mobilen inget fullgott alternativ. Vhf-radion ger snabb och bred kontakt när det behövs som bäst.

- Det finns trots allt ingen annan apparat som gör det vhf:en gör. Det skulle möjligen vara megafonen då &

Det säger Marcus Lindhoff, som driver firman Båtingenjören och arbetar med att installera och serva marinelektronik. Det han inte vet om vhf är förmodligen inte så mycket värt att veta, och jag tog med honom ut till min egen båt för att få ett betyg på tillståndet hos min installation och anläggning. Min hypotes är att det finns ganska många båtägare som är i samma situation som jag: det var några år sedan installationen gjordes och grejorna har varit med om en del, men samtidigt är det inte ofta prylarna används. Det kan ju vara kul att veta att radion fungerar hyfsat om den verkligen behövs, eller hur?

Förutsättningarna hos det aktuella studieobjektet är dessa.


Slarvig installation

I vår IF från 1976 sitter en liten vhf-radio från Icom. Antennkabeln är dragen till aktern där det sedan sitter ett glasfiberspröt i änden av ett aluminiumrör. Höjden över vattenytan blir drygt två meter. Installationen utförde jag själv under en viss tidspress, utan inspiration och jag kommer ihåg att det blev ganska slarvigt gjort. När jag senast anropade Stockholm radio för att kolla att allt funkade så vill jag minnas att de hörde mig, men jag kommer inte riktigt ihåg när det var och jag har för mig att de sa att det lät lite konstigt &

Till saken hör också att jag är en normalhändig typ som kan tälja en gubbe, plasta ett hål och splitsa en tamp, men när det kommer till el är jag helt bortspelad.

- Ja, vid en första titt så tycker jag inte att det ser så illa ut, säger Marcus när vi först stiger ombord.

Men han kommer ändå direkt med synpunkter på både antennen och radions placering. Det är inte optimalt att göra som jag har gjort. Jag visste förstås hela tiden att räckvidden blev sämre av placeringen i aktern istället för i masttoppen. Men jag tyckte det var smidigt att slippa dra kabel och prylar i masten och tänkte även att skillnaden i räckvidd blev försumbar till kustradions sändare som kan stå hundra meter över havsytan. Marcus håller inte med.

- Du får mer än dubbla räckvidden om du sätter den i masten. Frågan du alltid måste ställa dig är: Vad är effekten under sämsta möjliga förhållanden?

Han håller i och för sig med mig om att skillnaden inte blir så stor när det gäller kontakten med kustradions höga master, men det är ju bara en sida av vhf:en. I en nödsituation handlar det ofta om att få kontakt med omgivande fartyg och då är höjden på den egna antennen angörande.

- Men om masten trillar av då, försöker jag, det är ju då vhf:en behövs som bäst &

- Du ska ha en nödantenn liggande, de är inte dyra, säger Marcus.

Bild 336054
Många kabelskor är felaktigt klämda från början. På min båt satt en del fast mest med god vilja. Ska det bli bra behövs rätt tänger.


På rätt plats

När det sedan gäller placeringen av själva radion har jag satt fast den i dess bygel ovanpå en garderob ungefär mitt i båten. Marcus vill gärna flytta även den och skruva fast den närmare ruffnedgången så att man kan nå radion direkt från sittbrunnen. Trots att jag inte kan förneka det praktiska i hans förslag håller jag ändå fast vid min tidigare placering.

Utan någon som helst åtgärd slår vi så på radion och anropar Stockholm radio för ett hörbarhetsprov. Jag är ganska spänd, men ändå övertygad om att de trots allt kommer att svara. Väntan blir lång, vi ropar igen. Ingen kvitterar och det är bara att konstatera att trots att vi ligger mitt i Stockholms skärgård har de inte hört vårt anrop.

Där ser man

Naturligtvis har en yrkesman med sig diverse mätutrustning som kan ge en bra bild av vad som är fel och rätt, och genom den bärbara datorn går det att titta i facit. Men vi väljer ändå att använda oss av ganska enkla medel när vi söker efter felet. De svaga punkterna i en installation är nästan alltid kontakterna. Där bryts flödet genom antennkabeln och det finns risk att något blev fel redan vid installationen men även senare. I akterdäcket under antennsprötet har jag satt en däckskontakt som gör det möjligt för mig att koppla loss och stuva undan antennen på hösten. Marcus skruvar isär kontakten och visar mig en av de stora bovarna i dramat: vatten.

En kontakt är aldrig helt tät och fukten jobbar ständigt på att ta sig in. När vi skärskådar den här kontakten kan vi tydligt se små vattendroppar. Det är tydligen rejält blött och vatten, i synnerhet om det är lite salt i det, är en ypperlig ledare. Att hålla kontakterna fria från fukt är alltså en dygd i de här sammanhangen, men hur lyckas man då med det?


Böj på kabeln

Återigen pekar min expert på kabeln som löper raka spåret ner i min däckskontakt. Lite slack i kabeln och ett buntband skapar en böj som gör att det mesta vattnet droppar ner vid sidan om kontakten istället för i den. Det här är ett grundtips. Men det är ändå inte den bästa lösningen.

Marcus tar bort min kontakt i däcket och sätter dit en genomföring istället. På så vis får jag själva kontakten under däck och kabeln passerar dit ner genom en tät gummibussning. Det här innebär en stor förbättring till en billig peng.

Men allra bäst, i synnerhet för den vanliga båtägaren utan särskilda kunskaper och verktyg, är att helt undvika kontakter. Det är lätt att det blir fel när man ska löda, och kopplingar som ska klämmas fast kräver speciella tänger.

- Det finns bra antenner färdiga med kabel och allt att köpa, och det är faktiskt vad jag rekommenderar. Varje ingrepp innebär en möjlig felkälla, säger Marcus Lindhoff.

Att kopplingar som ska klämmas fast kan vara en svag punkt blir uppenbart när vi går vidare till nästa steg i felsökningen. I andra änden av ekvationen finns ju radions strömförsörjning. Marcus börjar med att ta sig en titt på båtens minimala elcentral och visar mig några kabelskor som aldrig kan ha varit riktigt klämda. I vissa fall är det bara envishet och eltejp som håller dem fast vid ledningarna. Jag kan tycka att det är ett under att de inte skramlat loss tidigare. Detsamma gäller vid en titt på batteriet i akterstuven, kabelskorna sitter risigt och koppartrådarna spretar ut här och var. Det blir ett klippande, skalande och klämmande både här och var. Efter en stund känns det som om hela elsystemet fått en renovering; nu sitter ju allt ihop, i alla fall.


Rätt matning

Men när Marcus så tar sig in i ruffen igen för att se varifrån radion får sin matning blir jag lite skär om öronen.

- Nu börjar vi bli riktigt ledsna, säger min ciceron. Du har ju tjuvat ström från lampan här. Du hade väl bråttom eller något &

Ja, ja, det stämmer. Radion får sin ström från den lilla läslampan i garderobsväggen precis nedanför. Så får man ju inte göra om man vill försäkra sig om att radion får så mycket effekt som den behöver. Marcus mäter upp förlusten och börjar sedan dra en rejäl kabel direkt mellan elcentralen och radion. Det är mycket pillande och krystande och krumbuktande för att dra en kabel någorlunda snyggt i en båt, men när den väl är på plats innebär det att

vhf:en får stadig tillförsel av el.

Efter att Marcus även lött om den halvdana kontakt jag lyckats med mellan antennkabeln och själva radion kommer sanningens minut. Det är ju inte så otroligt mycket som har förändrats, så frågan är om någon hör oss nu.

- Stockholm radio, Stockholm radio&

Nu dröjer det inte länge innan svaret kommer:

- Båtingenjörn, Stockholm radio här&

För den oinvigde är det alltså ganska små saker som gör hela skillnaden. Utan en hjälpande hand hade jag säkert inte kommit till rätta med min situation lika enkelt, men under de här timmarna har jag lärt mig en hel del och nu vet jag att jag kan lita på min vhf igen.

Av: Text och foto Philip Pereira dos Reis

Faktaruta


Tips


Om du inte är en rackare på att löda och koppla ska du undvika kontakter. Köp en antenn med färdiga kontakter på antennkabeln.


Välj rätt antenn. I princip finns det antenner av tre längder, varav den kortaste egentligen inte är bra på något vis, mellanvarianten passar segelbåtar och den längsta motorbåtar.


Vhf har optisk räckvidd och ju högre antenn desto bättre funktion.


Gör en ”böj” på alla kablar som leder ner till kontakter eller genomföringar i däcket. Så leder man bort mycket av vattnet.


Sätt eventuella kontakter under däck.


Anropa en kustradiostation för hörbarhetstest i början av varje säsong för att se att prylarna fungerar.


Kolla att rätt spänning leder fram till radion. Se till att apparaten har tillräckligt bra strömtillförsel.


Låt inga kablar hänga och slänga. Det finns risk att de slits och går av.