151034.jpg

Artiklar

På egen köl till Helsingfors

Mellan fasta Åland och Helsingfors finns 45 000 öar och skär. Regionen är ett orört skärgårdsparadis. Här kan man segla en dag utan att se vare sig båtar eller bebyggelse.

Text: Redaktionen • 2009-03-30 Uppdaterad 2021-06-10

Plötsligt hörs en kraftig smäll under segelbåtens skrov. På ett vindstilla hav i motorgång, precis mellan Helsingfors och Tallinn, löper en iskall rysning igenom kroppen. Propellern är sannolikt skadad. När gasreglaget förs framåt börjar segelbåten vobbla. I grådisets duggregn syns gigantiska lastfartyg. Vi måste snabbt ta oss ifrån den trafikerade farleden till och från S:t Petersburg. Att hissa segel i stiltjen är lönlöst. Jag begär fler gånger assistans via vhf:s olika kanaler men ingen respons.

Drygt en timme senare, en sjömil från oss, skymtar en fritidsbåt. Med en rejäl knall skjuter vi iväg en nödraket på den gråmulna himlen. Men båtens skeppare tycks inte se raketens skarpa röda sken. Vi tvingas starta motorn för att i en knop och kraftigt vibrerande sätta kurs tillbaka mot Helsingfors.

Tre timmar senare närmar sig en finskflaggad segelbåt föröver. Vi ropar att den kvinnliga rorsmannen ska stanna. Hon skriker något på finska och försvinner bort i grådiset. Fem timmar senare börjar vibrationerna försvinna. Vi kan öka farten. På kvällen syns Helsingfors vid horisonten, där vi angör igen.

På egen köl till Helsingfors

Jätteskärgård

Bortsett från den här episoden plus stundvis kraftiga vindar som slet sönder storseglet vid lattorna var seglatsen från Stockholms skärgård via Åland till Helsingfors i juli sagolik. Medan Stockholms skärgård blivit livlig med allt mer bebyggt i inner- och mellanskärgården ser man i Skärgårdshavet sällan någon bebyggelse på öarna.

Hela regionen känns orörd. De få sommarhus som finns är inte ofta placerade nära vattnet, utan skymtar inne i skogklädda områden. Trots att vi seglade mitt i semestertider och i bra seglarväder såg vi sällan fritidsbåtar, med undantag för gästhamnarna. Under en dagsetapp syntes varken fritidsbåtar eller bebyggelse. De svenskflaggade segelbåtarna var få.

Området mellan östra Åland och Helsingfors är indelat i två områden: Skärgårdshavet och den västra delen av Finska viken.

Skärgårdshavet är till ytan två, kanske tre gånger större än Stockholms skärgård och sträcker sig mellan fasta Åland och finska fastlandet, väst och sydväst om Åbo. Öarna och skären i Skärgårdshavet har räknats till över 40 000. Delet och Skiftet är de två fjärdarna, varav den sistnämnda delar östra Ålands och Åbolands skärgård. Den västra delen av Finska viken, som sträcker sig från Hangö till strax öster om Helsingfors, består av ytterligare tusentals öar. Skärgårdshavet är betydligt grundare än Stockholms skärgård, det är smartast att segla längs farleder.

På egen köl till Helsingfors

Härlig segling.

Röda granitklippor

Målet med seglatsen är Helsingfors. Resan börjar med en övernattning nära Fejan i den norra delen av Stockholms skärgård. På morgonen, inför överseglingen till Åland, lovar prognosen vackert väder och vindar från sydväst i fem sekundmeter. En rak slör tar oss över Ålands hav till fyren Nyhamn på Åland. Och därefter når vi Björkö, därpå halvvind till Mariehamns Österhamn. Inför seglingen till Österhamn från Björkö gäller det att segla utefter farledens prickar och bojar med tanke på det emellanåt mycket grunda området.

Österhamn har en bättre position än Västerhamn då du ska segla till Skärgårdshavet eller mot Finska viken. Vill du hoppa över Mariehamn rekommenderas istället Rödhamns gästhamn.

Två dagar senare lämnar vi Österhamn och seglar via Rödhamn ut på ledfjärden. Sedan blir det motorgång genom den långsmala och grunda båtsportsleden till Bänö, som bjuder på en väl skyddad naturhamn med bra botten för ankring. Karaktäristiskt för Åland med omnejd är de röda granitklipporna. Men skärgårdens mosaik är mer mångskiftande än så – de lokala naturliga förhållandena för hav, ljus, vågor och vind bestämmer livsformerna för varje ö eller skär.

På egen köl till Helsingfors

Porkala.

Kusligt öde

Från Bänö seglar vi med halvvind genom en smal farled som slutar vid Sälsö. Här blir det glesare mellan öarna, och vi möts av nordvästvindar på tio sekundmeter. Drygt sju sjömil ost om Sälsö, vid fyren Gustaf Dalén, är det dags att sätta kompasskursen på 147 grader. Det blir slör och vinden ökar till tolv sekundmeter.

Med åtta knops fart och tvåmeters våghöjder forcerar båten fram på Skiftet. Trots att vi seglar mitt i semestertider och i bra seglarväder är det kusligt öde då det gäller fritidsbåtar. Skärgården förändras starkt, från innerskärgårdens lummiga öar närmar vi oss de yttersta skärens karga klippor. I närheten hör jag brus från vågor som träffar några ödsliga skär. Framför oss skymtar Utö och ett större fartyg.

Miljarder stenar

Vid pricken Söderbådan växlar vi från slör till bidevind när vi svänger på den nya farleden mot ost. Vågorna växer, och loggen visar 9 knop. En timme senare bestämmer vi oss för den lilla gästhamnen på den finska ön Jurmos västsida. Trots en utprickad grund led in till gästhamnen blir inseglingen besvärlig i den starka vinden.

Gästhamnen är full av finskflaggade fritidsbåtar, så vi får förtöja vid en stenpir med öglor en bit därifrån.

I hamnen finns bastu och kiosk. Elekt-ricitet kom till ön först 1996. Jurmo var fram till 70-talet en liten fiskarby. Idag livnär sig Jurmoborna i huvudsak på småskalig turism. Märkligast är Jurmos miljoner eller kanske miljarder runda stenar längs med stränderna. Till en början ser Jurmo karg ut med kråkris och enris, men en bit från gästhamnen finns en stor tallskog, planterad 1935. Nordost om gästhamnen finns en liten by med ett 1800-talskapell.

Finland var under hundratals år en del av Sverige. I Skärgårdshavet finns kommuner med många svensktalande invånare, såsom de åländska kommunerna Brändö, Kumlinge och Kökar och de svenskspråkiga kommunerna i landskapet Egentliga Finland, exempelvis Nagu, Korpo och Pargas.

Gustav Vasa lär på sin tid ha varit ursinnig på alla pirater i området. Som hämnd gav han order om att bränna ner stora delar av Jurmo och andra närliggande öar för att sedan förlägga militärer till Jurmo. Senare ska fredliga kolonisatörer från Sverige ha bosatt sig på ön.

Dagen därpå lämnar vi Jurmo för att segla två sjömil och där svänga in på farleden kallad 9,0, som leder oss österut mot Borstö, Vänö och Rosala. På styrbordssidan passerar vi under dagen hundratals utskär. Här är det är svindlande vackert och fridfullt. I farleden möter vi några få segelbåtar. Det mest dramatiska är att en sjöfågel kommer upp till ytan med en fisk i näbben och några trutar direkt störtar ner över honom. Vid sidan av farleden är sjökortsbladet sprängfyllt av undervattensstenar. Vi fortsätter segla förbi Rosala mot nordväst. Och drygt fem sjömil senare, strax söder om fyren Matlösharun, svänger farleden 9,0 mot sydost.

På egen köl till Helsingfors

Skatuddenshamn.

Vackra sekelskiftesvillor

Mörkret faller. Vi tänder lanternorna. Efter några sjömil finns en annan smalare farled man kan välja på åt sydväst för att ta sig till Hangö. Med hjälp av satellitnavigatorn vågar vi oss in på den istället för att fortsätta på 9,0. Här står babords- och styrbordsprickar som spön i backen när vi glider förbi i nattmörkret. Den mörka horisonten föröver lyses upp av ljusen från Hangö, som är Finlands sydligaste stad.

Hangö och dess Östra hamn seglar man inte förbi – man går in där. Hangö är känt för sina långa sandstränder och vackra sekelskiftesvillor och sitt anrika kasino. Och så är staden Finlands största seglarcentrum med sin årliga regatta. Därför är förväntningarna skyhöga under inseglingen. Men när vi rundar Hangös sydligaste udde möts vi av svavel- och oljedofter från stora fartyg som ligger förtöjda vid Hangös hamnbassäng. Starka strålkastare lyser upp hamnområdet, som är fyllt av importerade bilar. Hundratals masttoppar bakom Drottningberget längre bort skvallrar om att gästhamnen Östra hamnen är välbesökt. Inseglingen blir enkel bortsett från att man måste hålla sig mellan en syd- och en nordprick. Här finns två marinor: Hangö stads och den på Smultrongrundet. Den sistnämnda är en privat marina som är dyrare och ligger på en ö strax söder om Drottningberget.

Hett besöksmål

På 30-talet var Hangö ett hett besöksmål bland svenskar. Då anlöpte S/s Oihonna Hangö västra hamn varje söndag på sin färd från Stockholm. Badhusparkens villaområde byggdes vid sekelskiftet kring Hangö bad.

I villorna, som representerar dekorativa träarkitekturer, inkvarterades badgäster. En del av villorna är idag pensionat och restauranger. Några kilometer från gästhamnen finns det anrika kasinot i ett ombyggt societetshus från badhustiden.

Från Hangö kan man även åka förbindelsebåt till Bengtskär, som är Nordens högsta fyr. (Det går inte att angöra fyren med egen fritidsbåt.)

Fyra dagar senare sätter vi segel. Efter några sjömil är det dags att välja mellan två farleder som bägge sträcker sig mot Helsingfors. Farleden kallad 3,0 går närmare sydkusten och är mer skyddad mot starka vindar.

Vi väljer den andra, 9,0, som sedan byter nummer till 5,0 och som sträcker sig österut mellan de yttersta skären. I tio sekundmeter och lika många knop susar öar och bränningar förbi oss i vår slör.

Slår nacken

På ön Bågaskär finns en militäranläggning som präglas av radiomaster och radar som snurrar i 15-sekundmetersblåsten. Med endast storseglet seglar vi in på den grunda och oskyddade Porkalafjärden, som är känd för sina våghöjder, även vid lätt vind.

På fjärden träffar en grov tremetersvåg båten. Min sexåriga son Richard slungas iväg och landar med nacken på båtens sittbrunnsbord. Lyckligtvis dämpar barnflytvästens nackskydd smällen, medan dottern Linnea ramlar i sittbrunnen.

Den starka vinden är fortfarande påtaglig trots att vi har lämnat Porkalafjärden och seglar in bland några öar strax söder om Porkala. Till slut lyckas vi i vindögat få ner det kraftigt fladdrande storseglet. Därefter blir det motorgång fram till Porkalas gästhamn. Från Hangö har vi i ett sträck seglat 53 sjömil.

Stökig insegling

Dagen därpå tar återigen starka sydvästvindar oss in på farled 9,0. Efter tre timmar i slör skymtar Helsingfors siluett. Inseglingen till den finska huvudstaden blir stökig. Förutom att man måste väja för stora passagerarfartyg finns en uppsjö farleder att välja på.

Vid fyren Rysakari seglar vi in på farled 7,9 för att sedan svänga in på 7,6 och 8,9. Mellan öarna Särka Långören och Länsi Musta leder den utprickade farleden 7,9 oss in mot centrala Helsingfors, där vi tar ner segel. På en närbelägen kobbe ligger en 25-fots segelbåt med sin styrbordsida på ett stenrös. Akteröver hörs en argsint tutning från en snabbgående Estlandsfärja.

I centrala Helsingfors finns sju gästhamnar, några av dem ligger på närbelägna öar. Via en mobiltelefon ringer min bror Magnus till tre av gästhamnarna för att ta reda på pris och huruvida det finns lediga platser. Vi bestämmer oss för Norra hamnen.

Vi lägger till vid hamnens bensinpumpar och kontor. Det visar sig vara en privat hamn där andelsägarna hyr ut sina båtplatser när de är på långsegling. På en hamnkarta visar en anställd oss var vi kan förtöja. Drygt 20 meter från vår plats nära Norra kajen är biltrafiken livlig. På promenadavstånd når vi katedralen, presidentens slott och shoppingstråk. Ett par uppskattade besök för mina medföljande barn är Högholmens zoo, Borgbackens tivoli och akvariet Sea Life Center.

På egen köl till Helsingfors

Helsingfors Norra hamnen.

Blåryker

En morgon väcks vi av oväsen från en liten utombordare som blåryker. Motorn hänger löst på en långsmal och sliten vinröd ryskflaggad segelbåt. Besättningen består av uppskattningsvis 15 personer från S:t

Petersburg, beläget längst in i Finska viken. Vid segelbåtens trämast står bensin- och vattendunkar slarvigt fastsurrade.

Många av båtens fönster är förstörda. Tre dagar senare står två stadscyklar fastsurrade på segelbåtens fördäck. Cyklarna kan lånas av vem som helst mot en pant på 2 euro. På Skatuddens marina, några hundra meter härifrån, finns en annan bild av Ryssland. Där ligger ett tiotal vidunderliga, lyxiga motorbåtar vilka ägs av förmögna ryssar, enligt en nattvakt.

Sopor från fartyg

Efter fem dagar är det dags att segla hem. Spontant vill vi först segla 42 sjömil till Tallinn. Det är på resan mot Tallinn vi får propellerhaveriet. När vi därefter återvänt till Helsingfors och förtöjt båten vid Skat-uddens gästhamn anlitar vi en professionell dykare med tuber.

Dykaren kan konstatera att propellern är oskadad. Han får ofta uppdrag från seglare. Av erfarenhet förklarar han att det kan ha varit rester av ett fisknät eller någon plastpåse som fastnat. Sopor som kastas från fartyg i farleden mellan Finland och Estland blir tyvärr allt vanligare, menar han.

Anmärkningsvärt var att ingen svarade på mina vhf-anrop. Jag ber en svensk seglare i hamnen lyssna när jag provar

vhf:en igen. Han hör mig perfekt. På väg hem i början av Ålands hav river en motvind på tio sekundmeter sönder storseglet vid lattorna. Det blir motorgång i den grova sjön, hela vägen hem.

Av: Text och foto Johan Cooke

Faktaruta

Gästhamnar

Åland och Ålands skärgård har 17 gäst- och servicehamnar. Hela Skärgårdshavet och Finska viken har mer än hundrafemtio. De flesta är små. Avgifterna för övernattning i hamn varierar mellan 8 och 25 euro. Priset inkluderar oftast sötvatten och el, ofta också bastu. Byhamnarna utgör en egen grupp och har ofta gästbryggor, varav några är avgiftsfria. Det är dessa du ska angöra om du vill ta del av skärgårdens fast bosatta invånares vardag och livsstil.

Åland:

Österhamn, Mariehamn N 60º06,0’, O 19º57,1’

Österhamn är Ålands största gästhamn med 340 båtplatser och 60 ankarplatser. Här är det oftast förtöjning vid påle som gäller.

Rödhamn N 59º59,1’, O 20º06,2’

Liten gästhamn med kafé och bastu.

Kökar, Sandviks gästhamn N 59º56,4’, O 20º53,2’

På norra Kökar finns två bryggor med totalt 50 båtplatser. På området finns lanthandel, dusch, bastu och cykeluthyrning.

Kökar, Karlby gästhamn N 59º55,3’, O 20º54,7’

På Kökars södra del finns öns ”centrum” med hotell och restaurang, bank, livsmedelsaffär och ett litet bibliotek.

Åboland: (Finland)

Jurmo N 59º49,7’, O 21º35,1’

Jurmo är en 7 km lång grusö med en unik flora och fauna alldeles i det yttersta havsbandet. Delar av hamnen är öppna för sydvästvindar.

Trunsö N 59º52,9’, O 21º46,4’

En liten byhamnsbrygga som är öppen för sydliga vindar. Trunsö är en av de sista skogsbevuxna holmarna innan det öppna havet, men ön saknar hamnservice.

Vänö N 59º52,1’, O 22º11,8’

Vänö är ett gammalt fiskesamhälle med anor från medeltiden. På ön finns rester av sjöfararkapell och en gravgård från 1600-talet. Fårfarm, hantverk, färsk fisk, kafé finns på ön. Hamnen är öppen för sydostvind.

Borstö N 59º51,7’

O 21º58,2’

Ön är en fiskebyidyll med väderkvarn, båtskjul och museum. Fisketraditionen har varit viktig för Borstö. Ett minnesmärke över drunknade sjömän finns på ön. Hamnen är öppen för ostvind.

Rosala, Nötholm N 59º51,2’ O 22º25,3’

Gammal skärgårdsby med vikingahus, där man kan äta en vikingamåltid. Enligt traditionen i Rosala var de första invånarna i byn från Roslagen i Uppland. Gästhamn med bland annat bastu, el och dusch.

Västra finska viken:

Hangö, Östra hamnen N 59º49,1’, O 22º58,1’

Östra hamnen har plats för cirka 400 båtar. Närliggande Östersjö port på ön Smultronstället är finare men dyrare. Hangöby hamn ligger på stadens norra sida, 3 km från centrum.

Porkala N 59º59,0’, O 24º25,5’

Liten gästhamn med kafé, bastu och dusch. Någon sjömil längre bort finns även två gästbryggor (se sjökort).

Helsingfors, Norra hamnen

N 60º10,4’, O 24º57,8’

Privat marina och servicehamn som hyr ut gästplatser. Hamnen har ett centralt läge. Dusch finns men anläggningen saknar bastu och kafé.

Helsingfors, Skatudden N 60º10,2’, O 24º57,8’

Skatudden är en mycket central gästhamn med hög standard. Hamnen har plats för 100 båtplatser och ett modernt kafé.

På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors

På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors På egen köl till Helsingfors


Text: Redaktionen • 2009-03-30
ArtiklarpraktisktbatagandeResereportage
Scroll to Top