En Myra gör ingen stack

En Myra gör ingen stack

I slutet av 1960-talet började norska Myra Plast A/S bygga en 21-fots snipa som blev en omedelbar succé i Sverige. Fortfarande hittar Myrorna nya ägare som vårdar sina båtar ömt.

Trots att Myra 21 har drygt 40 år på nacken hittar båten fortfarande nya anhängare på vår sida kölen. Det är inte minst Pärra Olsson från Sollerön i Dalarna ett levande bevis på. För två år sedan införskaffade han en Myra 21 av 1969 års modell i mint condition.

- Min båt är i ett välvårdat och fixat skick, mycket tack vare den förre ägaren som har lagt ned väldigt mycket tid och pengar på den. Jag kan nästan sticka ut hakan och säga att det antagligen är en av finaste Myra 21-båtarna som finns kvar i livet.

Det låter sig knappast göras att berätta historien om Myra 21 utan att samtidigt beröra upphovsmannen Arnfinn Kulø. Efter att i slutet av 1950-talet ha tillverkat ett par mer eller mindre lyckade plastbåtar avsedda att användas i samband med sillfiske satsade den omskolade möbelsnickaren på en ny häst. Därtill var han till viss del nödd och tvungen eftersom luften gått ur det lukrativa sillfisket. Eftersom Arnfinn Kulø var övertygad om att plast var framtidens båtmaterial gällde det att hitta nya marknader, och han vände därför blicken från yrkesfisket. 1962 lämnade den första fritidsbåten, den öppna snipan Myra 20, varvet i Kristiansund. Den blev snabbt populär i Sverige. När modellen ett år senare försågs med en liten spartanskt inredd ruff blev det en veritabel exportsuccé. Under de följande åren skeppades ett 30-tal Myra 20 i månaden över kölen.


Exportframgång

Nästa stora exportframgång som såg dagens ljus på Arnfinn Kuløs ritbord var Myra 21, som var drygt 20 centimeter längre än sin lillasyster. Men det var framför allt inredningsmässigt som den nya 21:an spelade i en helt annan division än sina föregångare. Myra 21 ansågs vara både välbyggd och välutrustad när hon lanserades, och det bekräftades också av klassningssällskapet Det Norske Veritas som godkände henne för åtta passagerare.

En del av framgångsreceptet var en förpik med kojplats för två vuxna och ett barn samt en garderob och plats nog för att montera in toalett. I sittbrunnen stjäl motorhuven, liksom i de flesta snipor, mycket utrymme, men där ryms ändå ett litet pentry och en U-soffa som kan förvandlas till ytterligare två kojplatser. På överbyggnaden är grabbräckena bra placerade och på fördäck finns det en lucka som leder ned i ruffen. Luckan är ett bra alternativ att ta sig ombord, då skarndäcket kan kännas i smalaste laget för sjöovana landkrabbor. Sammantaget tog Myra 21 båtlivet till en helt ny nivå, i alla fall med 1967 års mått på bekvämlighet. Och konceptet fungerar än idag.

- Vi var två vuxna, ett barn och en hund i vår familj när vi köpte båten. Nu är vi två vuxna och två barn och det är inga som helst problem, säger Pärra Olsson.

Visst märks det att det en gammal båt, konstaterar Pärra Olsson. Men familjen använder mest sin båt till dagsutflykter på Siljan, och till det är hon som klippt och skuren.

- Det är lagom att fara fram i 4-5 knop. Och det tycker jag ger en betydligt trevligare tillvaro än att dundra fram i 30-40 knop, säger Pärra Olsson.

Enligt en skröna som berättas i den norska tidningen Båtmagasinet är Arnfinn Kulø självlärd båtbyggare. För att hämta inspiration och kunskap gav han sig ofta ut mitt i natten i fiskhamnen i Kristiansund. I skydd av mörkret, och utrustad med papper, penna och måttband, smög han sig ombord på de övergivna fiskebåtarna för att ta mått och göra skisser. En form av tidig piratkopiering som kom att ligga till grunden för flera Myra-skapelser. Men att beskylla Arnfinn Kulø för kopiering är inte rättvist. Även om grunden hämtades från bruksbåtar med månghundraåriga traditioner så var norrmannen inte främmande för att tänka ett steg till.

Bild 335959


Bränslesnål

Skrovet på Myra 21 till exempel var bredare än brukligt i förskeppet men med en smal stäv och något plattare undervattenskropp. Formen gjorde faktiskt att fartresurserna blev något bättre. Med hjälp av båtens gps har Pärra Olsson svart på vitt på att hans båt toppar i 6,5 knop.

- Om det är behagligt? Nej, det är det inte, säger han och skrattar. Det både vibrerar och så vill hon gärna gräva ned sig med aktern i sjön.

Och fast den tidigare ägaren lagt krut på extra ljudisolering så blir ljudnivån från den originalmonterade Albin O21:an allt annat än behaglig om den pressas för hårt.

På pluskontot sätter Pärra Olsson även den mycket moderata bensinförbrukningen. Med en marschfart på 4,5 knop klarar sig hans Myra 21 på cirka två liter i timmen. I alla fall om det råder vykortsväder.

- Vi är ute på sjön mest när det är ”finväder” men har även varit med om blåsväder. Sjöegenskaperna är helt okej bara man tar vågorna på rätt sätt - mot vågorna. Fördelen med en så pass här gammal båt är att det är riktig plast och att det är bra kvalitet.

Det finns en enkel förklaring till den kvalitetsstämpel som Pärra Olsson och många ägare med honom till båtar från den här tiden vill sätta på sina flytetyg. Och det är att materialet var nytt liksom tillverkningsmetoderna. Den 6,30 långa och 2,20 breda Myra 21 är ingen lättviktare. Och det beror helt enkelt på att i stället för att chansa och snåla med materialet så valde man att lägga på ett extra lager plast för att så att säga vara på den säkra sidan. Myra Plast A/S, som befann sig bokstavligt talat i frontlinjen när plasten inledde sitt segertåg, var inget undantag. Arnfinn Kulø var dessutom en av galjonsfigurerna. Båtbyggarna på hans varv i Kristiansund var först ut med att använda en roller som de rollade på plasten med i skrovproduktionen. När rollertricket blev allmänt känt hakade i princip alla konkurrenter på.

Det stora intresset på vår sida kölen fick till följd att även den slumrande hemmamarknaden till slut fick upp ögonen för Myra. Den blågula försäljningssuccén gjorde det möjligt för Arnfinn Kulø att efter hand utöka Myra-familjen med både Myra 21 och senare de båda större dubbelruffarna Myra 23 och 25.

Historien om Myra Plast A/S har även sina mörka sidor. Två gånger, med cirka tio års mellanrum - 1971 och 1980, försattes företaget i konkurs. Myra 21 finns därför i ytterligare två versioner - Nordfjord och Møring 21 - som tillverkades ett par år in på 1980-talet.

Av: Text: Thomas Hyrén

Faktaruta


Myra 21

Längd: 6,30 meter

Bredd: 2,20 meter

Djup: 0,80 meter

Vikt: 1 200 kilo

Kojplatser: 2,5 + 2

Motor: Albin O21, Volvo Penta MD7 13 hk, alt. Volvo Penta Diesel MD11C 23 hk

Tillverkningsår: 1967-

Konstruktör: Arnfinn Kulø

Alias: Möring 21 och

Nordfjord 21

Möre Båtbyggeri A/S Kristiansund

Myra Plast A/S Kristiansund

Mer info: På hemsidan www.rodarummet.net/myra/ finns mycket matnyttig information om Myra.