Frihetens pris – ledare nr 6 09

Varför lägger vi åtskilligt med tid och pengar på våra båtar? Varför sliter vi med renoveringar och amorteringar? För mig är svaret enkelt. Friheten. De där dagarna på sjön då vardagens krav får stå tillbaka och vi kan njuta av havet och den öppna horisonten. Friheten är en förutsättning för ett levande båtliv. Men den är inte självklar.

Det är med viss irritation jag noterar ett allt större intresse för att reglera våra förehavanden på sjön från politikernas sida. Det verkar som våra folkvalda beslutsfattare lite yrvaket upptäckt ett område som inte är helt sönderreglerat. Med liv och lust staplar de nu utredningar och förslag till nya regleringar på hög. Ofta är syftet ädelt men resultatet blir en sörjig soppa.

Det började med förbudet mot de giftiga bottenfärgerna i Östersjön. Helt rätt tänkt. Men det genomfördes innan det fanns några vettiga alternativ på marknaden. Många blev besvikna på de första miljövänliga färgerna som kom ut på marknaden och som ofta inte funkade tillräckligt bra. Vilket i sin tur har gjort att många nu, när det finns bra alternativ, målar med giftiga västkustfärger istället.

Tyvärr upprepar sig historien när det gäller miljödieseln. Tillsatsen av RME skapar stora problem med tillväxt av alger i båtarnas tankar. Än har vi inte sett den fulla konsekvensen av de nya reglerna. Troligen kommer det vara flertalet båtägare som drabbas av motorkrångel i sommar på grund av skit i tanken. Jag har haft flera upprörda läsare i telefonen som uppgivet berättar att de gått över till att köra med eldningsolja istället för att slippa problemen.

Och politikernas regleringsmani tar inte slut där. Båtkörkortet är troligen snart en realitet och det är jag beredd att acceptera. Men det bör vara så enkelt och billigt att ta som möjligt. Det är inte i skolbänken du lär dig hantera en båt. Du måste ut på sjön för att få riktigt sjövett. Jag har sett exempel på dem som läst varenda kurs som finns att tillgå men som inte kan vända ett sjökort rätt. De kör ändå som krattor på sjön.

Nya förslag på regler om hanteringen av toaavfallet ligger också och pyr. Rätt tänkt men återigen börjar man i fel ände. Det är bättre att man först bygger ut antalet dass och tömstationer runt våra kuster. Inför även någon form av avdrag för den som bygger om sin hålltank på båten. Locka med morot istället för piska så tror jag att vi får bukt med det fåtal som skitar ner runt våra kuster idag. Det känns inte rätt att alla båtägare ska förlora lite till av sin frihet bara för att alla inte sköter sig.

Jag kan fortsätta rabbla inskränkningar i båtägarnas frihet men stannar där. Vi behöver regler på sjön men det får inte gå till överdrift. Även om politikerna säkert vill oss båtägare väl blir deras klåfingriga omsorg ofta allt för påträngande. Och det gör att många båtägare regerar som trotsiga tonåringar och strutar helt i pappa statens påbud. Få och tydliga regler är bättre än många och krångliga. Den frihet vi har idag är ingen självklarhet. Jag tycker friheten är värd att slå vakt om i alla lägen.