150983.jpg

Artiklar

I huvudet på en hamnkapten

I Wasahamnen på Djurgården vilar lugnet före stormen. Leif Törne har avverkat ett helt yrkesliv som hamnkapten och förbereder sig för ännu en säsong. - Det här är ett väldigt roligt jobb. Man får ju träffa människor när de är som gladast.

Text: Redaktionen • 2009-07-24 Uppdaterad 2021-06-10

Ännu är allt lugnt. Nu i början av maj är det tomt mellan y-bommar i skuggan av den stora byggnad som ger skydd åt regalskeppet Wasa. Men det här är lugnet före anstormningen. Om bara några veckor sätter det igång och då kommer det under flera veckor att vara fullt till sista plats i Wasahamnens gästhamn. Ännu en gång kommer hamnkaptenen Leif Törne att få pussla och trolla för att få in så många båtar som möjligt, precis som han gjort sedan 1970-talet.

– Det var när jag pluggade på universitetet som jag började jobba extra åt idrottsförvaltningen med att sköta hamnen. Från början var det ju inte tänkt att jag skulle ägna mitt yrkesliv åt det här, men så har det blivit och det är inget jag ångrar.

Redan Leif Törnes far var aktiv båtklubbsmänniska och både på fritiden och genom jobbet har Leif på nära håll kunnat följa hur båtlivet har förändrats genom åren. En tydlig förändring går att mäta i antal fot.

– Båtarna har hela tiden blivit större och större. Idag är det inte alls ovanligt att vi får in båtar som har egen bastu ombord &

Större och fler båtar har också inneburit andra krav på gästhamnarna. När Leif började jobba i Wasahamnen bestod servicen i princip av en mobil toa-vagn. Idag ska en gästhamn vara en stor serviceinrättning. Men även om hamnarna utrustas med ny teknik och byggs ut så kommer det allmänna intrycket i slutändan att avgöras av de människor som arbetar i hamnen.

– Det allra viktigaste är ett personligt bemötande och att man verkligen försöker hjälpa gästerna med deras speciella problem.

Men en hamnkapten måste även kunna hålla ordning i sin hamn. Även om folk är glada kan det bli stökigt och då gäller det att ha pondus, för allas trivsel och säkerhet.

– Brand är något av det som man är mest rädd för och en gång var det ett gäng som satt och grillade på motorhuven. På den tiden var jag fortfarande snabb, så jag sprang helt enkelt fram och kastade grillen i sjön.

En annan avdelning av gästhamnen där det kan utspela sig scener som inte är så lämpliga för känsliga tittare är lite mer överraskande. Men enligt Leif Törne är det den platsen där all samlad frustration tycks vilja ut.

– Jag brukar säga att i tvättstugan råder verklig darwinism. Där har jag blivit utskälld på många språk att färgen nästan lossnat från väggarna.

I huvudet på en hamnkapten

Och allt fler språk hörs numera i hamnen. Genom åren har de utländska båtarna blivit fler, och tyska, finska, franska, danska och holländska skutor samsas med våra inhemska båtar. Så fort en ny nationalitet löper in i hamnen hissar Leif landets flagga på en av de många stängerna längs bryggan. Inne i förrådet ligger flaggorna prydligt sorterade i sina lådor. En del känns mer exklusiva än andra, men Leif har haft nöjet att använda de allra flesta.

Det känns alltid lite speciellt att hissa den schweiziska flaggan. Det händer inte varje dag.

I huvudet på en hamnkapten

Av: Philip Pereira dos Reis

I huvudet på en hamnkapten I huvudet på en hamnkapten I huvudet på en hamnkapten


Text: Redaktionen • 2009-07-24
Artiklarpraktisktbatagande
Scroll to Top