LED i båten

På utsidan finns det ingenting som avslöjar att bröderna Raudens långsmala och smäckra Rival 22:a,

inspirerad av 1945 års skärgårdskryssarregel, är späckad med ny teknik. Eller ny och ny förresten, allting är relativt. Den LED-teknik som Ronny och Rein stuvat ned i båten sedan de övertog henne i juni 2007 uppfanns redan på 1920-talet av ryssen Oleg Vladimirovitj Losev. Trots att Losevs lysdiod bara drar en bråkdel så mycket ström som en vanlig glödlampa har hans uppfinning egentligen inte slagit igenom på bred front förrän nu. I båttillbehörskataloger och på nätet går det numera att hitta en uppsjö av lanternor, armaturer och lampor med socklar som passar i befintlig utrusning, som utnyttjar LED-teknik. Eller så gör man som Rein och Ronny Rauden och köper sina dioder, motstånd och kabel i lösvikt och skräddarsyr sin belysning själv. Något som de redan har flera års erfarenhet av.

– Till exempel har LED-spollampor dykt upp nu, det har inte funnits förut. Jag gjorde faktiskt en prototyp själv med ett litet kretskort där jag lödde in några lysdioder och böjde och lödde fast några plåtbitar och satte in den i vår IF för fyra år sedan. Men det var först förra året, tror jag, som sådana lampor dök upp på marknaden, säger Ronny och skrattar.

Det ena gav det andra

Nästa LED-projekt som de bägge bröderna, med Ronny i spetsen, gav sig in på var att montera taklampor i ruffen med LED-ljus. På Biltema hittade de en rund armatur i teak och mässing som passade deras behov. Den originalmonterade glödlampan fick sitta kvar medan varje armatur – till slut – försågs med tre vita och fem röda dioder samt nya strömbrytare.

– Det där är egentligen vår Mark III-modell som sitter uppe. Biltema har faktiskt kommit med en sådan här armatur nu som ser likadan ut som vår, men med bara lysdioder i. Vi har möjligheten att välja eftersom vi har låtit glödlampan sitta kvar, säger Ronny.

När Rein med den extra strömbrytarens hjälp skiftar från den traditionella glödlampan till den vita diodbelysningen märks det en tydlig skillnad i hela kajutan. Det skarpa vita ljuset som dioderna sprider för närmast tankarna till en tandläkarmottagning, medan ljuset från glödlampan känns betydligt varmare och behagligare för ögat. Ännu skonsammare är det sken som de röda dioderna sprider. Nu är det förvisso inte bara för nöjes skull som de också monterat in röda lysdioder. Bägge bröderna är enligt egen utsago riktiga hardcore-seglare. De är inte främmande för nattsegling både inom- och utomskärs. Och med det röda ljuset är det inga problem att hämta upp prylar ur stuvfacken nere i ruffen och ändå ha mörkerseendet intakt, förklarar de.

Senaste LED-projektet

Mellan 1973 och 1995 tillverkade Rivalbåtar i Södertälje 221 exemplar av Rival 22. Det stora flertalet var så kallade självbyggen och Rein och Ronny Raudens 22:a

från 1977 är inget undantag. Enligt de uppgifter som bröderna lyckats vaska fram har båten haft två tidigare ägare innan de tog över henne i juni 2007. Båten, döpt till Audiens, var i ett bra brukskick när hon kom i deras ägo. Inredningen känns välbyggd för att vara ett halvfabrikat och troligtvis, tippar Ronny, såg den första ägaren till att få sitt skrov levererat med en färdig inredningssats.

– Den är ganska gediget byggd ändå, får man säga. Sedan är det vissa detaljer som har blivit halvdant gjorda. Bland annat ser mattan i förpiken för djävlig ut, rent ut sagt. Här, i den här salongen, så fick man visserligen fast mattan i taket. Men man hade bara dragit ned den på skrovets insidor och sedan skurit av den mot träet. Det vart ju lite vågor i håret och så där, minst sagt, och det såg inget vidare ut. Vi kände direkt att vi måste dölja det där på något sätt, för det var en detalj som man irriterade sig på, säger Ronny.

Den taffligt fastsatta mattan lämnade inte bröderna någon ro. Och efter en första säsong som ägnades åt att fundera på bästa lösningen bestämde de sig för att jämna till kanten och sedan dölja skarven mellan matta och skrov med en teaklist. Inte så originellt i sig, kanske, men det stannar inte där.

– Genom att köpa en u-list, en sådan som man använder till kanterna på plyfa-skivor, så fick vi automatiskt en kabelkanal på köpet, förklarar Ronny, som därmed såg en möjlighet att samtidigt bygga in mer LED-ljus i båten.

Innan de slutgiltigt bestämde listernas placering och hur de skulle utformas gick de grundligt till väga. Nästa steg i processen, berättar Ronny, var att kapa till en kort bit list som försågs med ett par vita och röda dioder. Väl tillbaka i båten igen kopplades dioderna in. Och efter att ha flyttat runt i ruffen med liststumpen för att få en känsla för hur ljuset föll, var placeringen av dioderna given.

– Vi har gjort så att dimensioneringen är tre vita dioder per meter. Så på den här tvåmeterssträckan har vi alltså placerat ut sex stycken vita dioder. De röda dioderna är fler (tio), dels eftersom de inte ger riktigt lika starkt ljus, dels för att vi har riktat några röda dioder nedåt också, till exempel mellan gardinerna, säger Ronny.

Varde ljus och det blev det

– Det blev inte så dumt. Och det blev samtidigt en smidig lösning som passade våra ändamål perfekt, det blev så att säga två flugor i en smäll, säger de unisont under ett tak som i ett slag badar i ett diskret, indirekt ljus.

Ljuslisterna som bröderna tillverkat i vinter smälter bra in i den övriga teakinredningen. Att de är eftermonterade, och inrymmer ett antal lysdioder, anas egentligen inte förrän strömmen slås på.

– Vårt jobb är egentligen som bäst när det inte syns. Då har vi lyckats bäst. Om inte kabeln syns. Om inte strömbrytaren syns och om inte armaturen syns, utan du bara har ström och ljus och allting fungerar som det ska. Då har vi gjort vårt jobb allra bäst, säger Rein, med hänvisning till sitt 7 till 5-jobb som elektriker.

Utan tvekan fungerar det vita diodljuset betydligt bättre i den här formen. När det riktas upp i taket i stället känns ljuset inte alls lika kallt som från armaturen. Tvärtom, det skapar snarare en ombonad atmosfär i hela båten.

– Som du ser så fick vi ett ekonomiljus som man lätt kan sitta och dricka en pilsner i på kvällen, säger Ronny.

Vill man ta fredagsmyset till ytterligare en nivå så är det bara att knäppa på de röda dioderna. U-båt eller hamnkvarter med tveksamt rykte i Amsterdam, välj själv. Rein och Ronny försäkrar dock att rödlyset bara har med mörkerseendet att göra. För Raudens fyller den dubbla monteringen, med vita och röda dioder, uppenbart ett syfte. Men, erkänner de, för den genomsnittlige fritidsbåtsägaren som bara i undantagsfall åker båt efter mörkrets inbrott kan det kanske anses vara onödigt jobb.

Några tips på vägen

Enligt Rein är det väl värt att lägga ned lite tid och vara noggrann om man tänker ge sig på att bygga egna lister. Det ljus som dioderna sprider är skarpt för ögat. Det kan alltså vara mödan värt att se till så att varje enskild diod är placerad på ett sådant vis att man inte kan få direkt ögonkontakt med ljuskällan. Placeringen är också viktig för vilken ljusbild du får i taket, på skotten eller sidorna, beroende på vad du väljer att belysa.

Ett bra tips är att tänka på det gamla talesättet: ”Rom byggdes inte på en dag.”

– Vi började med att smacka upp de här listerna för att se var det landade. Sedan konstaterade vi att det blev ju faktiskt ett rött sken också på golvet. Tanken från början var annars att vi skulle sätta fler dioder undertill, på framkant av kojerna, riktade mot durken. Men det blev rött i hela båten bara av det som redan är. För det var speciellt med det röda ljuset som jag ville kunna se in i stuvfacken och som skulle hjälpa mig att se var jag stoppar fötterna. Men det funkar faktiskt redan, och det räcker helt klart som det är, säger Ronny.

Noggrann är för övrigt ett ord som är ständigt återkommande när bröderna berättar om sina olika delprojekt i LED-ifieringen av Rival 22:an.

– Lägg gärna lite energi och tid när du gör jobbet så att det blir rätt i stället. På alla de dioder som sitter här, på varje ben där den är lödd mot tråden, där sitter det också en bit krympslang. Det har jag gjort på varenda rackare och det betalar sig i längden.

Parallell uppgradering

Precis som med mattan i rufftaket lämnade nyförvärvets elsystem en del övrigt att önska. De flesta av de installationer som gjorts genom åren fick icke godkänt av bröderna Rauden, som är hårda i sitt omdöme om tidigare ägares elsystem.

– Obefintligt, säger Rein.

– Litet och mediokert, fyller Ronny i.

Kabeln till akterlanternan och kabeln till den sammansatta lanternan i fören fick vara kvar. I övrigt rev de ut rubbet.

– Resten var liksom ingenting att ha, säger de bestämt.

För att underlätta nutida, och framtida, installationer beslutade de sig för att placera tre elcentraler på strategiska positioner i båten. Kabeldragningen har de anpassat i fallande skala efter den förväntade belastningen. Mellan generator och batterier går det en 35-kvadratskabel. De tre elcentralerna förses med kräm via 16-kvadratskabel som dessutom försetts med var sin huvudsäkring. Sista biten, mellan elcentraler, armaturer och LED-slingor, har de använt 2,5-kvadratskabel. Eftersom LED-ljusen är så energisnåla minskar belastningen längst ut i systemet. Därför har bröderna kostat på sig att minska arean ytterligare på den kabel som de använt för att löda och limma kopplingar i sina armaturer och slingor.

– Då det inte finns någon belastning att tala om där så är det inget problem. Men på alla strömlastade delar har vi tagit i lite grövre. Det är därför vi har gjort så att vi har byggt tre separata elcentraler i båten, av den enkla anledningen att man då ska kunna dra grovt fram. Och så lite tunnare i slutändan, och inte få något spänningsfall, förklarar Ronny. Det finns ju två föreskrifter, normer, för hur man bygger elsystem i båtar. Och ska man gå efter en sådan föreskrift för att kunna CE-märka systemet, så kan vi inte göra det riktigt med det här. Vi har inte riktigt följt allting.

Hjärtat i deras elsystem är batteripacken som placerats under stickkojen direkt om styrbord nedanför ingången. De ler närmast lite generat när de avslöjar att de har tillgång till 350 amperetimmar.

– Men man får titta på varför. Jag brukar ha båten med på scoutläger och jag vill att den ska funka en vecka stillastående. Dels ska kylen snurra, det gör den visserligen enbart på solcellspanelen, dels vill jag kunna jacka upp pc:n och en skrivare för att köra ut lite papper om man ska ha något litet evenemang, säger Ronny, som på fritiden är ledare i Sanct Botvids Scoutkår.

Det råder en preussisk ordning både bland batterier och bland alla kopplingar och dragningar. Allt är prydligt märkt och den ordningen är genomgående i hela elsystemet.

– Allting är partmärkt. Varenda kabel överallt i båten är partmärkt. Vi är uppe i partnummer 142 på förbrukarkretsen. Varenda kabel, plus och minus, har ett eget nummer, säger Rein.

– Ska man bygga om, var noggrann och skriv. Det är alltid någon gång i framtiden som man måste in i systemet och riva, säger Ronny och visar upp delar av dokumentationen, som ännu så länge är handskriven.

Alla blir vinnare

Trots alla beräkningar och trots att ingenting i Raudens Rival 22:a har tillkommit av en slump, blir bröderna ställda av frågan hur stor energibesparing de gör med sina LED-ljus. Ronny tystnar, börjar räkna frenetiskt innan han efter en liten stund levererar följande svar:

– Skillnaden i ström på den här takarmaturen … Den aktuella glödlampan som den levereras med på 21 watt, den drar 1,75 ampere. Och dioderna, de här tre vita, de ska om man tittar på typspecifikationen, jag har inte mätt det, men de ska dra 0,07 ampere. Det är i och för sig lite mindre effekt, de ger ju inte riktigt lika mycket ljus. Men på det praktiska exemp-let med den här armaturen så är det den skillnaden.

Efter ytterligare en vända med miniräknaren reviderar Ronny sin uträkning något.

– Egentligen – ska det vara en realistisk jämförelse kanske vi skulle ha satt i tre dioder till, och då hade vi snackat om 0,14 ampere i stället, då kommer vi kanske upp i en mer adekvat jämförelse där man får ut ett jämförbart ljusutbyte också. Men det är en gigantisk skillnad i förbrukning med dioder kontra glödlampor.

Det fina i kråksången är också att ju mindre båt du har desto större vinnare blir du. De första LED-lamporna som Raudens skruvade in i sin gamla IF var just för att de hade en utombordare som inte gav speciellt mycket laddning i jämförelse med Rival 22:ans inombordsmotor.

– Vi har försökt nyttja det som finns på marknaden och sedan själva bygga det som vi inte hittar, så att säga, det som passar våra förhållanden, säger bröderna om sin filosofi.

Ett sista tips på vägen

Ett bra tips som Ronny Rauden delar med sig av för att slippa förtreten med ”trötta” apparater och elektronikprylar som inte fungerar när de behövs som mest:

– Jag har också gjort ett styrt uttag. Eftersom du styr skiljereläet på startkretsen och förbrukarkretsen när du startar motorn, då slår du ihop båda. Jag tar och utnyttjar samma styrning till ytterligare ett relä. Och där har jag en utgång som har dubbla uttag som sitter i pentrydelen bara för att kunna koppla in till exempel en dammsugare, en handstrålkastare, en handhållen vhf eller något annat som har batterier i sig. Så varje gång man ”dånkar igång spisen” (startar motorn, red:s anm), då får de grejerna laddning automatiskt. Och då kan man alltid ha grejerna inkopplade och sedan, när de behövs, kommer de att fungera.

Av: Text Thomas Hyrén