En doldis med stil

För flera år sedan lade jag och min fru märke till en båt som låg längst ut på en av alla bryggor vi passerade på vägen till vår egen plats. I gyttret av båtar på den enorma marinan stack den ut som ovanligt vacker. Att skrovet dessutom var svart gjorde att den skilde ut sig ännu mer, och färgen kastade även ett förklarande ljus över namnet i aktern: Onyx.

Onyxen är en svart vulkanisk sten och den sägs vara en symbol för balans och trohet. Och trogna sin båt har de båda ägarna Curt och Inger Norstedt varit ända sedan 1972 när deras båt först sjösattes. Den hade nummer 17 i en serie som skulle bli totalt 60 båtar.

För familjen Norstedt var köpet en stor satsning och en tung ekonomisk investering, och även seglingsmässigt var steget stort mellan den IF de var vana vid upp till den fullvuxna havskryssaren.

– Jag tycker att den är lik IF:en på så sätt att den är väldigt välbalanserad och aldrig konstrar. Samtidigt kommer jag ihåg att jag reagerade på att den var mycket livligare att segla, berättar Curt Norstedt.

Hur ”livlig” en Schelinkryssare är att segla går det säkerligen att ha olika uppfattning om, för säkert är att modellen pekar bakåt mot tunga klassiska konstruktioner. Historien om båttypen börjar redan på tidigt 1960-tal vid varvet i Kungsör där konstruktören och båtbyggaren Oscar Wilhelm Schelin huserade. Varvet längst inne i Mälaren hade rykte om sig att leverera goda skärgårdskryssare och Mälarbåtar. Bland annat beställde kejsaren av Vietnam 1936 en Skärgårds 30 för att använda vid kappseglingar. Det naturliga materialvalet för den första Schelinkryssaren som levererades 1966 var alltså självklart trä. Det skulle hinna bli tre exemplar till, men sedan släppte den framsynte skeppsbyggaren in den nya tiden och bytte rakt över till plast. Den fjärde träbåten fick helt enkelt bli plugg åt de följande generationerna plastsystrar. 1967 ställdes den första Schelinkryssaren i plast ut på båtmässan till allmän beskådan.

Stor satsning

När det så var dags för Inger och Curt Norstedt att se sig om efter en större båt var det till en viss del slumpen som avgjorde. Efter att från början ha tillverkats i Köping plastades båtarna nu på Norrlandsplast i Luleå, och det visade sig att det var en barndomsvän till Curt som var förman på varvet. Paret Norstedt var engagerade i detaljerna under byggets gång och på ett område var de nydanande. Curt satt hemma och grubblade över ritningarna och fick det allmänna intrycket att riggen nog var väl låg. Efter diskussion med en annan namnkunnig båtkonstruktör, Knud H. Reimers, kom man fram till att masten borde förlängas. Oscar Schelin reagerade bara genom att hålla med – riggens höjd var ju en eftergift åt förlegade klassregler. Onyx blev det första exemplaret med högre rigg, men fick många efterföljare. Som det är nu tar man in det första revet i storen vid tio meter per sekund. Det talar ju för att beslutet om en högre mast var riktigt.

– Den här båten ska seglas upprätt, annars börjar den kana iväg, säger Curt.

Förklaringen till det är enkel: Båten är 10,5 meter lång men den långa blykölen sticker bara 1,42 på djupet. Det här visar på de direkta släktbanden till de tidigare släktingarna i trä och har som omedelbar effekt att skärgårdens alla naturhamnar blir lättillgängliga. Om man trots allt råkar smälla på så blir effekterna obetydliga.

– Vi har varit på flera gånger, erkänner Curt frimodigt.

– En gång gick vi på fel sida om ett kardinalmärke utanför Vasa i Finland. Hade jag haft löständer då så hade de farit ur munnen, men båten klarade sig bra, säger Curt.

Blykölen har alltså tagit upp krafterna när det råkat bli grundkänning och paret Norstedt har älskat och vårdat sin båt genom åren. De har svårt att se tjusningen med den nya tidens moderna båtar, även om de medger att de är rymliga. Turerna genom åren har blivit både många och långa och påfallande ofta har de stött på andra Schelinkryssare.

– Vi har seglat Sveriges kust runt flera gånger och ofta stött på andra ägare till Schelinkryssare. Trots att de inte är så många. De verkar vara flitigt använda istället, säger Curt Norstedt.

Av: Philip Pereira dos Reis