Från Skåne till Västindien

Den gamla pittoreska ladan sydost om Ängelholm ser inte mycket ut för världen i den gassande vårsolen. Fast bakom den bruna Skåneladans svarta bastanta dörrar döljer sig två segelbåtar som ska ut på långsegling: en B31:a byggd 1976 och en halvfärdig stålbåt i 40-fotsklassen.

– Mina föräldrar köpte B31:an redan 1998. De flesta förbättringar har gjorts efter det definitiva beslutet i november i fjol att långsegla B31:an Cantare till Västindien. Och när pappa har byggt klart sin stålbåt ska även han ut på världshaven, säger 25-åriga Maria Ingerup.

Med på långseglingen ska Marias Ingerups barndomskamrat Sofia Ivansson, 24.

I juli kastar tjejerna loss från bryggan i Höganäs. Sedan seglar de ner till Kanarieöarna, där de som enda båt med helt kvinnlig besättning ska delta i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) över Atlanten till Västindien. Över Atlanten ska ytterligare en kvinnlig bekant vara med.

Båten är den tredje minsta i ARC, en tävling där 225 båtar startar från Las Palmas. Men Sofia Ivansson är inte orolig:

– Cantare är utrustad för långsegling och har ett v-format skrov med en skädda (skydd framför rodret). Eftersom sittbrunnen är liten kan bara en begränsad mängd vatten forsa in. Så vi känner oss trygga, säger hon.

Bistert besked

Medan Sofia Ivansson studerar till civilekonom vid Handelshögskolan i Göteborg och jobbar extra på en bank, har Maria Ingerup blivit arbetslös i finanskrisens spår.

– Det var ett bistert besked att få lämna min anställning som formbestämmare i november i fjol. Å andra sidan var det den händelsen som resulterade i att planerna på långseglingen blev verklighet. Därefter drog vi igång upprustningen av Cantare på allvar, säger Maria Ingerup.

Även om Maria gör mycket jobb själv får hon hjälp av pappan Anders Ingerup. Sofia hjälper till när hon hinner. I den gigantiska ladan står Cantare med sitt mörkblålackerade skrov, uppallad på en båtvagn. En brant trätrappa leder oss upp till sittbrunnen.

Ute känns sittbrunnen trång. Och piedestalen och ratten gör sittbrunnen snävare. Däremot har B31:an ett rejält fördäck att vistas på. B31:an är bestyckad med rigg från Seldén och nya segel sys nu upp av Lind Segel i Helsingborg.

Direkt babord om nedgångstrappan i ruffen finns ett L-format pentry. Salongen består av en längsgående soffa både om babord och styrbord. Här är ståhöjden 1,80 meter. Längst fram finns förstås en förpik.

Och jag blir förvånad över hur mycket tjejerna hunnit genomföra sedan de drog i gång i november. Ett vindroder är på plats, nya vattenslangar och bordgenomföringar är installerade. Maria har monterat en watermaker, sytt och satt ihop nya sjökojer och stuvavskiljare. Och så har hon plastat in kölbultar och slängt ut det gamla värmesystemet för att få mer utrymme. Inom kort ska nya grabbräcken och fästpunkter för livselar monteras. Hon håller även på att byta ut elsystemet, det blir nya förtennade kablar.

Begränsad budget

Ett villkor för att tjejerna ska kunna långsegla är att de vänder på varje krona. Genom att Maria lånar Cantare av Anders blir det betydligt lägre kostnader jämfört med att köpa en annan begagnad båt. Budgeten för att utrusta Cantare är begränsad till 280 000 kronor. Hälften står tjejerna för. Den andra halvan betalar Anders, som äger bland annat watermakern, vindrodret och en livflotte. Det är utrustning som efter seglingen går att flytta till stålbåten.

En del av utrustningen har köpts begagnat, som vindrodret och watermakern. Och en del har egentillverkats med hjälp av Anders. Sofias moster och Marias farmor syr alla gästflaggor. Det blir en stor besparing eftersom det handlar om ett 30-tal flaggor.

– Vi har sparat mycket pengar genom att handla på webbsajter utomlands. På en engelsk sajt köpte vi var sin kolsyrepatron-flytväst för 2 400 kronor. I en svensk marinbutik skulle prislappen bli omkring 3 700 kronor, säger Sofia.

När det gäller reskassan ska tjejerna under ett år leva på 50 000 kronor per person.

– En hög utgift blir att besöka Europas gästhamnar på väg ner till Kanarieöarna, det kan kosta 300 kronor per dygn. Däremot har vi inte så höga kostnader för sjökort, bara 3 500 kronor eftersom vi använder oss av digitala Navionicskort.

De digitala sjökorten täcker hela resan i detalj, medan man har papperssjökort för översikt. Med hjälp av översiktskorten och pilotböcker räknar tjejerna med att klara sig ifall plottern slutar fungera.

Många utbildningar

Förutom förberedelserna när det gäller utrustningen ombord har de fångat åtskilliga kunskaper som behövs inför en långsegling. Sofia tränar stenhårt för att vara i god fysisk form, och tjejerna har gått olika marina utbildningar. Både Sofia och Maria har gått en avancerad säkerhetsutbildning på Käringön och så har de läst långseglingslitteratur.

Sofia håller på att ta förarbevis samt kustskeppar- och vhf-certifikat. Maria har fartygsbefäl klass VIII, astronomisk navigering och utsjöskepparintyg.

De har olika erfarenheter av sjöliv och segling. Maria har under familjens sommarsemestrar växt upp på en motorbåt, Nimbus 26. Hon har seglat optimist och Stortriss. När Maria var 16 år flyttade hon till Öckerö för att studera på Den Seglande Gymnasieskolan, en samhällsvetenskaplig utbildning.

– Tre månader varje läsår seglade vi på segelfartyget T/S Gunilla. Vi gjorde en segling runt Atlanten och besökte Afrika, Sydamerika och Nordamerika. Då började jag drömma om långsegling i en mindre båt tillsammans med kompisar. Jag ville ha mer bestämmanderätt över var och hur seglingen skulle genomföras, säger Maria.

Erfarenheter av stormar

Ombord på T/S Gunilla var Maria med om en storm då man seglade från Baltimore, USA, mot Azorerna år 2003. Vindar på 25 sekundmeter kom rakt mot skeppet. Gunilla kastades fram och tillbaka av vågorna medan vatten forsade in på huvuddäck.

– För att komma till poopen, där man stod och styrde, var vi tvungna att gå inne i båten genom en nödutgång eftersom det var för farligt att gå på huvuddäck. Trots att vi seglade och gick för motor gjorde vi ingen fart framåt utan drev tillbaka mot USA, berättar hon.

Våren 2008 pratade tjejerna om långsegling och Marias arbetslöshet blev alltså startskottet. Sofias passion för segling kom för sex år sedan:

– Som scout fick jag följa med skolskeppet Biscaya tur och retur Stockholm-S:t

Petersburg. Det väckte passionen för segling, säger hon.

I somras seglade tjejerna från Höganäs till och från Polen för att testa att leva ihop på en liten segelbåt, en seglats på drygt 400 sjömil.

– Vi valde Cantare av två anledningar. Dels vet jag hur hon fungerar och hur alla saker är installerade, dels blir resan snabbt möjlig utan längre förberedelser. Att vi seglar till Västindien beror på att vi har valt att vara borta ett år. Vi följer de bästa vindarna, och det blir tid till utforskning av de länder vi besöker, säger Maria.

Strul att försäkra

I Karibien ska de segla i fyra månader, en stor del av tiden på Kuba. På hemvägen, någon gång i slutet av april eller i början av maj nästa år, beroende på väder, seglar de hem över Atlanten via Azorerna.

Vilka problem har ni upplevt hittills?

– Som tur är nästan inga alls. Däremot hade vi problem med att teckna en långseglarförsäkring. Inget svenskt försäkringsbolag vill försäkra Cantares resa till Västindien och så har hon för lågt värde, ansåg bolagen. Men det kunde till slut Pantaenius, som är kända för att försäkra långseglare. I övrigt har nästan alla installationer tagit betydligt längre tid än beräknat, säger Maria.

Och tjejernas seglats har väckt olika åsikter hos familj och bekanta:

– Min mamma tycker att det är otäckt och att jag borde stanna hemma och utbilda mig mer. Fast hon förstår att det här är en stor dröm och stöttar mitt beslut. Cantare är det första steget in i långseglarvärlden. Om några år vill jag segla längre och på kallare vatten, då med pappas stålbåt, slutar Maria.

Av: Text Johan Cooke Foto Johan Cooke, Magnus Cooke och Maria Ingerup