Ryds skapar sug i båtfabriken

Ryds skapar sug i båtfabriken

Som så mycket annat här i världen handlar det om tajmning. Ryds är sannolikt Sveriges miljövänligaste båtbyggare. Men bra kan bli ännu bättre, anser varvets vd Ulf Hansén, som väntar ännu ett tag med att göra en stor sak av saken.

Från tid till annan har det lilla småländska samhället Ryd, beläget på Hönshyltefjordens södra strand, varit en bricka i både den nationella och den internationella storfinansens spel. För att hålla ordning på de olika turerna tvingas Ulf Hansén, trots att han varit vd för aktiebolaget Ryds Båtindustri sedan 1900-tal blev 2000-tal, ta till en fusklapp. Det finns en del avgörande årtal att hålla reda på sedan den forna olympiern Gunnar ”Spjut-Pelle” Pettersson drog igång verksamheten 1949.

- Det började med metspön och spinnspön som man bland annat legotillverkade för ABU (AB Urfabriken i Svängsta, Blekinge). Samtidigt hade man ett eget varumärke som hette Trojan som sedan utvecklades så att man hade ett helt fiskesortiment med drag och rullar, berättar Ulf Hansén, på bredaste småländska.

Gunnar Pettersson var visserligen född i Amerika och kom inte till Småland förrän vid sex års ålder - ett år efter att en viss Ingvar Kamprad föddes på gården Elmtaryd i Agunnaryds socken, ett spjutkast från Ryd. Om än i skiftande skala så verkar de båda entreprenörerna vara samma andas barn. ”Spjut-Pelle” vilade inte på lagrarna. Tillverkningen vid fabriken i Ryd breddades efterhand till att även omfatta pilbågar och pilar i glasfiber. Och med det var snöbollen satt i rullning. Gunnar Pettersson, en driven affärsman ut i fingerspetsarna, breddade verksamheten ytterligare genom att handla med allehanda fritidsprodukter, trädgårdsmöbler, små ekor och skridskor med 1960-1970-talets största hockeystjärna Uffe Sterner som affischnamn. Tillverkningen av båtar i egen regi påbörjades inte förrän en bit in på 1960-talet.

- Det började med att man gjorde en avgjutning av en liten kravellbyggd träeka. Båten sålde bra och därmed var plastbåts-eran här i Ryd inledd. Över tid har det producerats fler än 200 000 båtar här på Ryds, säger Ulf Hansén.

Volvo rullar in

I mitten på 1970-talet, 1974 närmare bestämt, fick Gunnar Pettersson ett erbjudande han inte kunde säga nej till. Det var storfinansen som gjorde sin första entré i Ryd. Ny ägare blev Volvo, som under Pehr G Gyllenhammars ledning bestämt sig för att fördela sina ägg på flera korgar. I samma veva satte Volvo även klorna i ABC-fabrikerna i Kungälv och Jofa i Malung, och nyförvärven placerades i likaledes nystartade Volvo Fritid.

- Volvos inblandning här varade mellan åren 1974 och 1982. Under de åren lyckades man mer eller mindre köra sönder företaget. Det var överadministrerat och sattes i princip i konkurs, säger Ulf Hansén.

Ur spillrorna utkristalliserades en kvintett tidigare anställda med Bosse Köllerfors i spetsen som inte var beredda att kasta in handduken. De köpte företaget och återigen, efter några års idogt arbete, firade småländsk entreprenörs- och småföretagaranda triumfer. Återigen var Ryds en aktör att räkna med. Ett faktum som inte minst uppmärksammades på andra sidan Atlanten. 1988, sex år efter Volvo Fritids debacle, dök nästa globala spelare upp i det lilla småländska samhället. Den här gången var det den amerikanska OMC-koncernen, med varumärken som Johnson och Evinrude utombordare i portföljen, som ville åt Ryds tillverkningsvolymer.

- OMC hade bestämt att de skulle dra igång båtproduktion i Europa eftersom de behövde tillgång till akterspeglar att hänga sina snurror på. De gick in och köpte verksamheten här, och de hade även verksamhet i Frankrike. De satsade rätt mycket pengar och det blev en väldig utveckling i företaget, säger Ulf Hansén. De var kvar som ägare till och med 1996. Då bestämde sig OMC för att båtbyggeri i Europa, det skulle de inte syssla med längre.

Det var snabba ryck från den amerikanska ägarens sida när de beslutade om omedelbar reträtt från Europa. För andra gången i Ryds historia klev Bosse Köllerfors in som en räddande ängel. Han köpte helt sonika tillbaka företaget igen efter åtta år.

Stränga miljökrav

I början av 1990-talet fanns dessutom fler hotande moln vid horisonten. Plastbåts-produktion, och främst hanteringen av polyester, genererar utsläpp av styren i atmosfären, och det gillades inte av länsstyrelsen, som hotade att stänga verksamheten om inte utsläppen reducerades drastiskt.

- Det gjorde att Bosse (Köllerfors) satsade på ny teknik i form av injicering. Det första injicerade skrovet kom fram här 1997 och sedan dess har den tekniken utvecklats successivt här, säger Ulf Hansén.

Märkt av sjukdom tvingades Bosse Köllerfors lämna sitt företag i slutet av 1990-talet.

- Bosse insåg att han inte skulle klara av det längre och han kontaktade sina goda vänner uppe i Långedrag, bröderna Hans och Lars Wiklund. Sedan årsskiftet 1998-1999 är Ryds ett helägt dotterbolag inom Nimbuskoncernen.

Under Nimbus Groups paraply, som rankas som en av Europas tio största fritidsbåtstillverkare, återfinns förutom Nimbus och Ryds även Storebro och Paragon. Under 2008 sysselsatte koncernen drygt 500 personer fördelat på sex fabriker. Omsättningen uppgick till cirka 1 miljard kronor, varav Ryds svarade för cirka 20 procent.

- Just nu, när det gäller varumärket Ryds, så är vi stolta över att vi är svenska. Väldigt många konkurrerande fabrikat är finländska, och därmed har vi just nu i och med euron en valutafördel. Det ger oss också en konkurrensfördel på den svenska marknaden. Det gäller även visavi de norska fabrikaten, den norska pengen är ju rätt dyr också för tillfället, säger Ulf Hansén.

Men det är inte bara valutasvängningar som har påverkat Ryds. Under hela 2000-talet har fritidsbåtsintresset eskalerat i Sverige, och det återspeglas inte minst i företagets bokslut.

Bild 335800


- Vi har vuxit enormt snabbt. När jag började här hade vi en omsättning på 80 miljoner kronor och vi var uppe på en topp 2007 på 230 miljoner kronor. Vi har accelererat enormt under hela 2000-talet. Men marknaden har varit väldigt snäll mot oss. Det är mer än en tredubbling på sex år. Och det är inte utan att vi haft växtvärk, det har varit otroligt inspirerande att få driva upp det till den nivån samtidigt som vi jobbat jättemycket internt med flöden, logistik, miljö och rena lokaler. Det är få båtbyggare som har den arbetsmiljö vi har, säger Ulf Hansén.

Campingsuccé för Ryds

Även varvets modellprogram har genomgått stora förändringar genom åren. I begynnelsen låg tyngdpunkten på små, enkla plastekor som spottades ut i stora serier. När produktionstakten var som högst tillverkades närmare 4 000 båtar per år. Ekorna följdes upp av klassiska storsäljande motorbåtar som Ryds Hajen Hard Top och Ryds Camping som också tillverkades i långa serier under många år.

- Idag är det så att volymen har svängt över från roddbåtar till styrpulpetsegmentet. Det finns ingen annan tillverkare i Norden som gör så många styrpulpetbåtar som vi gör.

Enligt Ulf Hansén får dock alla klassiska modeller som lämnat varvet under fem decennier stå tillbaka när han ska utse den viktigaste händelsen i Ryds historia.

- Jag vill nog påstå att den största milstolpen är det här med injicering. Det finns ingen annan båtproducent i norra Europa som injicerar som vi gör, i slutna formar. Vårt koncept här är att det är riktig form. Det är alltså inte hon-formar och så kallad ”bagging” i injiceringstekniken, utan det är en fast innerdel, eftersom det rent produktivitetsmässigt tar för lång tid att lägga ”bagging”.

Ungefär här inser PB:s utsände att det är dags att sluta hålla god min och i stället rakryggat lägga korten på bordet. För i detta nu känns det i princip lika konstruktivt att fortsätta utfrågningen som att inleda inspektionen av en bättre begagnad bil med att sparka på däcken.

Vad menas egentligen med ”bagging”?

- (Skratt) Jo, du kan alltså injicera på olika sätt. Den traditionella metoden, som de flesta använder, är att man har en hon-form, en traditionell form, som man först applicerar gelcoat på och sedan klär med en glasfibermatta. Sedan täcker du det här med en plastfilm och suger ut luften så att det blir vakuum där inne. När du är nere på vakuum släpper du in polyester i formen. Men det tar en viss tid att göra den här så kallade ”make-up:en” med plastfilm. Och i stället för att göra det har vi fasta innerdelar som gör så att det blir ett helt slutet, kompakt verktyg. Det gör att det går mycket snabbare för oss att injicera exempelvis ett skrov.

Ingen piratkopiering

Enligt Ulf Hansén är det ingen annan tillverkare i Skandinavien som kan matcha Ryds volymer när det gäller metoden med tvådelade formar. Det finns andra tillverkare som har försökt sig på att kopiera Ryds unika tillverkningsmetod. Men än så länge är det ingen som har lyckats fullt ut. Ulf Hansén förstår varför, för det har tagit lång tid och många försök att få till det, och det är därför med rätta som han är stolt över sina medarbetare. Samtidigt berättar han att varvet absolut inte omgärdat sin produktionsmetod med något större hemlighetsmakeri. Nyfikna konkurrenter är välkomna på studiebesök. Medan konkurrenterna fortfarande kämpar med att vakuuminjicera skrov har Ryds vidareutvecklat sin metod. Idag injiceras även andra delar som däcksöverbyggnader, stuvfacksluckor, styrpulpeter och instrumentbrädor på löpande band.

- Fördelen är att du får ett laminat som, ja, det är inte ett traditionellt laminat längre utan det är en komposit, för det är så hög glashalt i det. Styrkan mångdubblas jämfört med ett traditionellt laminat. Plus att det är luftfritt, det finns alltså ingen luft kvar. Och det gör att du får en oerhörd styrka i det eftersom du kan optimera tjockleken på ett annat sätt i och med att du har ett riktigt verktyg. För det blir exakt lika tjockt från en gång till en annan. Det blir det inte när du håller på med handuppläggning eller sprutning. Då sitter tjockleken i händerna på den som sprutar, det är den personen som bestämmer hur mycket plast och hur mycket glasfiber som ska landa på formen.

Bild 335801


Ulf Hansén beskriver teknikskiftet som att i ett slag gå från ett traditionellt hantverk till en industriprocess. Även om metoden ger flera produktionsfördelar med hög produktionskapacitet så är ändå miljön den största vinnaren. Dels blir arbetsmiljön betydligt angenämare för de anställa, dels blir det en betydande minskning av utsläpp till omgivningen, vilket gör att varvet klarar att leva upp till berörda myndigheters krav på utsläppsnivåer. Till exempel har utsläppen av växthusgasen styren reducerats med 98 procent.

- Det är många som har varit på oss och undrat varför vi inte sticker ut hakan och berättar att vi har den här produktionsmetoden och att den är överlägsen det traditionella sättet att bygga båtar. Men jag har sagt att först när vi är uppe i att 60-70 procent av allt gods i våra båtar är injicerat, då ska vi gå ut och göra en miljöprofilering runt det hela.

Även om Ryds ligger långt framme är tekniken med injicering allmänt känd och spridd. Det vill säga, det är inte så att de metoder som varvet använder går att skydda genom patent.

- Däremot är vi väldigt noga med att inte lägga ut någon formtillverkning utanför huset. Själva konceptet, det behåller vi för oss själva. Vi välkomnar dem som vill komma hit och besöka oss och titta på det. Men vi har kompetensen och vet hur vi ska göra för att få till det och den kunskapen behåller vi här.

Hittills har Ryds i alla fall premierats med ett pris från Tingsryds kommun för sitt miljöarbete.

Skrov som går igen

I dag är det framför allt styrpulpetprogrammet som är Ryds styrka. Vad som har varit lyckat i övrigt under 2000-talet är varvets satsning på att förse vissa av sina skrov med inombordsmotorer. Ett av skälen till det beslutet var den explosionsartade ökningen av stölder av båtar och framför allt utombordsmotorer. Den första prototypen som togs fram slog väl ut. Idag återfinns flera modeller i varvets utbud som baseras på samma skrov, men som i olika versioner är utrustade antingen med inombords- eller utombordsmotorer. Exempelvis är det samma skrov i Ryds 620 (centimeter) och 20 (fot).

- När vi pratar utombordsbåtar så anger vi modellbeteckningarna i centimeter och för inombordsbåtar har vi beteckningar i fot, men det är alltså samma modell i princip, förklarar Ulf Hansén.

Bild 335802


Sommaren 2009 kan Ryds erbjuda sina kunder cirka 30 olika modeller. Genom att de utnyttjar samma skrov till flera olika modeller - och genom att de använder rationella tillverkningsmetoder - är det inte fullt så ogripbart som det först kan verka. Med 14 olika skrov och ett antal olika däcks- och motoralternativ landar Ryds på 28 basmodeller. Till exempel finns det fem olika modeller som baserats på samma 18-fotsskrov och sex modeller som baseras på ett 20-fotsskrov.

- Det är mycket plattformstänkande och det finns ju otroliga skalfördelar om du kan använda exempelvis ett skrov till många modeller. Du får en säkrare och mera flexibel produktion, det gäller framför allt våra fem-, fem och en halv- och sexmeters båtar. Där är det väldigt många gemensamma skrov. Det gäller också ett skrov som är strax under fem meter som vi använder till flera modeller. Det är också på de modellerna vi har satsat väldigt mycket på injiceringstekniken.

Design och trender styr mycket av vår tillvaro. Det som är självklart idag är historia i morgon. Tidens tand är ofta skoningslös och det är få båtar förunnat att stämplas som tidlösa klassiker. Lite överraskande avslöjar Ulf Hansén att flera av de skrov som varvets storsäljare utrustats med hängt med sedan OMC-eran 1988-1996.

- Då fanns det en skrovbank tillgänglig som man helt enkelt kunde beställa från. Merparten av våra fartskrov är alltså amerikanska.

När det gäller konstruktion av inredning och överbyggnader har Ryds tidigare anlitat kända konstruktörer som exempelvis Harry Becker. I perioder gjorde även Bosse Köllerfors mycket själv, medan dagens båtar bär stockholmaren Mikael Selenius - Selenius Designs i Vaxholm - signatur. Före honom var det John HV Lindblom som stod för konstruerandet.

Vandrande uppslagsbok

Med tanke på att Ulf Hansén, med nio år i företaget, behövde en fusklapp som stöd för minnet är det inte så förvånande att Magnus Fälth, kontorets och varvets allt-i-allo enligt egen utsago, gör entré med en sprängfylld pärm under ena armen.

- 1961 gick jag hit första gången. Man hade redan börjat, den första båten gjordes 1960 i det här lilla skjulet, tegelbyggnaden nere vid vattnet, säger Magnus Fälth, på sävlig småländska, och pekar över axeln.

Pärmen visar sig vara en i det närmaste komplett samling broschyrer över alla de modeller som sett dagens ljus på Ryds Båtindustri. Även varumärken som Triss och Jofa finns representerade efter åren i Volvo Fritids ägo. Ett otal olika modeller passerar revy när Magnus Fälth bläddrar bland sina broschyrer. Vilken som slagit bäst ute i stugorna råder det inget tvivel om.

- Det är Ryds Camping och Hajen Hard Top, det är de som vi sålt flest av. De kom i slutet på 1960-talet. Många finns ju fortfarande kvar, och läggs de ut på exempelvis Blocket går de ju direkt. Då de kom var det rätt pris och rätt utförande och så kunde man ligga över i båtarna, säger Magnus Fälth som en förklaring till deras popularitet.

Under de år som Volvo Fritid var ägare koncentrerades all båttillverkning till Ryds. Det fick till följd att de segelbåtar - Stor-Triss, Lill-Triss, Triss Jolle och Triss Magnum - som tillverkats vid ABC-fabriken i Kungälv gick i graven.

- Från 1979 placerade Volvo all båtproduktion här i Ryd, även Jofa, och i den vevan upphörde all segelbåtstillverkning även om vi visserligen gjorde några Trissjollar till här. Jofa gjorde ju likvärdiga båtar som våra. Någon modell övertog vi från dem, men det var inte många, säger Magnus Fälth, som drar sig till minnes att det under en kort period såldes en del Rydsbåtar i Tyskland under namnet Jofa.

Norska pekpinnar styr

Som en trygghet både som tillverkare och för konsumenterna har Ryds valt att samarbeta med Det Norske Veritas. Det innebär att norrmännen kontrollerar, går igenom och certifierar dels alla nya modeller, dels den löpande produktionen.

- Det är som säkerhet för oss själva och för konsumenten, inte minst att det finns en oberoende tredje part som godkänner att båten uppfyller alla de kriterier och krav som finns i det europeiska småbåtsdirektivet. Det var ju tidigare ett nordiskt småbåtsdirektiv som styrde. Men från och med att vi gick in i EU så har det här omvandlats till ett europeiskt småbåtsdirektiv, säger Ulf Hansén.

Även systerföretagen i koncernen, Nimbus och Storebro, DNV-certifierar sin produktion, enligt Ulf Hansén. Bland konkurrerande tillverkare känner han bara till att Linder och Crescent underkastar sig samma kontroll.

Efter nio år vid rodret har Ulf Hansén hunnit sätta sin prägel på Ryds båtar, den tidigare sjöingenjören som efter ett antal år i handelsflottan klev iland och antog nya utmaningar åt företaget Autoliv. Under åren inom verkstadsindustrin var han involverad i arbetet med att integrera barnsäkerhet i bilar.

- Jag har hållit på mycket med att styra upp flöden och layouter och bringat ordning och reda för att få fram båtar och material i rätt tid. Där kanske detta med verkstadsindustrin kommit Ryds till godo, det kan jag nog säga.

Även i den dagliga produktionen har Ulf Hanséns tidigare erfarenheter från verkstadsindustrin satt sina avtryck. Rationalitet är A och O.

Bild 335803


- Vi har gått över och standardiserat en del ingående komponenter. Till exempel ska en och samma stuvfackslucka passa till flera båtmodeller. Jag har förbjudit dem att ta fram nya luckor till varje ny båt vi konstruerar, utan de ska använda det som finns i stället. Och det ska mycket till innan de får lov att ta fram en ny lucka idag.

Ulf Hansén visar upp en blivande ankarboxlucka som tillverkats enligt samma vakuuminjektionsmetod som skroven, med den skillnaden att luckorna tillverkas i set om fyra åt gången. Samma princip används på flera delar i båtarna. Till exempel är styrpulpeten, också vakuuminjicerad, identisk i flera modeller.

- Det gör att när det är riktigt drag i produktionen är det bortåt 800 pulpeter av den modellen som produceras per år.

2 500 båtar om året är kapaciteten. Men i dagsläget är takten makliga 1 500 båtar på grund av den finansiella oron i världsekonomin.

- Budgetvolymen är hemma för 2009, men det är i princip en nedgång på 40 procent. Det är många som har lidit jättemycket och som till och med har gått över styr. Bland annat anrika Askeladden, om än de kommer att starta upp igen, säger Ulf Hansén, som tror att marknaden har bottnat och börjat vända uppåt igen.

- Även om det nog kommer att ta en tre-fyra år innan vi är tillbaka på 2006-2007 års siffror.

Bild 335804

Av: Thomas Hyrén

Faktaruta


Vakuuminjicering

I första steget appliceras ett lager gelcoat i formen. Därefter konfektioneras - det vill säga kläs - formen med glasfibermatta. Mattorna är noga tillskurna och levereras just-in-time från varvets egen tillskärningsverkstad. De styva formarna gör det möjligt att styra tjockleken på laminatet genom att klä formen med ett varierat antal mattlager. Tjockare i kölen och tunnare ut mot första och andra steglisten för att göra det tjockare igen i slag och bordläggning.

När honformen är färdigkonfektionerad är det dags att sänka ned innerdelen - den så kallade hanformen. Delarna är försedda med flänsar som låser i varandra. I ytterkant av honformen löper två parallella gummilister. Därefter är det dags att suga ut all luft ur skrovformen via ett hål som placerats ungefär mitt på kölen. När 96-98 procent av all luft sugits ur formen och det uppstått vakuum flödas det in polyester via en slang i aktern och fördelas jämnt över hela formen via en särskild flödeskanal i hanformen tack vare särskilda utsugskanaler. Hela processen att mätta glasfiberväven med polyester tar cirka en timme.