Bohuslän på tu man hand

Under ett antal år i min barndom stuvade våra föräldrar ned mig och min lillasyster i en Karlskrona-Viggen. Hur många gånger vi avverkade sträckan Stenungsund-Koster, mer känd som havets Europaväg 6, minns jag inte. Jag minns inte heller hur lång tid det tog. Men gissningsvis tog det en vecka i varje riktning. Minst. Dock vill jag minnas att det blev tristare och segare för varje tonår.

Drygt 25 år har passerat. Och nu har jag gjort det igen. Alltså, seglat samma sträcka. Fast där upphör också alla likheter. Inbäddad likt en CNN-reporter i Irak, ombord på en 42-fots segelbåt i Uddevallaklubben Viken Ägirs årliga kappsegling Bohusracet, avverkades 170 sjömil non-stop på 26 timmar och 47 minuter. En upplevelse som jag sent ska glömma.

– Det var jag och pappa som drog igång det här efter ett Tjörn Runt. På väg hem efter prisutdelningen satt vi och spånade och hittade på banan, berättar Bohusracets tävlingsledare Pär Bäck.

Premiärtävlingen genomfördes i början på 1990-talet. Pär Bäck minns inte vilket år det var, men han berättar att Östersjömaran, som drog igång i början på 1990-talet eller slutet på 1980-talet, tjänade som inspirationskälla.

– Vi märkte att det var svårt att få ihop besättningar. Så tanken var att, det tilltalade mig i alla fall, bara segla två på varje båt. Det är lättare att få med sig en person till så att man kan ta sig ut. Det var så det hela började egentligen. Vi hittade på en tävling där man under lätta former kunde komma ut och kappsegla. Och samtidigt få ut mycket båtar. Tyvärr tog det 15 år innan det slog igenom, säger Pär Bäck och skrattar.

Bohusracets första upplagor lockade ett 15-tal båtar. Därefter svalnade intresset markant. Samtidigt har tävlingsformen Doublehanded/Shorthanded fått ett uppsving i bland annat Watski Two Star i Norge. Även i Sverige har tävlingsformen fått ett uppsving med flera nya kappseglingar.

– För två år sedan var det åtta båtar med. I fjol var det 20 båtar anmälda, det kom 16-17 båtar till start och så bröt fyra på grund av sjösjuka, säger Pär Bäck.

Med 59 båtar till start i årets Bohusrace rök alla tidigare rekordnoteringar all världens väg. Enligt Pär Bäck är det mycket tack vare den promotion som Peter Gustafsson, eldsjälen bakom Blur.se, och fjolårssegraren Hans Helgesson gjort för tävlingen.

– Jag tror också att många ser Bohusracet som ett första test innan man ger sig på de stora kappseglingarna. Det krävs inga livflottar och den typen av utrustning. Det är ju visserligen havskappsegling bitvis, men det är ändå kustnära. Du är aldrig längre ut på havet än ett par tre distansminuter när du kör den första natten. Det tror jag också lockar, och det har jag också fått många synpunkter på, att man inte behöver en massa dyr utrustning, säger Pär Bäck. Vi har samma säkerhetskrav, klass 4, som till exempel Tjörn Runt.

Bland de anmälda båtarna finns dels rorsmän som regelbundet figurerar på den övre halvan av resultatlistorna, dels mind-re namnkunniga rorsmän. Förklaringen, tror Pär Bäck, är att Bohusracet är som ett Kinder-ägg – med tre önskningar i en: kappsegling, äventyr och utmaning.

– I och med att det är kustnära och lagom långt så är det nästan lite grand som ett öppet spår i Vasaloppet. Det är något som gemene man kan satsa på och se som en utmaning. Det är snarare en utmaning i sig själv än att våga kappsegla.

Bra sjövana, att kunna och framför allt våga driva på sin båt, och sist men inte minst att kunna prestera fast det blir dåligt med sömn. Det är, menar Pär Bäck, de tre viktigaste ingredienserna i framgångsreceptet om man vill hamna i resultatlistans topp.

Bra på lite av varje

Niklas Strandberg var tidigt ute med sin anmälan till årets kappsegling. Hans tilltänkta medseglare, Ola Stensby, tvingades dock lämna ett sent återbud och han ersattes av Henric Hansson. Både Niklas och Henric har en gedigen kappseglarbakgrund i allt från Optimist och E-jolle via Express, H-båt och Scampi till havskappsegling med sju-åtta mans besättning ombord på IMX 40:an BlueS. Formatet med två man ombord är dock nytt för dem båda.

– Det skiljer inte så jättemycket från en vanlig havskappsegling, förutom att allt ombord sker i ett mycket lugnare tempo, säger Henric Hansson, när han summerar sina intryck.

Alindes skeppare, Niklas Strandberg, är inne på samma linje. Samtidigt gillar han de lite mer flytande rollerna ombord som blir resultatet av att kappsegla under ett dygn eller mer.

– När vi seglat med BlueS har jag främst varit navigatör. Jag har inte trimmat eller styrt, möjligtvis railat (suttit på relingen) då och då. Här måste du vara lite duktig på allting, och det är kul, säger Niklas Strandberg.

Niklas och Henric seglade upp båten till Uddevalla från hemmahamnen på Tjörn redan under torsdagen. Efter en rejäl sovmorgon på fredagen ägnades timmarna innan starten klockan 17.00 åt kolhydratladdning, analys av väderprognoser, som utlovade en frisk ostlig vind, och inte minst taktikgenomgång. Stämningen i hamnen ett par kilometer väster om Uddevalla påminner om den i Sälen timmarna före Vasaloppet. Det snackas en del mellan båtarna och det fiskas efter information. Men att avslöja sina tänkta vägval är lika otänkbart som att avslöja val av valla.

– Enligt prognosen ska det blåsa ost som vrider till nordost för att under morgondagen (läs lördag) vrida ytterligare till nord, säger Niklas Strandberg, där han sitter med pannan i djupa veck över ett sjökort.

Vindstyrkan är uppskattad till 6-9 meter per sekund. Men timmarna innan start blåser det cirka 14 sekundmeter i byarna.

– Sedan i natt kommer det med stor sannolikhet att vara helt stilla, säger Henric Hansson, som även han sitter djupt försjunken över papperskortet.

Och då gäller det att vara beredd.

– Det är då det gäller att vara pigg och fatta de rätta besluten. Kappseglingen vinns liksom inte i starten här. Det spelar ingen roll om du inte är tvåa, trea eller sjua i starten. Utan den kommer att vinnas av dem som fattar de rätta besluten under resans gång. Det är min absoluta övertygelse, säger Niklas Strandberg.

Skeppare Strandberg skulle få både rätt och fel. Det blåste friskt när startskottet small på Byfjorden. Redan efter fyra timmar och fyrtiofem minuter har vi avverkat de första 35 sjömilen, och det första rundningsmärket som är angöringsfyren Hätteberget utanför Marstrand passeras.

– Rundar där, och sedan ska vi upp till Fjällbacka egentligen, som är nästa punkt, och det är fri väg dit. Går man alldeles utanför Pater Noster-skären så hamnar man i princip med en kurs rakt på Smögen, som blir nästa landmärke, säger Niklas Strandberg.

Det första stora frågetecknet, enligt Henric, är hur långt ut från land de ska gå, eftersom det gäller att försöka pricka de nordgående strömmarna.

– Ju längre ut vi kommer, desto starkare ström är det. Men det blir längre väg att gå också.

Två hållpunkter de enas om är Måseskär och Hållö – där Karl Stranne stod surrad till rors i Evert Taubes ”Briggen Blue Bird av Hull”.

Efter en magnifik solnedgång över Pater Noster kurar startfältet skymning. Riktigt mörkt blir det aldrig ute över Västerhavet. Runt omkring oss glimmar lanternorna från säkerligen ett 30-tal båtar, vars segel avtecknar sig tydligt mot den glödande horisonten. Först vid halvtretiden slår Henric Hanssons tips in och vinden avtar från tidigare stadiga 8 sekundmeter ned mot 2 sekundmeter.

– Det blåser mer närmare land och det vrider mot nordost. Precis det vi inte ville, suckar Henric.

Vinden friskar i något igen under någon timme för att fullständigt dö ut vid fyratiden. Soluppgången, över ett stilla Fjällbacka, är vacker som ett vykort. När vi svänger runt hörnet på Valön, som är nästa rundningsmärke, ligger i princip hela startfältet och guppar utan styrfart ett par hundra meter längre fram. 15 timmar senare, vid After sailen på Bohus Malmön – med nygräddad våffla och pilsner, ska morgonsamlingen komma att omnämnas som omstarten. Frustrationen som sprider sig mellan båtarna ackompanjeras av knattret av skotvinschar och prasslet i dyra segel. Segel som sätts i fåfänga försök att fånga den näst intill obefintliga vinden känns nästan surrealistiskt.

Vet att det inte blir som tänkt

Furholmen, i Strömstads hamninlopp, är en passage som Henric Hansson är skeptisk till. Vägen dit kan både hjälpa och stjälpa alla ambitioner när det gäller placeringar.

– Här måste vi in och bösa i detta. Här kan det hända grejer, här kan man bli sittande om det inte blåser. Vi ska in och runda de här öarna som är relativt höga. Hundratals meter kan försvinna eller vinnas här, säger han eftertänksamt.

Efter en stunds resonerande om duckande och lyftande mellan kobbar och skär enas de om en strategi. Men i nästa ögonblick konstaterar de:

– Det ser bra ut i teorin. Det gäller att ha en grundtro här. Men det kommer inte att bli så här. Det är det enda vi är säkra på, säger Henric och garvar, samtidigt som Niklas gör ett halvhjärtat försök att protestera.

En avgörande faktor när det är dags för Strömstadspassagen är om vinden vrider mot nord eller nordost – och det varierar lite mellan de olika prognosmakarna. Vilka Niklas och Henric väljer att lita eller inte lita på råder det inget tvivel om.

– Inte SMHI i alla fall, danskarna är generellt mycket duktigare än SMHI. Jag tror säkert att SMHI har lika duktiga meteorologer, men de ger fan i vad som händer här nere på västkusten. Det är långt till Norrköping ibland känns det som, det är den allmänna uppfattningen här nere, och sedan man kom åt DMI (Danmarks Meteorologiska Institut) via webben eller telefonen så är valet enkelt, säger Niklas Strandberg.

Furholmen är sista anhalten i Sverige innan det bär av mot Tresteinarna.

– Norge! Då gäller det att ta fram passen, utbrister Niklas.

– Sedan kommer tiotusenkronorsfrågan: Utanför eller innanför Koster? Antingen går vi så och in, eller så går vi så och in. Och den är inte helt lätt. Men om vi börjar skissa på ett inre spår till att börja med, säger han och pekar på sjökortet.

Efter en stunds dividerande bestämmer de sig för att gå nära på insidan av Kosteröarna. Ett val som resulterar i en dryg timme i total stiltje. Peter Gustafsson och Anders Klamer ombord på Blur väljer utsidan och tappar ännu mer. Medan de bägge rutinerade rävarna Peter Dahlsten och Peter Pilups på X382:an Chamsiin gör ett vinnande vägval betydligt närmare fastlandet.

– Tätbåtarna gick i princip samma väg hela vägen. Vi gnetade på där och höll ångan och farten uppe hela tiden. Vi släppte aldrig fokus och jobbade på och det var nog det som fällde avgörandet, att vi hade bra fart, säger Peter Dahlsten.

Det var femte tvåmannaseglingen för firma Dahlsten och Pilups. Och det lär bli fler framöver. Peter Dahlsten tilltalas av det stora startfältet och kombinationen av segling både utom- och inomskärs.

– Jag har kappseglat hela mitt liv och jag har fått en nytändning sedan vi börjat med tvåmanssegling. Det är en lagom ambitionsnivå, du behöver inte få ihop ett helt fotbollslag för att kunna segla, säger Peter Dahlsten.

Rapport var 4:e timme – cirka Fredagen den 26 juni

21.00, 8-9 m/s, 7 knop på Marstrandsfjorden Henric: De sista två timmarna har vi inte skött oss riktigt bra, där skulle vi varit på lite mera. Men de första två var väldigt bra. Om man ser hur stabilt vi kör nu så borde vi ha vågat köra upp gennakern tidigare. Vi har väntat för länge, vi har fegat helt enkelt, men vi har grejerna i behåll. Just nu håller vi jämna steg med de andra gubbarna och hoppas på en liten fördel igen här på utsidan. Vi har kört lite safe och tappat, men nu håller vi jämna steg med båtar som ska gå snabbare. Vi är ju nybörjare på att segla med så här lite folk.

21.45, 10 m/s, 9 knop, rundning Hätteberget Niklas: Det är en fantastisk halvvindsbog upp igenom här med massor av båtar framför oss som vi ska börja tugga ifatt allt eftersom. Solen är fortfarande ett finger ovanför horisonten. Det är varm och gött, Henric står i shorts här och rattar, och jag ska precis plocka en fiskgratäng ur ugnen. Det kan i stort sett inte vara så mycket bättre.

00.00, 7 m/s, 9 knop, tvärs Islandsberg

Niklas: Vi är rakt väster om Islandsberg och har Smögen rakt fram. Vi har en härlig medström på exakt en knop. Vinden börjar lätta lite nu, vi har haft stadigt mellan 9 och 11 sekundmeter, kan man säga, på halvvinden upp här. Nu är den nere och skrotar på strax över 7, så farten har gått ned från att ha legat stadigt på 8,5 till 7,7 knop nu i vattnet, men vi har fortfarande 9 över grund, så det kasar ju på rätt bra. Vi tuggar oss upp genom fältet och har precis passerat en Maxi 999, ett par Expresser och några Maxi Racerar. Så sakta men säkert tar vi oss genom startfält ett. Snett framför oss har vi Blur (J109) som vi är på väg i fatt, hon går väldigt långsamt just nu och vi har kört förbi X382:an Chamsiin. De har lite fördel när det dojar ur (mojnar) och de kanske tar ikapp igen vad det lider. Vi får se. Sture i Dehlern har vi framför oss också. Honom har vi siktat på länge, men han ligger där han ligger. Möjligtvis att vi tar lite, lite på honom, men det går segt. Men det är en fantastisk natt. Jag står här i bara ett underställ och en fleecetröja. Det är fortfarande ljust, vi har solen rakt fram vid horisonten, det blir inte så mycket mörkare här. Någon timme till kanske, sedan börjar det ljusna igen. Det är en fantastisk dag de valt, herr Pär Bäck och kompani, för den här härliga tillställningen. Henric ligger och sover och får ta över sedan när det börjar lätta ur och blir lite frustration medan vi bara åker på här.

04.00, 0,6 m/s, 1,1 knop, Fjällbacka Henric: Vi har torskat en hel del här, tyvärr. Vi var ute i havet, men skulle varit lite närmare land. Det är lätt att säga i efterhand. Men det är en fantastisk morgon här. Tyvärr blåser det lite för lite, den här båten är inte riktigt byggd för de här förhållandena, så att vi får försöka hänga i så gott det går och ta oss runt Valön. Sedan åker vår gennaker upp direkt. Så får vi se om vi kan köra ikapp lite igen. Vi är inte ens halvvägs, och kan vi göra misstag så kan de andra också göra misstag.

08.00, 6,1 m/s, 6,6 knop, Ramsö Kosterfjorden Niklas: Vi hade lite flyt, kan man säga. Men vi låg inte så bra till i Fjällbacka. Jag har fått en rapport på SMS som säger att vi var 44:e båt där. Nu är det bara att åka, det finns inget annat vi kan göra.

12.00, 0,6 m/s, 1,1 knop, Nordkoster Niklas: Vi kör omkring norr om Koster och har varit uppe i Norge och rundat Tresteinerne. Och försöker nu febrilt att hitta den vind som nästan inte finns. Tyvärr ser det ut som att där vi är här ute, mitt på havet, så är det inte så mycket vind. Just nu har vi 1,3 meter per sekund och det blir man inte glad av. Vi har precis fått upp gennakern och hoppas att den ska kunna bära oss en bit in mot land, där ser det ut att vara lite bättre tryck. Tyvärr ser det också ut att vara lite bättre tryck ännu längre ut på havet, så det är någon form av mellanläge just här. Det här är den genaste vägen från Tresteinarna och ner, och vi bestämde ju oss för att det var här vi skulle gå. Det finns ingen annan som har gjort det, de har antingen smugit närmare land eller ut på havet.

16.00, 5,5 m/s, 6 knop, tvärs Fjällbacka Niklas: Nu är det lite bättre vind. Vi fastnade där ovanför Koster och det var lite synd, vinden stod ju in över land. Sedan kom vi loss och har fått hyfsad vind ner igenom. Nu sista timmen har det varit ganska bra tryck här. Just nu är vi utanför Fjällbacka, vi är ju hopplöst efter våra kära konkurrenter naturligtvis, som inte fastnade i stiltjebältet under en halvtimme utan låg närmare land där. Tur eller skicklighet, inte vet jag, men de gjorde rätt och vi gjorde fel. Vi har nog ingen möjlighet att komma ifatt om inte något oväntat inträffar, men vi forsar på allt vi kan och längtar intensivt till målgången och den utlovade ölen. Det tror jag gäller för hela besättningen.

19.48 Målgång Bohus Malmön Niklas: Betyget får bli KG. Knappt Godkänt. Men en fantastisk segling och naturupplevelse var det. Och vi har lärt oss en hel del om båtens starka och svaga sidor.

Henric: Vi har gjort för mycket dumma grejer. Vi har gjort lite egna trix som faktiskt inte har varit så jättebra. Vi skulle ha varit lite mer förberedda på alternativa vägar och annat, så att vi inte blev så låsta i en enda strategi och en enda rutt, när det inte stämmer överens med de rådande förhållandena. Vi har hållit oss till rutten vi gjorde upp i går, och det är ju fel naturligtvis. Vi får ju segla efter det som finns idag. Vi har gjort några anteckningar i den svarta boken inför en eventuell start nästa år.

Av: Text och foto Thomas Hyrén