150961.jpg

Artiklar

Norsk snäcka – Joda Tur 24

Från slutet av 1960-talet och framåt började norska snipor leta sig i en allt stridare ström över kölen. Och populariteten håller i sig. Än i dag hittar de kurviga norskorna nya hängivna ägare. För två år sedan fann Jan Everhov och Joda Tur 24 varandra.

Text: Redaktionen • 2009-10-07 Uppdaterad 2021-06-10

I nådens år 1883 utvandrade Alexander Samuelson till USA. På andra sidan Atlanten blev svensken, som lärt sig forma glas på bruket i Surte strax norr om Göteborg, chef på Chapman Root Glass Company. 1915 utlyste Coca Cola en tävling om vem som kunde formge en ny flaska för företagets läskedryck. Root Glass antog den utmaningen under Samuelsons ledning. Med kakaobönan som förebild skapade Samuelson och hans medarbetare den kurviga flaskan. En förpackning som idag anses vara världens mest kända varumärke – så utmärkande och särpräglad i sin form att till och med en blind kan identifiera den.

Av oklar, men samtidigt självklar, anledning känns inte en jämförelse mellan Samuelsons odödliga läskeblaskflaska och norska Joda Tur 24 så långsökt. För kan en snipa bli mer snipa än Jodas 24-fotare? Det 7,40 meter långa, klinkbyggda plastskrovet har precis rätt proportioner, med kurvorna på rätt ställe. Dra en svart sopsäck över huvudet på vem som helst som någon gång sett en båt – och led denne sedan till en Joda. Fråga sedan vad för båttyp det är. 100 spänn på att svaret blir en snipa. Någon som vågar sätta emot? Tänkte väl det.

I ett test av Joda Tur 24 tilldelades båten epitetet ”Snyggaste snipan”, och det är Jan Everhov den förste att skriva under på.

– Vi var och tittade på flera Nidelv 24:or innan vi hittade den här båten på Blocket. Men Nidelven är inte lika snygg. Den här har betydligt vassare utseende, tycker jag, säger Jan och skrattar.

Pappa till båten var norrmannen Selmer Gjeruldsen, båtbyggare i andra generationen från gården Joda utanför Arendal. Sedan 1900-talets början hade båtbyggeri varit en viktig bisyssla på gården, vars namn betyder ”ett stycke land”. I början på 1900-talet övergav Selmer Gjeruldsen trä till förmån för plast och med tiden blev Joda Industrier en av Sörlandets största fritidsbåtstillverkare. Idag har Selmers son, Ingmann Gjeruldsen, tagit över rodret för företaget. Men innan dess var han med och grundade fritidsbåttillverkaren Marex tillsammans med kompanjonen Eyvin Aalrud. Skrovet till deras första skapelse, Marex 24, var för övrigt, med Selmer Gjeruldsens goda minne, tillverkad med samma plugg som Joda Tur 24. Även om skrovet är identiskt har Marex-modellen en annan layout på både inredning och däck.

Välbyggd

Den tydligaste skillnaden mellan Joda Tur 24 och Nidelv 24 är överbyggnadens utformning, där Nidelven är betydligt hög-re och bredare i jämförelse med Jodans lägre och elegantare linjer. De smala och kantiga rutorna med lister av aluminium bidrog till att ge Joda 24 en för sin tid modern framtoning.

I flera av de tester från 1970-talet av Joda Tur 24 som Praktiskt Båtägande plöjt återkommer omdömet välbyggd med hög klass på inredningen. Senare omdömen håller fast vid välbyggd medan inredningens teaklaminat får husvagnskänsla stämplat över sig. Återigen nickar Jan Everhov instämmande där han sitter bekvämt bakåtlutad i båtens sittbrunn.

– Visst är den välbyggd, säger han och klappar på det enkellaminerade skrovet. Jag har diskuterat med en kille, en lastbilschaffis, som i princip bara kör båtar. Han brukar säga att när han lyfter moderna tysktillverkade segelbåtar så buktar och svajar det både här och där. Men att lyfta en norsk 70-talssnipa, det är som att lyfta en stubbe. Och den här är fullständigt överdimensionerad, men så är det ett robust bygge.

Jan Everhov gillar verkligen sin snipa. Att glida fram i makliga 7 knop känns värdigt på något vis. Hon känns förtroendeingivande och det är lätt att känna sig som en riktig skeppare, trots att Joda Tur 24 inte är någon stor båt.

– Jag är egentligen inne mer på att vi ska skaffa en segelbåt. Men att åka snipa är lite som att segla – fast på diesel. Det är klart, det är alltid medvind och nedförsbacke då förstås, säger han och skrattar.

Skrattar gör han även när han får höra en slogan från när det begav sig – ”Luxuös och komfortabel kabinsnipa för den kritiske köparen”.

– Kraven kanske har ändrats lite då, men den är perfekt för våra behov – mig, min fru och vår sexåring, säger Jan Everhov, som berättar att båten används flitigt både för dagsturer och veckolånga utflykter i Stockholms skärgård och in i Mälaren.

I jämförelse med Jan, som skaffade sin första styrpulpetbåt vid nio års ålder och som bland annat skjutsade kustjägare när han gjorde lumpen som båtförare vid KA1 i Vaxholm, är hans fru novis på sjön. I det perspektivet är deras snipa också perfekt.

– Det är absolut en bra nybörjarbåt, säger han bestämt. Den är lättkörd och om motorn mot förmodan skulle krångla så finns det delar och kunskap om den i varenda sjömack.

Interiör
”Det känns som att bo i en U-båt”

Invändigt erbjuder inte den norska 70-talssnipan några oceaner av utrymme. Men båtens konstruktör har trots allt lyckats relativt bra med att implementera de viktigaste funktionerna för ett någorlunda bekvämt båtliv.

Norsk snäcka - Joda Tur 24

Ruffen är ljus och luftig tack vare de rejält tilltagna rutorna som omgärdar hela kajutan. Längst fram i förpiken samsas ett stuvfack och en ankarbox om utrymmet. Längs med sidorna är två kojplatser/soffor placerade med plats för 4-5 personer runt det durkmonterade bordet. Det är också här som Jan Everhovs u-båtsliknelse kommer in i bilden. Genom att fälla ut soffornas ryggstöd skapas nämligen två kojplatser till. Men det utrymme som blir kvar mellan nästippen och överslafen – eller taket – lämnar en del övrigt att önska, särskilt om man har anlag för klaustrofobi. Bredden på överslafarna är inte heller mycket att yvas över. I flera samtida nybåtstester konstateras att tillverkarens påstående att båten inrymmer fyra kojer är ett önsketänkande. Någon ståhöjd är det heller inte fråga om.

– Takhöjden är inte mycket att skryta med. Och då är ändå ingen av oss i familjen över 175 centimeter. Jag får väl skylla mig själv, men jag slår ofta i huvudet när jag ska kliva i eller ur ruffen, säger Jan Everhov med ett leende.

När det gäller bekvämlighet är Jan Everhovs Tur 24 från 1978 utrustad med toalett och två gasoldrivna värmare, en i ruffen och en i sittbrunnen.

I sittbrunnen ligger motorrummet näst intill helt dolt under durken – motorluckan stjäl cirka en decimeter i höjd. I de tidigaste årgångarna var Joda Tur 24 utrustad med en soffa i aktern. Ett arrangemang som enligt tillverkaren kunde användas som nödkoj. Och visst, om du mäter 120 centimeter i strumplästen – annars går du inte raklång mer den veckan.

– Vår båt har längsgående soffor i stället och ett bord som fälls upp akterifrån, säger Jan Everhov.

Fyra-fem personer kan utan större trängsel ta plats runt bordet.

Pentryt och tillhörande attiraljer är integrerat i förar- och passagerarplatserna. Det tvålågiga gasolköket och en diskho trollas fram genom att fälla fram passagerarstolen. De avlastnings- och arbetsytor som skapas är helt okej. I stolens underrede ryms även två skåp för kastruller, kaffepanna och andra oumbärliga husgeråd. Arbetshöjden inbjuder dock inte till några längre arbetspass vid spisen – i alla fall inte stående. I förarstolens underrede har ett kylskåp integrerats.

Norsk snäcka - Joda Tur 24

– Förarplatsen är helt okej. Jag brukar i och för sig välja att fälla kapellet och stå upp och köra, säger Jan Everhov, som dock ger sikten från förarplatsen klart godkänt oavsett om han kör stående och nedcabbat, eller sitter och kör med kapellet uppfällt.

Genom att stänga luckan till ruffen under gång skapas en bra yta för ett uppslaget sjökort.

Exteriör
En norska med de rätta formerna

Norsk snäcka - Joda Tur 24

Med sina kantiga och spetsiga fönsterrutsramar, där tidigare modellers gummilister ersatts med aluminiumprofiler, var Joda Tur 24 lite av en trendsetter. Formspråket var nytt och modernt, men det tilltalade inte alla. Bland skeptikerna fanns det de som menade att den lite mer aggressiva looken utlovade mer fart och fläkt än de åtta-nio knop som gick att pressa ur Volvo Penta-dieseln.

Jan Everhov sällar sig till skaran som tycker att designen är lyckad. För egen del erkänner han att det var båtens utseende som till syvende og sidst avgjorde i valet mellan Nidelv och Joda.

På fördäck finns en ankarbox placerad. Och längs hela överbyggnaden löper grabbräcken i aluminium.

– Den tidigare ägaren har förstärkt ramen till vindrutan genom att staga upp den med två extra aluminiumprofiler, säger Jan Everhov.

Norsk snäcka - Joda Tur 24

Och det kan behövas. Rutramen är egentligen det enda som står till buds att hålla sig i när man balanserar sig fram den sista biten på det drygt två decimeter breda skarndäcket för att kunna kliva ned i sittbrunnen. Den balansakten brukar Jan Everhov strunta i om det är snabba ryck som gäller, eller om han är ensam i båten.

– Oftast så väljer jag att kliva över vindrutan direkt upp på fördäck, säger han.

Även om Jan Everhov mest öser lovord över sin båt finns det några enskilda detaljer som lämnar plumpar i protokollet. Till exempel att den trecylindriga Volvo Penta MD17 C-motorn, som i och för sig går som en klocka, vibrerar en hel del.

– Kanske är det inte värt pengarna, men jag skulle kunna tänka mig att byta den mot en liten fyrcylindrig japanare.

Motorrummet, som ligger dolt under sittbrunnens durk, är både djupt och svåråtkomligt. Vid en service råkade Jan spilla olja och det var snudd på omöjligt att nå ned under motorn för att sanera.

Enligt Jan Everhov är båten förhållandevis lättmanövrerad, utom på backen.

– Eftersom det är en rakaxelbåt är det noll roderutslag på backen de första 10-15 metrarna. Annars när det gäller sjöegenskaperna är det inga som helst problem, hon går hur stadigt som helst, förutom om det kommer vågor snett akterifrån.

I vissa lägen kan det dock upplevas som att båten väger lite lätt, erkänner Jan Everhov. Tillverkaren rekommenderade också att man lastar i cirka 200 kilo barlast.

– 200 kilo låter rimligt. En tidigare ägare har lastat i cirka 75 kilo tippar jag, och jag har nog tänkt lasta i 50-75 kilo till.

Marschfarten är makliga 7 knop vid 1 800 varv. I aktern är Joda Tur 24 utrustad med bastanta trimplan som ser till att aktern inte gräver ned sig i sjön, vilket inte är ett helt ovanligt fenomen på snipor. Ett arrangemang som fungerar bra, tycker Jan Everhov, som också sätter båtens moderata bränsleförbrukning på pluskontot.

– Tanken rymmer 120 liter och vi brukar tanka en gång varje säsong. Sedan fyller jag upp den helt precis innan upptagningen.

Besiktningsmännen om Joda Tur 24
”Gott rykte och bra kvalitet”
En motorsnipa som gör väldigt lite väsen av sig. Det är det första omdöme som Erling Kroon spontant fäller om Joda Tur 24.

– Jag har inte handgripligen gjort vare sig service eller jobb på den modellen, säger han.

Generellt konstaterar Erling Kroon att båtarna från norska Joda Industrier AS har ett bra renommé.

– Det är båtar som har ett gott rykte och som redan när de kom var kända för bra kvalitet.

Några särskilda fel som kan härledas specifikt till Joda Tur 24 känner inte Erling Kroon till. Som alltid när det gäller båtar med upp till 25-30-35 år på nacken är det mer tidigare ägares omsorg som avgör om det är ett bra köp eller inte.

– Med risk för att låta tjatig så är det framför allt motorn man ska se upp med i båtar som har uppnått den här åldern. Motorns skick är en viktig bit att väga in i ett köp och det kan bli kostsamt om den måste bytas, och det bör man ta med i beräkningen, säger han.

En avgörande faktor för livslängden att ta hänsyn till är om motorn är färskvattenkyld eller om den har separat sötvattenkylning.

– I regel är ju kvaliteten på de här båtarna så god att de kan överleva både två och tre motorer om de sköts på rätt sätt, säger Erling Kroon.

För att vara på den säkra sidan att vi inte missat något kontaktade PB även besiktningsmannen Conny Zetterberg.

– Jag vet ingenting, absolut ingenting om den modellen, erkänner han.

Zetterberg delar kollegan Kroons åsikt att norska snipor generellt har ett rykte om sig att vara välbyggda. Utan att kunna ge några uttömmande svar på våra frågor vänder Conny Zetterberg på kuttingen.

– Vad är det för motor i den där?

I det exemplar som PB granskat lite extra satt det en originalmonterad Volvo Penta MD17, som lejonparten av tiden gått i Vänern.

– Det är ju sällan som den motorn orsakar några problem, säger Conny Zetterberg.

Av: Thomas Hyrén

Faktaruta

Joda Tur 24 Längd: 7,40 meter Bredd: 2,54 meter Djup: 0,80 meter Vikt: 2 000 kilo Kojplatser: 2+2 Vattentank: 50 liter Bränsletank: 115 liter Motor: VP MD11 23 hk/ VP MD17 36 hk Toppfart: 7 knop Konstruktör: Joda Plast Tillverkare: Joda Plast Tillverkningsår: 1968-1980 Antal tillverkade: Ca 2 000 Begagnatpris: 125 000-150 000 kronor

Norsk snäcka - Joda Tur 24 Norsk snäcka - Joda Tur 24 Norsk snäcka - Joda Tur 24

Norsk snäcka - Joda Tur 24 Norsk snäcka - Joda Tur 24


Text: Redaktionen • 2009-10-07
ArtiklarLivetOmbord
Scroll to Top