Atlanten i sikte

Atlanten i sikte

Förberedelserna för tjejernas seglats med niometersbåten Cantare till Västindien har varit minutiösa. Innan de två tjejerna kunde kasta loss i Höganäs har de slitit hårt för att hinna klart med rustningen.

Som Praktiskt Båtägande skrev om i nummer 6-2009 rustade Maria Ingerup, 25, och barndomskompisen Sofia Ivansson, 24, sin B31:a med namnet Cantare för en seglats till Västindien. Den 12 juli kastade tjejerna loss från bryggan i Höganäs.

- Vi har skrivit listor på allt som ska köpas och göras. Om vi inte hade spikat ett datum för avfärd skulle det funnits en risk att vi aldrig seglat iväg. Vi höll tidtabellen, säger en glad Maria Ingerup.

Bild 335751


Efter PB:s besök i april har tjejerna investerat i mer tillbehör och åtgärdat ytterligare praktiskt arbete i sin 31-fotsbåt Cantare, som är byggd 1976. Och de har utsett olika ansvarsområden och gått på marinrelaterade utbildningar. Ute har alla delar av Cantares vindroder monterats fast. Maria har bland annat tillverkat en träplatta som man kan stå på för att lätt kunna byta vindgeneratorns propeller till en vattenpropeller som sedan fälls ner i vattnet vid motorgång.

När det gäller säkerhet har tjejerna investerat mycket tid och pengar i allt från pulverbrandsläckare till sjösäkerhetsutbildning.

- Vi snålade inte på livflotten, som kostade 30 000 kronor. Vi valde en självupppackande flotte i container, om vi i hårt väder skulle behöva överge båten, berättar Sofia Ivansson.

Ratade kortvågsradio

Bild 335752


Vidare har tjejerna skaffat en nödsändare, Epirib (Emergency position indicating radio beacon), inhandlat en kastboj och en uppblåsbar danbuoy med flagga för man överbord-situationer. Om tjejerna i en nödsituation skulle behöva lämna Cantare tar de med sig en säkerhetsväska som innehåller bärbar vhf, gps, nödraketer, mat, vatten, kläder och filtar.

De flesta långseglare använder kortvågsradio för räckvidder runt jorden och även för e-post. Men tjejerna tyckte kortvågsradion var för dyr och tog onödig plats ombord. I stället investerade tjejerna i en satellittelefon med e-postfunktioner. Vid kustnära segling används två vattentäta mobiltelefoner. Ombord finns två datorer med Skype och MSN, för att kunna blogga.

För att få koll på sjövädret har tjejerna investerat i Navtext, en internationell automatiserad tjänst för utskick av väderprognoser och väder- och navigationsvarningar i textformat.

- Navtext kan skicka ut meddelanden om flytande containrar som lossnat från fraktfartyg. Containrar börjar bli en rysare på världshaven. En container är svår att se och sticker vanligen bara upp några decimeter ovanför vattenytan, säger Sofia Ivansson.

Fixat nya vinschar

Bild 335753


Vidare har Maria sytt vindskydd som har monterats på Cantares mantåg, och installerat två nya skotvinschar. Vinscharna sitter monterade på var sin sida av rufftaket vid sittbrunnen. Plattan under vinscharna har Marias pappa Anders tillverkat i rostfritt stål. Bakom en instrumentpanel i sittbrunnen var det tidigare ett virrvarr med kablar och sockerbitar. Alla kablar är bytta och i ordning för att det ska vara lätt att identifiera eventuella elproblem.

Inne i ruffen har tjejerna efter PB:s första besök sytt upp stuvfack på styrbordssidan för att kunna utnyttja utrymmena bättre mellan hyllorna.

All belysning har ersatts av LED. Dels är LED mer strömsnålt, dels ger det mysigare ljus. Marias pappa har tillverkat och installerat en septitank i syrafast material så att inte saltvatten ska korrodera sönder den.

Installationen av gasolvarnare och fjärravstängare har blivit klar. Tjejerna kan stänga av gasen från köket istället för att tillsluta gasen vid gasflaskan, som är placerad i babords sittbrunnsfack. Om det blir ett larm stängs gasen av automatiskt.

- Gasol är ett gissel. I Sverige används propan och i Europa butan. I Västindien används propan fast med andra munstycken och flaskor. Däremot kan långseglare ibland fylla på propan i svenska flaskor. För säkerhets skull har vi olika kopplingar med oss, säger Maria Ingerup.

Anders har även tillverkat och installerat en kylbox på drygt 50 liter.

Håller budget

Bild 335754



Cantare ska väga 3,5 ton. Men på grund av mycket tillbehör och packning väger hon 5,5 ton. Därför har tjejerna höjt Cantares vattenlinje. Tjejerna slipade bort den mörkblå lacken till gelgoat för att höja linjen för bottenfärgen med 6 centimeter. För att klara den extra påfrestningen på riggen på grund av extravikten var tjejerna tvungna att investera i kraftigare vant.

Hittills har tjejerna lyckats hålla sig under sin upprustningsbudget på cirka 253 400 kronor av den totala budgeten på drygt 380600 kronor. Som PB tidigare nämnt har tjejerna sparat pengar på att köpa begagnat, installera själva och handla på webbsajter utomlands. Hälften står tjejerna för medan andra halvan betalas av Marias pappa Anders, som bland annat äger watermakern, vindrodret och livflotten.

Tjejerna har även raggat sponsorer, som de fått tjänster och prylar av. Till exempel kommer de vattentäta telefonerna från Somin, medan tjejerna från Europeiska Reseförsäkringar fått den personliga försäkringen Extrem, anpassad för extremsport och äventyrare.

- Det är vi jätteglada för. Det var svårt att finna personliga reseförsäkringar för långseglare. Det kan bli dyrt om man behöver akut sjukvård på Atlanten, säger Sofia Ivansson.

Andra budgetposter är en båtförsäkring från Pantenius på 13 000 kronor, 8 000 kronor i avgift för att delta i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) och säkerhetsutbildningen på Kärringön för 6 000 kronor. Under den ettåriga seglingen beräknar tjejerna att spendera 40 000 kronor i matkostnader och 20 000 kronor på nöjen. Reparationsbudgeten är satt till 15 000 kronor.

- En stor budgetpost, drygt 15 000 kronor, är hamnavgifter på vägen ner genom Europa, där det finns få naturhamnar. Däremot kan vi spara pengar i Västindien där Cantare ofta kan ligga på svaj, berättar Sofia.

Väntar på rätt vindar

Den 12 juli kastade tjejerna loss från bryggan i Höganäs. Sedan blir det Göteborg, ned genom Danmark, Holland och Belgien, vidare genom Engelska kanalen, troligen till Plymouth i sydvästra England. För att få full koll på tidvatten har Maria lärt sig tyda tidvattenstabeller. I Plymouths gästhamn ska tjejerna vänta på rätt vindar och väder innan de korsar Biscayabukten. Till hamnstaden La Coruna, i nordvästra Spanien, tar det fem dagar. Dit anländer Cantare i början av september. Senare har tjejerna avsatt en månad för att segla till Madeira. Därefter tar det drygt fem dagar till Kanarieöarnas största stad Las Palmas. Där ska tjejerna tillsammans med ARC förbereda sin Atlantöverfart till Saint Lucia i Västindien. ARC är ett årligt arrangemang som mynnar ut i en tävling över till Saint Lucia. Den 22 november startar i år 225 båtar, varav Cantare är den tredje minsta, i ARC.

För att båtarna ska få delta i ARC går arrangörerna noga igenom dem.

- Vi har en tjock pärm med alla kriterier som måste uppfyllas innan vi kan delta i ARC. Utbildningar och seminarier arrangeras också innan överfarten. Över Atlanten håller båtarna kontakt med varandra via radio eller mejl, säger Maria.

Hon menar att ARC även är ett socialt arrangemang där Atlantseglare lär känna varandra. Innan starten brukar det vara en febril aktivitet på bryggorna där det lastas mat och monteras ”sista-minuten-prylar” på segelbåtarna.

Många tror sig befinna sig i säkerhet när alla båtar seglar iväg vid samma tillfälle. Men efter de första dagarna syns vanligen inte andra båtar förrän vid Saint Lucia, en sträcka på 2 700 sjömil.

- Varje båt ska dagligen till ARC rapportera in sin position via SSB eller satellittelefon, säger Sofia.

Kompisen Emelie Paulsson, 25, kliver ombord på Kanarieöarna för att vara med under seglatsen över Atlanten. Tjejernas mål är att klara av sträckan mellan Las Palmas och Saint Lucia på 25 dagar med målgång i mitten av december. De sover och seglar i skift. Att vara tre känns extra tryggt.

Åskväder skrämmer

Flytande containrar under havsytan och masthaverier är faror som lurar. Vad är ni mest rädda för?

- Det är akut blindtarmsinflammation. Men risken för att drabbas av en akut åkomma är liten. Därtill har vi med oss ett helt skeppsapotek ombord, och med vår satelittelefon kan vi ringa någon läkare, säger Sofia.

Bild 335755


Tjejerna räds inte höga vågor. Men tanken på att Cantare på Atlanten kan hamna i ett lokalt, kortvarigt och kraftigt åskväder är skrämmande. För att försöka skydda båten från blixtnedslag i riggen är Cantare utrustad med åskledare.

En misslyckad seglats beror ofta på konflikter hos en besättning. Hur undviker ni det?

- Vi har båda mycket starka viljor. För att undvika konflikter är det Maria som är kapten. Det måste finnas ett tydligt ledarskap och en person som fattar de viktigaste besluten ombord, säger Sofia.

Under Atlantseglingen kan ARC-båtarna utnyttja de så kallade passadvindarna (slör/läns, det vill säga vinden bakifrån). Under den här perioden blåser det vanligen tio meter i sekunden. Våghöjden är omkring fyra meter, och det är långt mellan vågtopparna. Innan överfarten hissas två nysydda försegel.

- Förseglen finns på en rulle i förstaget. Vi saxar förseglen och använder inte storseglet. Därigenom slits inte storseglet, då det ofta nöter mot spridarna. Vi slipper även gipprisken. Under ARC:s arrangemang år 2007 blåste det hård kuling under ett par dagar. En person dog när det blev en kraftig gipp, säger Maria.

Nackdelen med två hissade försegel är att Cantare då rullar mer i vågorna.

Gummibåt i rosa

Bild 335756


I Västindien är det vanligt att svajankra. Ombord finns två ankare, dels ett klassiskt 10 kilos Bruceankare, dels ett 16 kilos Deltaankare med 20 meter kätting. Deltaankaret är greppvilligt med en rejäl blytyngd ingjuten i sin spets så att det snabbt ska vända sig ned i botten. För att lätt kunna ta sig till land har tjejerna köpt en ny gummibåt med en 2,3 hästars fyrtaktare.

- I Västindien är det tyvärr vanligt att tjuvar norpar långseglares gummibåtar. För att göra gummibåten mindre stöldbegärlig och svårsåld har vi målat gummibåtens akterspegel och motorn i rosa. Vi har inte investerat i larm eftersom vi tror att tjuvarna i första hand bryter sig in i större båtar, säger Maria.

I Västindien ska tjejerna segla i fyra månader. En stor del av tiden ska tillbringas på Kuba, och de ska även besöka Trinidad-Tobago och Antigua.

På hemvägen, någon gång i slutet av april eller i början av maj nästa år, beroende på väder, seglar de hem över en nordligare bana: Bermuda och Azorerna. Därefter blir det Kielkanalen för att nå Sverige efter ett år.

När det gäller B31:ans positiva segelegenskaper seglar hon bra när det blåser lite mer. Tack vare båtens v-formade skrov går hon bra i vågor och faller inte lika hårt som en båt med modernare undervattensskrov. Till nackdelarna hör att Cantare lutar ganska mycket utan att hon tar fart.

Tjänar ni pengar på resan?

- Knappast. Vi har raggat några sponsorer. Det kanske blir en bok när vi kommer hem.

Bild 335757

Av: Johan Cooke

Faktaruta


Cantare (B31) Byggår: 1976 Längd över allt: 9,33 meter Bredd: 2,78 meter Längd i vattenlinjen: 6,79 meter Djupgående: 1,70 meter Deplacement: 3,5 ton. Fenköl (v-format skrov), järn 1,5 ton Motor: Yanmar 12 hk Masthöjd: 12,8 meter Rigg: Mastheadriggad med genomgående mast. Masten är original från 1976 och från Seldén. Lystal: 1,06 Total segelyta: Cirka 40 m2 (nya segel) Vattentank: 10 (ny) + 100 (gammal) Bränsletank: 85 (ny) + 85 liter Övrigt: Innanpåliggande roder, rattstyrning.

läs mer: www.cantare.se