Camping på nytt sätt

Artiklar

Camping på nytt sätt

Trots att den är en av landets vanligaste båtar får Stephan Wästerlund ofta frågan: ”Är det en Camping?” Och visst är det en Ryds Camping, om än förädlad utifrån Stephans och hustrun Monas behov.

Alltsedan den första plastekan lämnade Ryds Båtindustri i början av 1960-talet har det småländska varvet producerat drygt 200 000 båtar. Mot slutet av 1960-talet utökades modellprogrammet med sportbåtar och blivande storsäljare som Hajen Hard Top och efterföljande Ryds Camping. Framför allt Camping, med sina klassiska sportbåtslinjer och sitt klinkade skrov, såldes i smått otroliga 7 000 exemplar från premiären 1972 till 1991.

- Många finns ju fortfarande kvar, och läggs de ut på exempelvis Blocket går de direkt. Då de kom var det rätt pris och rätt utförande och så kunde man ligga över i båtarna, sa Magnus Fälth, varvets nestor och allt-i-allo, när Praktiskt Båtägande besökte Ryds Båtindustri i somras.

Den småländska båttillverkaren, som sedan drygt tio år är ett av dotterbolagen inom Nimbus Group, firar 60-årsjubileum i år. Och även om den pågående finanskrisen lagt en viss sordin på firandet så är det en förhållandevis välmående jubilar. Genom decennierna har ägandet och färgen på siffrorna i balansräkningen skiftat, och det har även återspeglat sig i varvets modellutbud. I början av 1970-talet dök några av dåvarande Volvochefen Pehr G Gyllenhammars drängar upp i Ryd och lade ett bud på verksamheten. Volvo ville utöka sin verksamhet och aktieportfölj. Förutom Ryds Båtindustri kapade biltillverkaren även åt sig Jofa i Malung och ABC-fabriken i Kungälv, och de tre nyförvärven placerades i ett gemensamt bolag döpt till Volvo Fritid. Den tidigare båttillverkningen i Malung och Kungälv koncentrerades till småländska Ryd men under ABC-fabrikens varumärke Triss.

Kärt barn har många namn Under ett par år såldes också dekaltrimmade Ryds Camping som Triss 56 HT. När Volvo lika plötsligt som de dykt upp på arenan valde att lämna densamma 1982 återuppstod varumärket Ryds. Och Camping hittade fortfarande sina köpare, även om det i tur och ordning stod 56 HT och 560 HT på de båtar som i en fortsatt strid ström letade sig ut över landet.

Rätt pris och övernattningsmöjligheter var två av de faktorer som Ryds Magnus Fälth anser bidrog till Campings popularitet. Och förklaringen till det låga priset var den modesta nivån på den utrustning, eller snarare den avsaknad av extrautrustning, som båtarna hade vid leverans. Till exempel saknades kyl och kök. Ytterligare en framgångsfaktor är varvets lyhördhet och förmåga att anpassa sig till sina kunders önskemål.

Den som kan sin Campinghistoria vet ju att båtar med röd-orange skrov är byggda 1973-1974. Är friborden blå är det en 75:a eller en 76:a och är det gula fribord är båten av 1977-1979 års modell. Och sedan 1980, året då Björn Borg vann Wimbledon för femte gången i rad - alltid i vitt, har Ryds Camping uteslutande fribord i skiftande nyanser av vitt. Sambandet är dock oklart. Ytterligare ett kännetecken är kabinens sidorutor. På de tidigaste årgångarna av Camping var rutorna brutna, medan det är hela sidorutor från och med 1976 års modell. 1976 blev skrovet och framför allt akterspegeln förstärkt för att tåla starkare motorer (85 hästkrafter mot de tidigare årgångarnas max på 50 hästar).

I båtens sista version, Ryds 560 HT från 1986, är en av framrutorna öppningsbar för att göra embarkeringen både enklare och säkrare.

Svårbedömt exemplar Med så många distinkta kännetecken för de olika årgångarna borde det vara ganska enkelt att avgöra årsmodellen på makarna Wästerlunds Camping. Men när jag betraktar Stephanie där hon ligger vid en brygga på Hönö i Göteborgs skärgård börjar jag ana oråd. Dels har Stephan försett båten med ett egentillverkat doghouse i aluminium, dels finns det enskilda detaljer som placerar båten i två olika decennier. Vita fribord och dekaler som säger Ryds 56 HT antyder ett senare datum än 1980. Och den öppningsbara framrutan lanserades först 1986. Men till slut är det de brutna sidorutorna som avslöjar att bandet trots allt måste backas till mitten av 1970-talet. När båten lämnade varvet i Ryd var hon blå och sedan dess är omlackeringen av friborden, de nya 56 HT-dekalerna och en eftermonterad öppningsbar framruta bara några av alla de förändringar som skett genom åren.

- Det är en tidig modell, förmodligen från 1975. Vi har haft den i 20 år och den har, tror jag, varit i två händer tidigare, säger Stephan Wästerlund med en sävlig dialekt som avslöjar att hemvisten inte är Hönö utan snarare i Småland, närmare bestämt Månsarp.

Bild 335741


I en broschyr från den tiden beskrivs Camping sålunda: ”En rymlig, topputrustad och osänkbar båt, som bär 7 vuxna på fiske- och badturer. Fyra rejäla sovplatser och utrymmen för både kök och kylskåp gör att hela familjen kan fira semester i Camping.” Men det var egentligen inte dessa egenskaper som fick Stephan och Mona att plötsligt bli med båt 1989. Snarare tvärtom.

- Det var rätt knepigt faktiskt. Vi köpte en sommarstuga och den ligger jämte en sjö och då ville vi ha tag i en båt. Jag tittade runt lite och frågade också en kille på mitt jobb som kom från Ängelholm om han hade någon båt att sälja, och det hade han, säger Stephan, som blev nyfiken och undrade vad för båt det rörde sig om.

Båten i fråga var en Ryds Camping, och namnet sade inte Stephan och Mona ett dyft. Men de bestämde sig för att fara och titta på båten och på den vägen är det.

- Och det var ju mycket för stor båt för oss, som hade tänkt oss en liten eka. Men när han började dividera om priset kunde jag inte motstå affären, säger den sanna smålänningen, för den blev billigare än en ny roddbåt.

På släp och i hamn

Sedan ett par år är hemmahamnen belägen på Hönö. Men under merparten av åren som Camping-ägare har Stephan och Mona gjort flera turer med båten på släpkärra till okända vatten i både Sverige och Danmark. Ett sammanhang där båten verkligen är i sitt esse. Däremot var den ju för stor för den lilla sjön vid sommarstugan.

- Vi kunde inte ha den i sjön utan bestämde oss för att åka runt i stället, berättar Stephan, som i samma veva hade en kompis som också blev med båt och trailer. 1992 åkte vi Dalslands kanal, 1993 åkte vi till Limfjorden, 1995 åkte vi Dalslands kanal igen.

- Då var det regnigt, minns Mona, medan maken fortsätter bläddra i loggboken:

- 1998 åkte vi Sydfyn runt och 2000 åkte vi Dalslands kanal för tredje gången, med samma regnväder kan man säga. 2001 avverkade vi hela västkusten tur och retur och 2003 återvände vi och for Limfjorden runt igen. Det är de resor vi har gjort med trailer. Efter det fick vi bryggplatsen här på Hönö och sedan dess har det inte blivit något mer trailande.

I samband med utflykterna har Campingen i högsta grad fått leva upp till sitt namn, då hon vid ett par tillfällen fått tjänstgöra som husvagn på väg till nya farvatten.

Interiör: Stora möjligheter på liten yta

I mitten på 1970-talet ansåg broschyrmakarna på Ryds Båtindustri att Camping är mycket rymlig i kabinen. Inredningen klassades som elegant och båten var bestyckad med låsbart stuvningsutrymme i förpiken samt låsbar pentrylåda på babords sida med fällbar lucka. Vidare stod att läsa att Campingbåten av 1975 års modell precis som tidigare har fyra kojplatser med rejäla stuvningsutrymmen under.

- Dynorna klädde vi om för ett par år sedan. När vi köpte båten var originaldynorna (mörkbrun galon) inte mer än så här tjocka, säger Stephan och måttar ett par centimeter med tummen och pekfingern. När vi körde Limfjorden första gången blev man nästan ryggskadad, det var som att ligga på en planka.

Trångt för 4 Fyra kojplatser är enligt Stephan och Mona väl optimistiskt. Visst, det går i den bästa av världar att sova fyra personer i båten. Men två är mer realistiskt, konstaterar de.

Med 2000-talets måttstock är inte ”mycket rymlig” de ord som bäst beskriver den 5,65 meter långa och 2,20 meter breda båten. Snarare känns det nysvenska uttrycket compact living mer relevant. Det gäller i ännu högre grad Stephan och Mona Wästerlunds Camping. Båten var misskött när den kom i deras ägo och den har genomgått en rejäl förvandling sedan dess.

- Det fanns inne i väggen, som du fällde ut, ett spritkök som var väldigt lågt. Man fick stå på knä för att kunna använda det. Det var allt som var i båten, säger Stephan, som genom årens lopp har hittat på den ena finurliga lösningen efter den andra i den trånga men ombonade båten.

Perioder på upp till tre veckor i stöten är inget ovanligt när Stephan, Mona och deras dansk-skånska gårdshund Uffe kastar loss.

- Det fungerar bra, säger Stephan.

Bild 335742


Den första attiralj i båten som fixades till var pentryt. I dag tronar där en köksbänk, med en betydligt mer användarvänlig arbetshöjd än den ursprungliga lådan, som rymmer ett tvålågigt spritkök och en liten rostfri diskho med kranar för både färsk- och saltvatten.

- Vattentanken är inte så stor, jag sitter på den och den rymmer bara 15 liter och det är därför jag satt sådana här kranar (dispenserpump). Tanken var annars att sätta en elkran, men då spolar man bort vatten i onödan.

Utnyttjar varje vrå I pentrymodulen lyckades Stephan även trixa in och gömma undan kemtoaletten. Pö om pö har han ändrat saker och ting och numera är kemtoaletten placerad mellan kojerna i förpiken på bekostnad av det sällan eller aldrig använda bord som var placerat där från början. Medan utrymmet som frigjordes under spisen fylldes med ett platsbyggt eldrivet kylskåp som sväljer 42 liter. Det skräddarsydda kylskåpet är tillverkat av ändamålsenlig plåt från en känd vitvarutillverkare i Huskvarna och isolerat med frigolit.

Bild 335743


- Just nu som vi ligger här kör jag det med landström. Men när vi ligger i naturhamn så klarar solcellspanelen av det hela, plus laddningen från motorn. Än så länge har vi aldrig blivit utan ström, säger Stephan.

- Det är suveränt. Förr var jag rädd hela tiden när vi låg i naturhamn att vi skulle köra slut på batterierna. Efter hand kan man konstatera att det verkligen fungerar med solcellerna.

I akterspegeln hänger en 60 hästars Johnson utombordare. Som före detta fordonsmekaniker har Stephan inte kunnat hålla fingrarna helt i styr, och snurrans förgasare är bestyckade med nya munstycken vilket ger tio extra hästkrafter.

- När vi körde vår första tur i Limfjorden upptäckte vi snart att bensintanken var för liten. Dessutom var det svårt att få tag på bensin, vi var tvungna att bära bensin långa sträckor. Så idag har jag monterat in en så stor tank som jag kan få i där bak. Tanken rymmer 62 liter och det är max vad som går att trycka in i det hålet, säger Stephan och klappar på det vägghängda bord som när det inte är i bruk döljer stuvfacket i aktern.

Multifunktion är målet I senare årsmodeller av Ryds Camping ersattes de lösa trycktankarna med en fast monterad tank i rostfritt på 70 liter. En större tank är annars ett av Stephans exempel på brister som rättats till för att anpassa båten efter deras behov. Ytterligare ett exempel i samma anda är de två bilstolar, ursprungligen från en Ford Escort, som monterats in i sittbrunnen.

Bild 335744


- Dels används ju det ena sätet, fullt justerbart, som förarstol, dels fungerar de som tv-fåtöljer när vi sätter upp plasma-tv:n. Det blir så att säga två flugor i en smäll, säger Stephan med ett leende.

Stephan har ständigt nya projekt på gång. Ibland ivrigt påhejad av hustrun, som mellan varven kommer med en del önskemål om funktioner som saknas. På frågan om maken är lite av en klurig gubbe svarar Mona skrattande.

- Jo, så är det nog.

- Ja, jo, jag tycker om att fixa och ordna, erkänner Stephan.

Eftersom ytorna är så begränsade har deras ledstjärna främst varit funktion.

- Att det fungerar för oss, det är huvudsaken. Och att det är något sånär smidigt. Det är ju trångt om utrymme. Det gäller att man vet var man har sina grejer.

På vintrarna kör de hem sin Ryds Camping till Jönköping där den förvaras inomhus. Men eftersom båten är utrustad med värmare ser de till att först tänja så mycket som möjligt på säsongen.

- Höstarna är fina här nere, dels är det ingen trängsel i hamnarna, dels är det väldigt vackert på öarna, säger de.

Exteriör: En Campare med gangsterkeps

Med sitt klinkade skrov och sin design är Ryds Camping lite av sinnebilden för hur en typisk fritidsbåt från 1970-talet ska se ut. Grundkonstruktionen har hängt med från början och det är endast små förändringar som genomförts under årens lopp. Bland annat fick de brutna sidorutorna ge plats för hela fönster 1976, och året innan förstärktes skrovet för att klara motorer på upp till 65 hästkrafter, att jämföra med de tidigare årgångarnas max på 50 hästkrafter. Grundkonstruktionen gör Campingen både lättplanande och stabil. Enligt varvets egna uppgifter från 1975 gick det att, med en 60 hästars Volvo Penta och sex personer ombord, pressa upp en Camping till 18,5 knop - i motvind. Ett par år senare, i Ryds 56 HT-skepnad, ändrades uppgifterna till 29 knop. Men för att lyckas med denna bedrift krävdes en 85 hästars snurra och att fyra personer fick stanna på bryggan.

Bra idéer går igen Eftersom ruffen bygger så pass mycket på bredden är skarndäcken väldigt smala och det gäller att hålla tungan rätt i mun. I Campingens sista inkarnation, Ryds 560 HT, är ett av fönstren öppningsbart upp mot fördäck, vilket underlättar i- och urlastningen av både bagage och passagerare. En innovation som Wästerlunds har saknat men nu applicerat på sin 75:a.

Bild 335745


- Jag fick se en annons på anslagstavlan här i hamnen att det fanns en kille här på ön som gör rutor och sådant. Så jag tog kontakt med honom och han kom ned till hamnen och båten och mallade upp en ram och ruta som jag sedan monterade själv.

Den enskilda detalj som direkt avslöjar att familjen Wästerlunds Camping är något utöver det vanliga är Stephans egenhändigt tillverkade överbyggnad i duraluminium.

- Det var mycket om och men när jag skulle lägga på det här taket. När man gör en sådan här ombyggnad så är det lätt att förstöra båtens utseende totalt. Men vi ritade på datorn först och tog fram hur det skulle se ut. Det är lätt att det blir fel ändå, men över lag är vi ändå nöjda med hur det blev. Jag tycker inte att det har förstört båtens utseende, säger Stephan, som bara ångrar en sak. Att han inte drog ut taket ytterligare någon decimeter i aktern för att kunna ha öppet även när det regnar, i alla fall ett stilla sommarregn.

Historien bakom tillbyggnaden döljer en dos allvar. Stephan berättar att han tidigare har varit drabbad av malignt melanom, och för att få ett effektivt skydd mot de skadliga solstrålarna ville han bygga ett ordentligt tak.

- Sedan var det dags att byta kapell också, säger Stephan. Så det var lite två grejer som spelade in.

Bild 335746


Taket är välvt för att kapellstyckena på sidorna och i aktern ska gå smidigt att rulla upp för att kunna köra båten så öppet som möjligt ändå.

- Det är inte mycket kapell kvar idag, och blir sidorna så dåliga att de behöver bytas är det bara att lägga dem ned, malla av dem och sy nytt. Det är liksom inga konstigheter. Tvåa raka bitar bara, och det är samma sak bak.

Efter 20 år av förändring, förbättring och förädling är Stephan Wästerlund på det klara med en sak.

- Nu tror jag faktiskt att den är färdig, säger han och skrattar. Jag satte dit badplattformar och en rejäl stege i aktern, det är inte så länge sedan, något år eller kanske två sedan. Det får nog vara det sista jag gör.

Exakt hur många timmar som Stephan lagt ned på att fixa båten vet han inte. Men det är åtskilliga. Till exempel att lacka de blå friborden vita var tidskrävande.

- Genom åren blir det ett antal hundra timmar, konstaterar han.


Relativt stadig i sjön Vilken effekt Stephans olika om- och tillbyggnader har haft på båtens vikt vet han inte. Men som en konsekvens har han höjt vattenlinjen med cirka två centimeter, centimeter som dock inte är utnyttjade fullt ut.

Sjöegenskaperna bjuder inte på några större överraskningar. Per automatik gör båtens storlek att hon kan upplevas som lite stampig i motsjö. Men om man bara är lite försiktig så går det bra också enligt Stephan, även om det kan bli lite fuktigt i håret om det vill sig riktigt illa.

- Den tål sjön om man beter sig vettigt, kan man säga. 10-20 knop kanske inte alltid går, men man får hänga med vågorna och styra upp.

Bygget är över lag stabilt. Det är rejält tilltaget laminat i skrovet, och det märks inte minst när det är krabb sjö, anser Stephan. Skrovet visar inte spår av någon böldpest och när han monterade badplattformarna på akterspegeln avslöjade inte de nya borrhållen några spår av fukt.

Toppfarten med den vässade Johnson-snurran är 23-25 knop, men det är sällan som herrskapet pressar sin båt till sådana farter. Oftast väljer de att glida fram i ”snipa-fart” på 8-10 knop.

- Man hittar ju sådana där lägen på motorn när den går bra, och båten går bra. Den planar inte, men den plöjer inte heller. Det är skoj en stund att köra full fart om det är fint, platt vatten. Det är som jag säger, det ska vara för att rensa ur motorn ibland, säger Stephan och skrattar.

Besiktningsmannen Erling Kroon om Ryds Camping ”En bra instegsbåt till sjölivet”

Trots att det har tillverkats drygt 7 000 Ryds Camping (Triss 56 HT, Ryds 56 HT, Ryds 560 HT) mellan åren 1973 och 1991 är det sällan som Erling Kroon träffar på modellen å yrkets vägnar.

- Det är sällan tal om att besiktiga hardtop-båtar om det inte gäller en reklamation, men det är en annan sak. För en naken Ryds Camping är det inte frågan om några stora pengar, säger han.

Har du bara lite hum om båtar är det inte så svårt att avgöra om skicket på en Ryds Camping är gott nog för att göra en affär, menar Erling Kroon. Är du spekulant är det framför allt två punkter som du bör vara extra observant på.

- Skrovet på den här typen av båtar är rätt omodernt, de påminner en hel del om Lillskärs gamla träbåtar, och det är ganska platt undertill, mot aktern. Och eftersom många av dem har gått i insjöar där det kan vara ganska tuff, krabb sjö, kan botten vara sönderbruten där. Liksom på en del båtar med drev gäller det att kontrollera akterspegeln, som också får utstå en del tuffa tag. Kontrollera att den inte är sönderbruten och delaminerad, säger Erling Kroon, som också kastar in en brasklapp:

- Flitigt trailande kan också påverka skrovet.

På 1970-talet var det populärt med färggranna skrov. Ryds Camping är inget undantag.

- Är det fortfarande originalgelcoat är den oftast rätt blaskig i färgen. Det är i och för sig mest en kosmetisk fråga, om den är hel i övrigt.

Med dagens måttstock är båtlivet i en hardtop från 1970-talet förhållandevis spartanskt. Men om du inte har alltför höga krav på komfort och mest tänker färdas i skyddade farvatten anser Erling Kroon att Ryds Camping är en bra förstabåt.

- Det är en bra och billig instegsbåt ut i sjölivet. Kanske inte så billig om det sitter en gammal motor på, kanske en Mercury, för det kan vara svårt med reservdelar och det är svårt att hitta bra begagnade motorer. En ny 60 hästars kostar ju en del.

Om man inte köper en Ryds Camping, vad köper man då?

Flipper 535 HT

Bild 335747


En något mindre båt än Ryds Camping men med ett modernare, och därmed inte lika flatbottnat, skrov. Bra sjöegenskaper, går stadigt i sjön, och lättplanande skrov. Mer välutrustad i originalutförande än kusinen från Ryd.

Längd: 5,33 meter Bredd: 2,02 meter Djup: 0,5 meter Vikt: 440 kilo Kojplatser: 2 Tillverkad: 1985-1995 Konstruktör: Sigurd Isacson

Crescent 535 Classic

Bild 335748


Har likt Ryds Camping en enkel basutrustning med enkla men effektiva konstruktionslösningar. Är i grunden samma båt i dag som när den lanserades 1973. Trivs bäst i relativt lugn sjö. Lättdriven, toppar cirka 28 knop med en 60 hästars utombordare.

Längd: 5,50 meter Bredd: 2,10 meter Vikt: 510 kilo Kojplatser: 4 Tillverkad: 1974- Konstruktör: Pelle Petterson Antal tillverkade: Cirka 2 500

Uttern 520 HT

Bild 335749


Lite mer ombonad känsla med trädetaljer i inredningen jämfört med Ryds och Cre-scent. I övrigt var båten extremt välutrustad i originalutförande. Enligt en broschyr från den tiden var det i princip bara sjökort och flytvästar som saknades.

Längd: 5,20 meter Bredd: 2,10 meter Djup: 0,5 meter Vikt: 570 kilo Kojplatser: 4 Tillverkad: 1980-1998

Av: Thomas Hyrén

Faktaruta


Ryds Camping Längd: 5,65 meter Bredd: 2,20 meter Deplacement: 620 kilo ”Ståhöjd”: 1,35 meter Kojplatser: 4 Max passagerare: 7 vuxna Prestanda: 18,5 knop med Volvo Penta 60 hk - 6 personer och motvind* I produktion: 1973-1991 Antal tillverkade: 7 000

*Enligt 1975 års broschyr