150949.jpg

Artiklar

Båtfamilj med stort F

Att alla håller ordning på sina egna prylar och använder en vänlig ton. Det är två gyllene regler som fixar semesterfriden när storfamiljen Roos-Rahmquist bordar sin Nimbus 26:a.

Text: Redaktionen • 2010-01-18 Uppdaterad 2021-06-10

Familjen Roos-Rahmquists Nimbus 26 är långt ifrån den minsta båten vid bryggan i Getskär. Men den bjuder inte heller på några oceaner av utrymme när hela familjen – mamma Jessica Roos-Rahmquist, pappa Erik Rahmquist, storasyster Ebba Roos, 14 år, de båda 12-åringarna Gustav Rahmquist och Ludvig Roos och lillasyster Hedvig Rahmquist, 4 år – är ombord. Och det är de, ofta. Hemmahamnen ligger bara ett stenkast från bostaden i Stora Höga, drygt fyra mil norr om Göteborg, och under sommarhalvåret är båten den aktiva familjens givna samlingsplats.

– Vi har precis pratat om det där, faktiskt. Framför allt eftersom Ebba börjar närma sig gränsen då det inte är så kul att umgås med oss övriga i familjen när vi är hemma. Men än så länge tycker hon att det är väldigt roligt. Så småningom kanske det blir ett problem, en krock, och då handlar det om att det är kul att kunna ha båten som ett ställe där ändå vi kan samlas och umgås, säger Erik.

Båtfamilj med stort F

Det är lätt att förstå vad pappa Erik menar. Efter en blixtvisit i hamnen har Ebba lämnat båten för att hinna till handbolls-träningen med Stenungsunds HK. Även för Ludvig och Gustav tar fritidsaktiviteter och kompisar mycket tid i anspråk och det blir därför få tillfällen i vardagen då alla i familjen är samlade.

– Det är ju faktiskt en av grejerna med båten. Att vi kan träffas allihop. För det är ju samma för dig och mig. Du har ju tusen järn i elden hela tiden, säger Jessica med adress till Erik.

I båten, påpekar Jessica, hinner familjen slappna av och umgås utan vardagens alla måsten och störningsmoment, och det är det som är båtlivets allra största fördel, tycker hon.

– Man kopplar av, för det finns inte så mycket annat att göra. Jag tror i och för sig att barnen blir rastlösa ibland just för att det inte finns något att göra, säger hon och får genast medhåll av barnen.

– Men på något sätt brukar det vara värst de första dagarna, fortsätter Jessica.

Spela kort

Med sex personer i familjen och späckade scheman är vanligtvis middagen den stund på dagen då alla samlas, om inte Ebba redan slängt i sig maten för att hinna till träningen, konstaterar Erik och Jessica.

– Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att vi har det både trevligt och mysigt när vi är ute med båten allesammans, säger Jessica.

Ludvig och Gustav protesterar inte, men skruvar på sig lite innan de erkänner att det kan bli lite tråkigt ibland. Delvis kanske för att de tvingas till en i stort sett analog tillvaro. Bortsett från mobiltelefonerna så finns det vare sig dator eller tv-spel med ombord. En dvd-spelare, främst för lillasyster Hedvigs skull, är den enda egentliga elektronikpryl som slunkit med. Däremot blir det en hel del spel, inte minst kortspel.

– Det är ju en sådan sak som är jättekul, men vi tar oss egentligen aldrig tid till att spela kort när vi är hemma, säger Jessica.

Eller, ja, det är inte alla i familjen som fördriver tiden med att spela sällskapsspel.

– Jag brukar sitta där som Gustav sitter nu, säger Erik med en nick i riktning mot navigatörsplatsen, med fötterna upp och läsa tidningen och lyssna på nyheterna.

– Då har man samtidigt full uppsikt runt omkring. Det är så jäkla gott tycker jag, och så är alla med, liksom. Man behöver inte bry sig, det går inte att ringas och det ska inte hämtas och & Den oavslutade meningen avslutas på sätt och vis med ett leende som säger allt.

– Du är aldrig så tillfreds som du är i båten, konstaterar Jessica.

Det påstås att humlan inte kan flyga och att abborren inte kan simma. Men det struntar både humlan och abborren i. Ungefär samma attityd har familjen Roos-Rahmquist till sitt båtliv. Om man vill så går det. Och det gör det dessutom ganska ofta. Det brukar bli flera långhelger och minst två semesterveckor vare sommar. Och årets sommar är inget undantag, försäkrar de. Däremot är det väldigt sällan som de bara åker ut över dagen.

Båtfamilj med stort F

– I år blir det nog två svängar på tio dagar per sväng och sedan blir det massor med långhelger. Så jag tror att vi nog gör 30-35 nätter totalt. Förra året gjorde vi 30 nätter prick, kom vi fram till när vi räknade efter. Vi gör minst lika många i år, för det passar lite bättre med semestrar, jobb och så, säger Erik, som inte är främmande för att i framtiden låta båten ligga i året om.

– Denna kanske inte är lämpad för det, men det finns båtar som löser det. Kanske får det bli när vi blir äldre.

Helst naturhamn

Om familjen får välja fritt så är förstavalet naturhamnar. Sol och bad går ju hand i hand med båtåkande, och det är något som alla familjemedlemmar gärna ägnar sig åt. Men att behöva packa badväskan, vilket blir fallet i de flesta gästhamnar, är inte kul, tycker Jessica, även om tillgången på glass och bangolf har sina fördelar.

Däremot är de nödda och tvungna att allt som oftast söka sig till gästhamnar. Dels för att proviantera, dels för att fylla vattentanken, som rymmer 120 liter. Det förslår nämligen inte långt med sex personer ombord. Just vattnet är egentligen den största minusposten när Erik och Jessica summerar Nimbus 26:ans kvaliteter.

– I helgen som var provade vi att ligga två nätter i naturhamn i rad. Det har vi aldrig gjort förut just för att det blir begränsningar med toaletten och vattnet. Toan är egentligen inget problem, det kan du fixa med att gå upp i bergen. Men det är vattnet, och vi har pratat om att köpa några dunkar för att ha i reserv. Vatten är hårdvaluta på den här båten, då märks det att den inte är gjord för sex personer. Men som sagt, med lite finurlighet så går det, säger Erik.

Som ett tydligt exempel berättar Erik och Jessica att de monterat en extra kran i pentryt med saltvatten som sparar mycket sötvatten.

– Skölja disken och tvätta händerna går lika bra i saltvatten. Koka potatis i saltvatten går bra också, innan vi satte in kranen gick vi och hämtade havsvatten direkt i kastrullen, säger Jessica. Det gäller att tänka till lite på vad man behöver vattnet till. Ingen saft exempelvis, eller så får vi blanda med Ramlösa. Men barnen är jätteduktiga, även om det inte är så lätt alla gånger att tänka sig för till exempel när de ska tvätta händerna.

Just logistiken och vikten av att planera ordentligt är ett återkommande tema när Jessica och Erik berättar om familjens seder och bruk ombord på Nimbusen.

– Det är bara två plattor på spisen, och det kan jag säga att när det ska lagas mat till sex personer, är det alltid en platta för lite. Eller så får man på något sätt försöka hålla en av kastrullerna varm medan man gör färdigt det sista.

Men återigen finns det knep att ta till, berättar Jessica. Att införskaffa en Omnia-ugn, som ställs direkt på spisen, har helt klart öppnat helt nya möjligheter när det gäller att variera menyn ombord. Till exempel kan pastan och den kokta färskpotatisen varieras med potatisgratäng. En portabel Weber-grill, i stället för de inte alltid så praktiska engångsgrillarna, ingår också numera i båtens standardutrustning, vilket ger oanade kulinariska möjligheter.

– Det finns ju fler smarta grejer. Och som man med tiden lär sig hur man kan använda i båten. Till exempel köpte vi en kaffebryggare förra året, och det har underlättat mycket. För det betyder faktiskt ett moment mindre på spisen, säger Erik.

Fördelar med liten båt

Jessica och Erik har funderat på att byta upp sig till en större. Men när de väger för- och nackdelar så konstaterar de att Nimbus 26:ans pluskonto trots allt överväger. Dels för att ett byte till en större båt sannolikt skulle medföra att de även måste hitta en ny hemmahamn. Deras nuvarande båtplats rymmer bara en marginellt större båt, och det är likadant vid alla bryggorna runt omkring.

– Och då tappar vi också det sköna i att kunna promenera ned. Och det, tillgängligheten, är värt mer än storleken på båten, tycker Erik.

– Jamen precis, så är det ju. För ska vi börja packa in oss i en bil och åka i väg någonstans när vi bor så här nära, det är nog lite & Plus att de där jättebåtarna känns lite begränsande, då kommer du ju inte in i alla naturhamnar, fortsätter Jessica.

I stället för en större båt så är det ordstävet ”Finns det hjärterum så finns det stjärterum” som råder. För det är mer eller mindre trångt hela tiden.

– Det är nästan så där att: ”Står du still nu, för nu ska jag böja mig ned”, säger Jessica och skrattar.

Båtfamilj med stort F

I originalutförandet var Nimbus 26, som tillverkades i 1 070 exemplar mellan åren 1969 och 1981, försedd med dubbelkoj i akterruffen och två kojer i ruffen. I mellanrummet placerade konstruktören Pelle Petterson en skapligt rymlig sittbrunn med en rejäl matplats. Erik och Jessicas exemplar visade sig av en slump passa dem som hand i handske.

– Just den här båten, det var en ren tillfällighet när vi köpte den, men den är ombyggd där bak. En garderob är borttagen för att få plats med en säng till. Egentligen är ju en Nimbus 26 för liten för en familj av vår storlek, säger Erik. Men det var den lösningen som gjorde att vi föll för båten, och det fungerar väldigt bra för oss.

Med tre kojer i akterruffen – som ockuperas av Ebba, Ludvig och Gustav – och tre kojer i ruffen där fyraåriga Hedvig får samsas med mamma Jessica och pappa Erik uppfyller båten de grundläggande behoven. Just att var och en ombord ändå har en egen plats ser Jessica som en klar fördel.

– Det blir trångt ändå. Men om allt ska vara provisoriskt, då blir det inte roligt, säger hon.

Jessica anser att även om det mellan varven är kärvt med utrymme så är det ändå viktigt att vissa basfunktioner, som att alla ska kunna äta och sova ombord under ordnade former, fungerar. Att några familjemedlemmar till exempel skulle behöva slå upp ett tält på land är varken gångbart eller hållbart i det långa loppet.

– Nej, nej, nej, och vi är inga tältmänni-skor, säger både Jessica och Erik bestämt.

Ett par extra pallar ombord, som placeras vid nocken, är den enda eftergift som behövt göras för att samtliga ska få plats runt sittbrunnens matbord.

En fråga som tillfället kräver är: Hur gör man för att – med två vuxna och fyra barn ombord på en Nimbus 26 – hålla humöret uppe och konflikterna stången? Krävs det diplomati på högsta nivå för att vara sams?

– Ja, ha, ha, ha, skrattar Erik, och bollar frågan vidare.

– De två första veckorna som vi var ute när vi skaffat båten så bara regnade och regnade det. Då var det två saker som jag tyckte att jag rabblade om och om igen nästan som ett mantra. Det ena var: Håll ordning på era grejer, och det andra var: Använd en vänlig ton. För annars kan det lätt bli ”Flytta på dig, för jag ska fram”. Och det var även mellan oss vuxna, det gäller alla lika mycket. Blir det irritation ombord så är det väldigt tråkigt för alla, säger Jessica.

Frizon från vardagen

Visa av erfarenheten har de givit var och en ombord ansvar för sina egna prylar.

– Med åren har det blivit så att barnen har med sig sina grejer i varsin ryggsäck. Och när de använt någon grej så ska den tillbaka dit, annars funkar det inte, säger Erik. Det är A och O för att det ska fungera för oss alla.

Det visar sig dock vara en sanning med modifikation. Hur de tre äldsta barnen har det med ordning och reda i akterruffen, det är upp till dem, erkänner Erik och Jessica. Men i de gemensamma utrymmena så är det i alla fall deras tuffa ordningsregler som gäller.

– Hur det ser ut där nere, suckar Erik, det lägger vi oss inte i. Det är bara att stänga dörren.

Egentligen, konstaterar Erik, handlar det om att bjuda till för att få något tillbaka. För om det kommer en dag då någon av familjemedlemmarna inte vill vara med längre, då är lösningen lika tråkig som enkel.

– Alltså, är det för mycket som är svårt, då är det bara att lägga ned det här med båt, för då tappar det allt som är positivt.

Fast tillvaron i Nimbusen som sagt har sina begränsningar, så ser ändå Jessica och Erik veckosluten och semesterveckorna som frizoner från vardagens alla krav och måsten. Hemma är det en uppsjö saker som pockar på deras uppmärksamhet. Förutom jobb är det alltid saker att fixa med huset, bilarna, styrelseuppdraget som kassör i båtföreningen och tusen andra saker, konstaterar Erik.

– Jag ligger aldrig på sofflocket.

– Det är inga extrema grejer. Men det är nog lika för alla familjer. Alla har på något sätt jättemycket att göra, oavsett om det är tvätt som ska hängas eller gräs som ska klippas så är det någonting hela tiden, säger Jessica.

Även båten ska ha sitt, konstaterar Erik, och det finns ofta något som behöver fixas. Men han har inga problem med att beta av att-göra-listan efter hand även när familjen är med. Blir det en stund över så.

– Jag gillar att pilla och i helgen har jag några småsaker som måste göras på båten. Men det är en helt annan grej att gå här då. Man kan sippa på en öl och fixa det i lugn och ro. Det är ju en gammal båt och den måste ständigt underhållas, säger han. Men det är verkligen ett andningshål att få vara tillsammans i båten.

– Jag kan tycka innan att det är ett väldigt planerande innan vi åker ut. Det är mycket grejer som ska köras ned till båten och Erik får bära, bära, bära. Det är trots allt en bit att gå. Och ibland känns det bara ”åh”, pustar Jessica. För det är mycket jobb innan vi kommer ut. Men bara man kommer hit och får allt på plats, då kommer det där lugnet som gör det värt det.

Jessica och Erik återkommer ständigt till vikten av att planera. Och det gäller allt från dagens meny till antalet handdukar ombord. Det går liksom inte, påpekar de, att kosta på sig lyxen att ha en badhandduk för saltvatten och en för sötvatten.

– Det funkar liksom inte att ha tolv handdukar ombord, säger Erik.

Hittills har inga av barnens kompisar hängt med ut i båten. Men Jessica och Erik har diskuterat möjligheten. Om något av familjens fyra barn inte är med är det inga problem, konstaterar de. Men annars, att få med ett barn till, det vete sjutton, som Erik uttrycker det.

– Då får det barnet som har en kompis med sig och kompisen sova uppe på akterruffen. Det går ju. Men Hedvig är uppe vid sju och då får även de här uppe vakna. Sedan är nästa fråga: Hur ska vi sitta? Då får man verkligen sitta still när det lagas frukost, säger Jessica.

Trots att Erik och Jessica är lite skeptiska kommer de fram till att de inte är främmande för att testa en natt eller en helg innan de dömer ut det helt.

– Det går ju till exempel inte att duka med stora tallrikar, utan då får vi äta på assietter, säger Jessica och skrattar. Det får vi nästan ändå när vi är sex runt bordet.

Erik har övervägt att snickra ett större bord av den anledningen. Men det skulle stjäla för mycket utrymme i sittbrunnen, och därför har det stannat på idéstadiet.

– Det är inte ett jätteproblem att få plats runt bordet. Framför allt inte vid frukosten, en eller ett par av oss sover ofta länge, så vi är sällan fler än fyra samtidigt.

– Det finns två riktiga sjusovare ombord, skrattar Jessica, och återigen skruvar tolvåringarna Gustav och Ludvig lite generat på sig. Samtidigt som hon konstaterar att det trots allt har sina fördelar.

Bara viljan finns
– Budskap till andra storfamiljer?

– Det är inget problem i alla fall. Det funkar ju att vara många på båten, säger Erik. – Ett tips är att bygga om garderoben för att få en kojplats till (om det är en Nimbus 26). Och sedan prata med både stora och små om att tänka på humöret. Det tycker jag gör så mycket, det är A och O, säger Jessica. – Ja, håller man bara humöret uppe så står man ut med det mesta, fyller Erik i. Och lite schyst mat, så fixar man det mesta. – Även om det är enklare mat så lever vi nog festligare på båten än vi gör hemma. Den där semesterkänslan infinner sig ju på alla nivåer, säger Jessica. Lite ”fredag hela veckan” är det ju. – Vill alla så funkar det. Det blir inte större problem än man gör det till, säger Jessica.

Av: Thomas Hyrén

Båtfamilj med stort F Båtfamilj med stort F Båtfamilj med stort F

Båtfamilj med stort F


Text: Redaktionen • 2010-01-18
ArtiklarLivetOmbord
Scroll to Top